söndag 31 oktober 2010

Söndagkväll **** AS/ADHD

Det blev lite myspys i bastun i går kväll. Sonen var på bra humör så vi skrattade och hade roligt. Vi brukar ladda upp med lite gott plock som sonen gillar, som vi tuggar på mellan bastningsomgångarna. Underbart när han är på det humöret så det går att ha trevlig tillsammans.

Annars märker vi mer och mer hur bra det går när man är ensam med honom, när vi är alla tre så blir han mera orolig. Så ett vanligt familjeliv - vad är det? Knappt så man kommer ihåg hur det är att leva normalt längre. Nu ser jag fram emot nästa helg då sonen är på korttids - vi anar en liten lucka på lördagen då jag och mannen kan ta en promenad tillsammans.... det var jättelängesen vi kunde göra det. Sonen kan ju aldrig vara ensam hemma, därför får vi inte så mycket tid till sånt.

En lovvecka ligger framför oss nu, kan också inverka på sonen att han känner sig orolig. Han kommer att vara på "fritids" medan jag jobbar. Alltså - han kommer att vara ensam med sin assistent och göra några valda aktiviteter efter ett schema de gjort upp. Imorgon såg jag att det var en del legobygge på agendan...

Jag hoppas nu på att målaren kommer att bli färdig i hallen i morgon. Jag har lyckats få honom att komma efter det att sonen försvunnit ur huset på morgonen och hoppas han är färdig efter lunch när sonen kommer hem igen. Har fått flera kommentarer av våra bekanta angående renoveringen av hallen. De tror att nu när det blir nytt och snyggt i hallen så kommer sonen att vara mera försiktig och inte ha sönder så mycket.... Riktigt så fungerar det tyvärr inte. När sonen är inne i sina utbrott så spelar det ingen roll hur nytt och fräscht det ser ut, är han precis där så smäller det oavsett renoverade väggar... Men  man måste nog leva i det för att förstå.

I morgon ska jag fortsätta att försöka nå högstadierektorn på telefonen. Skulle väldigt gärna vilja prata med henne...

lördag 30 oktober 2010

Hyfsad lördag **** AS/ADHD

Mannen och jag hade kommit överens om att jag kunde få avvika från hemmet på förmiddagen, kände att jag behövde det. Men sonen blev inte glad över det så jag fick heta en massa saker... nåja, vi hade väl förberett honom lite dåligt på att jag skulle åka iväg så vi fick väl skylla oss själva att han blev sur. Men skönt var det att få umgås med vänner i lugn och ro efter den här oroliga och jobbiga veckan. 

På eftermiddagen åkte mannen till jobbet och det var sonen mera förberedd på så det var ok. Först spelade vi det nya Wii-spelet alla tre tillsammans.

Sen var min plan att jag skulle grundmåla den här skänken. 

Jag tänkte att det får gå som det går när jag är ensam med diagnoserna. Får ta det i den takt som är lämpligt. Men det gick över förväntan! Sonen var lugn och fin, satt mest med sitt dataspel "Roller coaster Tycoon 3". Det är ett spel som han haft i flera år och älskar det fortfarande. Man bygger berg och dalbanor i olika former själv i nöjesparker. Det var det spelet som var med på bilden för två inlägg sen. Fick en fråga om det i en kommentar. Sonen har alltid varit intresserad av tåg och berg och dalbanor. Har hört att många med autism fascineras av det. Och det stämmer verkligen på min son.

Nu är mannen på väg hem från jobbet och sonen sa igår att vi ska basta ikväll. Kul när han vill mysa lite i bastun så då gör vi gärna det. Han har beställt After eight i påse...

fredag 29 oktober 2010

Pustar lite **** AS/ADHD

Vilken tur att jag fått målaren att komma senare idag. Det hade aldrig fungerat för sonen att hålla sig i styr en morgon till. Han var orolig ändå i morse, jag tror han behöver landa lite nu. Det blir väl rörigt för honom med renoveringen av hallen - inget är sig likt. På måndag hoppas jag att målningen blir färdig. Jag har bett målaren att komma efter frukosten då också, så hinner sonen iväg. Det sinkar ju målaren ett par timmar, men det måste bli så.

Jag känner mig uppstressad och uppjagad i kroppen, den här veckans mornar har nog slitit mer på mig än jag trott. Hoppas jag lugnar mig i helgen. Nu är ju sonen hemma i helgen så vi får ta det som det blir.

På jobbet hade jag det så här rörigt idag på skrivbordet. Kände mig lika rörig i huvet faktiskt. 

Skrivbordet ska helst vara tomt på fredag kväll.... hoppas inte huvudet blir tomt också. Mitt i all röran har jag försökt nå rektorn på högstadieskolan - ej anträffbar idag. Så jag får fortsätta på måndag och jaga henne för vidare besked vad som händer med sonens skolgång nästa läsår.

Däremot så fick jag tag på specialpedagogen på habiliteringen. Hon trodde inte det fanns någon AS-klass nära oss, inte ens i den relativt stora staden fyra mil härifrån, vilket jag tycker är märkligt. I stan som ligger ca 7 mil härifrån så finns det nåt som hon trodde var lämpligt. Eh... att låta sonen åka 14 mil varje skoldag är väl inte riktigt som vi tänkt oss.... än mindre att han ska sova borta hela veckorna.... han kommer ju att vara bara 13 år när det börjar. Nej, jag hoppas fortfarande att rektorn hittar en bättre lösning...

Tack, snälla gulliga ni för era kommentarer! Ska svara på dem i helgen tänkte jag.

torsdag 28 oktober 2010

Orkar inte en morgon till **** AS/ADHD

Just det - i morse gick det inte lika bra här hemma. Har märkt att det blivit oroligare för varje morgon som gått här med hantverkare som "stör" sonen. Förstår att sonen försöker skärpa sig men det blir svårare för varje dag. I morse höll det på att smälla av fullständigt - jag var helt slut när taxin äntligen kom. Som tur var så höll målaren på att dammsuga väggar m m i trappan upp, så han var inte på samma nivå som oss - lite tur ska man ha. Jag försökte avleda sonen så gott det gick och hitta på andra intressanta saker för honom. Stängde in oss i köket en stund också, det är bättre att han går på mig än att han ger sig på målaren eller limburkar. När han blir så där orolig och stirrig så blir han gärna lite småvåldsam. Vid utbrott så har han ingen urskillning...

Så nu orkar jag inte en morgon till på det här sättet. Det behövs ett break, annars kan det urarta helt och hållet i morgon bitti. Målarna gick med på att inte komma så tidigt i morgon, de får komma efter att sonen åkt iväg till skolan. Alltid, alltid måste man ta hänsyn till diagnoserna i första hand. T o m hantverkare får anpassa sig :-)

Så här mysigt hade vi det iaf de första minuterna av vår frukost, innan ovädret brakade loss....

Tyvärr ser det inte ut som att målarna hinner färdigt i morgon (fred) heller, utan får fortsätta på måndag. Jag hoppas i så fall att jag kan avstyra dem på morgonen då också.

Det här med hantverkare i huset var ingen hit för den här familjen (men det visste vi ju innan), men tyvärr är det ju nödvändigt ibland och mer står på tur om ett tag. Men tur ändå att det är tillfälligt och övergående.

onsdag 27 oktober 2010

Curling eller bara hålla diagnoserna i schack? **** AS/ADHD

Nu har vi lagt ytterligare en morgon bakom oss med hantverkare i huset. Och det gick idag med! Men jag börjar känna hur slitsamt det är. Jag vill verkligen inte ha nåt utbrott på morgonen den här veckan... och då gäller det att se upp och vara alert. I morse vid ett tillfälle sa målaren till min son: "Vilken service du har!".... japp just det.... Jag kan inte ställa minsta krav på sonen, med risk för att han då skulle explodera. Allt för att diagnoserna ska hålla sig i schack. Kalla det curlingmorsa eller vad som helst - jag tror inte han vill uppleva motsatsen. Chefen för målaren vet att "det är något" med sonen, men av nån viss anledning har jag inte sagt nåt till arbetaren. Om det skulle behövas, så får jag ta det då.

Just idag råkade jag läsa följande hos en annan bloggerska som har helt "vanliga" barn:

"Nu är barnen ca 8, 10 och 12 år och jag känner mig som en drogad snigel direkt på morgonen (åldern?) trots att det enda som krävs av mig är att jag går upp, väcker dem o tar fram frukost.

De klarar av dusch, mat och påklädning helt själva.

Jag behöver inte jaga någon med tandborsten....

Jag sitter lugnt med mitt kaffe o på sin höjd säger jag: "Det är dags att gå till skolan strax ungar!"

Oj, vilken skön och underbar tillvaro - rena semestern! Kan bara säga att min 12-årige son klarar ingenting av det hennes barn fixar själva - dusch, mat och påklädning. Där måste man vara med och assistera.... Här krävs det också att man räknar ner innan taxin kommer - den meningen hon använder är förbjuden här (ordet ´strax´ kan göra att han går i taket). Man slås verkligen av hur annorlunda man lever och vilken passning och observanthet man måste ha hela sonens vakna tid. Aldrig koppla av alertheten. Undrar om de uppskattar hur bra de har det? Jag hoppas det. Så där skulle iaf jag vilja ha det....

tisdag 26 oktober 2010

Projekten fortsätter **** AS/ADHD

Precis när målaren parkerade bilen här utanför huset i morse så klev sonen upp ur sängen. Sen fick man vara en mamma som försökte läsa av varje liten grej så det inte skulle bli nån miss och orsaka utbrott. Men det var nära, t ex när jag inte hörde vad sonen sa och han fick säga om samma sak två gånger... då är det nära... Därför så pustar jag ut när sonen kommer iväg med taxin och vi har rott morgonen i land. Räddningen är nog att han sitter och spelar Wii - han fick ett nytt spel i söndags när han kom från korttids. Då är han rätt så uppslukad av det nästan hela morgonen. Men jag kan lova er att målaren får svara på frågor som andra 12-åringar inte skulle komma på att ställa.... :-)

Nu på kvällen får jag se till att han kommer i säng i tid. Jag behöver ju inte påverka så han är trött på morgonen och att det orsakar utbrott - lite onödigt.

Ringde och pratade med LSS-handläggaren idag - berättade vad rektorn sagt till mig förra veckan. Och det känns skönt att hon också är med och stöttar oss i ärendet, ju fler som kan stå bakom oss föräldrar desto mer påtryckning på den som beslutar i skolfrågan till högstadiet. Hon är väl inte bemyndigad att blanda sig i skolsidan, men kan ändå lägga fram vad hon har för åsikt. Rektorn får den här veckan på sig att ta kontakt med mig igen, hör jag inte av henne innan fredag så söker jag henne på telefon eller mail. Under tiden gör jag mig beredd på att kanske behöva ta ärendet ett steg högre... vi får se... Vår sits är den att vi har all personal runt sonen med oss - LSS, chefen för korttids, lärare och assistent på sonens nuvarande skola - alla inser att sonen inte kan gå i en vanlig klass i den vanliga högstadieskolan.

Återgår i mina tankar till hallprojektet med målningen: det har ställt till det lite i mitt huvud.... kan man måla pianot kanske??? Måla en furuskänk kanske??? Skulle ha tagit en före-bild för att kunna visa en efter-bild. I mitt huvud ser det riktigt snyggt ut... men hur blir det i verkligheten.... hm... och vägen dit är lång med många penseldrag efter vägen....

måndag 25 oktober 2010

Ny vecka igång **** AS/ADHD

Måndag och en ny vecka drar igång. Den här veckan kommer det att vara en målare här hela veckan och tapetsera och måla hallen. Jag lyckades få dem att vänta med att komma idag tills sonen blivit hämtad i taxi... just idag fick jag inte iväg honom med taxin... Magen krånglade lite så taxin fick åka iväg utan grabben och jag skjutsade honom till skolan när det var lugnt på den fronten. Så sonen hann diskutera med målarna iaf . Ja, ja, det gick lugnt tillväga så då är vi nöjda och glada.

Katten stängde jag in i köket och matrummet medans jag var på jobbet. När jag kom hem sen så fick den gå runt i huset igen. Han ville verkligen ha koll på vad som hände här.

Imorgon kommer målaren redan kl 7 så det är bara att hoppas att sonen är på bra humör när han vaknar och att han kan koppla bort målaren utan att bli alltför stressad och orolig. Man vill ju inte gärna att målaren ska råka ut för ett utbrott... kan bli en traumatisk upplevelse för honom om färgburkarna skulle flyga runt här .... nej, nu ska vi inte vara pesimistiska :-)

I förra veckan pratade jag med rektorn för högstadieskolan - och mycket riktigt så hade socialen gett avslag för att betala en viss del på den anpassade skolan. I platsen ska det visst ingå en undervisningsdel och en träningsdel där de tränas i t ex sociala förmågor. Rektorn skulle kolla upp om man måste köpa båda delarna, hon tyckte väl inte att skolan var skyldig att lägga sig i träningsdelen. Hon skulle också kolla upp om det fanns andra alternativ annars. Känns som vi står och stampar och inte kommer nån vart just nu. Vi behöver ju god tid på oss att förbereda sonen på hur det kommer att bli nästa läsår.

söndag 24 oktober 2010

Stockholmsresan i bilder m m **** AS/ADHD

Igår kväll (lörd) kom vi hem från vår Stockholmsresa. När vi väl kommit iväg på fredag morgon och löst allt med försvunnen mobil som senare dök upp, och efter att ha lotsat sonen och personalen på korttids rätt - sen kunde man slappna av lite och njuta av resan.

Jag och mannen gick på tekniska mässan hela fredagen - stort är det, så man hinner knappt igenom allt och prata och diskutera i vissa montrar. Här är vi på en föreläsning där mannen är intresserad, men det berörde inte mig så mycket just detta ämnet. Så jag passade på att roa mig med kameran i stället...:-)

Det slumpade sig så att ett par släktingar samtidigt var på besök i den stora staden. Efter att ha läst bloggen förstod de att vi skulle vara där samma helg, så vi träffades och åt på en mongolisk restaurang på fredagskvällen. Nio personer blev vi i gänget, trevligt, mysigt och gott!

På lördagen var det dax för mig och mannen att åka hem, men vi hann med en fotorunda innan vi skulle kliva på tåget. Lite bilder från Stockholm kan jag väl bjuda på. Först en bild som mannen tog på fredagskvällen. Sergels torg från en annorlunda vy.

I centrum hittade jag en guldman som charmade alla:

Indianer har alltid fascinerat mig, tycker det är ett vackert folk:

Sen hann vi med en sväng till Gamla stan som alltid är så mysigt.

Om en stund är det dax att hämta sonen från korttids, få se vilket humör han är på nu när han varit där ett extra dygn - dessutom med lite strul på fredagsmorgonen.

Återkommer i nåt senare inlägg med rapporter från mitt senaste samtal med rektorn för högstadiet.... Nu måste jag röja bort lite grejer från hallen - i morgon kommer målarna och ska göra fint! Måste förbereda sonen också på ungefär hur veckan kommer att se ut.

Frågan är bara: hur gör jag med katten??? En innekatt som inte får smita ut när hantverkarna springer ut och in och hämtar verktyg. Han ska helst inte byta färg heller.... från svart till vit....

fredag 22 oktober 2010

På väg. . .****AS/ADHD

Så kom vi då iväg innan man ens hunnit vakna. . . Väl på bussen så hittade jag inte min mobil. Och att vara utan den när man har ett diagnosbarn är inte bra. Som tur var hittade jag den efter en halvtimme. Väl vid första bytet så var vårt anslutningståg inställt. . . SJ fixade det galant :-D så vi kom ganska snabbt vidare. Efter en stund ringer man från korttids och har problem. Jag får ringa ett par samtal och lotsa dem på rätt spår. Puh - tur att mobilen var med på resan. Man lever alltid med diagnoserna i hasorna. Hoppas på en lugnare fortsättning på Sthlms-resan.

Hektisk dag **** AS/ADHD

I morse fick jag väcka sonen tidigare än vanligt. Han skulle bli upphämtad av taxin 40 minuter tidigare och följa med på en extra lång runda. Han gjorde det för ett par veckor sen och tyckte det var kul. Den här lösningen tar vi till när jag och mannen behöver komma iväg lite tidigare hemifrån. Idag skulle vi på leverantörsträff i Göteborg så det gällde att passa tiden. Ensam kvinna bland ca 15 karlar på träffen - jag har hamnat i en mansdominerad branch. Så här rörigt kan det se ut när killarna/gubbarna är i gång :-) Undrar hur en som har AS skulle ta in den infon...., många intryck med alla dessa lappar...!

Hur som helst så var det intressant och gav oss mycket.

Nu sover sonen på korttids inatt, en extra natt alltså, innan den ordinarie korttidshelgen börjar. Jag och mannen ska på tekniska mässan i Stockholm i morron (fred). Vi åker med buss/tåg redan 5:40 i morron bitti zzzzzzz.

På återseende!

onsdag 20 oktober 2010

TACK!!! **** AS/ADHD

Vilket fantastiskt forum detta är egentligen!

Jag vill först och främst tacka för kommentarer med tips om skolgången som kan kärva till sig nu. Det fanns en del att ta fasta på i det ni skrev, ingen nämnd och ingen glömd. Så ett stort TACK för hjälpen på vägen vidare!

Av en händelse ringde LSS-handläggaren av en helt annan orsak idag. Jag passade på att förklara hur läget är just nu, och hon hade väl hört lite fragment om det i kommunhuset.... Hon skulle genast göra en ny individuell plan för sonen. Sen kommer hon att sammankalla alla berörda till ett möte. Men man kan alltid hoppas att rektorn återgår till det hon kom fram till på vårt senaste möte - att hon måste se sig om efter en anpassad skola till sonen. Vi får avvakta och se vad hon säger när hon forskat färdigt i alla omständigheter runt ärendet.

Ni kan inte ana vad jag har här hemma nu.... jo, boken "Explosiva barn"! Inlägget igår lästes av viss personal på sonens skola som hade den, och vips så fick jag låna den! Bara att tacka och vara glad att jag nu får läsa den på tåget i helgen. Tänk vad saker kan lösa sig via bloggen!

Sen kom jag på att jag har ett par telefonsamtal att göra ikväll inför korttidshelgen, så att allt ska vara färdigplanerat. Man får inte glömma nåt, för då blir det katastrof för diagnoserna.

tisdag 19 oktober 2010

Läget idag, tisdag **** AS/ADHD

Precis efter att jag fått iväg sonen med taxin till skolan så dök målarmästaren upp. Han frågade om det var katten som rev i tapeterna... nja, jag ska väl inte skylla på katten.... I vilket fall som helst så trodde han att det var ett jobb för en man i en vecka, alltså ca 40 timmar! Hål i plånboken, men om man tänker efter - för oss hade det tagit minst den dubbla tiden eftersom vi är ovana och inte har de rätta verktygen. Var skulle jag eller mannen få dessa 80-100 timmarna ifrån när diagnoserna pockar på uppmärksamhet hela tiden. Jag övertygar mig själv med att det ändå är rätt beslut att leja bort arbetet så det blir gjort nån gång. Så nu kör vi! Han skulle återkomma om tid när de ska sätta igång, men troligtvis blir det på måndag.

Tidigt på fredag morgon bär det av till Stockholm med tåg för mig och mannen. Vi ska dit på mässa genom jobbet. Eftersom vi åker tåg tänkte jag läsa nåt vettigt. Idag har jag försökt få tag på boken "Explosiva barn" av Ross Greene. Har ringt runt till alla bokhandlare inom 4 mils avstånd men ingen har den och den är slut på förlaget för tillfället. Har också kollat på nätet men den är slut överallt. Och på biblioteket var den utlånad, typiskt. Får komma på nåt annat att läsa - fototidningar kanske och försöka lära mig nåt där .

Nu har jag äntligen fått ringa alla telefonsamtal så helgen ska funka för sonen, det ska dirigeras om taxi, vi måste veta vilken personal som jobbar på korttids och fixa och dona så det inte blir nån miss - men nu tror jag allt är ordnat. Extra omständigt denna helgen eftersom sonen ska vara där ett extra dygn.

Har försökt hålla tankarna borta från detta med skolbeskedsantydningarna jag fick igår, men det är svårt. Har kollat skolverkets sida på nätet för att förbereda mig lite på vad man har att sätta emot om det blir ett definitivt avslag med den anpassade skolan. Man är ju inte van vid den här situationen och vet inte vart man vänder sig för att få hjälp.

Och en sak till har jag gjort idag: svarat på alla era kommentarer som jag blir så glad över! Har legat lite efter, men tagit ikapp det nu. Det är så roligt när ni läsare lämnar ett avtryck på bloggen i form av en kommentar.

måndag 18 oktober 2010

UPPRÖÖÖRD!!! **** AS/ADHD

Hade tänkt skriva ett lite glimten-i-ögat-inlägg idag, men jag vet inte om jag klarar det. Fick tag på kvinnan som har bollen i sin hand när det gäller sonens fortsatta skolgång nästa år. Japp, och sen var den dan förstörd... Ringde också och fick tag på rektorn för högstadieskolan och ville ha en förklaring. Hon hade ej tid att prata och visste inte själv om orsakerna till att det blivit som det blivit. Hon ringer mig när hon forskat vidare... Nä, nu försöker jag lägga det åt sidan och tar fram glimten i ögat... om jag hittar det nånstans.... Håller er förstås uppdaterade här på bloggen när det händer nåt mer.

"Min man har lovat för mycket", eller nåt liknande hade jag tänkt som rubrik på inlägget idag. Ska förklara lite.

I vår familj får man tänka sig för vad man säger och vad man lovar. Sonen tar ju fasta på allt man säger och råkar man lova nåt i hastigheten så är det bara att infria löftet....

När sonen fick sin första kub så sa mannen till honom ungefär så här: "Om du slår mitt rekord så ska jag börja träna på kuben igen". Vad hände igår, tror ni...? Jo, sonen slog mannens rekord som är sen 1979! Här ser ni sonens rekord, mannens är slaget med ett par sekunder.

Jag ler glatt åt mannen som ångrar vad han lovat. Sonen gick genast till datorn, letade upp beskrivningen på hur man gör för att lösa kuben, skrev ut sidorna och satt under näsan på mannen. Lycka till säger jag!!     

Efter skolan idag så har sonen varit jättego´ och trevlig och mysig. Vi hade en lugn stund när vi spelade lite kort tillsammans. Han satt också med mig i soffan när jag jobbade med datorn i knät, fick nån liten uppgift av mig som hade med matte att göra. Han älskar sånt och tog det på fullt allvar. Åhh, jag vill inte att såna här dagar av harmoni som vi faktiskt ibland får uppleva, ska bli spolierat pga en sämre skolgång än vad han behöver... Ja, nu är jag tillbaka där igen trots att jag skulle lämna det åt sidan ett par dar.

En annan positiv sak: målerifirman ringde på eftermiddagen och sa att de fått en lucka. De kommer i morron bitti och kollar på väggarna! Kanske, kanske kan de snart bli fixade. *drömmer lite*

Personliga reflexioner efter mamma Zoffes framträdande **** AS/ADHD

Dagens morgon flöt på lite bättre än igår. Förmiddagen var jag ensam med sonen och det gick också bra. Sen var vi hemma alla tre mitt på dan en stund och då blev det ett par utbrott. Han lekte lite på golvet och antagligen sträckte han sig lite och fick ont. Smärta tar han inte så bra utan då kommer det nåt utbrott. Sen kändes han instabil i flera timmar. Jag åkte och jobbade på em och kvällen så mannen var ute en sväng med sonen. Meningen var att de skulle fota lite grand, men tiden gick åt till att leta efter ett hus som sonen absolut ville se, men han visste inte riktigt vart det låg....

Jag fick lite personliga tankar och reflexioner efter mamma zoffes framträdande i "Efter tio" häromdagen. Vill börja med att ge henne en stor eloge för att hon var modig nog att ställa upp på detta och sprida kunskap om diagnoserna. Vi har båda söner med samma diagnos och i samma ålder, men ack så olika vissa områden ändå kan bli.

För det första så tänkte jag på det hon berättade om vilken skuld man som förälder kan känna, och som jag tror är väldigt vanligt. Vad har man gjort för fel för att det skulle bli så här. Personligen har jag aldrig drabbats av de tankarna, av olika orsaker. När vi väl sökte hjälp (sonen hade då precis fyllt 4 år) så var det så uppenbart att något inte stod rätt till, att det var nån diagnos som ställde till problemen. Bland det första BUP utredde var ju om det fanns nåt i familjen som kunde orsaka sonens problematik. Men jag och mannen kände oss trygga och visste att de inte skulle hitta nån sån orsak - vilket de heller inte gjorde. Vi var väldigt öppna med hur vi hade det i familjen, vi hade drabbats av ett par närstående dödsfall efter sonens födelse. Min mamma dog när sonen var fyra månader och efter nio månader ytterligare dog min svärfar - en minst sagt turbulent tid. Men ändå förstod BUP att det inte hade orsakat sonens problematik.

För det andra så tänkte jag också på hur hennes son reagerat över sitt eget beteende emellanåt, t ex vid utbrott m m. Han känner skuld över vad han ställer till med. Min son har aldrig de tankarna om sig själv. Och jag tror det beror på att han lever i sin egen lilla bubbla, en egen liten värld där bara han existerar. Personligen tror jag det har att göra med att han har så mycket autism i sig. Naturligtvis är det både på gott och ont båda dessa varianterna.

Mina reflexioner här belyser hur olika två personer med samma diagnos kan vara. Det finns ett stort spann inom diagnoserna. Det var bara lite tankar från mig....

I morgon har jag en massa telefonsamtal jag måste få gjorda. Hoppas bara att jag får tag på de personer jag behöver prata med... Det är mycket som måste ordnas för att det ska klaffa för sonen och oss i slutet på veckan. Mer om det senare.

lördag 16 oktober 2010

Lördag - vi har njutit av hösten **** AS/ADHD

Ni har hört det förr - helgmornar är aldrig roliga innan sonen fått i sig medicinen och den hunnit börja göra verkan på honom. Att vara alla tre i frukostköket är ingen hit. Höll på att skicka iväg mannen till jobbet utan frukost... . Men det går ju an när man vet vad spattigheten beror på och att det är övergående, det håller ju inte i sig hela dan.

Som sagt, mannen behövde jobba hela dan idag tyvärr. Vi har sånt högtryck på jobbet just nu så vi vet inte riktigt hur vi ska ro i land det. Men det löser sig så småningom. Så jag och sonen hade en hel dag för oss själva och på nåt sätt så är det alltid lugnast när man är ensam med honom.

Vi tog oss en liten cykeltur med var sin kamera. Vad roligt han haft med sin kamera hela dan idag, han hade den med sig in till oss i sovrummet i morse också. Under cykelturen fotade vi hösten som är så vacker med sina färgade löv och lite frost här och var. Sonen tog bästa bilden under turen, tycker jag - så härliga färger:

Här är några av mina bilder under turen också:

Jag önskar verkligen att han får ett ordentligt fotointresse. Det är ju en bra grej att hålla på med när man inte har kompisar att vara med. Photoshop har han hållit på med en del förut så jag tror han kan bli duktig på det ifall intresset infinner sig.

