fredag 8 december 2017

Spänningar...

En liten och snabb sammanfattning av den senaste veckan, får det bli nu. 
Helgen som gick var härlig. Vi hade t o m tillfälle att gå bort till goa vänner. Vi har försökt länge att få tiden att klaffa, men inte förrän nu funkade det för oss. Turbo var på korttids i helgen och det är ju endast då som vi kan komma bort på det här sättet. 




Sen har veckan rullat på. Den där bjudningen var så skön att komma iväg på - både allvar och även skratt så magmusklerna var helt körda efteråt. 😀 Det där lever vi länge på! 
I veckan var det dags igen för nattligt utbrott för Turbos del. Det var mitt i natten och jag hade sovit en liten stund. Jag flyger upp ur sängen och rusar ner till honom i en väldig fart. Yrvaken försöker jag lugna Turbo och sen är det bara att sopa upp spillrorna som blivit. Sen är det inte bara att gå och lägga sig och somna om snabbt - jag måste se till att Turbo har landat ordentligt först och sen tar det sin lilla tid för mig att komma ner i varv också. Den natten blev ganska förstörd... och dan efter fick vår fantastiska, men strängt upptagna elektriker komma och fixa uttaget så vi fick tillbaka internet som är så viktigt i vårt hus. Kontakter och uttag hade fått sig en rejäl omgång på natten! 😕




Till på köpet mådde jag inte så bra. Hade ont i nacke och axlar efter en oro som satt sig rejält där. Sånt brukar gå över av sig självt, men inte denna gången. Tack vare den kommande helgens bravader, så kände jag att jag behövde åtgärda det onda. Tack vare ”lillebror” så hamnade jag hos en massör som skulle vara väldigt duktig. Och det var hon också, men min nacke, axlar och rygg var nog spänd i överkant så det var inte en dag för tidigt att hamna där. 
Jag var så exalterad över mötet med massören och nån mer där, så jag missade totalt att fota. Då förstår ni hur uppslukad jag är över situationen, när jag glömmer kameran! Masserad blev jag, men det behövs fler gånger innan jag är bra kan jag säga. Bättre är det allt, men långt ifrån bra. 




Mitt i allt så strular korttids fortfarande. Vi trodde att den provisoriska lösningen skulle vara igång fr o m denna veckan men det återstår lite formalia. Därför behövde jag hämta hem Turbo i onsdags kväll från korttids. Halvdöd satt jag i bilen och väntade sent på kvällen innan de kom ut och vi kunde åka hem och fortsätta med kvällsproceduren. Slitsamt faktiskt! 

Problematiken bottnar i att Turbo inte kommer i säng i tid på kvällarna (vilken tonåring gör det?) och personalen har vakentid till kl 00:00. Sista ordet är fortfarande inte sagt i ärendet, så vi får se hur det slutar. Jag och mannen behöver avlastningen och Turbo behöver miljöombytet. 

Nu väntar nya spännande äventyr idag! Oj, oj! 
Kram på er! ❤️

torsdag 7 december 2017

Kort och spontant

Jag skriver ett kort, snabbt spontaninlägg här, för jag tror inte jag hinner med mer idag ändå. 

Här händer det grejer denna veckan. En massa strul, bl a med kommunen ang korttids som jag hoppas löser sig annars vet jag inte..., frågetecken kring blivande tillfällig assistent, strul med kroppen som gjort ont så jag helst velat försvinna (fått hjälp nu så det ska nog gå över), strul på jobbet så jag har fått jobba åt någon annan plus mitt eget. Den här veckan går till historien och än är den ju inte slut - var det nån som viskade nåt om att ta det lugnt?!? 




Förtydligande av allt strul kommer kanske i morgon. 

Kram på er så länge ❤️

lördag 2 december 2017

Utpumpad

Tack för er respons på mitt förra inlägg. Sista ordet är inte sagt än angående problematiken på korttids och jag lär återkomma om det. Under tiden kommer en provisorisk lösning att börja i nästa vecka. Ska förklara för er när jag har svart på vitt att det blir som vi planerat. Turbo är fortfarande lyckligt ovetande om strulet.

Veckan har rullat på här och mötena har fortsatt. I onsdags kväll hade jag ett möte med "lillebror" igen. Det är intensivt nu... och ganska tufft med den "match" vi går. Det är både tårar, ilska, skratt, en hel del allvar, men även skämt inblandat annars överlever man inte. Som sagt, en tuff match, men jag är född envis och det är ett MÅSTE att vi ska lyckas, nåt annat finns inte på kartan.



Sen kom torsdagen och då strejkade min kropp helt och hållet. Det var längesen jag var så utpumpad som jag var då. Mötet tog hårt.... men det är inte konstigt, då vi avhandlade en hel del saker varav vissa var jobbigare än andra. Mentalt slut, kan jag säga!
Mannen har mer än väl godkänt detta "projekt", men valt att ställa sig lite på sidan om eftersom vi båda inser att jag är den som är lämpligast som drivande person här, tillsammans med "lillebror". Vi har kastat oss in i en grej där jag måste vara den drivande personen - helt och hållet emot min personlighet, så det är extra tufft för mig. Men nu finns ingen reträttväg utan vi måste fullfölja det vi påbörjat... eller jo, reträttvägar finns det väl alltid, men det skulle verkligen inte bli så bra i det här fallet.

