tag:blogger.com,1999:blog-58700466331635765352024-03-14T12:14:10.600+01:00Livet med Autism och ADHD i familjenBellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.comBlogger2516125tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-46931275239715973072022-10-23T18:28:00.000+02:002022-10-23T18:28:09.012+02:00DE STULNA ÅREN<p>Vad rubriken syftar på ska jag försöka få fram i det här
inlägget. Jag har inte skrivit här på länge, och många av de gånger när jag
skrivit, så har jag skrivit kryptiskt. Nu tänker jag öppna upp en hel del om
vad som hänt och händer i vårt liv.</p><p class="MsoPlainText"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Jag och mannen lever ett liv som inte är så vanligt, och
vårt sätt att vara tvungna att leva är under all värdighet. Så hur ser livet ut
för oss föräldrar? Ja, jag börjar med att berätta att vi inte har fått
avlastning från kommunens sida på snart 2,5 år och då hade vi en mycket kort
period, och innan dess var det också nåt år helt utan avlastning genom
kommunen.</p><p class="MsoPlainText"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Jag och mannen har alltså inte haft tillfälle att resa
bort tillsammans på alla dessa år, vi har inte heller en enda ledig kväll
tillsammans hemma, vi måste hela tiden assistera Turbo och finnas till för
honom och ligga steget före. Turbos mående kommer alltid i första hand för oss föräldrar. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Under dessa år som jag räknade upp här, har vi haft två
undantag: Ett undantag var i december -20 då vi hade två dygn när två av våra
assistenter tog var sitt dygn. Det andra undantaget var två dygn i juli -21. Då
ställde en av våra assistenter upp och även en f d assistent. Så nu är det
snart 1,5 år sen jag och mannen hade egentid för att ”bara vara” eller för att
resa bort tillsammans. Att vi är isolerade, är bara förnamnet på vår situation.<o:p></o:p></p><p class="MsoPlainText"><br /></p>
<p class="MsoPlainText"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaO-u6xcv5YmktMU2HG5X_-l8dMkZGNqg8lGumzIP_w3RWYV7Bc37e5phEPXPUh5C8uwAm2UhO5C1EROue-w5fbRrKJyMO2lrJUPXI1TzywP2hn_09BPtlx-Y2jDzkbUodLSwSvAWFjbngI-WXl2ltHEBZF6_eUs5rqNp7dDu4VV8z9WeQYQ9xjyN7/s1920/DSCN0241-1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1920" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaO-u6xcv5YmktMU2HG5X_-l8dMkZGNqg8lGumzIP_w3RWYV7Bc37e5phEPXPUh5C8uwAm2UhO5C1EROue-w5fbRrKJyMO2lrJUPXI1TzywP2hn_09BPtlx-Y2jDzkbUodLSwSvAWFjbngI-WXl2ltHEBZF6_eUs5rqNp7dDu4VV8z9WeQYQ9xjyN7/s320/DSCN0241-1.jpg" width="240" /></a></div><br /> <p></p>
<p class="MsoPlainText">Jag ska försöka förklara varför det ser ut som det gör.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Vi har assistans via försäkringskassan all Turbos vakna
tid, FÖRUTOM åtta dygn/månad som fk räknat bort tack vare att vi har
korttidsdygn via kommunen. Men eftersom dessa åtta dygn inte verkställs av
kommunen - och har inte gjort det på alla dessa år förutom några få dygn för ca
2,5 år sen - så får jag och mannen vackert vara på hemmaplan och finnas till
för Turbo, helt utan kostnad och engagemang från kommunen. Vi har alltså aldrig
någon möjlighet att vila hjärnan från ligga-steget-före-tänket, eller vila
hjärnan från att alltid behöva vara på helspänn och på topp. Därmed har vi
aldrig någon egentid, jag och mannen. Men det är tydligen ok enligt kommunen,
eftersom avlastningen uteblir. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Vad detta för med sig, är en hel del konstigheter som
blir rätt märkligt för en familj. Vi har t ex barnbarn som aldrig sett sin
farmor och farfar tillsammans - jag och mannen kan ju inte åka bort tillsammans
och hälsa på dem. Vi har barnbarn som aldrig varit och hälsat på sin farmor och
farfar - vi kan inte ta emot gäster i huset när Turbo är hemma (han är hemma
24/7), alltså kan vi ALDRIG ha gäster i huset, inte ens barnbarnen kan komma
och hälsa på. HUR SORGLIGT OCH TRAGISKT ÄR INTE DETTA!!! Detta scenario är tydligen helt
acceptabelt om du frågar kommunen, eftersom de inte hjälper oss med avlastning!</p><p class="MsoPlainText"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmpvC8FkcLyZQe5nhJgDUgEFAB2qKNHyWpEC9Lm_ABYCUkswvO_Z3Olc8WpaIdnc_CUWVdhfkcWZWILy6rjrhlMXf4OviA0ye12IDorN6PeNm0ZrtFt_LNb8E5CAGYuo29z-WqUAqbNPEzlHNotShAcBTSiXFIhdIej-d5kcrgcw65pciQGr5HqAwq/s1920/DSCN5149.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1920" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmpvC8FkcLyZQe5nhJgDUgEFAB2qKNHyWpEC9Lm_ABYCUkswvO_Z3Olc8WpaIdnc_CUWVdhfkcWZWILy6rjrhlMXf4OviA0ye12IDorN6PeNm0ZrtFt_LNb8E5CAGYuo29z-WqUAqbNPEzlHNotShAcBTSiXFIhdIej-d5kcrgcw65pciQGr5HqAwq/s320/DSCN5149.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoPlainText"><br /></p>
<p class="MsoPlainText">Det för också med sig att jag och mannen har svårt att få
den sömn vi behöver. Vi har ett jobb utanför hemmet att gå till när morgonen
kommer - vi har ett företag med sex anställda att sköta - men vi kan inte lägga
oss i tid på kvällarna. Vi kan inte lämna Turbo vaken ensam. Vi har försökt,
men det slutar med att vi flyger upp efter att precis ha somnat, då Turbo får
våldsamma utbrott. Det kan ex vara utbrott som gått att förhindra om någon av
oss funnits vid hans sida. Hur som helst så är nattsömnen förstörd, och
scenariot bevisar bara att Turbo behöver ständig lotsning.</p>
<p class="MsoPlainText">Som läget ser ut nu, så kommer en av oss (oftast jag,
även om vi hjälps åt) i säng någon gång mellan 00:15-01:30 på nätterna. Den som
är tröttast av oss får gå och lägga sig i tid. Gissa om situationen är
slitsam?!? Men återigen - detta scenario är tydligen också helt acceptabelt om
du frågar kommunen!</p><p class="MsoPlainText"><br /></p>
<p class="MsoPlainText">Målet med korttidsvistelse för Turbo, är att det så
småningom ska leda till att han känner sig bekväm med att flytta hemifrån utan att det ska behöva bli en alltför stor omställning. Han
är idag 24 år och i den åldern har de flesta flyttat hemifrån. Turbo är långt
ifrån där, pga att han backat i utveckling när han inte kommit iväg på flera år
till annat ställe för att sova.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Och vi föräldrar drömmer om att så småningom kunna ha ett
hem som ser ut som de flesta vill ha det. Idag har vi t ex knappt en tavla
uppsatt på väggarna (de har gått sönder i utbrott). Vi har heller knappt några
speglar kvar - det finns en enda i hela huset, resten har gått sönder i
utbrott. TV har vi… ibland… när den inte är inne på lagning eller när den inte
är helt kraschad av utbrott.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMXrfoIYtoq9OFMRfXl6TYCJ4_v30KKrws7tNZ7XQujUbgEtkYeBR91uOLBDps6wlDEADTbl2E0iyv-2N5zxHWa7MuDsmcam_HTxaAhg-jzUuAdUYsvqNVVAP9xqMN21TgX7kkcT-2vWcf4i9K6067HmeuJ-rHelhoykKe6ndFvOZ2z8jPK27QYone/s2016/IMG_8356-1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMXrfoIYtoq9OFMRfXl6TYCJ4_v30KKrws7tNZ7XQujUbgEtkYeBR91uOLBDps6wlDEADTbl2E0iyv-2N5zxHWa7MuDsmcam_HTxaAhg-jzUuAdUYsvqNVVAP9xqMN21TgX7kkcT-2vWcf4i9K6067HmeuJ-rHelhoykKe6ndFvOZ2z8jPK27QYone/s320/IMG_8356-1.jpg" width="240" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoPlainText">Usch, jag får puls bara jag tänker på vår sits och hur
kommunen behandlat Turbo och oss. Jag får puls när jag tänker på vad jag ska
skriva vidare i det här inlägget… men jag har bestämt mig för att vara öppen,
så nu river jag av plåstret och tar mig igenom det även om det är jobbiga
grejer det handlar om. Jag ställer mig frågan - HUR kan en kommun utsätta en
brukare för det de gjort med Turbo? Här kommer fortsättningen för den som orkar
läsa mer…. </p>
<p class="MsoPlainText">Mina funderingar har varit många när det gäller
LSS-handläggare. Vad är en LSS-handläggare till för? Hjälpa eller stjälpa?
Spara pengar åt kommunen? Jag har hela tiden trott att de är till för att ge
stöd till de som tillhör LSS, och det är så vi upplevt det förr genom åren. MEN
INTE DE SENASTE ÅREN….</p>
<p class="MsoPlainText">Det har bytts LSS-handläggare rätt mycket här i kommunen
de senaste åren. Den vi haft i alla år dessförinnan har sett Turbo in action
(genom skola och korttids) och sett och förstått hur han fungerar. H*n hade också mycket bra kunskap om autism. De vi haft
de senaste åren har ifrågasatt om Turbo öht har några diagnoser - han kan ju
prata <span face=""Segoe UI Emoji",sans-serif" style="mso-bidi-font-family: "Segoe UI Emoji";">😳</span> och då har man väl inga svårigheter. Ja,
ungefär så har det låtit.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Vid ett tillfälle gjorde jag i ordning ett papper med
intervjufrågor och gav till Turbo. Jag förklarade frågorna ingående för honom
och bad honom fundera på dem. Sen gick vi igenom dem tillsammans vid ett noga
valt tillfälle så det verkligen skulle gå att genomföra. Jag spelade in
samtalet (med Turbos godkännande) där jag ställde frågorna och Turbo svarade
som han tyckte och tänkte. Sen spelade jag upp det för den som ska verkställa
beslutet av korttids (även detta med Turbos godkännande). DET blev sen till en
stor nackdel för oss och Turbo!</p>
<p class="MsoPlainText">Jamen han kunde ju prata! Han kunde ju svara på frågor!
Han kunde uttrycka hur han vill ha vissa saker i framtiden! (Det framkom bl a
att han vill ha ett korttids som är anpassat för honom.) Vad man inte tog med i
beräkningen är att det hela var MYCKET NOGA förberett och ANPASSAT efter Turbos
förmågor - ex så var det JAG, som mamma och myyyycket välkänd för Turbo som
genomförde det med honom. Det var alltså ingen utanför familjen, det var inte
ens en av assistenterna som gjorde det. Det hade ALDRIG gått att genomföra om någon
annan än mig eller mannen som gjorde det. Men det vill inte kommunen ta in!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkJp4-nupmO9DQTo3kYNTzy5xZykgdrZ0-OgmdSs_u5YAq1yZVqAMJIvWoLBUPiXMDqZ62e2Tc7bxuHICBJNU-QwbpuN2q4ueMwAnQaGAgRrOqaXw7ZWBVkaEZKqlwxZBM2ZejzSnuBlgL5zuR53fQbNtsSP-QAZ1-t70Dx7v-13YIU_NFhrIHn-P9/s937/Inspelning.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="476" data-original-width="937" height="163" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkJp4-nupmO9DQTo3kYNTzy5xZykgdrZ0-OgmdSs_u5YAq1yZVqAMJIvWoLBUPiXMDqZ62e2Tc7bxuHICBJNU-QwbpuN2q4ueMwAnQaGAgRrOqaXw7ZWBVkaEZKqlwxZBM2ZejzSnuBlgL5zuR53fQbNtsSP-QAZ1-t70Dx7v-13YIU_NFhrIHn-P9/s320/Inspelning.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoPlainText">Att man inte verkställt korttids under alla dessa år har
skyllts på att det inte finns lämpliga lokaler. Vi gjorde ett försök med ett
ställe för snart 2,5 år sen. Ett toppenställe som Turbo ”köpte” med hull och
hår. Det låg avskilt/ensligt och det fanns inga störande moment runt honom -
MEN, det fanns inte ett fungerande internet för honom. Det blev våldsamma
utbrott varje dygn vi försökte att han skulle vara där. Efter att ha provat
några gånger, så avbröts försöken där. Och fiber var det inte tal om att det
skulle dras dit.</p><p class="MsoPlainText"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8Z9sBoCaa77PzBZEKcRJ2DwjDtkBpdP0dgm0M7Sph4UDNpfzjQf4mFAC5chZbXpYCZgRqb-f6FhHTbCOne7UnYf8iQa74nRYsmP0EupHGuCmA-a9bOImnUBBE5gFTHTF55sxxSQPunPMfzZLis0iz__LbCG7roCiRIQBQGNgaauUenpqmzQdiFzyb/s2016/Ljungsn.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8Z9sBoCaa77PzBZEKcRJ2DwjDtkBpdP0dgm0M7Sph4UDNpfzjQf4mFAC5chZbXpYCZgRqb-f6FhHTbCOne7UnYf8iQa74nRYsmP0EupHGuCmA-a9bOImnUBBE5gFTHTF55sxxSQPunPMfzZLis0iz__LbCG7roCiRIQBQGNgaauUenpqmzQdiFzyb/s320/Ljungsn.jpg" width="240" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoPlainText">Sen gick det ett tag, tills vi en dag fick ett
rekommenderat brev från kommunen. <span face=""Segoe UI Emoji",sans-serif" style="mso-bidi-font-family: "Segoe UI Emoji";">😱</span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Brevet gick ut på att vi skulle godta att Turbo skickades
nästan två timmars bilväg hemifrån, för att ha korttidsdygn! Helt okänt ställe
och helt okänd personal! Kommunen ställde ett ultimatum - om vi tackade NEJ, så
skulle det innebära att vi tackade nej till insats öht! Det skulle verkställas
på ett vanligt gruppboende! Alla som följt Turbo vet att han inte klarar ett
sånt boende. Det skulle innebära stor fara för de övriga boende och även för
Turbo själv, då han skulle få många våldsamma utbrott pga att han inte klarar
grannar och övrigt ljud runtomkring. Vi tackade inte nej, eftersom vi är i skriande behov av avlastning. </p>
<p class="MsoPlainText">Tiden gick och vi hade kontakt några gånger med
föreståndaren på stället, för att diskutera igenom Turbos olika behov. H*n
skulle ta kontakt med en mycket känd psykolog på området, och sen blev det
tyst! Vi hörde sen inte ett ljud från varken boendet eller de ansvariga i vår
kommun. Vet inte riktigt vad som hände där…</p><p class="MsoPlainText"><br /></p>
<p class="MsoPlainText">Sen gick det en tid och så småningom blev jag kontaktad
av en LSS-handläggare som var ny i kommunen. H*n ringde upp mig och bad att få
boka en tid omgående för att hälsa på hemma hos oss för att träffa Turbo. Alla som följt
Turbo förstår att det inte är möjligt, utan låååång förberedelse först. Men
handläggaren gav sig inte, hur mycket jag än försökte förklara hur Turbo
fungerar och vad som kommer att hända om man tränger sig på utan att förbereda
Turbo väl. Dessutom skulle h*n intervjua Turbo, vilket är en omöjlighet för en
utomstående att göra. Exempelvis så har Turbo god man bl a för att han inte
klarar att kommunicera på det sättet. </p>
<p class="MsoPlainText">Veckan därpå kom alltså två handläggare och skulle
intervjua Turbo. Jag tänker inte beskriva situationen mer i detta forum, än att
det gick åt skogen rätt rejält. Handläggarna fick inte ens två minuter innan
det small. Det besöket kostade oss ca 10 000:- och det kostade även ordentlig
fysisk och psykisk skada.</p>
<p class="MsoPlainText">Det tog lång tid att fiska upp Turbo efter det där
onödiga besöket – han sjönk rätt djupt och var fruktansvärt ledsen och deppig. Han vill absolut inte ha utbrott. Vi
vuxna runt honom behöver lotsa hela tiden för att minimera antalet utbrott. Vi
behöver ligga steget före hela tiden. Vi i hans närmaste krets gör allt för att
han ska må så bra det bara går.</p>
<p class="MsoPlainText">MEN HÖR OCH HÄPNA: vad tror ni hände veckan därpå?? Jo,
den ansvariga handläggaren ringde mig igen och sa exakt så här: ”Nu tänker jag
pressa Turbo lite till. Jag kommer på besök igen!”<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Alltså… jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Skulle
vi behöva utsätta Turbo för samma sak igen??? HUR kan man bete sig så här mot
en individ med svåra diagnoser? Vad var man ute efter? Provocera fram ännu
svårare utbrott? Och sen? Skulle vi behöva se på när LSS-handläggare sänker
Turbo till avgrunden? </p>
<p class="MsoPlainText">Det gjorde så ont i mig så det går knappast att förklara.
Ett besök till, och det skulle kunna förstöra Turbo för all framtid. Behöver jag skriva att jag grät mig till sömns av ren förtvivlan för Turbos skull?? <o:p></o:p></p><p class="MsoPlainText"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0swlhKVbQ8h6I3JJva_nQ-UL_YDGjWe8743LWEXjVRVQ8uoeXk8zcmnzRtN4tyzbsHFbRhppT_Dsin_oWRro2CfFKtnuuY9bz4WrYRUAl36QsI-Fs6chR8kxWpXn22k9fDCl5nY_uMmE2hFGur25nX7iBk9rZnTl856sb0IJmoclEFlzt0Ahivq3a/s1920/Kanot.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1920" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0swlhKVbQ8h6I3JJva_nQ-UL_YDGjWe8743LWEXjVRVQ8uoeXk8zcmnzRtN4tyzbsHFbRhppT_Dsin_oWRro2CfFKtnuuY9bz4WrYRUAl36QsI-Fs6chR8kxWpXn22k9fDCl5nY_uMmE2hFGur25nX7iBk9rZnTl856sb0IJmoclEFlzt0Ahivq3a/s320/Kanot.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoPlainText">Jag mailade iaf handläggaren, där jag ifrågasatte och
ville veta syftet. Efter allt som redan hänt, så såg vi i Turbos närhet ingen
som helst vinst med ytterligare ett besök. Jag skickade även mailet till annan
chef i kommunen. Som tur var så blev det tyst efter det mailet. Det blev inget besök!
För Turbos skull säger jag ett stort TACK för det! </p>
<p class="MsoPlainText">Orkar ni läsa mer? Kanske ingen har orkat läsa hit?<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Men jag skriver lite till, för det finns mer
konstigheter.</p>
<p class="MsoPlainText">För ca 1,5 år sen vann vi i Förvaltningsrätten mot
kommunen. FR fastslog att Turbo hade rätt till 8 korttidsdygn/månad, vilket
kommunen inte ville bevilja först. (Att det sen inte verkställts av kommunen är
en annan femma, som jag redan berört här ovan.) Rätten fastslog att det fanns
behov av bl a miljöombyte, frigörelse från föräldrar och avlastning för
föräldrar m m. Inget har ändrats i Turbos eller oss föräldrars situation sen
dess. Beslutet gick ut 30/6, alltså för snart fyra månader sen. Vad tror ni
kommunen beviljar när vi söker på nytt igen? Jo, NOLL DYGN/månad!!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Så nu blir det Förvaltningsrätten IGEN! Och till Förvaltningsrätten
har kommunen skrivit att de tycker att vi är tillräckligt avlastade som
situationen ser ut just nu! Kommunen har också skrivit som argument att "efter 18 års ålder minskar behovet av korttidsvistelse". 😲 Men... ska inte det bedömas utefter situationen som råder och inte efter ålder?!? <o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText"><o:p> </o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTNxDWuOs-mle6iD6WupbpbOt7_OGIkYR78kExvqlWL_24qByvJc9COpW_uLfsXioJERuwYoqAnsnyg2wj1IUMj8JThyLaadqANDrLj9iwCeb2Ob4PoNSFAwFlwBZTu60lkKl8PXnjjqzZgKRC9BdlDiS5xtjSRLSQNgYQeT9tX7L795gbRJ5Y9BFR/s840/IMG_0530-1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="840" data-original-width="722" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTNxDWuOs-mle6iD6WupbpbOt7_OGIkYR78kExvqlWL_24qByvJc9COpW_uLfsXioJERuwYoqAnsnyg2wj1IUMj8JThyLaadqANDrLj9iwCeb2Ob4PoNSFAwFlwBZTu60lkKl8PXnjjqzZgKRC9BdlDiS5xtjSRLSQNgYQeT9tX7L795gbRJ5Y9BFR/s320/IMG_0530-1.jpg" width="275" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoPlainText">Känslan jag och mannen har, är att kommunen vränger till
allt till vår nackdel. Känslan för oss är att de vill knäcka oss så de får
skicka iväg Turbo nånstans, vilket han inte skulle må bra av. De lyssnar inte
på oss som känner Turbo bäst, de godtar heller inte färska läkarintyg. De menar
att läkare inte träffat Turbo ordentligt. </p>
<p class="MsoPlainText">Turbo HAR varit på besök på den ”avdelning” han
medicinskt hör till. Det besöket varade ca en minut, sen kom ett rejält utbrott
och det var bara att lotsa ut Turbo i bilen.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Rätt nyligen försökte läkaren genomföra ett besök med
Turbo via Teams så vi kunde vara hemma i trygg miljö. Det ”besöket” varade
också ca en minut innan utbrottet kom.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText">Lägg därtill besöket på hemmaplan som LSS-handläggare
försökte genomföra… Så det har alltså bevisats flera gånger att Turbo inte kan
kommunicera med instanser pga sin svåra autism (trots att han kan prata). Vad
mer ska bevisas? </p>
<p class="MsoPlainText">Han har också en historia i kommunen som ingen verkar
”känna till” längre. Bl a otaliga utbrott pga att allt inte anpassats efter
behoven.</p>
<p class="MsoPlainText">Men ärligt talat - hur svårt skulle det vara att lösa en
sån här situation? Visst, Turbo ÄR svår, men det är ingen omöjlighet att klara
det. Min och mannens önskan är så här: tänk om det vore möjligt att sätta sig
ner med berörda i kommunen, nollställa allt, ha fullt fokus på Turbos bästa,
sen utgå därifrån och bygga upp något bra för Turbo så han kan utvecklas, och även så vi föräldrar blir avlastade.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoPlainText"><br /></p><p class="MsoPlainText">Vi som känner Turbo, vet vad han behöver - avskildhet,
personal som förstår autism och har ingående kunskap om honom, ett väl
fungerande internet. Hur svårt kan det vara?</p><p class="MsoPlainText"><br /></p><p class="MsoPlainText"><o:p></o:p></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjobsgn2fW20l_ovirHTq86RIb1PMmBHPMbJLPIvqFHO7p3IB2j9dM9hz19iixwNQN9J_5mMUf5Tpf8UHv8RYTqGDbPmcy-2pDavZc1OzWGtY4hrtgYph-1fiX7gWVlgMEI3ISRet_0kdgw-hueowtHSujE2xzF3DxYGO2vDSLyU5fzUdsleXxY_XQl/s2016/Lugn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1512" data-original-width="2016" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjobsgn2fW20l_ovirHTq86RIb1PMmBHPMbJLPIvqFHO7p3IB2j9dM9hz19iixwNQN9J_5mMUf5Tpf8UHv8RYTqGDbPmcy-2pDavZc1OzWGtY4hrtgYph-1fiX7gWVlgMEI3ISRet_0kdgw-hueowtHSujE2xzF3DxYGO2vDSLyU5fzUdsleXxY_XQl/s320/Lugn.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoPlainText">Vår story är något som eg borde ut i media - vi inväntar just nu det rätta forumet för det…</p>
<p class="MsoPlainText">Om ni undrar hur jag haft tid att skriva allt detta så
kan jag berätta att jag skrivit under tiden jag åkt tåg till och från Stockholm
förra helgen. Jag har hälsat på vårt äldsta barn och våra barnbarn. Mannen har
varit hemma med Turbo. Det är hans tur att åka nästa gång medans jag är hemma
med Turbo. Livet på en pinne - eller… VÅRT liv på en pinne!<o:p></o:p></p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-13006103243471204962022-01-16T00:28:00.001+01:002022-01-16T00:28:01.507+01:00Vilka vänner! Tydligen är ni en del fortfarande som läser bloggen när jag skriver ett inlägg här, även om det oftast är långt mellan gångerna jag skriver. Ikväll måste jag bara kika in här och tacka för all respons jag fick på mitt förra inlägg för ett par dagar sen! Är helt tagen av vilka fina vänner jag/vi har i nöden! 💕 Det värmer så långt in i hjärteroten att veta att ni finns där (ingen nämnd, ingen glömd). Tack för allt stöd via telefon, sms, messenger, dm, kommentarer m m. Det gör att vi orkar kämpa lite till - allt för Turbos skull och för att han ska få må bra. Kan väl säga att den period vi går igenom nu, är nog den period som påverkat mig allra mest hittills. Vi har gått igenom svåra perioder tidigare, när det gäller livet runt Turbo. Men det vi upplevt de senaste två månaderna tar priset. Ska förklara mer ingående när den här ”härvan” är över. <div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_4b10_3e46_49e_2600" src="https://lh3.googleusercontent.com/NvkKFRnEA02etqO-_Gqv3kaEiF_d3qtsx2rSvY2BKkuzytk14EiXTcMYomdRDZVBPeY" alt="" title="" tooltip="" style="width: 371px; height: auto;"></div><br>Som sagt, jag är så glad och tacksam över att det finns sanna vänner därute när peppning behövs som allra mest. </div><div>Dessutom kom mannen hem med rosor idag. Natten har inte varit så rolig, så röda rosor piggade upp! ❤️ Sån tur att vi är två föräldrar som kan stötta varandra när det behövs. </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_887f_e229_501e_e8d8" src="https://lh4.googleusercontent.com/Z6vTMS7XT2R4M_ftS8H8Xx8WxV4zHQE0L1RKsZU9P_nFYfM9bFoKBzO9saK_i7uq0mU" alt="" title="" tooltip="" style="width: 387px; height: auto;"></div><br>Kramar 🤗</div><div><div><br><div><br></div><div><br></div></div></div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-37330779747718045102022-01-11T19:09:00.002+01:002022-01-11T19:14:10.750+01:00Besparingar som drabbar hårt<p>Här kommer ett helt inlägg utan en massa bilder. Det är inte
likt mig, men jag varken orkar eller hinner fixa det. Ni får hålla tillgodo med en massa text och endast EN bild.</p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUmMTVKnUoRVzLoTELhFoQ-8wXq0-Bk6VZbFkQwTTNzqtws253RUiLNqi5fDw1K9ElJACRG8BMpC7mMXThCo4bd_BsxR198UudvfEqp-TUbDyfVfSB2128wuvk0qkNqnKU-HB6itTGSnfJnlqXevXWVbF2H22r_HcQlabqU57FKXo7LdGUDd1j7X7R=s720" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="720" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUmMTVKnUoRVzLoTELhFoQ-8wXq0-Bk6VZbFkQwTTNzqtws253RUiLNqi5fDw1K9ElJACRG8BMpC7mMXThCo4bd_BsxR198UudvfEqp-TUbDyfVfSB2128wuvk0qkNqnKU-HB6itTGSnfJnlqXevXWVbF2H22r_HcQlabqU57FKXo7LdGUDd1j7X7R=s320" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Jag har varit lack länge på att kommunen inte hjälper oss i vår
situation, men i förrgår ökade min frustration ännu mer. När jag slår upp tidningen
så höll jag på att sätta i halsen! Det var en helsida som handlar om hur kommunchefen
lyckats spara 9 miljoner/år under tre års tid, och detta inom omsorgssektionen.
Det är den sektion som har ansvar för Turbos väl och även hela familjens väl i
o m att Turbo ligger under LSS.</span></div><p></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Trots att förvaltningsrätten slagit fast vårt behov och vår
rätt, så har vi hitintills blivit helt utan hjälp under de åtta dygn/månad då
Turbo beviljats korttidsvistelse. Gör man ett lätt överslag på detta så får vi
fram en liten nätt summa på ca 1 miljon som kommunen sparat på vår familjs
bekostnad! Detta har medfört att kommuninvånare (alltså vår familj) har lidit
med blod, svett och tårar – och här överdriver jag inte! Att inte ge kommuninvånarna
det de har laglig rätt till – det är klart att man sparar in pengar då!! <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Varken jag eller mannen mår särskilt bra just nu. Det är ju inte
bara det senaste året som varit jobbigt, vi har drabbats av de besparingar
kommunen gjort de senaste tre åren. Men för varje år/månad/vecka som går utan
avlastning, desto jobbigare blir det. Om jag och mannen kraschar så kommer vi
att kosta samhället en massa onödiga pengar som kunnat undvikas om vi fått
avlastning. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">En långtidssjukskrivning skulle jag med lätthet få i
nuläget, det finns inget tvivel på det. Jag pressar min kropp till det yttersta
just nu. De symptom jag haft de senaste veckorna, gör t o m mig rädd. Det känns
sååå tragiskt att jag och mannen kanske inte har något vettigt liv, när det väl löser sig
för Turbo (för det måste det väl göra?!?). <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det senaste året går till historien, men nu är vi inne i ett
avgörande skede hoppas jag. Beroende på hur det slutar, så kommer jag sen att
gå ut med vår historia angående hur vi blivit/blir behandlade. Jag inväntar som
sagt upplösningen först, men när det kommer ett rekommenderat brev från
kommunen där det bl a står: ”gå med på detta annars…” Ja, ni förstår själva
vilken förståelse vi får från de som ska styra Turbos liv framåt. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Dessutom har man i kommunen nu stakat ut en väg för Turbo. ”Detta
är inget som går att ändra på”, får vi till svar när vi ställer frågor om det. Då
undrar jag var individen i fokus finns?? Man kan väl inte sätta en plan som sen
MÅSTE följas – det är en kille med svår autism man har att göra med och då
behöver man vara flexibel, kunna anpassa efter behovet och vara följsam om det
ska fungera. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kunskap på hög nivå gällande svår autism är ett måste om man
ska ha med Turbo att göra. Man måste kunna göra rätt bedömning om hur man behöver
anpassa för honom. Det är tack vare alla behovsanpassningar som gjorts genom
åren, som gör att han är där han är idag. Annars hade det inte gått väl för
honom. När jag t ex berättade för en av cheferna i kommunen om vad som händer om
Turbo inte lotsas rätt med anpassning – då får jag till svar att ”Då borde man
ju låsa in honom!”. Det är mer än skrämmande att en chef kan uttrycka sig så
illa i den positionen!! <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Som ni ser har vi mycket som vi kan berätta om, men
avvaktar utgången av det vi är mitt uppe i nu. För att klaga lite till på tillvaron,
kan jag berätta att under hela 2021 hade jag och mannen TVÅ dygn där vi fick rå
om varandra på tu man hand. Vi har inte ens haft en enda kväll eller dygn
förutom dessa, där vi varit ensamma. Vi har alltså haft ständig jour på Turbo eftersom
kommunen inte tar sitt ansvar. Jag kan också säga att jag inte ens haft tid att
ta mig promenader under året. Jag har gått max tre promenader det senaste året.
Ni kanske anar lite av vilket liv vi lever. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Tänk om jag hade haft tid och ork att skriva en bok om vårt
liv! Det finns ju hur mycket som helst att berätta om. Men nu hoppas jag att det
inte fylls på med några flera tråkigheter och oförstående kommentarer eller
beslut från de styrande. Jag tycker det räcker nu! Boken skulle bli full av
innehåll ändå. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kram på er! <o:p></o:p></p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-79998298575960535492021-09-23T22:49:00.003+02:002021-09-23T22:49:53.326+02:00Livet... <p>Nu exploderar jag här på bloggen snart. Bloggen är min lilla
slasktratt som jag tydligen återkommer till emellanåt. Det går inte att med ord
beskriva hur vidrigt vi blir behandlade av kommunen just nu. I förrgår kom ett
brev… och efter det var jag otröstlig, kan jag säga. Tårarna kom och gick under
dagen. Men jag vill inte skriva mer om den storyn just nu, men den kommer när
tiden är inne för det. Det som gör mig så ledsen är att resultatet blir en sänkt Turbo, och en sänkt Turbo mår ingen bra av. </p><p><br /></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZVG4TneUieXmD4NcciJeMuZ6AnZbDMivB4bAM-N8KyAnIvcH_FXDstSAfJAAz_Tc3vfzKwh3UYWsCNi5GNDRf_9ogxP_8kEeNF1k22xsrH6ik3HZ-eV0m7i-SXdNrP_oHqEMNGyPPhFM/s1600/RSCN1292+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZVG4TneUieXmD4NcciJeMuZ6AnZbDMivB4bAM-N8KyAnIvcH_FXDstSAfJAAz_Tc3vfzKwh3UYWsCNi5GNDRf_9ogxP_8kEeNF1k22xsrH6ik3HZ-eV0m7i-SXdNrP_oHqEMNGyPPhFM/s320/RSCN1292+%25282%2529.JPG" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">Det jag egentligen ville skriva om här idag, är sommaren. Även
sommaren gick utan någon som helst hjälp från kommunen med avlastning. De åtta
dygn/månad som Turbo har rätt till korttids, verkställs fortfarande inte. Jag
och mannen hade ”semester” från det egna företaget under 28 dygn. Av dessa 28
dygn var vi hemma tillsammans i 14 dygn. Under 12 dygn var vi på olika håll och
endast TVÅ (2) dygn var vi på tu man hand och fick rå om enbart varandra.
Övriga dygn hade vi alltså ingen avlastning utan var bundna till hemmet och
behövde vara alerta och inte slappna av. Turbo kräver sin assistans under
dygnets 24 timmar.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Att vi ändå fick två dygn berodde på att en f d assistent
erbjöd sig att ta ett dygn och ett dygn ställde <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>en av assistenterna upp. Därmed fick vi två
sammanhängande dygn då mannen och jag kunde lämna hemmet tillsammans. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Eftersom jag och mannen är väldigt slitna, så orkade vi inte
åka så långt bort. Hela sju mil bort åkte vi! Men det var ett vackert och
avkopplande ställe, så det behövdes inte en massa mil för att vi skulle bli
nöjda. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvE9AkriEelHE4CnV5CuMQC0WRgTSXq5C9iNrZK2YrwkM4XbVO96j_ZLfC1s4whMITKy5LuNMV6Y-mXRmPByapHpP5jocm4mdv6yxYSzQwQl2Recv9z-R31PMrKwuuqOlU53Jpw4owdck/s2048/DSCN2708.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvE9AkriEelHE4CnV5CuMQC0WRgTSXq5C9iNrZK2YrwkM4XbVO96j_ZLfC1s4whMITKy5LuNMV6Y-mXRmPByapHpP5jocm4mdv6yxYSzQwQl2Recv9z-R31PMrKwuuqOlU53Jpw4owdck/s320/DSCN2708.JPG" width="320" /></a></div><br />Jag och mannen är ju inte bortskämda med att vara ute på tu
man hand, så första em/kvällen vi var bortresta tillsammans så tänkte jag lite ”vad
gör vi nu då?”. Helkonstig känsla av förvirring och det tog ett tag att landa. Vi
är ju inte vana att vara borta på det sättet över huvud taget. Andra dagen var
avkopplande och vi kunde ändå hitta lite ro och njuta av tillvaron.<p></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det var ett par dygn som vi minns med glädje och vi är tacksamma
för att vi fick de dygnen utanför hemmet!<o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin1kVzkSNixpSTeBwC-uJXhJVr-CdHYt_LJlIbaRvZL13972eW3dvDs7jfq2u-cXrBDfvOHszAxDLQo7HX9aM28RI31ejcL9NAs9jUuxEMVn0pHPw80bPJPB2AHxvxlQ6SgZ-d41WPzHc/s2016/N%25C3%25A4%25C3%25A4s.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin1kVzkSNixpSTeBwC-uJXhJVr-CdHYt_LJlIbaRvZL13972eW3dvDs7jfq2u-cXrBDfvOHszAxDLQo7HX9aM28RI31ejcL9NAs9jUuxEMVn0pHPw80bPJPB2AHxvxlQ6SgZ-d41WPzHc/s320/N%25C3%25A4%25C3%25A4s.jpg" width="240" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">Sen delade vi på oss under ytterligare några tillfällen, för
vi behövde komma bort och andas lite. Det tar mycket på vår energi när vi hela
tiden måste vara på tå för att assistera Turbo. Jag fick även några ensamma
dygn på hemmaplan när mannen tog med sig Turbo på utflykt. Mannen gör ett
megajobb som orkar åka iväg varje sommar några dygn med Turbo. Jag hade inte
fixat det, kan jag säga. Men mannen är förstås extra sliten efter de dygnen,
med all rätt.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det var några ord från mig. Vi kämpar vidare även om livet
inte är alltför roligt just nu. Återkommer senare om och när kraften finns. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kram på er<o:p></o:p></p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-63417983354287123802021-07-06T19:52:00.001+02:002021-07-06T19:52:25.451+02:00Frustrerad! <p>Nu måste jag få ur mig lite tankar, eller rättare sagt - frustration. Tyvärr så blir det ff negativt budskap här. Men jag är så less på situationen med denna kommun, så ni anar inte. </p><p>Vi vann ju i Förvaltningsrätten över kommunen. Det betyder att Turbo har rätt till åtta dygns korttids/månad i stället för fyra som kommunen ville sänka det till. Så långt frid och fröjd och vi är oerhört glada att vi vann den matchen. </p><p>Men ni som följt bloggen länge, vet att vi inte haft ett fungerande korttids på över tre år nu. Det gjordes tappra försök för ca ett år sen, men det gick tyvärr i stöpet. De ansvariga som ska verkställa korttids kom till slut fram till att stället inte var lämpligt av olika orsaker. Både vi föräldrar och Turbo tycker ff att det är tråkigt att det stället inte fungerade att ha som korttids, men det är bara att acceptera. </p><p>Men, men.. Under dessa lite drygt tre åren har vi till och från haft insatsen "Tillfällig utökning av assistans" genom kommunen, eftersom man inte kunnat verkställa korttidsvistelse utanför hemmet. Under dessa perioder så har vi haft avlastning under de dygnen, och jag och mannen har kunnat vara fria att göra vad vi önskar. Men sen årsskiftet har vi fått avslag på ansökan om den tillfälliga utökningen. Det innebär att dessa åtta dygn som Turbo eg är berättigad till korttids, så är det jag och mannen som är låsta till hemmet för att ta hand om Turbo. Vi kan ju inte lämna honom ensam. Kommunen tar i nuläget inget ansvar alls för dessa dygn. Att jag och mannen ska kunna åka iväg ensamma och umgås med varandra - om så bara för en kväll - det är inget kommunen tycker vi har rätt till tydligen. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixJ0k7xdhaWujgX2Qrhn906iRBrBBoBMyerMv5vHL2EmsW83ObsxMyYd2DOiM0bYhvIgKRE-HvkoTw2te4lNyzNut9MJAhhz93Bhhmhi-p4GXosEGaD80kcE1yQaWRwf6pqxPC4Xl_30Q/s2048/DSCN1679.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixJ0k7xdhaWujgX2Qrhn906iRBrBBoBMyerMv5vHL2EmsW83ObsxMyYd2DOiM0bYhvIgKRE-HvkoTw2te4lNyzNut9MJAhhz93Bhhmhi-p4GXosEGaD80kcE1yQaWRwf6pqxPC4Xl_30Q/s320/DSCN1679.JPG" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Vi har givetvis överklagat beslutet. Det känns som kommunen bara är ute efter att tjäna pengar och utnyttjar den drabbade familjen till max. Vi är rätt slitna just nu och vet inte hur länge till vi orkar utan att få avlastning. </p><p>Pga att kommunen lämnar oss till att sköta oss själva och lösa situationen bäst vi kan, utan någon som helst hjälp, så innebär detta att jag och mannen inte får någon semester ihop. som alltid så försöker vi göra det bästa av situationen, även om det inte alltid är så kul alternativ vi har. Vi har några veckors semester från jobbet på företaget och då får vi dela på oss lite. Jag åker bort ensam några dygn och sen åker mannen iväg ensam några dygn. Kul?? Nej, det kan jag inte påstå. Men på det här sättet avlastar vi varandra så vi får andas några dygn utan att alltid behöva vara på tå som iv annars alltid måste vara. Det här scenariot känns så fruktansvärt onödigt! Om kommunen gjort det de skulle, så hade jag och mannen kunnat åka bort tillsammans som man vanligtvis gör i ett förhållande. </p><p>Allt låter negativt, men jag måste få ut det! 😡</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGaJ-fW7j1dqTvZ406TzOtHDoAzUG3b4P0T9K37xeLWAd7AgCrZDxrSnwJrhnA4AgZWqaQyWKC3_uFybQWffjqE6ND8RKpNiBQJinl_rYwwo4QzjxGWrph9EFCb8e5qjdocum_jlIuss8/s2048/DSCN1027.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGaJ-fW7j1dqTvZ406TzOtHDoAzUG3b4P0T9K37xeLWAd7AgCrZDxrSnwJrhnA4AgZWqaQyWKC3_uFybQWffjqE6ND8RKpNiBQJinl_rYwwo4QzjxGWrph9EFCb8e5qjdocum_jlIuss8/s320/DSCN1027.JPG" width="320" /></a></div><br /><p>Men häromdagen kom iaf något positivt! En som tidigare jobbat som assistent hos Turbo erbjöd sig att komma och ta ett dygn med honom. Vi fattade knappt att det var sant! I samband med detta dygn så kommer också en av de nuvarande assistenterna att ta ett dygn. Vet ni - jag blev så glad så det kom nästan en liten tår när det gick upp för mig att - ja... jag och mannen ska få komma iväg TVÅ HELA DYGN för oss själva! Vi som inte ens haft en enda kväll själva på ett halvår. Det känns obeskrivligt härligt! </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEzU3lFpt3TJfg8LdH6VI5wr5Cm29ARg3VGxBEBRPKNKgX7jyNjXsb0RoawM-c1vh79XKnSE_mvqjmcU3mewY2t-tlFdZg57dyuYy6A3bZb-bECDF9qXh86wyd01UCVISES_XYL3qZXTc/s2048/DSCN2179.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEzU3lFpt3TJfg8LdH6VI5wr5Cm29ARg3VGxBEBRPKNKgX7jyNjXsb0RoawM-c1vh79XKnSE_mvqjmcU3mewY2t-tlFdZg57dyuYy6A3bZb-bECDF9qXh86wyd01UCVISES_XYL3qZXTc/s320/DSCN2179.JPG" width="320" /></a></div><br /><p>Vi hoppas förstås att det ska gå bra. Turbo är ju inte van att ha externa assistenter hos sig nattetid, så det blir nytt igen. Men han känner dessa två killar väldigt bra, även om han inte träffat den ena på ca ett år . De har en otroligt bra relation till varandra så vi känner oss alla trygga med det ändå. </p><p>Gissa om vi ska försöka njuta?! Men frågan är om vi kommer lyckas med att komma ner i varv och koppla av - vi har rätt högt stresspåslag i våra kroppar nu - men vi ska göra så gott vi kan iaf. Som sagt - vi fattar knappt att det är sant, men såååå guld värt att komma bort för iaf två dygn!!</p><p>Kram på er! 💞</p><p><br /></p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-66295263286354287472021-05-20T23:40:00.001+02:002021-05-20T23:40:16.789+02:00VINST i Förvaltningsrätten <p>Det har varit och är en jobbig tid. Den muntliga
förhandlingen i Förvaltningsrätten är över. Jag klarade det med den nervpress
det var. Luften gick ur mig totalt efter det där och dagen efter var jag helt
däckad och tom i skallen. Men jag är stolt och superglad över att jag tog mig
igenom den. Och vet ni – VI VANN!! Lilla jag/vi på ena sidan och den Stora
draken, kommunen, på den andra sidan. Förvaltningsrätten höll med oss! Såååå
obeskrivligt skönt att få upprättelse, äntligen!!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIQjUai0TuepCWY_RPtD4KljSVRhyphenhyphenH16tnGTI1y0sNcBzP8Wu6TVtcoQ80G7Lo4_ifSpmA05cmEPAMFOo1REZoZrZj5jGNv7W95uDE1VtOxTtB19uBN5cLROnv4mXUV9j9PEz1a4xlAKg/s960/Bubbel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="768" height="375" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIQjUai0TuepCWY_RPtD4KljSVRhyphenhyphenH16tnGTI1y0sNcBzP8Wu6TVtcoQ80G7Lo4_ifSpmA05cmEPAMFOo1REZoZrZj5jGNv7W95uDE1VtOxTtB19uBN5cLROnv4mXUV9j9PEz1a4xlAKg/w300-h375/Bubbel.jpg" width="300" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">Tacksam för den hjälp vi fått från oväntat håll! Jag kommer
nog att förklara det vid ett senare tillfälle.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<br />
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH6JDmGQp8fxNiCGR6Qg4f7_AVOWdP3LGhkR4nCXdODNiStmYWHGf7UJVQygE0H-geHvryB8h0obMK4bZgEZCokvcYvju7EOqOUtH0YbX7QsBOOGt8PoSPFxvxckJI87ugFNrtGmRj-HM/s405/nedladdning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="83" data-original-width="405" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH6JDmGQp8fxNiCGR6Qg4f7_AVOWdP3LGhkR4nCXdODNiStmYWHGf7UJVQygE0H-geHvryB8h0obMK4bZgEZCokvcYvju7EOqOUtH0YbX7QsBOOGt8PoSPFxvxckJI87ugFNrtGmRj-HM/s320/nedladdning.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p>Även om vi vann detta, så medför inte det att allt är löst
över en natt. Nej, vi får tyvärr strida vidare. Kommunen har inte hittat någon
lokal där Turbo kan få vara under sin korttidsvistelse. Och vi har heller inte
fått någon annan hjälp/avlastning i stället. Så eftersom Turbo inte kan vara ensam
under åtta dygn/månad så får jag och mannen vackert vara hemma och ha den
tillsynen över honom som föräldrar – inte som assistenter. Föräldraansvaret är
över för många år sen, men det tar cheferna i kommunen inte hänsyn till. <o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Ja, ja, vi strider vidare. Kommunen har lekt färdigt med
oss. Det tar oerhört på krafterna att hålla på så här, men vi måste
överleva.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></p><p class="MsoNormal"><span style="mso-spacerun: yes;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLQ541sMGsFVe_axowP7tsGWUOOX_TaA_kUxoYKFgCToZ9MnQPBMrHEkVbk7ClXjGvWxiloZMMBMS_kuPd8NkeApVa-QcldQpl25-JpN5tLV-RnQyeCzzF-4GDVsfCAa-AkgmcO_gVcYE/s960/Cykel+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLQ541sMGsFVe_axowP7tsGWUOOX_TaA_kUxoYKFgCToZ9MnQPBMrHEkVbk7ClXjGvWxiloZMMBMS_kuPd8NkeApVa-QcldQpl25-JpN5tLV-RnQyeCzzF-4GDVsfCAa-AkgmcO_gVcYE/s320/Cykel+1.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p>Jag och mannen blev mycket förvånade, när man igår tog upp ärendet och domen i tidningen här. Det stod en artikel om att kommunen får bakläxa av Förvaltningsrätten!
Goda nyheter, men vi var inte beredda på att det skulle publiceras i media. Det
sitter tydligen journalister som gräver i ev nyheter att skriva om. Bra att det
ändå kommer fram och lyfts upp. Domen var också med på nyheterna i radion.
Ofattbart att det uppmärksammas så, men antagligen är det lite stort ändå att
kommunen åker på en förlust i Förvaltningsrätten. Nu händer det grejer,
minsann! Och… jag tror det kommer mera…. Vi är så less på hela situationen,
både för Turbos skull och för vår skull.<o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Ta hand om er alla 💕</p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-38514887298430054732021-05-01T21:07:00.001+02:002021-05-01T21:07:43.570+02:00Muntlig förhandling i rätten <p>Historien rullar vidare.. Jag är sååå besviken på denna kommun så det är obeskrivbart! Jag skriver det igen - denna kommun har varit en av de bästa, men nu har den nog gått från bäst till sämst i Sverige! I veckan som gått nu, fick jag ännu ett bevis för det. Blir så ledsen. 😓 Det kom ett brev i lådan där jag fick svart på vitt att de inte tar ansvar för Turbo. De menar verkligen att han ska klara sig ensam åtta dygn/månad. Jag hade ansökt om tillfällig utökning av assistans för de fyra dygn som inte korttids verkställs + de fyra dygn som vi inte fått beviljad korttidsvistelse. Avslag på alla åtta dygn - därmed har inte Turbo någon tillsyn dessa åtta dygn/månad. </p><p>Ny handläggare och nya chefer ovanför den personen - samtliga verkar ha missat att Turbo har svåra diagnoser! Att Turbo är där han är idag, beror på att han ALLTID haft tillsyn under hela sitt liv hittills. Han är en fara både för sig själv och sin omgivning om han skulle lämnas ensam att hantera sin svåra autism och övriga diagnoser. Hur kan LSS-handläggare och övriga chefer blunda för sitt ansvar?!?! </p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE_UKp7yJVp8b9JRHBmmvDdpM6RQtOSV9WpSZXXpY9N3NA8SI9G_6bPOD0JC2K-wQPG5WuP0elErQnGFODk1tOkeJmwWZsH3UEhTDk36lrkz0bEhR5FNGAGEwZs_IKTZQWqmZrgvOGbmQ/s960/181464506_4389914811038724_4751850458716780108_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE_UKp7yJVp8b9JRHBmmvDdpM6RQtOSV9WpSZXXpY9N3NA8SI9G_6bPOD0JC2K-wQPG5WuP0elErQnGFODk1tOkeJmwWZsH3UEhTDk36lrkz0bEhR5FNGAGEwZs_IKTZQWqmZrgvOGbmQ/s320/181464506_4389914811038724_4751850458716780108_n.jpg" /></a></div><br /><p></p><p>Jag har väl inte mått så bra vissa dagar den här veckan. Arbetsbördan på oss föräldrar är orimligt hög då vi inte har någon som helst avlastning förutom då vi jobbar med företaget. Kan nämna att jag och mannen har inte haft en enda kväll ensamma på fyra månader! Vi är hela tiden bundna till hemmet, vi kan inte ens ta en skogspromenad tillsammans. Till detta har vi en oro för vad som ska hända framöver - det är alltså mycket som tär på oss just nu. Nästa vecka är det dags för muntlig förhandling i Förvaltningsrätten. Jag är en aning (bara förnamnet) orolig för den dagen. Lilla jag (i egenskap av god man) mot Stora draken kommunen! Även om jag skakar så måste jag ta mig igenom det, det finns ingen annan utväg. Ni får gärna tänka på mig under veckan. 🙏 Jag och mannen kommer aldrig sluta kämpa för Turbos rätt, det är en sak som är säker!</p>Och hur går det med verkställandet av de fyra dygn/månad som Turbo har beviljad korttidsvistelse? Det är också en följetong som jag återkommer till... När hela den här härvan är överstökad, då blir det låååångt här! <div><br /></div><div>Var rädda om er 💞 </div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-67322493726257449642021-04-03T17:01:00.003+02:002021-04-03T17:05:23.372+02:00HVB-hem ?<p>I förrgår (torsdags) var det så mycket känslor i kroppen.
Det blev en lång dag, med alla möjliga och tänkbara känslor inblandade. Ibland
måste man fatta beslut som man egentligen inte vill, men som bara är tvunget
att göra för Turbos och familjens bästa. Hjärtat, viljan och känslorna skriker en sak,
men förnuftet säger en annan sak – då blir det rejäl konflikt inombords. Men
förnuftet måste få segra i det här fallet, även om det inte är lätt. För att
prata klarspråk, så är det fruktansvärt svårt och känslomässigt jobbigt! Livet tar ibland vändningar man inte är beredd på och då är det svårare att hänga med. </p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Ett telefonsamtal måste göras i torsdags, ingen idé att dra
på det för det blir bara värre. Efter samtalet så låg mina känslor utanpå och
dallrade. Jag var långt ifrån på topp, men det måste bli så här. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTE29cV0q7O2EeMvnzFrx61rjLEJVC-EJ6KsfNdVFCat-gwA6kpFR2Zv45feXqXib8rZRV3vZyCdHbhy5gVgiS4OieUZZ9Tz_f0E1F9_Ssl5N1dVtk_9Anfky-eFYLNhFb4Mzz6hbD5Ug/s600/Groda.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="561" data-original-width="600" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTE29cV0q7O2EeMvnzFrx61rjLEJVC-EJ6KsfNdVFCat-gwA6kpFR2Zv45feXqXib8rZRV3vZyCdHbhy5gVgiS4OieUZZ9Tz_f0E1F9_Ssl5N1dVtk_9Anfky-eFYLNhFb4Mzz6hbD5Ug/s320/Groda.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Som om det inte var nog så fick Turbo ett megastort utbrott
på tidiga kvällen. Mannen svarade på ett telefonsamtal och råkade säga en mening
som Turbo inte förstod innebörden av. Jag och mannen är rätt slutkörda just nu
och går på knäna, så det är inte konstigt om det blir hjärnsläpp nån gång. Det
var precis vad som hände, men är man i närheten av Turbo så måste man hela
tiden vara på topp för att inte klampa i klaveret – rätt omänskligt i vår sits
då vi inte har avlastning som vi borde. <o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Utbrottet resulterade i att vi hade glassplitter i hela TV-rummet,
köket, hallen och hela verandan. Storstädning var väl inget jag orkade just då,
men en nödvändighet. Vet inte om ni kan föreställa er hur det ser ut med smått glassplitter över stora delar av huset..? <o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHnHjvhYUPA-tHyh1XXR1kusqH7DY-MuEmKRYyWWnTyDyBygDkLulzrlv4uz83ElFBGhA9uD850Ty88Poki8qCWukuvYb-4ylVmxSY6-9MlkhRUekYI9_7wY6WzJLn3w6vQOIpaegw8Ww/s960/Cykel.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHnHjvhYUPA-tHyh1XXR1kusqH7DY-MuEmKRYyWWnTyDyBygDkLulzrlv4uz83ElFBGhA9uD850Ty88Poki8qCWukuvYb-4ylVmxSY6-9MlkhRUekYI9_7wY6WzJLn3w6vQOIpaegw8Ww/s320/Cykel.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">Som ni förstår så var det en torsdag som går till historien.
Men jag måste försöka fokusera på det positiva som vi ändå hoppas på, nu när vi
tagit det beslut vi tagit. Det blir några spännande månader nu. Återkommer om
det mer senare.</p>
<p class="MsoNormal">Men det var inte det jag egentligen tänkte skriva om idag.
Jag tänkte skriva om vad som händer i kommunen och hur läget är just nu. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Som jag skrev tidigare, så har Turbo fyra dygn/månad med
korttidsvistelse beviljat sen årsskiftet. Tidigare och under många år har han
haft åtta dygn/månad. Att det blivit sån drastisk skillnad beror på att vi har ny LSS-handläggare och det har kommit nya chefer ovanför honom - sen skriver jag inte mer om det här och nu... Vi har iaf överklagat till förvaltningsrätten om att vi ff är
i behov av åtta dygn. Muntlig förhandling väntar där om några veckor. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Men sen årsskiftet så verkställs inte beslutet alls! Det
innebär att Turbo ska klara sig själv under åtta dygn i månaden, vilket inte
finns på kartan att han klarar då han inte klarar sig mer än några minuter
ensam och då är det en chansning på att inget oförutsett får inträffa under de
minuterna. Därav går jag och mannen på knäna eftersom avlastning saknas helt.
Assistanstimmar har vi så vi kan sköta våra jobb utanför hemmet, men inte mer än så. <o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4EHHEnDjJkG6lRybYN0cyHyUI7uNMW2WEU8k_YAkrX414-t4LqQx-8bBrlZNP9RAi534ROt7QKFmwHjY9RjfA-NKXqKIClVdL-A8DuBsKOH_8bRsUTBAGgu-qChmLXBVRBKOJCpSKfGA/s960/Bil+1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="858" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4EHHEnDjJkG6lRybYN0cyHyUI7uNMW2WEU8k_YAkrX414-t4LqQx-8bBrlZNP9RAi534ROt7QKFmwHjY9RjfA-NKXqKIClVdL-A8DuBsKOH_8bRsUTBAGgu-qChmLXBVRBKOJCpSKfGA/s320/Bil+1.jpg" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">För några veckor sen blev jag och mannen kallade till möte
med cheferna för korttids. Nu hade de en klar lösning angående hur de skulle verkställa beslutet på fyra
dygns korttidsvistelse som de ville presentera för oss. Vi tyckte det hela lät
konstigt, i o m att vi alltid varit involverade och tillfrågade i planeringsstadiet
tidigare. När vi kom till mötet satt en annan man där också, som senare blev
presenterad. Han började prata om ett ställe ca fem mil bort. Vi satt i nästan 2,5 timmar och pratade, men på slutet hängde jag och mannen inte med riktigt… Den
främmande mannen ritade upp ett scenario om att Turbo skulle bo på stället på
heltid – om ett halvår!! Vi har inte ansökt om något boende! Vi har ett beslut
på fyra korttidsdygn och det var det vi trodde vi diskuterade. Jag och mannen
lämnade mötet en aning förvirrade.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Så snart vi kommit ut från mötet så googlade vi ang stället
och fick upp att det verkade vara ett HVB-hem. Ingen nämnde ordet HVB-hem under
mötet – varför?! IVO upplyste senare om att detta hem inte ens har tillstånd att
bedriva korttidsvistelse. Och om man ska ta emot en individ på HVB-hemmet, så
behöver man ha ett SoL-beslut och inte ett LSS-beslut som Turbo har! Ni förstår
säkert att förvirringen var total för oss. Vad menade kommunen nu?? <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Vi beslutade ändå att vi skulle besöka stället som vi sagt
på mötet. Kanske fanns det en lösning där som vi inte såg. Men mannen tyckte att jag skulle ta med mig den assistent jag
tidigare kallat Kent här på bloggen. Så han och jag åkte dit och det skrev jag
om <u><a href="http://bellan-autism-adhd.blogspot.com/2021/03/krankt.html" target="_blank">i detta inlägg</a>. <o:p></o:p></u></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEGIQvbetIEUV5P5gZnwkCs2sSG_jxXTA5fZqQJCc71xKDgneD5s2LZEfm9uWHaKwQXCob2YBSzb21m-MhlVuMLIwsivXGrro0ixk888rozinwjJI_QU5zMsRUQrzCN66LKF4Z4q-m7Hg/s1600/HVB.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEGIQvbetIEUV5P5gZnwkCs2sSG_jxXTA5fZqQJCc71xKDgneD5s2LZEfm9uWHaKwQXCob2YBSzb21m-MhlVuMLIwsivXGrro0ixk888rozinwjJI_QU5zMsRUQrzCN66LKF4Z4q-m7Hg/s320/HVB.jpg" width="320" /></a></div><br /><u><br /></u><p></p>
<p class="MsoNormal">Det var som vi trodde – ett HVB-hem med krav på SoL-beslut för
individen!! Jag var verkligen sååå besviken och undrade vad kommunen håller på
med. Jag och mannen har haft känslan under ett par års tid, att kommunens
chefer vill ha bort Turbo från kommunen för att slippa bekymret. Återigen
verkar det lysa igenom. Kosta vad det kosta vill, tydligen! 😥 Nu ville vi ha ett
besked av cheferna för korttids, om vad det här var frågan om. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Vi fick till ett möte med högsta korttidschefen. Han säger
att han inte visste att det var ett HVB-hem 😲!! När jag konfronterade chefen
för HVB-hemmet om varför det inte nämndes under det första mötet, så säger han
att han trodde vi var informerade om det av chefen för korttids! Här skyller
man alltså på varandra och ingen tar ansvar. Vem ska vi tro på?? Var det en
fälla för oss att gå in i? Eller var de ovetandes om hur det låg till? Men
kommunen måste väl ändå vetat att tanken var att Turbo skulle bo där om ett
halvår, eller?? Annars skulle de ju ha protesterat under det första mötet vi var på, där den främmande mannen ritade upp scenariot. Kommunen - skulle de sen fixa ett SoL-beslut utan att vi ansökt, eller hur tänkte de att det skulle gå till?? Kan man som kommun ha långa förhandlingar med ett ställe utan
att helt förstå vad det är för ställe man har kontakt med och utan att förstå vilka kriterier som ska vara fyllda? Frågorna är många
som ni förstår och förtroendet är väl inte på topp. Jag får absolut inte ihop ekvationerna! <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">För den oinsatte kan jag nämna att HVB-hemmet för Turbo skulle
vara ren katastrof. Hemmet är säkert bra för den rätta målgruppen, men definitivt inte för Turbo med de diagnoser han har. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det var en del tankar om verkställighetssidan. LSS-sidan då?
Ja, där är förtroendet ungefär på samma <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>nivå – men det är en annan historia… <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">Som avslutning... I höstas och vintras bestämde jag mig för att jag denna våren/sommaren skulle försöka satsa på lite plantor ute i trädgården och göra liiiite fint iaf. Tid, ork och intresse saknas, men jag skulle ändå göra ett försök, tänkte jag. Nu vet ni att inget löst sig till det bättre så vi får se hur det blir med den saken. I torsdags köpte jag ändå en pelargon som en början. Mannen och Turbo frågade om den enda pelargonen skulle lysa upp HELA trädgården?! Haha, ja som sagt så är det en början. Blir det bara den, så får den lysa upp tillvaron. 😂</p><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSIHkvXm_XR9HjPG3Pv8kIJsoU5Phl6nQZHoDbHruLhyKOmg7cCrRafUYfIeqE2zuulEyDGDRtZo6hotrcxKuRMv8kOThLIZ7IMSVR0cvNJIT2slqUcvh63vvLWYswIo9GKcx9sSlcLk/s600/Pelargon.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGSIHkvXm_XR9HjPG3Pv8kIJsoU5Phl6nQZHoDbHruLhyKOmg7cCrRafUYfIeqE2zuulEyDGDRtZo6hotrcxKuRMv8kOThLIZ7IMSVR0cvNJIT2slqUcvh63vvLWYswIo9GKcx9sSlcLk/s320/Pelargon.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Årets pelargon "Astrid"<br /><br /><br /></td></tr></tbody></table>Kramar till er därute 💟<br /><br />Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-87184315526082370322021-03-06T00:48:00.001+01:002021-03-07T13:00:16.484+01:00Kränkt..... Och där tog tålamodet slut. Nu är det färdiglekt med oss... Utflykten idag tog helt fel vändning, kan jag säga. Jag fattar ingenting. Egentligen borde jag stortjuta, men vet ni hur jag reagerade i stället? På väg hem från utflykten så skrattade jag hysteriskt (antagligen en chock-reaktion) och det var ingen hejd på skrattet 😆 samtidigt som jag var väldigt upprörd.<div><br /></div><div><div style="text-align: center;"><img alt="" id="id_6c48_fe05_1a0_61a" src="https://lh6.googleusercontent.com/lZKK4OYVAK0hYRfiMBRaqP-4WLasTPzgcFO2MY1zcFunAbJtDBsPxjgORRjaJT1Sy18" style="height: auto; width: 416px;" title="" tooltip="" /></div><br /></div><div><br /></div><div>Frågorna haglade och snurrade i huvudet på hemvägen. Hur får det gå till så här? Vad är det frågan om? </div><div>Skickade ett mail till ett par stycken i kommunen efter utflykten. Avslutsmeningarna löd så här: <i>”I nuläget känner vi oss väldigt förvirrade, ledsna och besvikna. Vet inte hur jag ska avsluta detta mail - är lite smått chockade efter besöket.” </i>Tyvärr missade jag att få med ordet kränkt i mailet, för det är även så vi känner det. Men det ordet kom fram hos de som tog emot oss på utflykten. Den fina assistenten jag hade med mig, blev kränkt på stället, och bet ifrån, men ändå lugnt och sansat. Jag är sååå glad att denna assistent var med på utflykten idag, för det gav ännu mera tyngd åt det som sades! </div><div><br /></div><div>Skriver inte mer här nu. Inväntar mailsvar först. </div><div><br /></div><div>Kram på er! </div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-35207704214474833772021-03-04T22:59:00.001+01:002021-03-04T22:59:18.655+01:00Utflykt<p>Kikar in här lite snabbt och berättar att morgondagen blir spännande! </p><p>Jag kommer att ta en utflykt i morron å Turbos vägnar. Det ska bli mycket intressant. Återkommer senare med rapport om hur det gick. 😊</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6T8G2Egvqw3MY0stTeOonX3UKmZc6W5nmPeBeK2YD_53UzadnLc9Boy-vKyZAGfEVouVNy0ytlpdqWR9vss7XC7NAYRxxYt-WlCtlxLsZkaO_Y9clHRacW-ZbqrSlnlLUuCBSIY5vMRA/s790/Katt.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="645" data-original-width="790" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6T8G2Egvqw3MY0stTeOonX3UKmZc6W5nmPeBeK2YD_53UzadnLc9Boy-vKyZAGfEVouVNy0ytlpdqWR9vss7XC7NAYRxxYt-WlCtlxLsZkaO_Y9clHRacW-ZbqrSlnlLUuCBSIY5vMRA/s320/Katt.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p>Det händer saker hela tiden här, så än har det inte lugnat sig. Men nån gång ska det förhoppningsvis göra det. Tills dess andas vi djupt och kämpar på framåt. </p><p>Kram på er! </p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-43344633280261247052021-02-11T23:46:00.001+01:002021-02-11T23:46:28.324+01:00Bollen rullarNu är bollen i rullning. Fick brev från förvaltningsrätten idag. Beskedet var att de nu upprättat ett mål gällande ärendet med Turbo och kommunen. Vi har alltså överklagat kommunens beslut om att dra ner på antalet korttidsdygn. <div><br><div><div style="text-align: center;"><img id="id_8dab_de28_3ee6_e28a" src="https://lh6.googleusercontent.com/BSs16WfsuB39de3nLYRyVMpumVykE8TcXhaF8qM5P0_fQ0tPJh7lSxDzguW-9X0" alt="" title="" tooltip="" style="width: 480px; height: auto;"></div><br><br><div>Vi har lika stort behov av avlastning nu, som vi haft de senaste åren, om inte ännu större behov. Turbo behöver miljöombyte (han sitter hemma 24/7) och han behöver också tränas i att frigöra sig från oss föräldrar (han är strax 23 år). Allt detta tas ifrån både Turbo och oss föräldrar med nuvarande beslut från LSS. Stor skam att man backar en brukare i hans utveckling på det här sättet! Dessutom anser kommunen med sitt sätt att agera, att Turbo ska klara sig själv åtta dygn/månad! Helt plötsligt har Turbo blivit en individ som vuxit ifrån sina diagnoser - svår autism och ADHD! Hur gick det till? Han måste ju vara en världssensation, för autism växer man inte ifrån. Det är en livslång funktionsvariation! Men tydligen gick den kursen/utbildningen förbi vissa chefer... </div></div></div><div><br></div><div>Det har inte varit lätta veckor den senaste tiden. Vi har ingen avlastning utöver den tid vi är på jobbet. Den här siffran stressar mig lite. </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_a2a5_7831_cba1_c823" src="https://lh6.googleusercontent.com/dX1fYReztt9wTKqmZ48x3VtI2sdzf3RuNVYCU_tar6iAVLw60SnSmwkVulRAlOU" alt="" title="" tooltip="" style="width: 461px; height: auto;"></div><br><br></div><div>Tänker på de som väntar på ett svar eller dyl. Men tiden och orken till att öppna facebook har inte funnits på ett tag. Ber om ursäkt för om någon känner sig åsidosatt. Messenger använder jag bättre så där går det lättare att nå mig. </div><div><br></div><div>Vi kämpar vidare, för detta med förvaltningsrätten är inte den enda bollen som rullar... </div><div><br></div><div>Kram på er i vinterkylan 💕</div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-91075414656077024592021-01-29T20:11:00.002+01:002021-01-29T20:11:38.670+01:00"Ja ä inte bitter" <p> </p><p class="MsoNormal">Fy, vad jag är sliten och slut och mannen likaså! Jag och mannen har jobb att
sköta (egna företagare med anställda, och det är ingen piece of cake), massor
av tid har också gått åt till att maila, skriva, leta efter info, lagar, skriva
överklagan hit och skriva överklagan dit, m m. Allt detta sker nu när de dragit in
vår avlastning åtta dygn/månad. Dessa åtta dygn betyder delar av 16 arbetsdagar/månad.
Och nä, vi kan inte bara frånvara från jobbet så det är bara att jobba kvällar,
helger och nätter. Tack snälla kommun! För att citera en kändis: ”nä, ja ä inte bittär”! <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Usch, vilken kamp! Har aldrig varit med om maken. Nu har jag
skickat ett brev till annat ställe idag och även ett mail till kommunen. Det
blir det sista för nu. Nu får vi se om de är villiga att göra det de är
skyldiga att göra. Här är en familj som håller på att gå sönder och kommunen följer
inte ens lagen – allt för att spara pengar, känns det som. Nu är vi kanske endast
EN arbetsdag från att trycka på knappen till media. En sista chans har kommunen fått,
via mitt mail idag, sen finns ingen återvändo. Men det vet de förstås inte om,
att om jag får negativt besked efter det mailet så kablar vi ut detta. Jag har
svart på vitt på vissa saker som skulle bli stora rubriker. Ingen väg vi vill gå egentligen, men, men... <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">De senaste veckorna har inte varit roliga, de är som en
dimma. Jag har stuckit huvet i sanden och bara malt på, både dag och natt.
