En underbar morgon hade vi idag, sonen och jag (iaf från vår synvinkel). Det var rätt skönt för igår gick mina tankar i lite tristess. Alltid samma rutiner - speciellt på morgonen. Alltid samma sak: att behöva ta hänsyn, gå på tå, studsa upp så fort sonen piper lite - allt för att minimera risken för utbrott. Av självbevarelsedrift så gör man ju allt detta som måste till för att få vardagen att fungera.
Träffen som jag skulle ha med enhetschefen för korttids idag blev inställd p g a en akututryckning inom socialtjänsten för hennes del. Allt kan ju hända när man har hennes jobb. Så vi försöker träffas i morgon istället. Vi måste förbereda oss inför mötet på fredag med bl a skolchefen. Ikväll måste jag leta reda på ett inlägg jag skrev här på bloggen efter ett av mötena med högstadierektorn. Jag vet att jag skrev lite av våra krav inför högstadiet här, och det vore bra om jag hade det på papper också.... inte lätt att hitta ett speciellt inlägg, men det är väl bara att scrolla halva natten då....
NU tänker jag gena lite... Jag har haft så mycket att göra den sista tiden och jag har halkat efter med att svara på era kommentarer. Trist tycker jag, för det är så skoj när ni skriver! Nu tänker jag inte gå tillbaka i tiden och svara på alla utan jag svarar här på de frågor som kommit iaf.
A frågade om vi ansökt om lägerverksamhet för sonen (mycket för att vi föräldrar ska få avlastning). Nej, det har vi inte av olika anledningar. Har väl kanske inte kollat upp ordentligt, men jag vet inte hur de löser det när ett barn är väldigt krävande. Sonen skulle isf behöva ha en personal på sig hela tiden. Sen vet jag inte hur sonen skulle fixa en ny miljö utan att veta så mycket i förväg och inte heller känna någon. Men det kanske är värt att kolla upp hur upplägget är på en sån grej. Avlastning har vi annars i form av korttids varannan helg och även lite extra på sommar- och jullov.
A frågade också om vi har kontaktperson till sonen. Vi har beviljat ledsagare tre timmar/vecka vilket inte fungerar just nu. Får väl stöta på med det framöver.
Lenaeff har undrat om vi har någon som kan vara med som stödminne på mötena som vi har nu med rektorn för högstadiet. Jadå, vi har väldigt bra stöd från enhetschefen för korttids som har mycket kunskap om de här barnen. Hon känner också min son väl genom sin personal. Dessutom är alltid sonens assistent på nuvarande skolan med. Hon är en nyckelperson eftersom hon vet bäst hur sonen fungerar i skolmiljön. Och hon har också blivit väldigt duktig på att läsa av sonen och vet exakt vad som behövs. På mötet på fredag kommer vi även att ha stöd från sonens nuvarande rektor. Hon vill inte att alla resurser som lagts på sonen under dessa år som varit, ska bli kastade i sjön genom att man förstör allt med dålig anpassning från nästa läsår.
Måste också tacka Petra som erbjöd sig att skriva ut bildstöd när vi inte hade fart på skrivaren. Generöst att erbjuda snabb hjälp. Problemet har väl också varit att jag inte haft riktigt klart för mig vilka bilder som jag kommer att behöva. Nu är skrivaren fixad så det är upp till mig nu.
Men fortsätt nu gärna med att skriva kommentarer, de är så uppmuntrande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar