lördag 30 april 2016

Djupa utbrott

Här pågår förberedelser inför resan för fullt. Det är första gången jag åker utomlands sen jag blev så här megaallergisk, så jag bakar lite och tar med mig bröd på resan.



Jag vet ju inte hur mycket lagad mat jag kommer att kunna äta, så i värsta fall får jag leva på mitt bröd och några kilo bananer. ☺ Överlever gör jag alltid på nåt sätt. Jag måste undvika att chansa, eftersom resan är upplagd på ett sätt som gör att jag inte kommer att kunna ligga på nåt hotellrum och vara utslagen några dagar. Då lever jag hellre på bananer än att chansa på att äta en god måltid. Spännande blir det allt!

Flera nyheter från igår:
Det verkar som att lokalfrågan för Turbo till hösten kommer att lösa sig. Igår fick jag ett telefonsamtal från den som har hand om det. Som det ser ut så ska det fungera med en lokal som jag och Kent varit och tittat på för någon månad sen, lite snabbt, ihop med den ansvarige. Det fanns vissa frågetecken och det såg ganska mörkt ut, men nu har den ansvarige diskuterat det och haft lite förhandlingar så nu ser det ljusare ut. Vi ska titta på lokalerna igen om några veckor, så får vi se. Spännande tider!

En rapport om bygget (bostadsanpassningen) är väl på sin plats. Det händer inget mer innan vi lämnar Sverige efter helgen. Gipsskivor på väggarna och taket har kommit halvvägs. Visst går det framåt!


Det blir spännande att se vad som händer under de dygnen vi är borta.
Men usch, vad bygget stör Turbo. Stackarn, han mår inte väl, men det är som sagt bara att genomlida. Det blir utbrott i stort sett varje dag och de är djupa. Igår kväll avslutade vi dagen med glaskross. Jag dammsög noga och systematiskt efteråt, men fick ändå en flisa under foten idag. Det var ett sånt där tunt, fint glas som råkade illa ut (blev mosat).

Just nu är det ytterligare ett utbrott som avlöper. Turbo är riktigt arg och jag har ingen aning om vad som ställt till det. Saker har blivit kastade och det viner grejer kring en. Men i skrivande stund ligger han i sängen och landar. Vi vuxna får hålla oss på avstånd samtidigt som vi har känselspröten ute lååååångt. Det gäller att rycka in vid exakt rätt läge, annars förvärrar vi bara utbrottet.
Vi får väl se om det kommer en förklaring ikväll.... vi som tänkte ha lite tacomys ikväll.... undrar hur det ska lyckas?!?

Kram på er och ha en så fin kväll ni kan ha! ♥

fredag 29 april 2016

Många detaljer

Denna veckan går till historien! En massa grejer står i agendan och jag/vi har betat av dag för dag det som varit inplanerat. Nu är det bara helgen kvar av veckan och helgen innehåller mycket den också. Phu!! Överlever jag detta så....

Mycket är det som ska planeras och göras. Jag och mannen tänkte smita iväg några dygn nästa vecka, på en liten semestertripp tillsammans med ett par vänner från tonåren. Vi har hittat varann igen tack vare fejan, och det ska bli riktigt skoj bara vi kommer iväg.

Nu är det ju inte så bara för oss att packa en väska och sticka. Alla detaljer måste klaffa när det gäller Turbo och inget får missas. Vi har planerat in i schemat så ett par assistenter kommer att jobba dygn med Turbo här hemma och sova här. Det är förstås en lite annorlunda situation mot vad Turbo är van vid. Kent och Timmy har haft grabbhelg här tillsammans med Turbo vid ett par tillfällen men nu blir det Kent och Erik som delar upp dygnen mellan sig. Men jag känner mig heltrygg med detta och vi gör allt för att även Turbo ska känna så. Därför måste jag komma ihåg alla detaljer som assistenterna behöver veta, och sen förmedla det till dem. Jag tror iaf att det blir kanonbra för dem!



Mycket annat är det som ska fixas också innan vi kommer iväg. Ett "stort" bekymmer som jag haft är hur jag ska kunna surfa och därmed också blogga från resmålet. Eftersom det inte är i Sverige så funkar inte mitt abonnemang på mobilen så bra. Eller... funkar gör det, men det blir antagligen onödigt dyrt så det vågar jag inte chansa på. Men nu tror jag att jag fixat det så det ska bli hyfsat billigt och bra. Jag skulle så gärna vilja blogga med såna där korta och snabba inlägg, flera stycken om dan så att ni som vill kan hänga med på resan och för min egen dagboks skull. Spännande blir det säkert, bara vi överlever flygresorna (nej, jag är inte så glad över att flyga....).

Igår glömde jag ju rapportera om en positiv sak som hände. Mannen fick tag på "fel" rektor på gymnasieskolan. Turbo brottas med ett problem på skoltid och jag har lovat att vi skulle ta tag i det ordentligt. Jag körde fast efter att ha blivit bollad vidare till annan personal. Mannen tog tag i det i stället eftersom jag var överbelastad med annat. Han fick prata med en rektor som verkligen förstod problemet och lovade att forska i det och återkomma sen! Så bra med förstående chefer som är insatta i hur det är att leva med autism! Vad glad man blir! En spännande fortsättning lär följa.

Kram på er alla ♥

torsdag 28 april 2016

Många utbrott

När jag tittar tillbaka här i bloggen så ser jag att det har varit en del utbrott det senaste. Men jag känner mig ändå stark, glad och uppåt på nåt märkligt sätt. Är väl glad att allt löser sig efter allt som varit....
Ja, ja, utbrottet i söndags kväll slutade ändå bra. Jag och Turbo kunde prata om det som är jobbigt för honom nu och vi kom fram till att det är dags att backa rejält och sänka kraven.

Det är som sagt mycket som stör honom just nu. Bygget stör varje dag och blir en grogrund för utbrott, en ny assistent är på väg att slussas in och bredvidgångar innebär en person för mycket runt Turbo. Förändringar i schemat eftersom både Ronny och Kent tar mer tid fr o m nu. En annan radikal förändring i schemat väntar under nästa vecka då den ser helt annorlunda ut mot vad han är van vid. Ja, ni ser, det är mycket som ligger och oroar!

På söndagskvällen kom vi iaf fram till att lektionerna får ställas in resten av terminen, som det ser ut nu iaf. Turbo orkar inte med de krav som det innebär med lektioner, även om det enbart är två favoritämnen han pluggar. Vi har försökt att lirka, men det är inget att göra åt att det inte fungerar för honom. Tråkigt när han är väldigt nära betyg i båda ämnena, men det får inte vara det viktigaste nu när Turbo är så skör. Betygen får vänta tills bättre tider, helt enkelt.



Tisdagskvällen slutade ju också i utbrott då jag fick åka hem helt abrupt när jag var bland vänner. När jag kom hem hade mannen lyckats vända utbrottet med hjälp av lågaffektivt bemötande. Det var hyfsat lugnt när jag kom hem och Turbo hade börjat tina upp igen. Motgångar är inte lätta för honom när han är så här skör som han är nu.

Ett dygn på korttids har Turbo också hunnit med i veckan och kom hem idag. Korttidsdygnen har fungerat väldigt bra det senaste. Jag tror han kopplar av från bygget när han är där och det känns ju skönt.
Igår träffade vi Kent och Ronny efter deras pass med Turbo. Det känns riktigt bra med samtliga assistenter inför framtiden. Gissa om det värmer i hjärtat av att vi nu har flera assistenter som mer än gärna vill jobba med Turbo!! Helt otroligt att det finns flera runt honom nu och fantastiskt att de trivs så bra med honom!
Idag har assistent Ronny jobbat sitt första egna pass med Turbo och vad jag förstår så har det nog fungerat bra.



Tyvärr var jag tvungen att pressa Turbo till att skriva på ett papper igår morse. Det slutade förstås i utbrott! Jag tycker så synd om honom när jag måste pressa honom till något som han har så svårt för. Att skriva på papper är något av det jobbigaste han vet. Jag kontaktade tingsrätten idag för att se om det går att skynda på ärendet om ansökan om god man, men det verkade svårt. Jag tänkte Turbo skulle slippa det här med underskrifter snart.....

Det får bli allt för idag. Kram, kram ♥

tisdag 26 april 2016

Lite trasigt, lite helt...

Den här dagen slutade väl inte alltför bra. Jag var iväg och träffade en del vänner på kvällen. När jag sitter där i godan ro så får jag sms från Turbo. AKUT - KOM HEM NU!! Han har tydligen exploderat vid en motgång och när det blir så här djupt så är det bara mamma som gäller. Jag försöker lirka lite, men inser snart att det bara är för mig att rusa hemåt direkt.

Nu har jag och mannen turats om och städat en bra stund efter att Turbo blivit lugn. Snart dax för bingen.

På återseende! Kram!

måndag 25 april 2016

Glad trots utbrott

Idag sprutar gladendorfinerna om mig.... jag börjar komma tillbaka till mitt vanliga esse igen! Tacksam över att ha haft vänner som stöttat, och speciellt de två (ni vet vilka ni är ♥) som gjort att allt vänt. Dessutom känner jag mig sååå tacksam över alla fina vi har omkring oss och Turbo, så vi alla kan känna oss trygga. Just nu känns det så bra med de assistenter som jobbar med Turbo och jag har även bra vibbningar om att det ska bli kanon med den nya som nu slussas in. Kan det bli bättre än så?!



Tänk att jag känt mig så glad idag, trots att det kom ett utbrott igår kväll från Turbos sida. Men vi avslutade kvällen med att Turbo och jag hade ett fint snack om vad som ställer till det hos honom och kom överens om att vi nu får backa rejält. Trots att saker och ting är jobbiga för Turbo, så blev jag så glad över att det gick att prata om det och att vi kom fram till en lösning. Det känns riktigt gott och i o m det så ska vi säkert ta oss igenom problemen.
Förklaring kommer antagligen i morgon eftersom dagen sprungit förbi mig nu. Ville bara ha ur mig lite glädje idag!

Kram på er ♥  

söndag 24 april 2016

En helg med utflykter

Det blev en helg i flygande fläng, eller vad vi ska kalla det för. Börjar känna mig megastressad över allt som måste fixas den närmaste veckan. Men nu ska jag försöka ta en dag i taget så löser det sig säkert, intalar jag mig iaf.

Gårdagen innehöll massor med intryck, men samtidigt avkoppling. Kameran var ju med hela tiden. ☺
Men vi började med att gå på bokmässan som man anordnat på orten. Lite lokala författare fanns på plats och blev intervjuade. Jätteintressant att lyssna till dem. Jag har ju själv en dröm om att skriva en bok.... Vi lyssnade på ett par stycken innan vi åkte vidare, vi hade en plan för dagen och var tvungna att "hasta" vidare.



Vitsipporna blommar och har gjort det ett tag. Även om jag är jättestressad över att jag har mycket att göra, så kunde jag inte missa tillfället att åka ut och fota lite när det är vitt i backarna. Jag har ju fått en favoritrunda - "mysvägen" - som ligger några mil bort. Kent visade den för mig för ganska exakt ett år sen och sen dess ligger den mig varmt om hjärtat. Det är så otroligt vackert där, så jag ville ta med mig mannen dit när vitsipporna fortfarande lyser vitt.

Sagt och gjort, vi åkte dit. På ett ställe hittade jag en liten "grotta" där man skulle kunna sitta och filosofera med utsikt över sjön när solen skiner. Där skulle jag kunna sitta ensam i timmar och bara njuta och känna stressen rinna av mig. Synd att vi har så långt dit.
Denna bilden är tagen precis utanför "grottan":



Mannen tyckte egentligen att vägen ner till sjön inte var farbar, men jag är envis så ner skulle jag.... Ner kom vi och det var det värt. En fikapaus blev det också där nere.




Sen drog jag med mannen upp på utsiktsberget också.



Ett par ärenden hade vi inne i stan, så vi fräste de milen in dit för att göra det vi behövde. En liten bit mat på Jensen´s satt fint innan vi åkte hemåt igen.

Trötta men nöjda slängde vi oss i soffan och slappade lite på sena kvällen. Phu!!

Idag var vi tvungna att gå upp rätt tidigt för att åka iväg igen. Vi skulle till en ort ca en timmes bilväg från oss. Mannen hade ett uppdrag att genomföra där och sen blev vi bjudna ut på lunch av goda vänner. En härlig dag det här också, även om stressen kom krypande på mig frampå eftermiddagen. Jag behövde ju fixa lite på jobbet också innan det var dags att hämta Turbo på korttids där han varit sen i torsdags.

Nu är vi trötta, men glada över att fått en så fin helg, med sol, vacker natur, goa vänner m m. Turbo är hämtad och han känns glad och helt ok. ☺ De verkar ha haft några bra dygn på korttids. Härligt!



Nina undrade lite hur det går för Turbo med bygget (bostadsanpassningen). Ja, det går väl lite si och så.... Han blir väldigt störd stundtals, och får utbrott när det låter därute. Däremellan går det bättre. Men jag tror att han tycker det är skönt att komma till korttids vissa dygn, så slipper han detta.
Samtidigt tror jag han är glad och ser fram emot det färdiga resultatet. Häromdagen hade han t o m visat den assistent som jobbade den em, hur det såg ut inne i utbyggnaden. Detta initiativ skulle han inte ha tagit om han inte gillade bygget. Så jag tror det kommer att bli bra bara det blir klart. Men visst... det är långt kvar och vi får alla försöka härda ut.

Kram på er ♥

lördag 23 april 2016

Mycket som händer

Vad härligt det känns att må bra igen utan en massa akuta grubblerier i hjärnan! Idag har jag känt mig riktigt glad och som vanligt igen - äntligen efter en del veckor då det tjorvat lite. Men obs!! ingen depression el dyl. Det har varit annat som spökat.... Är evigt tacksam för den/de som hjälpt mig ur detta på olika sätt. Till på köpet har jag och mannen haft en underbar dag idag i vitsippebackarna, men återkommer om detta om jag hinner i detta inlägg.



Tyvärr är det mycket för oss nu, det är mycket som händer och mycket som jag och mannen måste hinna med på kort tid. Vi försöker beta av så smidigt som möjligt och inte stressa upp oss för mycket.
Dessutom har vi lite annorlunda saker som måste in i assistansschemat de närmaste veckorna eftersom dygnen kommer att innehålla lite annorlunda saker som avviker från vardagens rutiner. Vi måste göra det bästa av det för Turbos skull så han ska känna sig så trygg och säker som det bara går när saker inte är som vanligt. Jag och Kent (mest Kent) har suttit och knåpat lite så jag tror vi fått ihop det på bästa sätt. Men det är mycket som ska stämma.

Bygget (bostadsanpassningen) går framåt med stormsteg, även om det i vårt tycke gärna hade stått klart för länge sen. Oj, vad vi drömmer oss framåt nu, då vi ska få inta vårt hem igen och leva någorlunda som standardfamiljer gör - dvs vara hemma i vårt eget hem som vi vill och slippa fly fältet var och varannan dag då utomstående assistenter är hos Turbo.
Här kommer lite bilder från det senaste som hänt med bygget:

Kabelhärvor till elskåpet ☺

En del av panelen är på plats


I fredags morse vaknade jag av att lastbilen med isolering till taket kom. 

Som sagt - det händer grejer varje dag och det går stadigt framåt.

Dagens händelser redogör jag för i nästa inlägg, men kan berätta att jag och mannen njutit hela dagen ute i vacker natur och lite annat.

Kram på er ♥


onsdag 20 april 2016

Förändringar och oroligheter

Igår, till slut, försvann en del tyngder från mina axlar. Under ett långt snack med "lillebror" på kvällen så låstes jag äntligen upp och jag kunde resa mig, sakta men säkert, från ångvältsöverkördhetskänslan (snyggt ord... ☺). Nu ruskar jag lite på mig och skakar av mig det sista och släpper det där.....  Jag måste försöka få till lite mer "normala" inlägg här på bloggen nu. Jag gillar inte att skriva en massa kryptiska inlägg, men det har tyvärr varit nödvändigt i det här fallet då jag inte velat skriva ut allt i klartext. Men nu blir det nya tag!



Som om det inte varit nog med oroligheter, så damp det ner ett brev från assistansbolaget igår. Vi fick besked om en ganska betydande omorganisation där. Tack vare Kent har vi lite tur. Planen är att det inte ska påverka vår grupp, med Turbo i fokus, så speciellt mycket. Det tackar vi för så långt, och hoppas att det ska fungera som utlovat. Det enda Turbo kommer att märka av är att han troligtvis kommer att bli assisterad av Kent lite oftare än vanligt - iaf för tillfället. Jag har bara berättat det nödvändigaste för Turbo för att slippa oroa honom, men han sken som en sol när han hörde att han ev får träffa Kent lite oftare. ☺

Vi är ju inne i en period som är i ett känsligt läge med Turbo just nu. Det händer mycket runt honom och det märks att det tar på honom.
Dels har vi bygget som stör. Detta har resulterat i att han slutat äta frukost på vardagsmornarna. Inte bra förstås, men vi försöker göra det bästa av situationen. Om han får en frukosttallrik framför sig och snickarna inte är knäpptysta, så flyger tallriken i golvet i ett utbrott. Nu säger han att han inte vill ha frukost så slipper han få utbrott på den....



Vi har också en period då det är lite för många vuxna omkring honom. Under en period nu så skolar vi in en ny assistent (Ronny) och dessa dagar blir det två vuxna samtidigt vilket eg är en för mycket. Men en inskolning är svår att göra på annat sätt. Den nya måste få se hur en ordinarie jobbar, annars kommer det inte att funka framöver. Så det är bara att ta sig igenom en inskolningsperiod så lugnar det sig sen.

Mitt i allt detta oroar sig Turbo för vissa grejer som inte fungerar så bra på skoltid. Detta måste jag och mannen ta tag i ordentligt så vi får en lösning på det. Men inte lätt att få tag på folk.... Fortsättning följer....

Strax är det dags för mig och mannen att åka hem efter en lång dag då vi har assistent hemma till kl 21. Alltid lika spännande att se vad som hänt med bygget.

Kram på er ♥

tisdag 19 april 2016

Tack för den tiden....

Jag vet inte vad jag ska skriva här idag om vissa saker. Eftersom jag inte vet, så sätter jag in en bild som gör att jag själv vet vad det gäller, för min egen dagboks skull. Kanske återkommer jag med klartext i något annat inlägg längre fram. Det är helt beroende av hur allt påverkar Turbo och oss....

Tack, bästa, för den tiden och vi hoppas verkligen på ett återseende på den rätta platsen igen.... ♥



I övrigt känner jag mig som jag blivit överkörd av en ångvält idag, men nu kan det bara bli bättre. Så från i morgon tar vi nya tag igen, eller hur. Jag har ju massor att berätta om vad som händer med Turbo just nu, så det får bli lite längre inlägg framöver.

Kram till er alla fina läsare ♥




måndag 18 april 2016

En liten rapport

Nu är det en sån där dag igen, då jag har lite för mycket tankar i huvet. Men jag lever på hoppet om att det snart blir ordning i min lilla hjärna igen.... ☺

Några bilder från bygget som jag tog igår visar iaf att det går framåt.





Nu släcker vi strax ner för idag.
Kram ♥

lördag 16 april 2016

Många problem att lösa....

Jahapp, fulltankad på energi efter tjejdygnen så slängs man in i vardagen direkt. Men jag ska eg inte klaga. De där dygnen gjorde sååå gott! Lever länge på minnena därifrån och jag har ju "bara" 500 bilder från tjejdygnen att ta fram när jag saknar för mycket. Även om det inte blev många timmars sömn (sova hann vi inte med) så fick vi energi av varann ändå. Oj, vad jag njutit!

Mannen är trött och seg efter min minisemester så idag har han en off-dag. Det är inte så konstigt för det tar på krafterna att vara ensam med Turbo ett par dygn. Men det har ändå gått bra för dem. Mannen hade samma sorts mornar som jag brukar ha - utbrott när snickarna stör och ibland var det lugnare.



