måndag 29 augusti 2016

Det surrar

Ikväll surrar det en massa tankar inom mig. Främst handlar det om min sjukdom. Hur blir det framöver? Tänk om jag inte.... Tänk om..... I den takt som det går utför nu, så kommer det att märkas på mig om en månad om det inte vänder, känns det som.....

Sen tänker jag på bloggen. Får kanske döpa om den till nåt med både Turbos diagnoser och även min diagnos (när jag går ut med det öppet), för om det inte vänder snabbt på mig så kommer bloggen även att handla om den diagnosen, har jag en känsla av. Ja, ja, vi får se....

Så mycket vettigt får ni inte från mig idag, så jag stoppar här.

Kram på er!

söndag 28 augusti 2016

En kortis med bilder

Här kommer en kort och snabb sammanfattning av min och mannens helg. Turbos helg har jag inte koll på i nuläget. Jag och mannen tog en snabbvisit till huvudstaden och till äldste sonen Charlie med familj. Ville fira dem lite extra....

Men först lite Othellospel med Charlie. Jag satsade med ett leende, men vann förstås inte mot proffset.

En vandring genom Stockholmsnatten är ju ett måste när man är där!

Den där bilden kostade lite ansträngning att fånga. Fick klättra lite, men med lite handräckning från mannen så lyckades jag ta mig upp på ett rätt högt elskåp. Väntade mig bara att få höra sirener och blåljus... Hade jag inte klättrat så hade jag inte fått med ledningen med de hängande skorna....

 

En av kvällarna gick vi på finrestaurang med son, sonhustru och barnbarn för att fira lite! Italienskt och lyxigt som man får ta till när det är något extra. På bilden syns min efterrätt med en limoncello, som för mig är ett måste när vi för en gångs skull besöker denna restaurang!

 
Sena kvällen avslutade vi med att träffa kära goa vänner över en drink. Jag hade inte träffat dem sen vi var till Skottland tillsammans. Härligt att kunna slappa lite med nära och kära!
 
Sitter på tåget på väg hem nu och är glad och nöjd över att resan blev av. I torsdags kväll undrade jag skarpt på hur jag skulle lyckas ta mig iväg efter de två turbulenta dygnen jag haft. Hjärnan var i lite smått kaos och orken tröt, men på nåt sätt så kom vi iväg iaf. Jag missade "bara" ett par grejer att få med i packningen, annars var allt bra. Jag är inte knusslig så det fick lösa sig ändå, så njutningen av resan har inte dämpats av mina missar.
Kram på er!

 

fredag 26 augusti 2016

Kaos och stress

Fy, vilka dagar det varit här. De senaste två dygnen har varit mer än stressande för mig. Jag som skulle stressa ner.... Igår kände jag att i den här stressen får jag inte stopp på min sjukdom, utan den eskalerar och det skulle behöva lugna sig omgående. Ingen vill ju bli sämre. Mannen och "lillebror" fick agera som mina slasktrattar igår. Det kan ju hjälpa att få häva ur sig sitt innersta på någon annan när det är som värst. Sorry för mitt gnäll och tack för att ni tar emot och sväljer!

Jag och mannen pratade igår om att jag ensam kanske skulle ta och dra nånstans under ett par dygn, t o m stänga av mobilen och vara onåbar! Detta skulle vi isf förbereda Turbo på och göra klart för honom hur han ska göra i stället för att smsa mig när det ev krisar under de dygnen. Men frågan är om jag kan göra så? Vi grubblar vidare på det.... Igår kändes iaf allt ohållbart runt mig och mannen tyckte riktigt synd om mig.

Med tanke på mitt förra inlägg - jodå, visst var det en kraschad dataskärm! Den andra på en vecka!! Och jodå, vi vet vad dessa utbrott beror på. Den första av krascherna berodde på laggande internet och den andra - hör och häpna - brandlarmet gick i det rum där Turbo och assistenten befanns sig, utan märkbar orsak!! Höjden av otur! Ska det krångla så är det väl lika bra att det gör det rejält, eller hur?!?

