tisdag 17 juli 2018

Många utbrott och tankar

Många utbrott har de här skrivborden varit med om. Så nu tyckte jag och mannen att det äntligen var dags att byta ut dem. Jag passar på att skruva och dona medan mannen och Turbo är bortresta ett par dygn. Tror ni Turbo märker att jag bytt? 🤔😉






Många tankar har jag i huvudet och kanske kommer det ett längre inlägg snart. Jag skulle behöva få ur mig en del ur skallen. 


Kram på er om någon fortfarande kikar in här! 💕

fredag 1 juni 2018

Läget just nu

Ett litet snabbt inlägg här som eg skulle kommit förra veckan. Men det är lite stökigt just nu i min hjärna. Det är mycket som är på g, men som inte Turbo vet om än. Det Turbo vet om och som han märkt av är att klippan till personal på korttids har slutat. Han jobbade sitt sista pass för ett par veckor sen. Turbo är klart påverkad av det, men jag tycker ändå att det går rätt så hyfsat, trots allt.

Eller vad tycker ni? Här är resultatet av ett nattligt utbrott som berodde på något helt annat.


Det där nattliga utbrottet tog musten ur både mig och mannen. Vi avbröt med den personal som jobbade det dygnet och tog över själva. Men alltså... om ni visste vad jag våndas!! Än vet inte Turbo om ett par negativa saker ytterligare. Jag måste delge honom det inom kort. Jag vänder och vrider på en massa scenarior, tillsammans med mannen och ett par till. Men kommer inte fram till några stora saker som kan mildra för Turbo. Utan mina nära och kära så vet jag inte hur jag skulle fixa detta!

Haha, en dag efter det där nattliga utbrottet, var jag på en utbildning i "Stress- och stresshantering". Det var väl lägligt, eller hur?! Mycket intressant, var det iaf!

Nu tar vi sats för en fredagskväll där jag hoppas på att kunna förtränga läget som råder. En del roligheter är inplanerade!

Kramar! 💗

lördag 19 maj 2018

Deppigt

Tur jag får hjälp att hålla modet hyfsat uppe, annars skulle jag aldrig fixa det här. Vi vet nämligen saker som inte Turbo vet om än... Men iaf... sms från Turbo natten till igår gör ju att det inte alltid känns så lätt. Han var deppig - ingen extern assistent ville han ha under hela gårdagen och inte idag heller. :(



Jag har bestämt mig för att jag måste komma igång med min träning nu för att hålla ordning på psyket. Jag får inte sjunka för mycket, för Turbos skull. Det är jag som får ta de värsta smällarna från Turbo, men jag MÅSTE klara det för hans skull! Det finns ju inget annat.



Igår körde jag och Turbo en lååååångrunda med bilen. Det gör att han känner sig lugnare och det är klart att man ställer upp för honom och gör det han mår bäst av.



När jag väl kom iväg till jobbet framåt kvällen, så fanns det ingen energi till att jobba. Jag fick inte mycket gjort, hade lika gärna kunnat vara hemma...

Vad allt det här handlar om, kommer jag att berätta inom kort. Alla berörda är inte informerade och jag vill inte att info ska komma från min blogg utan det måste komma från rätt håll - men en sak är säker - det väntar en mycket tuff tid för Turbo och därmed också hans närmaste omgivning.

Kram 💗

torsdag 17 maj 2018

TUNGT

En av dagarna i början på veckan hade jag en så otrolig skrivklåda, men hann tyvärr inte skriva en sammanfattning, om vad som hänt de senaste veckorna. Men nu blir det bara ett kort, kort inlägg här. Det händer grejer här, och minst sagt under gårdagen. 😢 Och hade jag inte haft en träff med "lillebror" igår em/kväll (av en helt annan anledning), så vet jag inte hur jag sjunkit. Han har en förmåga som få, att tänka positivt vad som än händer. Eftersom han var den första jag träffade efter en jobbig sak, så fick han höra och se en hel del. När jag kom hem sen och berättade för mannen, så försökte även han tänka så positivt det bara går, mitt i allt det negativa. Är sååå tacksam över att ha såna personer nära mig! 💚 💗

Jag vet inte... - men nu känns det mer än tungt, kan jag säga. På allvar så skulle jag vilja lämna över allt till mannen och "lillebror",  ta den där enkla biljetten till Bahamas och komma tillbaka när allt är som det ska igen! 😢 Men så funkar väl inte livet... ?


