lördag 3 december 2016

Förvånad

På nåt konstigt sätt är det förvånansvärt många som kikar in här just nu. Passar på att önska er en trevlig lördagskväll! Själva ska vi ut på lite galej ikväll!

Kram på er!

torsdag 1 december 2016

Blixthalka med sms

Just nu känns det som livet är mer än stressigt. Hoppas det lugnar sig snart, men tror att nästa vecka ska bli bättre.

Idag tog jag en långtur bort till assistansbolagets kontor. Jag behövde skriva på ett papper, så det var bara att bege sig dit. Men vilken tur jag hade som kom fram och som kom hem igen. Totalstopp på vägen pga olycka och det visade sig vara en fruktansvärd plötslig blixthalka. Det hade lika gärna kunnat vara jag som råkat ut för olyckan, för det var riktigt förrädiskt. Tror inte jag varit med om nåt liknande nån gång. Huh....

Väl framme på kontoret blev jag som vanligt väl emottagen. Vet ni att ni är för goa och underbara därborta, allihop?! Även om jag saknar den där "skräddarsydda detaljen" förstås...... (den som vet, den förstår.... Hehe, f´låt, men kunde inte låta bli. 😆)



Hem kom jag igen iaf, och jag är glad och tacksam för det! Jag kom hem med andan i halsen, precis minuterna innan jag skulle lösa av assistent Nisse. Han tecknade till mig att det varit lite dallrigt och oroligt i Turbos kropp idag. Jag fick en förklaring av Turbo på sms sen.....

Jag får säga det att Turbo är fantastiskt duktig på att uttrycka sig i skrift. Han har svårt att prata om sina känslor och vad han tycker och tänker, men däremot går det helt fantastiskt för honom att beskriva det i sms. Jag fick ett lååångt sms från honom idag om en grej som tryckt honom länge - stackar´n! Men nu fick han äntligen ur sig det med hjälp av bokstäver och jag upphör aldrig att förundras över hur bra det blir när han skriver. Man förstår verkligen hur han tänker när man läser orden han skriver. Men tänk att det ska vara så svårt för honom att uttrycka det i ord när man pratar. Sen laddar han alldeles för länge inför att skriva av sig. Men bra att det finns ett sätt att förmedla sig, när han väl kommer till skott. Men innan dess är det mycket oro i kroppen, tyvärr.


Nu väntar bingen för lite sömnladdning!
Kram på er ♥

tisdag 29 november 2016

Kommunikationsmiss med svåra följder

Det där megautbrottet som Turbo hade igår kväll, sög verkligen krafter ur mig. Jag har sovit extra många timmar inatt (välbehövligt förstås) och är lite lagom seg idag. Men jag har tvingat mig att göra det som stod på agendan ändå. Jag blir bara stressad om jag inte får det gjort.

Utbrottet igår berodde eg på en kommunikationsmiss mellan mig och Kent, så jag får ta på mig hela skulden. Turbo hade ett schema med tider i sitt huvud, vilket jag inte hade poängterat tillräckligt tydligt för Kent, därav utbrott.

Men som jag skrev igår så intalade Kent mig att det ändå fanns positiva saker i det som hände. Det var nämligen så att Kent hade med sig en ny kille som skulle träffa Turbo för första gången. Nu har den killen upplevt ett våldsamt utbrott, det första han fick göra. Då ger det sig ju direkt om han blir avskräckt eller inte. Förr eller senare kommer alla assistenter att få uppleva utbrott och eg är det så att ju förr desto bättre för alla parter.



Dessutom fick den nya killen se hur vi andra agerade under och efter utbrottet, både jag som mamma och Erik och Kent som assistenter. Kan det bli bättre eg, om det nu ändå ska inträffa utbrott?? Jag tycker förstås att detta är jättejobbigt med utbrott och andra blir inblandade, men Kent fick mig ändå att inse det positiva i det om det nu ändå ska hända.

Turbo lugnade ner sig så småningom och var förvånansvärt lugn senare på kvällen. Erik fick jobba klart sitt pass och sen tog jag över. Skönt att det blev ett bra avslut iaf.
Idag har han nog varit lite trött och tröttheten tog överhanden nu på kvällen. Ett snabbt avslut på dan och sen snabbt i säng, räddade nog kvällen från utbrott. Men det är klart att han också är tagen av såna där stora utbrott. En natts god sömn så är nog allt återställt till det vanliga igen, skulle jag tro.