Omänskligt och det är ett under att kroppen håller så pass som den gör än. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">För mig är det ofattbart hur man kan få anställning som chef
och ha med människors öde att göra, när man inte förstår sig på de diagnoser
man har att göra med. Att säga att Turbo ska klara sig själv åtta dygn/månad
när han knappt klarar en kvart ensam – får ni ihop den logiken? Det får iaf
inte jag.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det här inträffade när någon av misstag knackade på hans
ytterdörr:<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTNnfV2c61aUzdaTgBd3SImI_eTdvEAgQ4Buzjr3yGJGMPqSqPEqOzqD5GJxhBp9jS_ejzHoEBDL_mu5sJQtC7rx8xNcL5vtOQ3L7nxXhrN98462ed4b47UBBHd-n8bm_JergvVfNRdc8/s960/H%25C3%25A4ll.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTNnfV2c61aUzdaTgBd3SImI_eTdvEAgQ4Buzjr3yGJGMPqSqPEqOzqD5GJxhBp9jS_ejzHoEBDL_mu5sJQtC7rx8xNcL5vtOQ3L7nxXhrN98462ed4b47UBBHd-n8bm_JergvVfNRdc8/s320/H%25C3%25A4ll.jpg" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Jodå, han klarar sig utan tillsyn under åtta dygn/månad! Det
spelar ingen roll hur många bilder från utbrott jag visar, så förstår de inte
ändå. <o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Jag kan visa en till bild om ni vill se och försöka förstå,
det som inte LSS-avdelningen förstår.</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg62dEE8eYokcPSn0PxB5GUF9rsFD3vbfNnT-rGuGKHGP0i4Rr5Rc1x7eUhsMtq7OsfXvbqeKhMU_vUnmpzjajhZwKxedve7Z_divObe_NLiaMQdj1I8WQyoOKyttVP4PrBZa3egMY3NRM/s960/M%25C3%25B6bler.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg62dEE8eYokcPSn0PxB5GUF9rsFD3vbfNnT-rGuGKHGP0i4Rr5Rc1x7eUhsMtq7OsfXvbqeKhMU_vUnmpzjajhZwKxedve7Z_divObe_NLiaMQdj1I8WQyoOKyttVP4PrBZa3egMY3NRM/s320/M%25C3%25B6bler.jpg" /></a></div><br /><o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Detta är sånt som händer av saker som vi andra tycker är
banala, men inte Turbo för han har svår autism…. Jag känner att jag skriver av
ren irritation här, men jag tror ni förstår. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Dessutom kan inte sonen laga mat till sig, men ensam ska han
var i åtta dygn/månad. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Tack vare att Turbo haft vägledning och tillsyn från
människor som har kunskap om autism och hur just han fungerar, så är han där
han är idag. Jag är så tacksam för allt stöd och den lotsning han fått genom
livet. Men nu kan man rasera allt på en dag, om kommunen i dagsläget får
bestämma. Vi kommer att anlita proffshjälp för att försöka få ordning på den
här härvan. Men det är inte kul nånstans. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Igår var jag i kontakt med IVO om en detaljfråga i ärendet.
Där kommer det fram att kommunen bryter mot lagen. Allt för att spara pengar
antagligen, och vi som familj får ta stryk. Bara jag hinner andas lite så ska
jag ta tag i att skriva en anmälan till IVO. Den anmälan kommer att bli
lååååång – jag har massor som inte känns ok.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">Oj, vad mycket negativt det blev här. Men vet ni - snön var så vacker i morse när jag skulle till jobbet så jag kunde knappt med att sopa av bilen! ⛄</p><p class="MsoNormal"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjf0y0QCO35dV_oFLhOKQCy5fLiu75lKNdnXmQ-tlhKsLAXc4jvAeu03lJhtU6bVRFON2mxbRErgC-HjGwhqnciEu7JeXCp1E1n75fu8N7eVBKnaCuND-bXReLkFko3asuNNeWxFBhcn-U/s960/Sn%25C3%25B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjf0y0QCO35dV_oFLhOKQCy5fLiu75lKNdnXmQ-tlhKsLAXc4jvAeu03lJhtU6bVRFON2mxbRErgC-HjGwhqnciEu7JeXCp1E1n75fu8N7eVBKnaCuND-bXReLkFko3asuNNeWxFBhcn-U/s320/Sn%25C3%25B6.jpg" width="320" /></a></div><br /><p class="MsoNormal">Snökram på er! </p><br />Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-44968319738185363822021-01-27T23:20:00.000+01:002021-01-27T23:20:36.748+01:00Finns det hopp? <p>Det har hänt mycket på ett par dagar här. Och det känns som vi
dragit igång det stora artilleriet. Vi behöver proffshjälp nu, och därmed
griper vi de halmstrån som kan tänkas finnas. Vi gör allt för att förhindra att
människor som inte har kunskap om autism och Turbo, inte ska få förstöra hans
liv framöver. Tyvärr är vi i händerna på dem, men då gäller det att hitta
motpoler.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Från en vän kom oväntad hjälp under veckan. En vän som själv
har inblick i, och även har vänner med inblick i LSS och dylikt – guld värt! 💞<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Av en händelse kom jag på idén att jag också skulle kontakta
vissa som har enorm kunskap i ämnet – ett par av dem är personer som alla som
är det minsta insatt i autism, vet vilka de är. De är Sverigeledande inom autism.
Jag kontaktade också en mycket duktig läkare som Turbo hade för ett tag sen, men
som slutat. Brev gick iväg till dem alla tre, och jag tänkte att jag har inget att förlora.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag hade förhoppningar om att läkaren ev skulle kontakta mig,
men troligtvis inte de andra två eftersom jag tänkte att de är för "stora". Idag blev jag kontaktad av läkaren och av en
av de andra två. Gissa om jag blev glad!! Den tredje har inte hunnit få mitt brev än, så man vet aldrig…
<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Läkaren var otroligt peppande och bedyrade vår rätt i den
här cirkusen. Sen kan han inte göra så mycket men han gav mig ändå en hel del
matnyttiga råd att ta med mig på vägen. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Humöret steg idag, tack vare de två som kontaktade mig!
Underbart, det finns hopp! <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiizJRLYJjnKQDy7fB_PIBQhXJacm8KhWvou3yfRCA0vCnAmJxEZc_9Dzs1YGWwhelkhneBaOGbHiLLT-H4RBKf2uVouFDr-d3Z1GYj9O5XifqI8ANF3esuNBtOk6fTHBMYTz_n09b1ZCk/s1440/sn%25C3%25B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiizJRLYJjnKQDy7fB_PIBQhXJacm8KhWvou3yfRCA0vCnAmJxEZc_9Dzs1YGWwhelkhneBaOGbHiLLT-H4RBKf2uVouFDr-d3Z1GYj9O5XifqI8ANF3esuNBtOk6fTHBMYTz_n09b1ZCk/s320/sn%25C3%25B6.jpg" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Jag och mannen fick också besök på jobbet idag,<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>av högsta ”hönset” i kommunstyrelsen. Jag
hade lagt honom som kopia på ett mail jag skrev till ett par andra i kommunen.
Det tog skruv för honom och han tog kontakt med oss för att höra vad allt
handlar om. Han förstod att om VI klagar, då är det allvar. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">En annan politiker i ett utskott i kommunen ringde upp mig
idag. Hon ville också ha min version av storyn. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det rörs om i grytan nu, sen får vi se vad slutresultatet
blir. Dessutom är journalisten som vi träffade i lördags, otroligt skrivsugen..
bara vi ger klartecken… <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kampen för Turbos rätt till ett bra liv fortsätter i morgon.
Då står ett samtal till IVO på agendan. Måste kolla en grej med dem….<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">Kram på er 💕</p><br />Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-5891911625811184332021-01-23T10:49:00.001+01:002021-01-23T10:49:23.740+01:00MållösJag är nästan mållös efter mötet igår. Det är skrämmande hur man ser på situationen vi har. <div>”Sätt ner foten och markera!” ”Ställ krav!” Det är några av de råd vi fick från kommunen på mötet igår. När vi berättar vad som kommer att hända med Turbo om vi inte fortsätter anpassa för honom, så säger en av cheferna ”Men då behöver man ju låsa in honom!” Ja, ni läste rätt! Detta uttalande kom från en av de som borde hjälpa oss och Turbo. </div><div>När man utbildar sig inom LSS - hoppar man helt över utbildning inom autism då, eller hur ska vi tolka dessa uttalanden? Ni fattar att jag är mållös efter det bemötande vi fick igår. </div><div><br></div><div>Idag träffar jag och mannen en journalist. Vi har ett inbokat möte om ett par timmar. </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_b15b_da03_278d_1ae" src="https://lh4.googleusercontent.com/rC62IPjL9XMvEpJhfs-9yDZvklchT7A06FFyZb6eoqYoCk1_P9pZJr1vxFtkB8o" alt="" title="" tooltip="" style="width: 332px; height: auto;"></div><br>Vill passa på att tacka er som stöttar oss! Ni är guld värda.💕</div><div>Kramar! 💕</div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-61481888701081922352021-01-22T09:33:00.001+01:002021-01-22T09:33:12.612+01:00Ring mamma! Om jag säger att jag är smått irriterad, så är det bara förnamnet. Jag har inte fått några bra besked än från kommunen, hur vi ska lösa Turbos situation. I nuläget ser det ut att han ska vara ensam åtta dygn i månaden! Han klarar på sin höjd en kvart ensam... Vet ni vad jag fick till svar igår från kommunen? ”Turbo kan ju ringa dig om det är något”!!!!! Jag blev stum! Vi har alltså att göra med en svårt autistisk kille, är det någon som har missat det?! Han är inte kapabel till att ringa. Hade han kunnat kommunicera att något är fel, ja då hade vi nu sluppit alla utbrott genom åren.<div>Och han är en fara både för sig själv och andra om han lämnas ensam. Det gäller liv och död! Och nu ska han tydligen klara av att hantera livet själv. <div><br></div><div>Så här såg det ut igår i ett utbrott: </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_570c_2633_e5e4_57ac" src="https://lh3.googleusercontent.com/bXV7__63vB38IHk6fQOzvEKaJVfYS-W4eOyQCwFLizisaWe_5u7_T_I72hNqYZg" alt="" title="" tooltip="" style="width: 372px; height: auto;"></div><br><br></div><div>Sen följde flera utbrott under kvällen - dumt av mig att inte säga till honom att ringa i stället. OBS! Ironi. </div><div><br></div><div>Kontaktuppgifter till en journalist har jag redo. Vi får se vad som händer under dagen...</div><div><br></div><div>Kram på er 💕</div></div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-38782922553347780092021-01-18T23:58:00.001+01:002021-01-18T23:58:28.085+01:00OmänskligtÖgonen glöder av allt skrivande och forskande, kroppen värker av att aldrig få den vila den behöver. Det är situationen vi har idag och det känns helt omänskligt. <div>Just nu håller vi på och ska överklaga hit och överklaga dit, ansöka om saker hit och ansöka dit. </div><div>Främst så är det kommunen som vi inte blivit bemötta väl av. Vi hade aldrig kunnat drömma om att denna kommun som varit en av Sveriges bästa, kunde vända och antagligen bli en av de sämsta. Bemötandet är uppe i ett utskott för att granskas, och det känns ändå skönt. Men i övrigt är det bara att kämpa vidare med att överklaga och ansöka. </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_a8da_4c33_ff37_90a7" src="https://lh5.googleusercontent.com/TZZ4DQSqUpnFZrUy4rDWZGeb10LcoMWjx1ZtL8oUl7KCgldeIbep-VXHy8D4ieI" alt="" title="" tooltip="" style="width: 474px; height: auto;"><br><br><br></div></div><div>Med god hjälp av de vi har runt omkring oss ska vi förhoppningsvis ta oss igenom det här också. Ett positivt besked skulle vi önska under denna veckan. Blir det negativt så får ni nog snart läsa om oss i pressen - för mig har det gått för långt när kommunen inte alls vill ta sitt ansvar. Vi avvaktar någon dag till så får vi se. </div><div><br></div><div>Kram 💕</div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-85272456316799946592020-12-15T22:50:00.000+01:002020-12-15T22:50:43.659+01:00Perspektiv<p>Nu är jag i farten igen. <span style="font-family: "Segoe UI Emoji", sans-serif;">😊</span> </p><p>Lite kort just nu, för det är annat som
suger musten ur mig tyvärr. Kampen har blossat upp igen sen sist jag skrev och jag blir minst sagt irriterad och frustrerad. Efter ett av gårdagens telefonsamtal så har vi bestämt oss för att under "ledigheten" som börjar under senare delen av nästa vecka, så sätter vi oss och formulerar ihop en IVO-anmälan. Mer om det inom kort. Men idag tänkte jag delge er en
liten reflektion över vad som hände igår.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Säkert fick ni alla det där sms:et från
Folkhälsomyndigheten. Det blev lite skriverier och debatter kring det sms:et –
skulle det ha varit en länk med i sms:et, skulle det ha formulerats annorlunda
m m. Det kan ju vara lätt att haka upp sig på såna saker, kanske.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDRicbQXCRRS3c_S5a40u1N3qzOrRAS3aapk8zuVtvYCgWibvx00h_HRbBgqNq3NAsej6Cgb8vyBvXxWWCr1v3JHg_Bhh2UhI0bnsmRjDFmphB5Rg8HJ0rjIIzuJ0AEC4z7ZY_ehTux-Y/s545/sms.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="260" data-original-width="545" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDRicbQXCRRS3c_S5a40u1N3qzOrRAS3aapk8zuVtvYCgWibvx00h_HRbBgqNq3NAsej6Cgb8vyBvXxWWCr1v3JHg_Bhh2UhI0bnsmRjDFmphB5Rg8HJ0rjIIzuJ0AEC4z7ZY_ehTux-Y/w356-h170/sms.jpg" width="356" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal">I vårt fall så reflekterade vi inte ens över sms:ets
utformning eller hur/vad det skulle ha stått i det i stället. Här har vi andra
referensramar och annat att fokusera på. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Turbo klarar nämligen inte av att få sms från okända. Tyvärr
visste jag inte förrän timmen innan det kom, att man skulle skicka ut ett sånt
sms. Därav kunde jag inte förbereda honom på att det skulle komma. Kanske hade
dagen avlöpt bättre om vi kunnat förbereda. Nu blev det så här:<o:p></o:p></p>
<br />
