söndag 30 april 2017

För min egen....

...... dagboks skull, skriver jag några rader så här mitt i natten. Av en händelse fick jag träffa ett par idag som jag inte sett sen jag var liten. Det blev ett kärt återseende och förstås ett par goa kramar, för ingen av oss var beredd på att vi skulle träffas idag...



Nu väntar bingen strax. Har precis kommit hem från en nattlig biltur med Turbo. Gäsp!!


Kram och gonatt! 💗

lördag 29 april 2017

Liten svacka

Tiden går och tydligen hamnade jag i en svacka efter Italien-resan. Resan var fantastisk, som ni säkert har förstått. Måste rikta ett stort Tack till dem som ställde upp så fint här hemma så vi kunde komma iväg - assistent Nisse, Kent, personalen Valle och Otto på korttids! Inget lätt jobb, men så härligt för oss att veta att det fungerar när vi åker bort. Utan er hjälp hade vi inte kommit iväg.
Själv blev jag "helfrälst" i Italien och jag hoppas att det inte är sista gången vi åkte dit.

😉😉😉


Här hemma händer det en hel del och jag ska försöka ge en liten resumé så det viktigaste kommer med här. Bl a håller vi just nu på att slussa in en ny assistent hos Turbo. Jag kommer att kalla honom för Jim här på bloggen, men han heter förstås nåt helt annat i verkligheten. 😊 Detta är en kille som jag tror stenhårt på! Man märker redan under en anställningsintervju om det är toppen eller botten. Nu känns det toppen och jag hoppas innerligt att det ska hålla i sig. Ett par bredvidgångar har killen hunnit med och vi fortsätter nästa vecka med det.

Men även om det känns bra redan nu, så får man räkna med att det tar mellan ett halvår och ett år innan Turbo är trygg med en ny assistent. Beror lite på hur kemin mellan dem funkar, men som sagt, minst ett halvår tar det i stort sett alltid.



Mitt i allt detta så har vi fått backa lite när det gäller korttids. Dålig tajming att det är en grej där som inte riktigt funkar med Turbo. Efter ett par rejäla utbrott där, två gånger i rad då han varit där, så behöll vi honom hemma nu i veckan när han eg skulle varit på korttids. Det kändes som att skicka honom rakt in i elden om vi skickat dit honom. Ett stort utbrott hade säkert inte kunnat undvikas, även om personalen är duktig. Vi avvaktar och ser om det går att få fram någon lösning under veckan som kommer.

Beslutet att hålla honom hemma kändes iaf helt rätt och Turbo kändes mer lugn efter att vi kommit fram till det. Beslutet tog vi i samråd med Turbo, så han var delaktig i ändringen. Två av eftermiddagarna var personalen från korttids här hemma och jobbade med honom. Turbo var nöjd med att få träffa dem iaf, även om det blev på hemmaplan denna gången.



Jag och Kent har jobbat delar av ett par dagar denna veckan, med att fixa i ordning viktig dokumentation till assistansbolaget, som måste finnas runt Turbo. Det är så värdefullt att göra detta med en sån som Kent som känner Turbo och som ser både brister och positiva saker. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket autismkunskap denna kille besitter! Ibland blir man som förälder lite hemmablind och då är det kanonbra att en utomstående ser saker. Han ser också sånt som behöver förbättras och skärpas till i assistansgruppen och han vet hur man kan jobba eftersom han även har erfarenhet som assistent.

För mig som mamma har det också varit positivt de här två dagarna att ventilera olika frågor som rör Turbo och hans framtid. Hur ska man göra i vissa situationer? Bra att få en annan vinkling på saker och ting. Och vissa saker är både jag, mannen och Kent bekymrade över när det gäller Turbo…. Där behöver vi alla runt honom sätta in en extra stöt.



Resan till Italien var verkligen helt underbar! Men tyvärr tar det på krafterna både före och efter. Därför har jag nog hamnat i en svacka, men upplevelsen var värd detta. Vill inte vara utan den resan. Men förra helgen kände jag att jag behövde en ensamstund igen. På lördagen åkte jag iväg till ett vackert ställe som "lillebror" visat mig för ett par år sen och dit jag återvänder ett par gånger varje år för att insupa det vackra. Det var helt underbart och lugnt i vitsippebackarna.