Katten har också roat oss idag. Vi har en innekatt men den har fri tillgång till våra båda altaner som vi har gjort smitsäkra. Den får också vara ute i sele emellanåt. Idag kom grannens katt hitsläpandes på en näbbmus. Den lyckades smita ifrån katterna, för att senare dyka upp igen.

Grannens ena katt kommer förbi här i stort sett varje dag och då släpper jag ut vår katt i sele. De har blivit riktiga kompisar. Ibland smiter han in här också, men vi vågar inte ha honom inne här så länge eftersom sonen är allergisk. Ändå har vi en katt... hm... fundera på den ni.... Här har han lagt sig tillrätta på vår veranda medans Oswald var ute i selen.

En härlig dag har vi haft sonen och jag iaf, även om jag saknat mannen. Men jag vet ju att om vi är alla tre så blir sonen lättare stressad och han har närmare till utbrott - tyvärr är livet så.

Just nu tittar sonen på Titanic och det är säkert lugnt ett tag till, få se om det varar kvällen ut.

fredag 15 oktober 2010

Fredag igen **** AS/ADHD

Kändes lite skönt i morse att det var sista skoldagen den här veckan. Lite slitsamt vissa mornar att få i ordning sonen. I morse var han seg att få upp ur sängen och det blev lite väl sent. Då får man ha en noggrann balansgång - skynda på honom utan att antyda att man är stressad. Känner han av stressen så kommer utbrotten som på beställning. Det gick trots allt hyfsat bra i morse, sen pustar man ut över att det gick idag också.... puh!

På eftermiddagen idag så har mannen och sonen varit in till stan och handlat lite. Vi gör ett nytt försök att ge sonen en kamera... han fick en billig sort som är någorlunda bra.

Om han lyckas hålla den här hel länge så kan man ge honom nåt annat när han bevisat att han är rädd om den. Tyvärr gick den förra sönder i ett utbott tidigt i somras, det går ju så fort så man hinner inte förhindra det. Nu har han varit utan ganska länge och saknar den - hoppas han lärt sig att vara rädd om den... Han är i alla fall jätteglad över att ha fått en ny nu. Jag tycker att det skulle vara ett passande intresse för honom att pyssla med. Det finns ju så mycket att göra när det gäller foto och han är duktig på teknik så han skulle kunna ha mycket roligt med en kamera.       

Jaha, så idag skulle jag för tredje dan i rad försöka få tag på den kvinnan som just nu har bollen i sin hand när det gäller sonens skolgång fr o m nästa läsår. Vad tror ni jag fick för svar i luren idag då??? Jo, "personen ni söker är på sammanträde - återkommer på måndag". MORRRR!!! Nya försök på måndag alltså....

torsdag 14 oktober 2010

Håll i er.... AS/ADHD

.... för här ska klagas. I morse var harmonin som bortblåst. Morgonen var inte alls rolig här hemma innan jag fick iväg sonen till skolan. Hur det såg ut här i huset efter hans framfart vågar jag inte ta kort på och lägga ut... det får ni fantisera om i er vildaste fantasi. Så innan jobbet idag var jag tvungen att röja upp en del, kunde inte vara så tills i kväll....

Samtidigt under röjningen på förmiddagen så började jag ringa en kvinna ang. sonens fortsatta skolgång. "Personen ni söker är på sammanträde och återkommer kl 14:30......" Åh, vad trött man blir på att bli besvarad med de orden, det är alltid lika svårt att få tag på dem man söker.... Men, men bara att försöka senare. Jag ringde igen strax efter 14:30 då det svarade en annan människa. Hon lovade att be kvinnan jag sökte att ringa upp mig sen. Gjorde hon det...? NEJ! Och så har ytterligare en dag gått utan att något hänt...Igår när jag sökte henne var hon på sammanträde HELA dan.

Sen försökte jag få tag på en målerifirma: "Var god ring senare - tillfälligt fel." var de orden jag fick till svar. Suck!! vilken omöjlig dag!

Så småningom fick jag tag på målerifirman. Och de ska höra av sig om ca två veckor och avtala en tid då de kan komma och titta på hallväggarna för att så småningom fixa dem... Ja, inte går det fort!

Precis innan jag hämtade sonen på "fritids" så smet jag in på en byggfirma som även fixar golv. Svaret jag fick där: "Vi kan boka in det till våren - innan dess hinner vi inte!" Nää, ingenting verkar gå min väg idag... men skam den som ger sig, jag fortsätter jaga hantverkare.

Nu hoppas jag att kvällen blir lugn iaf. Sonen är lugnare nu än i morse så jag hoppas det står sig tills han somnar. Han har ju dock en förkylning i kroppen så det kan vara den som gjorde vår morgon så pass dålig. Men i morgon är en annan dag och då tar vi nya tag igen.

Ett försök att uträtta nåt **** AS/ADHD

Här hemma fortsätter harmonin att råda. Det är så man går och väntar på den stora krachen.... man har ju lärt sig med åren att livet är en riktig berg-och-dal-bana. Men vi njuter så länge det håller i sig. En förkylning verkar sonen ha på gång. Hoppas inte att det ska bli så farligt, utan att han kan gå i skolan som vanligt.