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiesZnSudQk99mZSAVmdHWhryk71VkXoX2iUimWd2UQOOMZCY3jgrdqil2Us0l5EWhGpxn2kK-inWZwAfhNmBWvY1IREQ3Zp48fTp9IiucxC7HeMeY77zBY30E_1i6qsNhM64ra5nPhYrE/s1612/spegel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1612" data-original-width="1484" height="343" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiesZnSudQk99mZSAVmdHWhryk71VkXoX2iUimWd2UQOOMZCY3jgrdqil2Us0l5EWhGpxn2kK-inWZwAfhNmBWvY1IREQ3Zp48fTp9IiucxC7HeMeY77zBY30E_1i6qsNhM64ra5nPhYrE/w316-h343/spegel.jpg" width="316" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p>Assistenten fattade ingenting – helt plötsligt fick Turbo
ett större utbrott! Vändningen kommer blixtsnabbt. Jag är på jobbet när jag får
sms både från assistenten och Turbo. Jag hade inget annat val än att avbryta
jobbet och åka hem hastigt och olustigt. <o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Väl hemma så möts jag av glassplitter och en Turbo som ligger
i min säng med täcket över huvet. Det är så han reagerar av oro bl a. Hur Turbo har lyckats få ner spegeln från väggen, förstår jag inte. Jo, egentligen förstår jag - han blir urstark i ett utbrott. Ett smärre under att han inte skar sig på spegeln och det får vi vara glada för. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det var allt från mig idag. Ville bara ge er lite perspektiv
på vad ett sms kan innebära, mer än att man ev. retar upp sig på vad/hur det är
skrivet. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Kramar </p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-72210503618688035782020-10-06T23:15:00.000+02:002020-10-06T23:15:21.681+02:00Pressen nästa ? <p>Skriver ett snabbt och kort inlägg här. Känner att det är när jag är irriterad som jag måste få ur mig lite tankar, det blir som en liten slaskhink för mig här. </p><p>Det är mycket tråkigt att en kommun kan gå från den bästa i Sverige (enligt oss) och gå till en av de sämsta. Det är iaf så vi känner det och upplever just nu. Igår blev måttet rågat för både mig och mannen. Det räcker liksom nu! Om jag får en ledig dag så går den dagen åt till att ringa och jaga folk, strida för Turbos rätt m m. Även stora delar av mina jobbardagar ser ut så nu. Sånt tar oerhört på krafterna! </p><p>Nu är vi så less på situationen så vi överväger att gå till pressen. Händer inget i positiv riktning under morgondagen så är det nog läge för det. Även andra åtgärder finns med i planeringen. Som vi har blivit och blir behandlade just nu, det skulle bli smaskiga rubriker - det är vi övertygade om. </p><p>(En symbolisk bild, än så länge)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuizTroAYCFPFsKrU_5Xvck7i-ySYy6l7auwp9AHsw-AJLMeKOrZjutEJo0R5KfJUIcSgsVI_cEhKpCsCekHa4kNU4qIkkzBHioISE7OTOnKLFtria-pxwQoDug2Ts9OwZu6Mcpv8AUf0/s2016/Mus1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1512" data-original-width="2016" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuizTroAYCFPFsKrU_5Xvck7i-ySYy6l7auwp9AHsw-AJLMeKOrZjutEJo0R5KfJUIcSgsVI_cEhKpCsCekHa4kNU4qIkkzBHioISE7OTOnKLFtria-pxwQoDug2Ts9OwZu6Mcpv8AUf0/s320/Mus1.jpg" width="320" /></a></div><br /><p>Till på köpet var jag med om en traumatisk upplevelse för exakt två veckor sen. Den händelsen satte sina spår hos mig och jag jobbar på att inte låta mig styras av det. Men visst påverkar det min vardag, även om jag tvingar mig att komma framåt. Jag tycker ändå mitt psyke varit starkt genom åren, men ingen vet hur man påverkas när man utsätts för situationer som på nåt otäckt, läskigt och skrämmande sätt gäller liv eller död. En massa utryckningspersonal var inblandad och jag stod bredvid och tittade på med rätt hög puls... Två gånger under kort tid har jag varit med om detta, och nej, det har inte varit nån trevlig upplevelse. Jag kan säga att jag får hög puls bara jag ser en av de inblandade personerna. </p><p>Under de förhållanden vi har just nu med allt tjafs runt Turbo så får jag inte riktigt andrum att bearbeta allt. Tänk om det kunde bli lugnt nån gång! </p><p>Kram från en less Turbo-mamma! 💓</p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-43723351178129141672020-09-10T23:38:00.001+02:002020-09-10T23:38:56.098+02:00LaddarLaddar inför ett viktigt möte i morgon. Det känns som att det måste innebära ett avstamp i rätt riktning från nu och framåt. Jag har även laddat mobilen för den kan komma att spela en stor roll i ämnet.. <div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_8103_6f78_e9d3_722" src="https://lh6.googleusercontent.com/k3qIt303ovczDMyZ4mm0xAszQuc4iFFBR0QR74osP5ma6utrIYrifhl8a94TsUw" alt="" title="" tooltip="" style="width: 481px; height: auto;"></div><br><br></div><div>Det kanske låter kryptiskt, men kommer att berätta om det efter mötet. </div><div>Det viktigaste är ändå Turbo och hans bästa och vad han vill framöver. </div><div>Nu behövs lite sömn för att ladda ännu mer batterier. 😴 På återseende. </div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-78058965131418008342020-09-05T12:34:00.001+02:002020-09-05T12:34:30.774+02:00StiltjeDen senaste veckan har inte varit så rolig, på lite olika fronter. Därför har det inte blivit något inlägg här. Men jag kravlar mig uppåt.. <div>Men mitt i allt har det funnits glädjeämnen också. Det har varit en intensiv vecka för mig när det gäller min hobby, men sååå roligt! </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_a015_b281_2fae_b0d0" src="https://lh4.googleusercontent.com/d6Uigmq-5n8wd4K6ar6GuifFM26ETgUImJWIc7SwPmBeabJvLE8Ldzva-H3bAIc" alt="" title="" tooltip="" style="width: 547px; height: auto;"></div><br><br></div><div>Men åter till Turbo och kommunen: där är det stiltje just nu och jag och mannen slängs mellan hopp och förtvivlan för Turbos skull. Måste vi ge upp?? </div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_48ce_e08_9442_f7ea" src="https://lh6.googleusercontent.com/CKs3iCumYdNUcv7m7pgoYoK8DYmhyT2OflmgCdU7ZqXI2aVWAAflm2-o24IHCeg" alt="" title="" tooltip="" style="width: 547px; height: auto;"></div><br><br></div><div>Just nu har vi ett liiiitet halmstrå som vi kommer att dra i. Vet inte om det kommer att lyckas. Men tills vi vet, så lever vi på hoppet, för Turbos bästa. </div><div><br></div><div>Nu ska jag och Turbo ta en utflykt - en utflykt som blir längre än vanligt. </div><div>Ha det bäst! </div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-29288847715095406922020-08-27T23:33:00.000+02:002020-08-27T23:33:13.246+02:00Trööött Igår var jag sååå trött så jag hade kunnat stupa när klockan var 20. Men det gick ju inte för sig. Klockan slog faktiskt exakt 00:01 när jag kom i säng. Först då var kvällsproceduren över med Trubo, och det är så det brukar se ut. Och idag väntade en ny dag med många och en del långa telefonsamtal och jagande efter folk och information av olika slag. <div><br /></div><div style="text-align: left;">Nu när orken tryter - tänk om man skulle lägga sig platt och säga att kommunen får göra vad de vill - men nej, det blir troligtvis inte till Turbos bästa just nu, så det går ju inte. Så vi nystar vidare så får vi se vart vi hamnar. </div><div style="text-align: center;"><br /></div><div></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7J1LK7tmuyudvo5UXzgmQTw7h_NPoZpIXJbIODYUCwXFzTJpWQdCExp2Wxbmqyvc93gsxF7Ld0n4xvhUsBC9KcHy1C4hilOdwqS7a8iHzH_w3evF9Rx5aJ1c-Y2X4mOApw9hce9cfONk/s1102/IMG_7662.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1047" data-original-width="1102" height="389" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7J1LK7tmuyudvo5UXzgmQTw7h_NPoZpIXJbIODYUCwXFzTJpWQdCExp2Wxbmqyvc93gsxF7Ld0n4xvhUsBC9KcHy1C4hilOdwqS7a8iHzH_w3evF9Rx5aJ1c-Y2X4mOApw9hce9cfONk/w410-h389/IMG_7662.JPG" width="410" /></a></div><br /><div style="text-align: center;"><br /></div></div><div style="text-align: center;"><span style="text-align: left;">Aldrig hade jag kunnat drömma om att jag skulle vara saknad här på bloggen. Det värmer verkligen att höra det. 💕 Det var t o m en som hörde av sig idag om att h•n drömt om mig, antagligen av oro över hur jag mår. Rörande! 💕</span></div><div><br /></div><div>Kram till er alla 🌺</div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-14171958487958471922020-08-25T23:31:00.000+02:002020-08-25T23:31:10.129+02:00Motarbetas<p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">När
man har den känslan att kommunen motarbetar hela tiden, i stället för att ta
sitt fulla ansvar och ta hand om invånarna på bästa sätt… den känslan är inte
go´ och ingen vidare bra PR för kommunen. </span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Kroppen värkte i morse så jag ville helst dra täcket över huvet (ja, jag
har fått fibromyalgi – men det är inte den ”hemliga” sjukdom jag skrivit om
tidigare), men vet ni vad jag ägnat den här dagen åt? Jo, jag har forskat,
ringt, skrivit, mailat och donat, för att Turbo ska få det så bra som möjligt framöver.</span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Just nu känns det lite tufft. Jag skulle behöva lägga min energi på annat i stället, men det är bara att mobilisera krafter och kämpa så länge man orkar. Turbos bästa kommer alltid i första hand för mig och mannen. </span></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">Jag hann inte riktigt så långt som jag tänkt mig idag, men fortsättning följer i morgon. Tog faktiskt fram kameran en stund här hemma, för jag hade nån liten grej att fota. En söt liten raring som hör till min hobby jag återupptog för 3-4 år sen. </span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE2UgMGjFejCj5XSX2qukXLnkBXazbIAZ-1bPymP2IllvodD-7If2zWhA7Qftc9typd3M2liBMuTwVMqGJq9nY-qsBnmI60Zl5QS5uZ8q5S4oj020CgskaRGw3QPQo9ry2oORpjbCrCKM/s640/IMG_6426.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="516" data-original-width="640" height="330" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE2UgMGjFejCj5XSX2qukXLnkBXazbIAZ-1bPymP2IllvodD-7If2zWhA7Qftc9typd3M2liBMuTwVMqGJq9nY-qsBnmI60Zl5QS5uZ8q5S4oj020CgskaRGw3QPQo9ry2oORpjbCrCKM/w410-h330/IMG_6426.PNG" width="410" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p></p><p><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 11pt;">En kort, liten skogspromenad fick det bli också, för även där rensar jag tankarna och kopplar bort lite. Kände mig stressad när jag åkte bort till skogen men bestämde mig för att koppla bort tankarna den stund jag var därute. Vackert och njutbart med all ljung som blommar nu!</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzdMgRWbrqEQMcTLzkNJd6arL2iOKjoiRoavW6IdNyYAwgfnOrFZlbsl8lw-bCaIlz9Wy8acufGdxk4-FViOPbG2NErz2k1lxnwwi6E5IZ0F12B1XbNpXBrPU-ciEmRkTDUWMOxFvUBgg/s640/IMG_6418.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzdMgRWbrqEQMcTLzkNJd6arL2iOKjoiRoavW6IdNyYAwgfnOrFZlbsl8lw-bCaIlz9Wy8acufGdxk4-FViOPbG2NErz2k1lxnwwi6E5IZ0F12B1XbNpXBrPU-ciEmRkTDUWMOxFvUBgg/s0/IMG_6418.jpg" /></a></div><p></p><p><br /></p><p>Kram, kram!</p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-16954510401367286802020-08-24T22:59:00.001+02:002020-08-24T22:59:36.950+02:00Nystar lite... Ser man på - ett inlägg idag också! Jag behöver tydligen skriva av mig. Det har varit en bra medicin tidigare genom åren, så jag får väl ta till den igen nu när det krisar ordentligt. <div><br></div><div>Tyvärr kan jag inte skriva i detalj än, vad det gäller, men Turbo och vi övriga i hans närhet blir inte väl behandlade just nu. Det är riktigt tragiskt när inte brukaren får komma i första hand. I det som händer just nu, så är det Turbo som kommer att fara värst illa. Han gick igång ordentligt i helgen när vi ville höra hans åsikt om vissa delar av det. Vi har inte vågat berätta om vilken kalldusch vi fick i fredags och vad det innebär i förlängningen. </div><div><br></div><div>Eg har jag annat att lägga min energi på, men för Turbos skull har jag och mannen börjat nysta i det hela idag. Vi drar i många trådar samtidigt för att allt ska bli så bra som möjligt. Vi vet inte idag vart det landar, men vi börjar med en av de ansvariga som jag väntar besked från, efter att jag ringt upp henne idag för att få en förklaring. Under morgondagen fortsätter jag nysta i härvan... </div><div><br></div><div><br></div><div><div style="text-align: center;"><img id="id_6a8e_9cb3_a6be_ba1e" src="https://lh4.googleusercontent.com/7oK2GOd0LpCfATpqTe38JILszhO00WsJtk4zxPC6y2Xjsi3-iXJzzT3l1-HXm4Y" alt="" title="" tooltip="" style="width: 393px; height: auto;"></div><br><br></div><div><br></div><div>Det blev inte mycket vettigt ni fick ur mig i det här inlägget, men det lossnar nog så småningom. </div><div>Kramar till er som kikar in. 🧡</div>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-60891379744502661172020-08-22T15:43:00.000+02:002020-08-22T15:43:35.005+02:00Livet fortsätter... <p> </p><p class="MsoNormal">Livet med Turbo rullar vidare. Om det är någon som tror att
allt lugnat ner sig, så tror den fel. Igår kom en riktig käftsmäll. Vår kommun
har varit världens bästa, där vi fått stöd och hjälp genom åren - men just nu
känns det som de vill stjälpa i stället för att hjälpa oss.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSxTKhcNYibH-605jjSkjvCtPPlafzoS75UeFZ0lyFG8NfHAndVRXWZxPFSRFItXOBtD69UcF7Fyo_A6iN2_fiMyMluJZIIymrFmN-cvKHqxkGnveaEE5UZttbdPGc8qHQyKmXgMuQcco/s1440/blogg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1080" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSxTKhcNYibH-605jjSkjvCtPPlafzoS75UeFZ0lyFG8NfHAndVRXWZxPFSRFItXOBtD69UcF7Fyo_A6iN2_fiMyMluJZIIymrFmN-cvKHqxkGnveaEE5UZttbdPGc8qHQyKmXgMuQcco/s640/blogg.jpg" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal">Tyvärr går det ut över Turbo (som nu hunnit bli 22 år) – brukaren som enligt kommunens
policy ska stå i centrum, men här tar han skada och det gör mig väldigt ledsen.
