Vilka vänner!

Tydligen är ni en del fortfarande som läser bloggen när jag skriver ett inlägg här, även om det oftast är långt mellan gångerna jag skriver. Ikväll måste jag bara kika in här och tacka för all respons jag fick på mitt förra inlägg för ett par dagar sen! Är helt tagen av vilka fina vänner jag/vi har i nöden! 💕 Det värmer så långt in i hjärteroten att veta att ni finns där (ingen nämnd, ingen glömd). Tack för allt stöd via telefon, sms, messenger, dm, kommentarer m m. Det gör att vi orkar kämpa lite till - allt för Turbos skull och för att han ska få må bra. Kan väl säga att den period vi går igenom nu, är nog den period som påverkat mig allra mest hittills. Vi har gått igenom svåra perioder tidigare, när det gäller livet runt Turbo. Men det vi upplevt de senaste två månaderna tar priset. Ska förklara mer ingående när den här ”härvan” är över. 

Som sagt, jag är så glad och tacksam över att det finns sanna vänner därute när peppning behövs som allra mest. 

Dessutom kom mannen hem med rosor idag. Natten har inte varit så rolig, så röda rosor piggade upp! ❤️ Sån tur att vi är två föräldrar som kan stötta varandra när det behövs. 

Kramar 🤗