Igår skulle jag fixa lite med renoveringen av hallen som jag vill ska bli gjord omgående. Mannen har så mycket med jobbet just nu, så jag har lovat honom att han inte ska behöva lyfta ett finger i den här frågan. Så igår gick jag in på en golvfirma i byn och skulle titta ut ett material som var tåligt och även snyggt. På en liten yta innanför ytterdörren vill jag även ha golvvärme. För att få golvet inlagt med golvvärme så behöver jag anlita: en snickare, en rörmokare och en golvläggare! Känns som ett stort skämt att samordna dessa tre... Japp, nu fick jag nåt att bita i! Dessutom trodde inte golvläggaren att det skulle hinnas med före nyår!! Jag vill ha det gjort NU! Fortsättning följer.... hur jag nu ska lyckas få ihop det .

I morgon måste jag ringa och stöta på angående sonens fortsatta skolgång nästa år (år 7). Jag var på senaste mötet om detta precis före semestern och blev då lovad att det skulle hända saker direkt när semestrarna var över.... Än har det inte hänt nåt så nu är det verkligen på tiden. Börjar bli lite stressad eftersom tiden går så fort. Sonen tror ju att han ska gå på den vanliga skolan. Att vi har andra planer (om rektorn beslutar det) för honom, kan vi inte säga något om än. Vi kan inte säga att vi TROR att det ska bli på ett visst sätt - vi måste veta innan vi nämner det för honom. Sen måste ju sonen få tid att smälta beslutet innan det är dags att börja skolan nästa läsår. Bara att vänta och se vilka turer det ska bli innan allt är klart...

onsdag 13 oktober 2010

Taximiss **** AS/ADHD

Idag var det som sagt en annorlunda dag för sonen i skolan. Besök av polis, brandkår m m och även 4 klasser från en annan skola skulle komma. Rörigt värre och jag är glad att min son var så förståndig igår och sa att han inte trodde han skulle klara det. Så nu hade han en mysig och trevlig dag med assistenten i stället och gjorde saker som han gillar. Eftersom de övriga i klassen inte hade vanliga lektioner så behövde inte sonen plugga heller. Så det blev lite som fritidstid hela dan i stället. Det hade funkat bra hela dan för dem.

Men sen när han i vanlig ordning skulle åka hem med taxin - så missade chauffören att hämta honom vid skolan!! Han står alltid med sin assistent bakom skolan och blir hämtad på en enskild plats, de övriga eleverna som ska med samma taxi står vid den vanliga hållplatsen framför skolan. Men för att det ska bli lugnare för sonen så har han en egen påstigningsplats. Den har han nog haft ca ett år nu, så det var inget nytt för chaffisen. Vi skyller på den mänskliga faktorn idag, men en sån sak kan ju sonen gå i taket för och hela eftermiddagen kan bli förstörd. MEN idag tålde han detta också... konstigt.... han hade ändå haft en annorlunda dag i skolan och sen händer detta. Men hemma har det varit lugnt trots allt. Märkligt, men vissa dagar funkar det och annars går det inte alls. Harmoniska dagar just nu!

måndag 11 oktober 2010

Stolt över sonen **** AS/ADHD

Eftermiddagen och kvällen igår (sönd) avlöpte lugnt och städat. Sonen var full av harmoni. Med risk för att bli tjatig så måste jag än en gång nämna att jag är väldigt glad för att korttids är ordnat så sonen mår hur bra som helst där. Det betyder så mycket att få hem en harmonisk kille.

Harmonin har fortsatt idag efter skolan. Han är lugn, glad och trevlig så jag passar väl på att njuta så länge det braiga humöret varar!

Av en händelse så ville han se kortfilmen av "I rymden finns inga känslor" som vi har inspelad. Han tycker den är rolig och skrattar ofta under filmens gång. De pratade om den filmen på "Efter tio" idag, som jag spelade in och såg i efterhand. Hela veckan kommer de att ha autism- Asperger- ADHD-tema. Måste slå ett slag för fredagsprogrammet, där bloggvännen mamma zoffe kommer att vara med. Hon ska bli intervjuad av Malou von Sivers om hur livet kan vara för en familj där det finns någon eller några av dessa diagnoser. Ska bli intressant att lyssna till.

Idag när jag läste i kontaktboken som följer med sonen mellan skolan och hemmet varje dag, så blev jag glad. I morgon ska det vara en annorlunda dag i skolan, men assistenten hade iaf planerat att sonen skulle vara med på det. Polis, brandkår, socialförvaltning m m ska komma på besök och det kommer att ta hela dagen. Men han hade själv sagt ifrån - tyckte det verkade för rörigt för honom! Fantastiskt vilket framsteg! Detta är ändå nåt som jag tror intresserar honom, men så strongt gjort att kunna säga ifrån. Man blir lite stolt. Som vuxen vore det ju väldigt bra om han kunde vara förutseende och inse vad som passar och inte passar för honom, då slipper han hamna i jobbiga situationer. Nu har de planerat om morgondagen så sonen och assistenten kommer att vara för sig själva och göra andra roliga saker i stället.

söndag 10 oktober 2010

Korttidshelgen slut **** AS/ADHD

Nu har vi hämtat hem sonen från korttids. Det ser ut att ha gått bra den här helgen också. Den här helgen har jag tänkt mycket på hur det skulle funka för dem på korttids. Vanligtvis brukar jag släppa såna tankar när han väl är lämnad, men denna gången har det inte riktigt gått att låta bli att fundera lite extra.