Under tiden som jag var borta har Kent hunnit haft med sig nya assistenten Ronny ett par dagar. Det är tänkt att han ska ta över den tid som den assistent har som är frånvarande en tid just nu. Några ytterligare upplärningstillfällen tillsammans med Kent, så blir det säkerligen kanon. Vi tror på detta!


Igår hade jag en sån där dag då jag behövde ringa en del samtal som inte kändes alltför roliga. Men jag måste beta av dem och få dem gjorda. De var av lite varierad art.

Bl a var jag tvungen att ta upp en stor oklarhet med assistansbolagets ledning. Det var en grej som gnagt i mig några dagar. Jag är rak och öppen och tycker det är en fördel att vi kan ha en öppen dialog när det behövs, det gillas! Upplösning får vi avvakta och vi hoppas på en bra lösning där, för allas skull. Fortsättning följer....



Jag, mannen och Kent hade också diskuterat detta med lokalfrågan för Turbo under skoltid. "Stugan vid sjön" måste på sikt bytas ut mot annan lokal, vilket inte blir lätt att hitta. Vi hade fått ett förslag, men i diskussion med Kent kom vi fram till att det inte kommer att fungera för assistenterna att jobba på det sätt som skulle bli nödvändigt i detta fallet. Så jag fick ringa den ansvarige och rata förslaget. Det kändes "så där" när vi vet att kommunen försöker hitta något, och vi samtidigt vet att lokaler inte växer på träd. Men vi måste ju känna att det fungerar, annars resulterar det i utbrott från Turbos sida. Fortsättning följer....

Jag behövde också ringa och reda ut en annan sak som oroar Turbo under skoltid. Jag fick äntligen, efter två veckors försök, tag i vår kontaktperson på skolan. Hon bollade mig vidare till en annan ansvarig. Detta är en person som inte är insatt i Turbos problematik, så det var lite svårt att nå fram med mitt budskap där. Men även där blev jag bollad vidare, så jag gör ett försök på måndag att få till en lösning på problemet som är stort för Turbo. Ett par utbrott har han redan avverkat pga det. Fortsättning följer....



Mitt i allt detta så sprang vardagen ikapp mig efter att ha förträngt vissa saker i o m att jag åkte till kusten och träffade tjejerna. Det sitter kvar spår i mig efter en av de värsta veckorna.... Tyvärr kan jag inte skaka av mig det så snabbt. Lite ventilering med bästa mannen och bästa "lillebror" var nödvändig och det känns så gott att kunna göra så.

Det känns som det är mycket nu och som om allt inte vore nog så planerar jag och mannen att åka bort en del dygn om några veckor. Därför håller vi på att, tillsammans med Kent, pussla ihop assistansschemat så det ska passa både assistenter och framför allt Turbo, så han kan känna sig trygg när vi är borta.

Inlägget idag blev tillräckligt långt så jag får rapportera om bygget i nästa inlägg. Det har ju hänt en del sen sist jag visade nån bild därifrån.
Ha en fortsatt trevlig lördag! Kram på er ♥

torsdag 14 april 2016

Tankat energi

Efter allt som varit den senaste tiden så var det helt underbart att åka bort ett par dygn och bara förtränga det jobbiga. Jag träffade tre andra mammor som är i liknande situation som vi är, med olika diagnoser i familjen, och förståelsen för varann är total. Om ni visste vad jag tankat energi till min kropp som var helt slut.



En underbar vänskap har vi fått och allt tack vare bloggandet. Tyvärr får vi inte till tiden så vi kan träffas så ofta, men när det väl blir av så har vi fantastiskt skoj. Tyvärr saknades en i gänget, men nästa gång får vi tro att hon kommer loss så hon är med igen.

Under en sån här träff blir det lite blandad konfekt - lite lek....



.... lite allvar (t o m ett allvarssnack med två fullt munderade kustbevakare)....



.... men förstås mest en massa skratt. Som t ex när det saknades en korkskruv och jag googlade fram en tänkbar lösning på problemet....




Dessa två filurer till valpar, förgyllde tillvaron ännu mer:



Vi har också njutit av god mat och dryck och blev riktigt bortskämda.