Ja, hur många motgångar orkar man?? Och älskade Turbo.... 😢

Kram! 💗

lördag 14 april 2018

Resumé igen....

Nu har det gått ett tag igen och det händer grejer hela tiden, det är bara för oss att hänga med så gott det går. Men vi har ändå hunnit med lite avkoppling under en weekend. Jag och mannen drog iväg till Stockholm och relaxade samtidigt som vi busade med barnbarnen. Åh, vad jag saknar dessa små frön! 💕 Här kommer en liten bildkavalkad så ni ser hur härligt vi hade det under påskhelgen.





Under vår vistelse i Stockholm så fick vi också en oförglömlig kväll tillsammans med min gamla klasskamrat, finaste R. Den där klasskamraten som jag förlorade kontakten med när vi var 10 år gamla, men vi hittade varann igen, i en fb-grupp om autism - efter 40 år! Den ni!! Och kvällen i Stockholm... helt ofattbart underbart! 💚



Väl hemma igen så backade Turbo på att ha extern assistent under ett par av passen som var inplanerade. Det hade väl tagit på krafterna för honom att vi var borta ett extra dygn. Vi var nämligen borta under en helg då han hade korttids, plus att vi använde oss av assistent Nisse för att förlänga tiden.
Även det nästkommande korttidsdygnet som skulle vara senare i veckan, backade han på. Så vi ser hur känsligt det ändå är att frångå det som är invant, och det blir lätt för mycket. Det är en ordentlig balansgång.


Jag och mannen hade ett möte med korttids inplanerat under veckan som gått. Där träffade vi bl a en kille som är tänkt att börja jobba med Turbo. Det är bra för oss föräldrar att träffa den nya först, för att kunna prata väl om honom inför Turbo. Det är sååå viktigt att Turbo får ett bra första intryck, annars kan det vara kört. Jag gick hem och skrev ihop ett "CV" om killen med bild och allt. Det är en grej vi kört med de senaste åren. Kent kom med detta förslag och det har slagit väldigt väl ut.
En bild och lite text med en beskrivning av den nya personen - Turbo tar in det väldigt bra.

I onsdags träffades de för första gången. Allt verkar positivt så här långt, så det är bara att hoppas det blir bra framöver.



Onsdagen blev en hektisk dag för mig. Jag skulle ju jobba som vanligt förstås men hade en del tider att passa. Eftersom massören inte får bukt med min smärta, så har jag varit tvungen att söka vidare. Jag vill inte acceptera att det bara ska vara så här. Nån förklaring vill jag ha... Mitt på dagen var jag hos läkare (som är känd över världen), och där drog jag högsta vinstlotten enligt honom. Det hade kunnat vara riktigt illa med skadade och oreparerbara nerver, men han kommer att kunna åtgärda problemet med mig, säger han. Skönt, då kanske jag kan börja sova ordentligt igen om smärtan försvinner. Nu har man iaf frilagt ett par viktiga nerver, sen får vi se hur fortsättningen blir. (Detta har inget med min "hemliga" sjukdom att göra, den dras jag med fortfarande och ingen bättring där, tyvärr.)



På em/kvällen hade vi möte på assistansbolaget med samtliga assistenter. Det var mycket på agendan denna gången, så det blev t o m lite tidspressat. Mycket allvar men också en massa goa och befriande skratt. Ett härligt gäng som är guld värt!!