Att sen vi som föräldrar går på knäna, ja det är också en historia i det hela. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Det finns en journalist som ligger på mig om att jag borde
skriva en bok om vårt liv med Turbo. Senast igår, fick jag påtryckning
därifrån. Kanske börjar det bli läge att skriva den…. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">(Ville bara skriva av mig lite, vet ju inte om någon läser detta eftersom det var så längesen jag bloggade. Lusten att skriva finns, men tiden och orken tryter liksom.. Men kanske, kanske blir det något mer inlägg framöver...) </p>Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5870046633163576535.post-84472501257604538682019-01-08T19:55:00.000+01:002019-01-08T19:55:57.450+01:00Sammanfattning och uppdatering Om jag skulle försöka mig på att skriva några rader. Vet inte om det är nån som kikar in här längre.. Men om ni visste vad jag saknar skrivandet, men orken eller tiden räcker liksom inte till. Jag har alltid tyckt om att skriva, så nån gång emellanåt så kanske det kommer någon bokstav här. Som nu t ex.<br />
Jag tänkte ge mig på att försöka sammanfatta så kort som möjligt, om vad som hänt sen mitt senaste ordentliga inlägg. Och det är mycket förstås! Jag vet att jag nämnde att vi hade ett turbulent dygn när vi var i Stockholm under en weekend. Tänkte bara förklara lite vad som hände även om det är några månader sen. Det visar på så väl, hur livet är i en familj som vår, att aldrig någonsin riktigt kunna koppla av om inte mycket trygg och van personal finns runt Turbo.<br />
<br />
Vi satt iaf med ett par goa vänner på en restaurang. Vi ville kosta på oss en lite finare kväll, den kvällen, eftersom vi inte kommit iväg på nån annan typ av semester. Där satt vi och njöt, mellan någon av rätterna (tror det var nio rätter totalt), då jag får sms från Turbo på hemmaplan. Oron stegrade sig i honom och han behövde snabbt få dit någon som han var trygg med. 35 mil därifrån, så steg pulsen hos mig och mannen. Det fanns bara två personer som var tänkbara i det läget - Kent och Nisse. Kent hade redan jobbat 1,5 dygn och precis landat hemma hos sig en dryg timmes bilväg från oss, så honom ville vi inte ens störa. Mannen fick tag på Nisse som ställde upp den sena lördagskvällen och tog ett dygn med Turbo, även om det inte riktigt passade honom. Guld värt med såna killar!<br />
Efter många om och men, kunde vi fortsätta äta, men kvällen kändes lite smått förstörd ändå med all oro som blev. Det kom en liten tår när det väl löste sig och anspänningen la sig.<br />
<br />
Bild på min förrätt: 😁<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7t2uwS66qp47lf_rLQ09QOgJVzTlOqX8MWD3HR3B97ru7D17cGymAxBGVRP-n73JXrRK45SdBYoZo18YXgDAbuMe-c6cwuV8Li47a2tPSTehqFQoATMb8XHINPrx5IiqK3w7N8LPLnG8/s1600/image1+%2528002%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7t2uwS66qp47lf_rLQ09QOgJVzTlOqX8MWD3HR3B97ru7D17cGymAxBGVRP-n73JXrRK45SdBYoZo18YXgDAbuMe-c6cwuV8Li47a2tPSTehqFQoATMb8XHINPrx5IiqK3w7N8LPLnG8/s400/image1+%2528002%2529.jpeg" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Min specialförrätt pga allergi - popcorn med tryffel!<br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
I början på oktober tackade vi av assistent Nisse. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna 😢 - Nisse är den som varit med allra längst under resan med Turbo. Han var den första som blev anställd när vi fick beskedet om personlig assistans till Turbo - och det är en del år sen nu. Han har vuxit i sin roll och blivit en klippa för oss alla i familjen, en trygghet för Turbo. Kanske, kanske, kommer han och tar något pass någon gång framöver, men det får framtiden utvisa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4wrfaAVRNhX7I8vgGxnCt8b5euGakNZIpgJN25mXItTM5Y0Ny2rGVnTx1QPFUmm35eRsIntkwEWPvkqRhQoOuWMZ8WCV4bkW7D8ywZQU3Uc8aTSd9rjJkCmFiI21Xb1fDX8HxMKvnr0E/s1600/image2+%2528002%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="664" data-original-width="900" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4wrfaAVRNhX7I8vgGxnCt8b5euGakNZIpgJN25mXItTM5Y0Ny2rGVnTx1QPFUmm35eRsIntkwEWPvkqRhQoOuWMZ8WCV4bkW7D8ywZQU3Uc8aTSd9rjJkCmFiI21Xb1fDX8HxMKvnr0E/s400/image2+%2528002%2529.jpeg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
I början på oktober blev vi också med en till katt. Vi fick då hem en kattunge, denna gången en söt liten hona. Man kan tycka att det räcker med två katter (och det gör det nog), men det var av en speciell anledning vi tog hem denna. Vi har väntat in den rätta under några år. Så nu är hon här och Turbo accepterar henne sakta men säkert. Det tar ett tag, men det går framåt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguKIwpI65ZJGsb6HA0g5G4dXrC_d-80KFWTZSC7um7fkDvF99wBAM5SiCRUnrKURKcxe5NK2vo6vIZzzH5AtlEstBI1Y8exCSousEmQuVNxN5wpyEscgYsM3nWJRpTFBuoOmFTwegvy-A/s1600/image3+%2528002%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="899" data-original-width="572" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguKIwpI65ZJGsb6HA0g5G4dXrC_d-80KFWTZSC7um7fkDvF99wBAM5SiCRUnrKURKcxe5NK2vo6vIZzzH5AtlEstBI1Y8exCSousEmQuVNxN5wpyEscgYsM3nWJRpTFBuoOmFTwegvy-A/s400/image3+%2528002%2529.jpeg" width="253" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Svea</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Resan med "lillebror" går vidare, som den också kommer att göra under några år framåt. Det har blivit många möten och det lär det bli framöver också. Drygt ett år har vi hållit på nu och det går sakta framåt.. "Resan" försvårades av att han bröt handleden lite illa, men det är bara att kämpa på så ska det säkert bli bra till slut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnX1_jRXvodkW3GQGGhGV8qsPvwmipFCEldw2Jv8t-Dhtx2BIM1iBD-zJnzUOWU_fXoB0ooX_WcF4xSJEI4J3vwosB8VLFvLEdjMAgG7fLgqL4zi7W9urLr-ceBuJqWGBI1Ezc3PMMEo8/s1600/image1+%2528003%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="899" data-original-width="674" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnX1_jRXvodkW3GQGGhGV8qsPvwmipFCEldw2Jv8t-Dhtx2BIM1iBD-zJnzUOWU_fXoB0ooX_WcF4xSJEI4J3vwosB8VLFvLEdjMAgG7fLgqL4zi7W9urLr-ceBuJqWGBI1Ezc3PMMEo8/s320/image1+%2528003%2529.jpeg" width="239" /></a></div>
<br />
<br />
Som ni alla som följt bloggen vet, så kopplar jag av som bäst när jag är ute med min kamera. Det har inte blivit många såna tillfällen det sista och jag saknar det och jag längtar till någon sån dag framöver förstås. Men en dag under hösten kom jag iväg. Mannen tyckte jag skulle ta en runda för att koppla bort allt som cirkulerar i huvet. Och vilken runda det blev! Det blev många upplevelser och speciellt EN gav extra stort intryck på mig. När jag klättrat upp till en utsiktspunkt för att inta en lättare lunch där i min ensamhet, så fick jag helt plötsligt sällskap. Ganska snabbt förstår jag att det är en assistent och en brukare som är ute på utflykt. Jag ser även på kläderna att de antagligen åker motorcykel. Brukaren var rörelsehindrad och jag förstår än idag inte hur h*n kom upp på motorcykeln!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZi_WwaEr692lv8nTU7gvUadUOYeINyedlnLo4dSLgMViqViihHUwSQdV_2LsUeoq51URmrhE20TGgKZUR90Xic5BIX6gP16AGgJZseN96xvQBWFmnuD7ZyIrTzexLZ6eJwTBjN5Lsajo/s1600/image2+%2528003%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="900" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZi_WwaEr692lv8nTU7gvUadUOYeINyedlnLo4dSLgMViqViihHUwSQdV_2LsUeoq51URmrhE20TGgKZUR90Xic5BIX6gP16AGgJZseN96xvQBWFmnuD7ZyIrTzexLZ6eJwTBjN5Lsajo/s400/image2+%2528003%2529.jpeg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Men en sak som gjorde stort intryck på mig och som grep tag i hjärtat på mig, var samspelet mellan brukare och assistent! Wow, så njutbart att se och höra! Och vilken glädje för brukaren att komma ut i naturen, trots rörelsehinder! Det jag såg var verkligen hjärtevärmande!<br />
<br />
Jag fick några tips på fotoställen i närheten, av assistenten. Jag åkte förstås dit och jag träffade senare på dem igen och växlade snabbt några ord med dem. Vid ett senare tillfälle körde de om mig när jag stannade för att fota. Den "tummen-upp" som jag fick av dem kommer jag sent att glömma!<br />
<br />
<br />
I slutet av november gjorde vi en sak som vi inte gjort tidigare. Vi hade folk i huset! Det ni! Och dessutom sov de hos oss två nätter. Vi hade förberett Turbo noga och han hade fått vara med och planera. Dagtid var de inte här alls, utan de var här morgon och kväll + nattetid. De timmar vi inte hade extern assistent, så stängde jag in mig med Turbo i hans lya. Jag sov även där och jag tyckte det var riktigt mysigt. Hans lya är helt fantastiskt trevlig, tycker jag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8gcuyA_9Ih9RZo53sH3kKShOxMt0OKn6kj5i24Mv2t8RGF6QokCTr4_NFYlSlVupPbiBVhMmHZ5WePHFCPmM_5Um7G4Ngyurvb8PWlSHo8VvKo5jiiOSWNQMBND6JkewQJuSebJOrRqk/s1600/image3+%2528003%2529.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="900" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8gcuyA_9Ih9RZo53sH3kKShOxMt0OKn6kj5i24Mv2t8RGF6QokCTr4_NFYlSlVupPbiBVhMmHZ5WePHFCPmM_5Um7G4Ngyurvb8PWlSHo8VvKo5jiiOSWNQMBND6JkewQJuSebJOrRqk/s400/image3+%2528003%2529.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En av de som övernattade - Turbos storebror "Charlie" Jag sover i lyan<br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Veckan efter den där speciella helgen som tog hårt på Turbos krafter, var det dags för Turbo att operera sig i käken. Usch, vad jag hade våndats för detta! Hur skulle vi lägga upp det? Vem eller vilka skulle åka med honom? Kan man få lugnande medel att ge redan hemma? Det fanns många frågor och vi ville förstås göra allt så bra som möjligt för Turbo.<br />
<br />
Det slutade iaf med att något lugnande fick vi inte i förväg, man gav bara sånt på plats! Morr, tyckte jag. Bättre att få dit honom lugn än att något skulle stegra sig i honom när vi väl kommit dit. Men de var benhårda.<br />
<br />
Det blev till slut, efter många överläggningar, att jag och (assistent) Kent åkte till sjukhuset med Turbo. Det visade sig vara ett lyckat drag, för bättre hade det säkert inte kunnat bli. Och snygga var vi i operationssalen! :) Både Kent och jag reagerade på att sköterskorna visade tydligt att de tyckte det var konstigt att vi båda skulle med in där. Men Turbo sa bestämt att han ville ha oss båda bredvid sig och så fick det bli!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnVpH7veHHEBkRmDZCLjCm3fQ2rLP_Sl2860EcbOqNXo-wF8WvdKTYJzXVP5bjkVwwXixC-4hNufFTcWT4Bgnsn3AIP8w8eBIwz_EYhydbw9qet91une4zKWKalo1QMMtHMFVriMk0VGs/s1600/image1.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="900" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnVpH7veHHEBkRmDZCLjCm3fQ2rLP_Sl2860EcbOqNXo-wF8WvdKTYJzXVP5bjkVwwXixC-4hNufFTcWT4Bgnsn3AIP8w8eBIwz_EYhydbw9qet91une4zKWKalo1QMMtHMFVriMk0VGs/s400/image1.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">:D </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Turbo var förstås spänd som en fiolsträng, men ändå med på noterna. Och oj, vad beröm han fick av operationsläkaren! Turbo låg under kniven i ca 40 minuter - VAKEN, och med på vad läkaren gjorde. Läkaren var väldigt noga med att kolla med jämna mellanrum, om Turbo ville bryta, men det gick bra att fullfölja allt som planerat.<br />
Jag tittade bort många gånger och Kent fick sitta närmast Turbo och hålla järnkoll. Jag gömde mig lite halvt bakom, kan jag lätt erkänna. Samtidigt behövde vi läsa av Turbo hela tiden, men vilken trygghet att ha en person med dit, som känner Turbo utan och innan! Kent tog också hand om Turbo en stund efteråt så han fick landa lite, medan jag fixade ut medicin på apoteket. Guld värt!<br />
<br />
<br />
Ett nytt försök gjorde jag och mannen under helgerna och ledigheten nu, att åka till Stockholm då vi har barn och barnbarn där. Denna gången kändes det från början att det skulle kunna funka tills vi kom hem igen. Sååå njutbart det var!! Jag och mannen behövde verkligen koppla bort nu. Det var så längesen vi fick göra det. Underbart!<br />
Så här såg det ut när vi badade utomhus en kväll, på toppen av en byggnad, med utsikt över bl a statshuset i huvudstaden! 😎<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoM0dZIw82_uqpwn_SigoKENXSZeVaphJjOqMI0mvz9QWHqQt_nLtN1W4zmu7t-bw2AIKjY4SVbRL6SYCYa0C9ZAwW90u4Kt_jEHF9d1BNYUtuZTjPXoYE5y9zAFELhFYBdCiUt1XNVLQ/s1600/image2.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="674" data-original-width="899" height="298" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoM0dZIw82_uqpwn_SigoKENXSZeVaphJjOqMI0mvz9QWHqQt_nLtN1W4zmu7t-bw2AIKjY4SVbRL6SYCYa0C9ZAwW90u4Kt_jEHF9d1BNYUtuZTjPXoYE5y9zAFELhFYBdCiUt1XNVLQ/s400/image2.jpeg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fullständig njutning</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Det var en del av vad som hänt i stora drag. Mer finns det förstås och jag hoppas jag kan förmedla fler ord här snart. Om det nu är nån som kikar in här... jag saknar kontakten med er fina läsare och jag uppskattar de kommentarer jag får av er. Jag tänker ofta på er! Kram till er alla! 💟<br />
<br />Bellanhttp://www.blogger.com/profile/07808847951094208596noreply@blogger.com4