Med tanke på en kommentar efter förra inlägget - visst håller jag fullständigt med dig, Annelie, om att vi har världens bästa killar runt Turbo! Ingen tvekan om det! De pallar trycket som blir under ett svårt och tärande pass - det är inget enkelt jobb de har, men de klarar det galant med sitt lugn och sin förståelse.

Nu ska jag också försöka komma i säng i tid ikväll för det behövs efter gårdagen även om jag sov länge i natt.
Kram på er alla ♥

måndag 28 november 2016

Vilken smäll!

Tjoff, vad det smällde ikväll! Det kom som en blixt från klar himmel, så hade vi glassplitter i hela nedervåningen på tre röda sekunder (m m som inträffade). Oj, vad såna här utbrott suger kraft! 

Men vad jag uppskattar den fina personalen vi har runt Turbo! Är glad för stödet från er! Vi hade för ovanlighetens skull ett par, tre stycken i huset ikväll. Både Erik och Kent gjorde ett kanonjobb med sitt lugn och lågaffektiva bemötande. Tack vare er så funkade det efter omständigheterna så bra det bara kunde.
Och Kent som ringde mig senare på kvällen och fick mig att tänka positivt om det som inträffat. Han fick mig att inse att det faktiskt går att se nåt positivt även i detta, hur konstigt det än kan tyckas.

Nu sover vi på saken, för vi är nog alla trötta, och tar nya tag i morgon! Kram!

söndag 27 november 2016

Platt fall, Stockholm och rutor

Veckan som gått nu, var ingen vecka jag längtade till. Lite tuff, men jag har som sagt överlevt. Den dagen som skulle bli den tuffaste (torsdagen), funkade ganska bra och jag tog mig igenom den bättre än jag väntat. Kvällen innan fick jag ett pepp-sms från en av mina närmaste och som är insatt i vad jag drabbats av. Sms:et gjorde att jag började tänka på ett annat sätt. Jag bestämde mig för att lägga mina känslor åt sidan, och gå till det som var inbokat med inställningen att jag skulle suga åt mig så mycket fakta jag nånsin kunde ta in.

Jag hade en del förväntningar på vad besöket skulle ge - jag ville ha svar på några specifika frågor. Tyvärr var det fel människa jag träffade för att få svar på frågor som rörde hjälpmedel, det var de frågorna som hade prio ett för mig. När de svaren uteblev så kändes det som ett platt fall.
Fakta som kom fram var att det inte finns något botemedel - nej, och det visste jag redan, så det var ingen överraskning. Sen hade jag hoppats på - men inte trott på - att de skulle se om det kommer att vända snart eller inte. Naturligtvis fanns det inget svar på detta heller. Det finns tre sorter av denna sjukdom, men ingen har svar på vilken jag drabbats av. Det är bara tiden som kan utvisa det.

Så nej, det där besöket gav mig inte mycket faktiskt. Eller... kanske kan det leda till något positivt för någon annan framöver..... ☺ (har inte med sjukdomen att göra).
På kvällen kunde jag prata av mig om händelsen på dan, med både mannen och "lillebror". Sååå skönt! Vad gjorde jag utan er?? ♥

En massa väntetid hade jag under dagen. En gofika med en tjej som bor i stan där jag var och som också jobbar på "vårt" assistansbolag, räddade dagen, då jag fick fördriva nån timme med henne. Det blev en mysig och härlig stund som gick alldeles för fort! ♥



I fredags åkte mannen och Turbo till Stockholm för att hälsa på storebror Charlie med familj. Jag är ju en aning avis över att de fick träffa vårt barnbarn Vera (heter förstås nåt annat). Men starkt gjort av Turbo att komma iväg nu äntligen. Det är ca 1,5 år sen han och mannen var i Stockholm. Förr åkte de säkert två gånger om året. Men Turbo har inte känt sig i balans för att klara av att åka dit och det är ju bra att han säger ifrån själv. Denna gången åkte de bil i stället för tåg som de tidigare gjort. Turbo tyckte det kändes instängt med tåg.