Nu är denna veckan snart slut, men.... tyvärr har vi nog lugnet före stormen här...huh.... tag sats!

Kram på er 💗

tisdag 27 mars 2018

Överstressig vecka

Nu har det gått några extra dagar sen jag eg ville skriva ett inlägg här och rapportera om förra veckan. Men bättre sent än aldrig. En aning utpumpade är vi, både jag och mannen. Sist jag skrev här, så hade den veckan varit en riktigt jobbig vecka ur känslosynpunkt. Fyyyy!! Men när den veckan väl var över så blev det andra saker som gjorde att vi inte kunde repa oss efter det.

Förrförra söndagen hade jag och mannen en aktivitet vi skulle vara med på, men luften gick helt ur honom så jag åkte själv. Trevligt hade jag, men tyckte förstås synd om min kära man som inte kunde vara med. På hemväg stannade jag och fotade lite i det vackra vädret på kvällen. Kunde ju liksom inte låta bli.


Förra veckan går till historien när det gäller stress på jobbet pga lite olika faktorer som sammanföll lite olyckligt. Men det var bara att bita ihop och göra så gott vi kunde och lite till. Jag tycker ändå att vi lyckades rätt bra efter omständigheterna. Men både mannen och jag var så trötta så vi visste knappt vad vi hette. Men på tisdagen hade jag min massage igen och jag vägrade att missa den tiden. Tyvärr är det en massör som finns en bra bit från oss, så en stor del av dagen försvinner när jag ska dit. Men jag behövde verkligen den där knådningen. Tyvärr får hon inte bukt med min smärta, så nu blir det andra bullar om ett par veckor för mig....
På hemvägen hade jag bestämt mig för att leta på det där gulliga ödehuset på kullen vid sjön. Oj, vilket läge och såååå vackert ställe vid sjön!


Onsdagen kom och korttids bedrevs på hemmaplan. Det funkar och det är det bästa just nu. Jag och mannen hade ändå inte tid att koppla av på kvällen eftersom vi hade fullt upp med annat. Men, men, sånt har livet varit under förra veckan.
Under onsdagen klämde vi också in ytterligare ett spännande jobbmöte - verkligen spännande tider!



Helgen kom och vi var helt utpumpade - igen! Men jag var tvungen att upp på lördagmorgonen för att ha ett relativt tidigt möte med "lillebror". Vi satt på jobbet för att få vara lite ifred. Tyvärr blev det ett stressigt möte eftersom vi hade lite tidsbrist. Vi tyckte väl båda att det snurrade i huvet av all information som vi behövde avhandla, men jag tror vi fixade det mesta rätt bra.
Sen på söndagsmorgonen fick jag äntligen sova - sååå välbehövligt!!

Denna veckan innehåller också en del spännande saker, men mer om det sen. Och vet ni... vi ska pusta snart... 😉
Kram på er 💗

lördag 17 mars 2018

En enorm känslovecka

Ytterligare en vecka har gått och jag tror det varit den mest känslosamt jobbiga vecka på år och dar. Haha, varför kan livet inte vara lugnt och bara flyta på?!?
Ja, ja, lördagen var iaf en mycket trevlig dag även om jag strejkade från förmiddagens inplanerade aktivitet. Det hade varit ett turbulent dygn med Turbo på korttids och jag var helt slut efter det, så jag var tvungen att vila mig lite på fm. Men sen slog jag följe med mannen och övriga gänget på det som var planerat. En härlig dag med en massa vänner, även om ett par nyckelpersoner saknades! 



Men sen när tisdagen kom.... Den dagen började bra, och jag var på lite spexhumör. Tidigt på morgonen hade jag min sista smärtsamma behandling att ta mig igenom, men glad att det är över för den här gången. Senare under fm fick jag mig en chock och det blev ett, minst sagt, urjobbigt dygn. 