Den här träffen gav mig en ny favoritbild! Tack Nina för att du fotade den med min kamera :) Bilden utstrålar lugn, harmoni, kärlek, vänskap och förståelse! ♥



Två dygn går fort när man har roligt och igår var det dags att åka hemåt. Jag hade några timmar ensam i bilen och jag ville ta alla dessa vackra vyer med mig. Men jag får leva på minnena när saknaden av både hav, natur och goa tjejer blir för stor.

Nu tar vi tag i vardagen igen....
Mannen har gjort ett kanonjobb på hemmaplan där han även tagit mina pass. Hur det har gått, hur läget är nu och vad som händer här kommer jag att berätta i nästa inlägg hoppas jag.

Kram på er ♥

tisdag 12 april 2016

Usch....

.... vad jag njuter!!! Jag befinner mig på ett helt underbart och vackert ställe med underbara goa vänner! Tror jag stannar här!

måndag 11 april 2016

Den turbulenta veckan

Som jag lovade så ska jag försöka sammanfatta veckan som gått. Det har hänt mycket under veckan och jag börjar med måndagen.

Dagen började med en smärre explosion under frukostproceduren eftersom Turbo reagerade på att snickarna höll på med utbyggnaden. Vanligt snickeriarbete blev för mycket på morgonen.

Vi fortsatte utbrottandet under dagen. Vi hade ett första besök på vuxenpsyk (som tar över efter Barn- och ungdomshabiliteringen nu när han fyllt 18). Jag och mannen anade att det inte skulle gå att fullfölja besöket, men vi anade inte att han skulle få utbrott i rummet. Vi hade som vanligt förberett honom på att han skulle få gå därifrån tillsammans med sin pappa om det blev för jobbigt. Men det bara small - blixtsnabbt. Och det tog inte mer än max 2 minuter!



Båda i personalen tog det bra och förstod situationen. Mannen åkte iväg med Turbo i bilen medan jag satt kvar och pratade med sjuksköterskan och arbetsterapeuten lääääänge. Skönt att de ändå hade stor förståelse för hur Turbo fungerar och de sammanfattade mötet med att Turbo är ett extremfall.... Jo, vi vet det.... Nu får vi se vad som händer framöver. Turbo skulle behöva träffa läkaren som ska skriva ut medicin i fortsättningen och vi får se hur vi ska lösa den biten. De får diskutera det i teamet som kommer att ha hand om Turbo.


På tisdagen var det dags för Turbo att träffa den nya assistenten (som jag kommer kalla Ronny här på bloggen, men som eg heter något helt annat). Jag och mannen lunchade med honom och Kent innan de skulle assistera Turbo. Vi hade ju inte träffat killen tidigare, så vi ville förstås få till ett första möte. Vi fick goda vibbningar och vi är hoppfulla om att det kommer att gå kanonbra.

Vi litar helt och fullt på Kents fantastiska förmåga att hitta assistenter som passar vår son, med den kännedom han har om Turbo. Det går ju inte, som ni alla förstår, att sätta vem som helst att jobba med Turbo. Eftermiddagen och kvällen där Kent började lära upp Ronny, avlöpte bra. Turbo verkade nöjd på kvällen. Sååå härligt!



En del småutbrott har det blivit under veckan. Bygget stör Turbo på morgonen, men inte mycket att göra åt tyvärr. Två gånger under veckan har frukosttallriken hamnat på golvet efter bara två tuggor.
Flera utryckningar har jag fått gjort för att lotsa Turbo under dagen också, så det har varit en tuff vecka med tanke på att jag inte varit på topp. Jag har varit tvungen att dölja för Turbo vad som cirkulerat i mig och det har inte varit helt lätt.

Men som sagt - nu kör vi på med nya tag!

Vi avslutade veckan med att Kent hade ett långpass med Turbo här under hela söndagen. Han kämpade på bra och vi tackar extra för det, eftersom det var ett tufft pass....

En rapport om bygget måste ni ju få här också. Det går framåt med både isolering och annat:



Kram på er alla goa läsare ♥ Nu ska jag njuta lite!

söndag 10 april 2016

Kliver ur bubblan

Oj, oj, livet gick visst alldeles för snabbt för att jag skulle hänga med i svängarna. Nej, ingen utbrändhet eller depression, ingen sjukdom eller död - det är inte det som det här handlar om. Det har varit en komplicerad pärs på annat sätt.