E jobbade som vanligt fred-lörd morgon. Sen kom T och tog över från lörd morgon tills vi hämtade på sönd em. T hann lagom introduceras i jobbet med sonen och jobba ett par gånger, sen inträffade en tragisk händelse i hans familj. Därför har T inte jobbat på ett par gånger nu. Jag är glad över att han nu är tillbaka, och han har varit efterlängtad av sonen. Min önskan är att sonen ska ha varit extra snäll mot T och tagit det lite varligt, men med sonens diagnoser så vet man att det inte alltid är så planerat det han säger eller gör. Diagnoserna gör ju också att kommentarer och dyl kan vara väldigt rakt på sak och inte så inlindat i mjuka ord alla gånger. Sonen vet vad som hänt och därför kan det säkert ha kommit en del frågor och kommentarer från honom. Jag hoppas iaf att det funkat hyfsat och att T vet hur de här barnen fungerar utan att de menar nåt illa med det.

Sonen är iaf på gott humör här hemma i kväll. En stor eloge till alla inblandade på korttids - både chefen och personalen som gör att sonen stortrivs där! Han sa häromdan att han skulle kunna tänka sig att vara där varje helg om han fick det. Vilket gott betyg! Nuförtiden är det aldrig några problem att lämna honom där, förr var det alltid gråt och en massa kläng på oss innan man fick bryta sig loss för att kunna åka därifrån. Men jag förstår att han tycker det är bra nu - tänk att ha en kompis hela helgen och att de enbart gör sånt som sonen tycker om. Vilken 12-åring som helst hade ju gillat en sån situation!

lördag 9 oktober 2010

Vacker höstlördag **** AS/ADHD

Vilken vacker och härlig höstdag det varit idag! Men tyvärr har vi inte varit ute så mycket, det blev bara en kort liten stund.

Jag och mannen har umgåtts med vänner hela dan, men varit inne mest. Det svider lite att vi inte har kunnat njuta mera av vädret, men det var jättehärligt att kunna vara bland folk utan att vi behövt dela på oss som vi annars brukar göra. Nu är det ju korttidshelg så då är det lugnt för oss.

När vi kom hem här framåt tidiga kvällen så började vi göra i ordning poolen för vinterförvaring. Den är tömd och vi har börjat göra rent den. Det blev lite kallt om händerna efter ett tag, så vi bestämde oss för att fortsätta i morron.

Nu blir det tacosmys med ett glas rött och nån film eller nåt. Här ska slappas!

fredag 8 oktober 2010

Katt-och-råtta-lek **** AS/ADHD

Jag behöver min sömn mycket väl just nu, men är det inte det ena så är det det andra som stör sömnen... Igår när jag skulle gå och lägga mig så kom katten släpandes på en levande mus! Släppte ner den i hallen och började leka med den. Sen drog den in den i badrummet och lekte en bra stund. Jag visste väl inte riktigt vad jag skulle göra... men jag kunde definitivt inte gå och lägga mig med en katt som leker med en mus i huset. Jag öppnade alla dörrar så musen skulle ha en chans att smita. Efter en bra stund så tror jag den hade kommit loss och iväg ut, för katten satt framför dörren på altanen och spanade. Altanerna är smitsäkra för katten men inte för en mus.

Ja, ja, har man ett rovdjur i huset så får man tydligen stå ut med sånt här, men jag trodde nog att jag skulle slippa detta eftersom han är innekatt. Men mössen kommer ju in i källaren och dessutom är katten ute på verandan varje dag och dörren står lite på glänt. Jag berättade det här för sonen i morse och han tyckte det var jättekul. Han vet också hur mycket jag ogillar möss!

Nu är det dax för en korttidshelg igen.

Det är så härligt att sonen längtar till korttids mellan gångerna. Kan ju inte bli bättre! Han har det riktigt lyxigt där - ensam med en personal och de gör saker som sonen gillar. Allt är ju inriktat på att han ska ha det så bra som möjligt. Idag skulle de nog bada, det lät så på sonen igår som att han ville det helst av allt. Sen har de som tradition att gå och äta pizza på pizzeria i byn på kvällen. Vilket barn skulle inte gilla det?!

Nu ska jag plocka lite här och sen blir det Idol och nåt litet gott att äta.

torsdag 7 oktober 2010

Bättre idag **** AS/ADHD

Nu känns det som jag är lite bättre på banan igen. Spänningarna i kroppen har släppt rätt bra. Slipper jag nu bara att få mannens förkylning så är jag nöjd. 

Det verkar som sonen är inne i en instabil period nu. Han är orolig av sig i skolan. "Fritidstiden" - då han är ensam med assistenten är tydligen lugnare. Han har varit på bra humör på mornarna också och idag är han rätt lugn här hemma efter skola och "fritids". 

Jag tycker också att det ser ut som att sonen har accepterat de båda assistenterna han har nu. Den ordinarie är med honom halva veckan och den som jag tidigare kallat vikarie 2 är med honom den andra halvan.

Idag har jag piggat upp mig med att hämta ett smycke i stan. Jag har låtit göra om lite arvegods som annars bara blir liggande. Två ringar har satts ihop till ett asymetriskt hjärta. Ringarna har tillhört mina föräldrar och min faster som alla betytt väldigt mycket för mig. Sen har jag låtit gravera in min mans och mina två barns initialer på olika ställen. Gravyren från förr är helt bevarad så den finns kvar på båda ringarna. Slutresutatet blev faktiskt riktigt häftigt. Kul att kunna göra nåt användbart av sånt här, och även lägga lite innebörd i smycket.

Resten av dagen har jag jobbat tills jag hämtade sonen på "fritids". Det har gått rätt lugnt tillväga här hemma, så skönt att man kan pusta och andas lite. Ikväll när sonen lagt sig ska jag för en gångs skull inte göra ett enda dugg. Måste koppla av lite nu. Ska sätta mig framför TV:n med en stickning och inte ha ett dugg dåligt samvete för att jag inte tar och städar här hemma i stället. Städningen finns ju kvar till en annan dag, eller hur?!