Jag var nära att mista en mycket nära vän. 😠 En person som jag pratar med var och varannan dag, och som blivit den (förutom familjen) som jag ventilerar ALLT med och har gjort de senaste åren. Att risken fanns att mista en sån person ur sitt liv, ja, det var en pärs kan jag lova! 💔 😢 Tur att mannen fanns vid sidan, men det blev inte mycket jobbat för oss under det dygnet. Vi gick flera gånger åt sidan från jobbet för att få ur oss lite känslor åt alla håll och kanter. Efter drygt ett dygn var faran över, så på onsdagskvällen kunde vi alla pusta ut. Torsdagen vaknade jag och var sprudlande glad - jag hade kunnat krama hela världen, så glad var jag! 💚



Torsdagen var också händelserik. Jag körde bl a upp min frissa från sofflocket. Ett litet missförstånd orsakade detta. Hon hade brutit nyckelbenet för 2,5 vecka sen så hon jobbade inte just nu. Men hon hade sagt att ska hon ta en enda kund så var det mig hon skulle ta. Haha, vad vi flabbade! Hon var inte kurant och klarade inte alla rörelser så jag låg halvt nedhasad i stolen emellanåt. Jag tvingade henne naturligtvis inte att utföra detta, jag hade fått vänta om det var så. Men hon propsade på att göra det som gick och hon lyckades genomföra det jag var inbokad för. En prestation kan jag säga!



Senare under torsdagen hade vi ett spännande möte på jobbet lite i smyg. Och det här är lite lustigt. Idag fick jag en påminnelse på ett forum att det var exakt ett år sen som jag och mannen firade att vi tagit steg ett i en förändring som gäller vårt företag. 



Denna planerade förändring grusades för två veckor sen och det blir inte som vi tänkt oss. Det var som att benen slogs undan på oss. I det läget kändes jag mer positiv än mannen, men jag försökte peppa. Kanske var vår plan inte den bästa, utan ur detta negativa kanske det kommer något bättre. Och nu har vi nya och andra planer som är riktigt spännande! Som sagt, det blev ett långt "hemligt" möte på kvällen och vi är otroligt hoppfulla! Vi vågar inte knysta nånting om vad det gäller, för rykten går så snabbt och det är inte alltid de är sanna. 

Under fredagen var det dags för nästa möte och nu gällde det Turbo och hans vistelse på korttids. Det blev ju ett mycket akut läge förra helgen och vi måste komma fram till en lösning snabbt nu. Ett extremt våldsamt utbrott i torsdags förra veckan resulterar nu i att han inte får komma tillbaka till sin lokal på korttids. Kan tyckas vara ett märkligt beslut, men det finns omständigheter som gör att det måste bli så. Sen kan man tycka att man kunnat förutse detta och orsaken till det senaste utbrott hade kunnat förhindras med lite framförhållning. Tyvärr blir det Turbo som allt går ut över i slutänden och det är tragiskt.



Men, men, nu är läget som det är och vi måste alla göra det bästa av den uppkomna situationen. Cheferna har diskuterat fram och tillbaka och vi vet alla att det kommer att bli stora förändringar för Turbo framöver, både när det gäller personal och lokal. Pga personalförändringar som vi visste om sen innan det här hände, så förväntar vi oss en jobbig period med många utbrott och att i det läget sätta honom i en helt främmande lokal helt plötsligt och utan förberedelse... nej, det vill vi nog helst undvika. Skönt när cheferna ser till Turbos bästa i det här läget. Beslutet de tagit är att korttids kommer att verkställas i hemmet under en ganska lång period nu. Inte helt optimalt för vår avlastnings skull, men det bästa för Turbos skull när det ändå kommer oundvikliga förändringar. 

Det var dagens rapport! Är det någon som tycker att den har ett händelsefattigt liv så kan ni ju alltid byta med oss. 😉

Men hörrni... vad är det här?? Har jag fått skrivarlusten tillbaka?? 😲

Ha en fin lördag! Kram! 💗