Och nu räcker inte superlativerna till.... bästa mannen och bästa "lillebror" - ja, vad ska jag säga? Ni är mer än guld värda för mig - och det är ändå bara förnamnet!! ♥♥

Jag vet, det har inte varit lätt för någon av er av olika orsaker, men uppskattar att ni trots allt har funnits där för mig. På ett visst plan har detta varit en av mina tuffaste och värsta veckor någonsin, och ni har båda fått se hela mitt register. Men ni verkar ha förstått mig och det betyder allt.... så TACK, finaste mannen och finaste "lillebror" - ni är sååå BÄST!! ♥ ♥



Är jätteglad och tacksam även för att ni övriga läsare kommit med hejarop och stöd, trots att ni inte vet vad det eg handlar om. Det är värt mycket för mig! ♥

Nu lämnar jag detta och kliver ur min bubbla, nu kör vi igen - om än på lite skakiga ben....
Men jag börjar med att jag i morgon åker bort ett par dagar för att tanka lite energi. Det är välbehövligt eftersom jag känner mig helt dränerad. Mannen får ta hand om markplanet och allt med Turbo. Men jag tror ändå ni kan räkna med att jag under morgondagen slänger ut ett inlägg med en sammanfattning av veckan som gått med Turbo.

Kram och var extra omtänksamma om varann! ♥

torsdag 7 april 2016

Tack....

.... till "lillebror", för mega-ventileringen som jag så väl behövde idag!




Kramar till er tappra läsare som kikar in här och inte får så många ord av mig just nu, men det kommer så småningom....

onsdag 6 april 2016

Tack...

... till mannen, för förståelsen idag!

Kram till er som kikar in, trots min lilla paus!

måndag 4 april 2016

Förtydligande

Jag har fått en del kommentarer och funderingar ang mitt inlägg igår om min paus. Av kommentarerna har jag förstått att många dragit den slutsatsen att jag gått in i väggen. Jag blir varm i hjärtat av er omtanke! ♥ Men jag känner att jag vill dementera att jag gått in i väggen! Jag har INTE gått in i väggen och jag har INTE drabbats av en depression i nuläget.



Jag har något som trycker mig som jag inte kan/vill skriva om här på bloggen, och när hela min hjärnverksamhet kretsar kring det så har jag svårt att skriva något annat här. Därför är det bäst att jag håller mig härifrån några dagar. 

En otroligt bra hjälp med att ventilera det hela, får jag av mannen, "lillebror" och bästa tjejerna! Återigen - TACK för att ni finns ♥ ni är sååå värdefulla ♥

KRAM ♥


söndag 3 april 2016

Pausar ett tag....

Innan jag pausar ett par dagar till, så får ni några rader från mig.
Jag och mannen drog iväg på en snabbvisit till Stockholm över helgen. Vi längtade förstås efter vårt barnbarn som nu hunnit bli 10 månader. Hon är helt bedårande och underbar!
Det blev kort och intensivt - vi åkte med tåget dit på fredagen och hem idag (söndag).



Nu tar jag tyvärr en paus från bloggen ett par dagar till. Jag har något som trycker mig och har haft det ett tag. Det är lite för mycket just nu och därför får jag inte ordning på mina tankar och mitt skrivande. Jag känner att det är bäst att jag återkommer när jag fått ordning på mig själv eller nåt sånt.... Förhoppningsvis räcker det med ett par dagar, men vi får se. Jag hade kunnat fortsätta med mina svart/vita bilder för att visa stämningen, men jag känner att det är bäst att stoppa där för tillfället iaf.

Uppskattar enormt att ni: ♥ mannen ♥, "lillebror" ♥ och GP-gänget ♥, alltid finns där - i vått som i torrt!

Kramar! ♥

fredag 1 april 2016

Tar en paus....

.... nån dag från bloggen. Jag får inte ihop mina tankar så det blir nåt vettigt i skrift, så jag ägnar mig åt lite annat ett par dagar...

Trevlig helg och kram på er!