Charlie och Vera


Allt gick nog bra under fredagen och lördagen, men i morse märktes det tydligt på Turbo att alla intryck tagit hårt på honom. Trött och seg på fm och frukosten ville han inte äta bland annat folk. Men vi är vana att anpassa det mesta så mannen fixade till det så han fick i sig frukost i lugn och ro och i hans takt.

Nej, det blev INTE McDonald´s-frukost ☺


Här hemma gick jag och väntade och undrade hur Turbo skulle reagera på min framfart medan de var bortresta. Jag hade ju gått lös på målarfärgsburkar och målat om soffbordet. Jag har pratat om det länge, men inte "vågat". Turbo gillar ju inte förändringar. Men nu har han ju flyttat ut till sitt och då tog jag och gjorde som jag väntat på länge.
Lite udda målning, jag vet. Det var inte så här jag tänkt mig när jag började måla, men det växte fram under målningens gång. Ja, ja, alla behöver inte tycka det är snyggt....





Turbo protesterade först, men jag avledde honom genom att försöka få honom att hitta ett system i de vinröda rutorna. Omöjligt, tror jag, och det slutade med att han kommenterade att det säkert är nån "bugg" i målningen! :) Han kommer säkert att vänja sig vid bordet så småningom.
Lite dumt var det väl att ommålningen sammanföll med en resa som tog extra hårt på honom, men det är ju omöjligt att veta i förväg.

Nu väntar vi och ser hur den här dagen slutar. Vi hoppas förstås på det bästa så vi kan ladda för morgondagen som innebär spännande saker för Turbo (och oss).

Kram på er ♥

torsdag 24 november 2016

Platt fall...

Ja, hörni... jag har överlevt den här dagen också, tack vare min närmaste omgivning. Men mer om den här dagen i nästa inlägg. Ett par sammanfattande ord från dagen får bli: platt fall, ingen bot (visste jag väl), jaså, inga svar m m.


Återkommer, som sagt...
Kram!

tisdag 22 november 2016

Obekväma förändringar

Gårdagen tog jag mig igenom, faktiskt lite bättre än väntat. Min sjukdom blir nu tagen ett steg längre och nu avvaktar jag slutet på veckan. Ska på en undersökning där jag ska genomgå nån mätning m m, få se om det finns nåt liv i mig. Ha, det där lät väl värre än vad det är, men delvis är det så det är. Ni skulle förstå varför jag skriver så, om ni visste vad det är för sjukdom det rör sig om.
Nu ska jag ändå försöka intala mig om att det blir positivt - eller kanske jag skulle tänka tvärtom för att inte bli besviken?? Men samtidigt vill jag inte gå och vara negativ fram till undersökningsdagen. Nä, jag måste nog försöka tänka positivt, sen får det bli som det blir, men visst är det jobbigt när jag tänker på det! Vill väl helst förtränga det.

Samtidigt hoppas jag kunna få en liten hint om vilket håll det är på väg åt... men det kanske är för mycket att hoppas på. Vet inte om de kan se det...



Här hemma flyter det på med Turbo. Men vi märker hur känslig han är för hastiga förändringar. Igår fick han reda på att jag inte skulle vara hemma som idag på em när den externa assistenten skulle gå av. Jag brukar alltid vara hemma då, men nu var jag inkallad till ett obligatoriskt möte på assistansbolaget som kom lite hastigt på så det hade inte varit tillfälle att förbereda Turbo på det så värst långt i förväg. Mannen var hemma så det var inga bekymmer på det sättet, men protester blev det över den snabba förändringen, men det gick förhållandevis bra ändå. När jag kom hem senare på kvällen, hade mannen och Turbo haft myskväll framför TV:n så det gick ingen nöd på nån av dem.

Nu är jag trött efter en lång dag. Möte på assistansbolaget och sen lite eget eftersnack som sög lite av olika orsaker.... Men ni är alla så underbara på assistansbolaget! Kämpar på med alla nya regler och är samtidigt så omtänksamma mot kunderna.
Tack alla inblandade för i em/kväll (ingen nämnd, ingen glömd)!

Kram, kram ♥