tisdag 23 oktober 2012

Grymt hot att leva under!

Just nu lever jag med blandade känslor - jag är både oerhört glad och (som jag skrev igår) väldigt upprörd! Jag blir så upprörd över hur många blir bemötta av myndigheterna i vårt land, när man drabbats av att ha en hemmasittare i familjen. Ett barn med diagnoser inom NPF som vägrar gå till skolan eftersom de mår dåligt av den. De mår dåligt av skolmiljön därför att den inte är tillräckligt anpassad efter elevens behov. Kraven blir övermäktiga. Flera familjer har nu blivit fråntagna sina barn - soc har satt LVU på dem, de har alltså omhändertagits eftersom inte föräldrarna får iväg barnen till skolan. Dessa barn har blivit satta i fosterhem och då oftast hos familjer som har bristfällig kunskap om autism m m.




Jag ryser när jag tänker på det!! Tänk om de skulle sätta Turbo i en helt främmande familj och som dessutom inte kan ett dugg om funktionsnedsättningarna han har! Oj, oj, vad dåligt han skulle må - törs inte tänka på hur djupt han skulle rasa och vad det skulle innebära! Jag vet bl a en familj som detta hände med. De fick nyligen tillbaka sin son efter att de överklagat domen till högre instans. Barnet mådde inte bra i den främmande familjen och skadan blev än värre. Usch och fy, till vilket pris gör man detta?! Okunskap om diagnoserna lyser starkt igenom här!




Vi har haft en otrolig tur med Turbo och detta är vi så oerhört glada och tacksamma för. Man har på ett tidigt stadium anpassat skolan efter Turbos behov och tack vare det så har han också älskat skolan. Även om det höll på att gå snett med skolan för några veckor sen för honom, så redde det upp sig i sista stund, men oj vad nära det var att vi hamnade i sitsen att ha en hemmasittare.... och därmed också leva under hot om vad som skulle kunna hända i förlängningen.... Nu är vi inne i en period då allt flyter på väldigt smidigt och jag är så tacksam för varje morgon då Turbo vaknar och glatt går iväg till skolan! Alla har det inte så bra förspänt.....

Det var det om detta. Ville bara få ur mig lite tankar för jag tycker det är en grym situation som en del får leva med. Många tankar till de som drabbats och de som lever under det grymma hotet. ♥ Kram ♥

6 kommentarer:

Nina sa...

Hujedamej! :(
Det behövs såå mycket mer kunskap om npf ute i samhället!

Vi har ju ingen hemmasittare, och Sandra går i en skola där dom förstår att hon behöver ledigt ibland, men oron över att det skulle bli missförstånd som leder till omhändertagande har vi då och då. För vet man inte bakgrunder och förstår man inte autism, så händer det ju lite konstiga saker ibland. Som när Sandra skriker "Slå inte på Sandra" samtidigt som hon slår sig själv, t.ex.

Som du skriver, vad händer om våra barn hamnar i en familj utan kunskap, och som ju inte känner dom, vilket är nog så viktigt... *ryser*

Kram Nina!

Anonym sa...

Tusen tack för tankar ❤
Nej det är bra snett men en ny tid kommer i en framtid på bekostnad av så många
Men det är skrämmande hur okunskapen gör med många av oss
Bamsekram

Margita sa...

Så beundransvärt att du orkar skriva om detta! Det finns mycket att säga om våra kära? myndigheter. Min syster jobbar inom detta område. Hon är utbildad socionom och jobbar med barn som har fått en bokstavsdiagnos och deras familjer. Hon har berättat för mig hur frustrerad hon är, ofta, i sitt jobb. Hon sitter ofta i möte med helt oförstående och okunniga myndighetspersoner som kan slänga ur sig de mest häpnadsväckande saker. Man blir minst sagt ARG!!! Ibland tänker jag styggt att hoppas de själva hamnar i en liknande situation nån gång så får de se hur lätt det är. Kram till dig!

Tina sa...

Ja det är inte klokt hur beslutsfattare kan få vara okunniga i det de beslutar ? Finns ingen logik ? Att flytta på våra barn till okunniga familjer dom inte känner pga att nån oförstående anmäler är ju barnmisshandel !! Morr....Mer utbildningar åt myndigheterna ! Kramar Tina

Anonym sa...

Jisses, har just sträckläst din blogg... Känner så väl igen många saker... Men då jag kom hit fick jag gåshud... Varit i den sitsen att man antytt för oss att man funderade på att placera båda våra barn i fosterhem... Det hade varit katastrof och vi har kämpat... Kämpat.... Kämpat... Tror vi är många föräldrar som har kunskap och kompetens om dessa barn, som inte går att läsa sig till... Jag, mamma till två unika killar <3

Anna sa...

Vi har en dotter som är hemmasittare där skolan VÄGRAR skriva remiss till BUP för vi vill göra en NP-utredning på henne. Nu är det utredning av soc efter nyår. Orkar inte skriva mer men är ett rent helvete