Jag var i en sån svacka så jag inte ens var ute efter att fota - ville bara bort och insupa lugnet. Men när jag kom hem hade jag ändå med mig 113 nya bilder i kameran - jag som inte tyckte jag fotat nåt! 😂 Jag fick min avkoppling iaf och jag avslutade den dagen med att kika in till en vän på en snabbfika och jag fick även med mig några nyförvärv hem. Tack snälla!! 💖



För att ta hand om mig själv och i ett försök att inte hamna i några djupare svackor under min sjukdomsresa, så måste det bli slut på slarvet med min träning. Träningen gör såååå gott, både fysiskt och psykiskt. Så igår gjorde jag ett gott pass på gymmet - härligt och underbart! Nu är det "bara" att fortsätta med nya tag där!



Det får bli allt för idag!
Kram på er och ha en go lördagskväll! 💗


onsdag 19 april 2017

Pestdag

Det var inte en sån rubrik jag ville ha, det första jag skriver när vi haft en underbar semester. Men den här dagen har inte varit bra, från början till slut. Jag kände redan i morse att jag inte var på topp. Biter ihop på jobbet och gör det jag ska. Sen var det tid för mig att åka och konfronteras med min sjukdom igen. Alltid mentalt påfrestande. "Lillebror" försöker fiska upp mig sen - både i form av empati och lite skäll. Det kan ibland behövas lite skäll när man är ledsen, förutsatt att det kommer från någon med fingertoppskänsla förstås.


 

Efter mycket om och men så kom jag hem, men hann inte mer än hem så kom rapporter från Turbo som var på korttids. Han ville bli hämtad efter ett megautbrott där. Inte riktigt vad jag behövde en sån här pestdag, men det fanns inget annat val. Självklart går Turbo alltid först! Eftersom jag inte var i form så åkte mannen och hämtade Turbo. Mannen gjorde en enorm prestation på väg hem därifrån. Wow, säger jag!

Valle gjorde ett megajobb på korttids idag, som vi är oerhört glada för! Är också tacksam för stödet som kom från Kent, som på eget bevåg kontaktade korttids ikväll efter utbrottet där.

Så trots att det var en pestdag idag så är jag tacksam för stödet som fanns där: "lillebror", mannen, Valle och Kent! Ni är alla guld värda en sån här dag!

Kram!

måndag 17 april 2017

Lämnat detta......

...... och bilden får tala för sig själv!

Utsikt över havet när vi gick upp till restaurangen igår kväll. Vi njöt alla fyra - obeskrivligt vackert! Vi har fått se så mycket vackert och Italien är ett land som jag stortrivts i, även om maten var lite svår för mig med min allergi.

 

Nu undrar vi förstås hur det är därhemma. Det är en halvitalienare som har hand om Turbo när vi kommer hem ikväll, så vi kan väl låtsas att vi hamnat i Italien igen, haha. :D Nej, men allvarligt, så är jag spänd på hur det gått. Det har varit en del nya moment och iaf ett som är riktigt spännande. Fick rapporter tidigare idag att allt var bra så långt, men ingen rapport än efter det mest kritiska momentet.

Nu tar vi snart det tredje och sista flyget för idag, som ska ta oss hemåt.

Kram!

 

Kvällen.....

..... fortsatte till en restaurang som vi till slut bestämde oss för. Vi knallade uppför en backe och däruppe hittade vi en restaurang som föll oss alla i smaken. Vi hade lite kriterier den skulle uppfylla. Bl a skulle den ha det lilla extra och den skulle också ha något som jag tålde att äta.
Så här såg min underbara meny ut för kvällen:

Rökt tonfisk till förrätt, grillad svärdfisk till varmrätt och en chokladparfait till efterrätt. Inte ofta det finns trerätters som jag tål, men här hade de en fantastisk översikt på allergier. De hade t o m koll på de där konstiga namnen där vete kan gömma sig. Har aldrig sett maken till detta ens i Sverige!

Så här såg de övriga rätterna ut som avnjöts i gänget:


En kväll att minnas!!

Sista natten.....

...... med gänget inledde vi på takterrassen i kvällssolen. Vi njuter varenda sekund, in i det sista!

söndag 16 april 2017

Då var det gjort!

Jag har fått badat mina fötter i havet och mannen badade ordentligt! 😀🌞