Mitt i allt så var jag och mannen på möte igår med skolledningen. Turbo är ju inskriven på gymnasiet, men har en egen linje :) . De har varit väldigt flexibla här och gör ett helt eget upplägg för honom. De kallar det för IMT, alltså IM-programmet och sen Turbos initial (vilken inte är T i verkliga livet eftersom det är ett alias, så det är alltså en annan bokstav i st f T). Ja, ni fattar.... Lite frågeställningar att lösa där också, men alla vill så väl och är väldigt tillmötesgående! Alla chefer som vi kommer i kontakt med i den här kommunen får lära sig nåt nytt hela tiden. Bra som erfarenhet att ha med sig i arbetslivet, tycker jag, och det är kanon när de lyssnar, tar till sig och vill göra det bästa av situationen. Ett större möte planeras om nån månad för större och längre planering. Vi fick iaf klart att Turbo kommer att tillhöra gymnasiet detta och nästa läsår. Skönt att få det tidsperspektivet iaf.

Kram på er i den härliga sommarvärmen!

 

onsdag 24 augusti 2016

Mobilen i sjön

Detta blev en dag i flygande fläng och slutade med utbrott. Kanske kan jag emigrera och samtidigt kasta mobilen i sjön. Tror ni jag kan få stressa ner min kropp då, som den så väl behöver??

Vet ni vad bilden föreställer? Det är iaf resultatet av den här dagen.... Återigen är vi glada för att vi har lugna och stabila assistentkillar som jobbar med Turbo. Det räddar mycket! Nu har både Ronny och Kent fått se stora utbrott från Turbo det senaste och idag var det Eriks tur...

Kram!

tisdag 23 augusti 2016

söndag 21 augusti 2016

Tack - utbrott - humör

Tack alla goa vänner och läsare för era tankar som kom efter mitt inlägg "Diagnos på mig" häromdagen! Det värmer att ni tänker på mig! ♥ Jag landar sakta men säkert, pratar med mina närmaste så länge, så tar vi oss framåt. Jag har ju som sagt ingen aning om hur det kommer att bli och det är nog ovissheten som jag ogillar mest just nu. Men, men, jag har humöret uppe och det är viktigast. Och humöret åkte ännu mer i topp idag som ni kommer att förstå av slutklämmen på det här blogginlägget!



Igår drog jag med mig mannen och en vän till storstaden på västsidan - Göteborg. Vi var på en träff med ca 25 personer. Det gäller alltså mitt återupptagna hobbyintresse - att samla hoyor. Där fick vi en föreläsning om odling och även chans att köpa lite nyförvärv, och det var klart att vi tog den chansen! Fem nya små sticklingar kom jag hem med, varav en av sticklingarna som jag fick av min vän. Jag lyckades tydligen lura in henne på denna hobby för nåt år sen, så hon har samlat på sig en del...



Nu tänkte jag skriva några rader om gårdagens utbrott från Turbo, så det inte blir några missförstånd där. Jag nämnde ju bl a att jag tyckte det var passande att det var just Kent som jobbade när det hände. Det beror på att han och jag diskuterat förra incidenten, då en annan assistent jobbade. I o m att Kent jobbade under utbrottet igår, så fick både han och vi föräldrar, svar på några frågor som vi diskuterat - väldigt intressant! OM det nu ändå skulle komma ett utbrott under gårdagen, så var det ganska "lyckat" att det kom medan Kent fortfarande var kvar.

Nu har vi åtgärdat lite av "skadorna" under dagen, mannen och Turbo har hjälpts åt lite. Mannen tog också hjälp av assistent Nisse, så nu ska väl allt var under samma kontroll som innan utbrottet - tror jag..... Hoppas inte det kommer ett till utbrott ikväll nu...



Men iaf... jag fick ett så hjärtevärmande kvitto idag på att jag agerat rätt inom ett visst område. En nära vän ringde och berättade att h*n kände sig så där extra lycklig i morse när h*n vaknade. Och så säger h*n: "Det är tack vare dig som jag mår bra idag!"
När man får höra sånt från en vän som för ett tag sen sjunkit en bra bit neråt, så blir man djupt rörd och sååå glad över att ha kunnat hjälpa! Det värmde verkligen! ♥

Kram, och var rädda om varann och ta hand om varandra, kära läsare ♥

lördag 20 augusti 2016

Kent och utbrott

Jag skulle inte skriva nåt idag, men kikar in här med ett kort och snabbt inlägg! Utbrott och krasch här ikväll och jag är sååå glad över att det var assistent Kent som jobbade just ikväll. Sååå "intressant" att se utbrottsförloppet och vad som händer efter "vägen". EXAKT samma händelseförlopp som för ett par veckor sen, då en annan assistent jobbade och vi hade glassplitter över hela nedervåningen och lite smällar här och där.... T o m en viss detalj blev samma...

Livet med Turbo är sannerligen intressant....
Kram!