Så kan det vara, men nya tag igår och efter att ha pratat igenom ytterligare en detalj med "lillebror" så kände jag att jag kunde lägga allt jobbigt åt sidan, iaf för stunden. Därmed kunde jag slappna av och kände mig efter hand piggare.



Mannen har varit bortrest i jobbet under ett par dygn, så vi har fått pussla lite här hemma. Jag blir lite strandsatt med Turbo när jag inte har någon bil. Det är nästan ett måste att ha bil tillgänglig när man har hand om Turbo. Det märks på honom också att han blir osäkrare vid såna tillfällen. Vi borde absolut ha två bilar för att minimera risken för utbrott hos honom. Det har hänt att bristen på tillgång på bil, har orsakat utbrott.

Nu är han iaf på korttids sen igår em. Igår kväll när jag kom hem från jobbet så kändes det sååå välbehövligt att huset var tomt, så vi slapp gå och spänna oss för vad som kunde hända och vad vi behövde rycka ut på. Dessa korttidsnätter är så välbehövliga för oss. Det går inte att beskriva känslan av att kunna slappna av helt och hållet i soffan eller var man vill vara. Efter den här veckan var känslan helt obeskrivlig!

Idag var det dags att ta iväg katterna på vaccinering. Vi har under de senaste åren varit bortskämda med att det kommer en veterinär till vår lilla håla. Där är det drop in, så det har varit väldigt smidigt. Vår ena katt vill absolut inte åka bil, så detta är en kanonbra lösning.



Nu är det snart kväll och då ska vi iväg på lite roligheter.

Önskar er alla en fin lördagkväll! Kram på er! 💗

tisdag 28 november 2017

Korttids eller inte...?

Jag får väl säga att jag är inte riktigt bekväm med den här veckan. Jag är "ledig" från jobbet en del, men har ändå massor på agendan. Idag har jag varit några timmar på jobbet, trots att jag inte skulle det. Har lite it-strul som måste lösas. Vill ju inte sitta med det under den dagen då jag ska sitta med mitt normala jobb, för det hinner jag inte. Efter många om och men, så verkar vi ha löst problemet, iaf provisoriskt.

Mitt i alltihop hade vi ett möte inplanerat med LSS-handläggaren och chefen för korttids. Ett möte som drog ut på tiden eftersom vi har ett problem som ingen vet hur man ska tackla på bästa sätt.
Egentligen brukar vi inte ha möte med dessa båda samtidigt, men nu var det passande att ha det. Beslutet för Turbos insatser inom LSS skulle omprövas och vi har ju även problem på korttids som behövde redas ut.



Problemet på korttids - kort förklarat så är det problem med Turbos läggtider. Han sitter uppe mer än halva natten och personalen har bara aktiv tid till kl 00:00. Detta problem är tydligen svårlöst med alla lagar och paragrafer, så vi kom faktiskt inte fram till någon lösning under mötets gång. Nu är den stora frågan - korttids eller inte korttids under vardagsdygn?? 😱

Under kvällen ringde jag och pratade med en av personalen på korttids och det kändes väldigt positivt. Underbart med dessa killar som Turbo har omkring sig som verkligen brinner för sitt jobb - både de på korttids och assistanskillarna här hemma! Vi är sååå tacksamma för att vi har dem.
Pratade också med ass/samordn. Kent ikväll angående assistans m m, även där en kille som brinner för autismen och assistansen.

Ja, ja, vi fick iaf lite att fundera på under dagen och fortsättning lär nog följa ganska omgående.
I morgon är en ny dag med annat möte inplanerat, men av annan art. 

Kram på er 💗

måndag 27 november 2017

Sjukdomar

Ny vecka har kört igång och en del möten finns på min agenda. Koppla av får jag göra en annan vecka... Jag måste ändå rapportera att nässelfebern har hållt sig på avstånd från mig under ganska många veckor nu. Hoppas, hoppas att den inte kommer på besök nåt mer, för den sög verkligen kraft ur mig. 

Däremot konfronterades jag med min andra stressrelaterade sjukdom idag. Mindre kul, men bara att ta. Det är alltid lite oroligt, och idag var jag extra spänd av nån anledning. Min uppladdning har inte varit världens bästa så jag var väl inte riktigt i form. 
Mmm ... jag börjar få lite problem.... men än så länge funkar det hyfsat. Kan ju undra om sjukdomen kommit för att stanna eller om den ger sig av nån gång? Den har rakt inte stannat upp. 
Så länge jag kan mörka inför Turbo så är jag glad. Även om han märkte något för nån vecka sen, så lyckades jag den gången skämta bort det och han tog inte upp det igen. Jag vill inte oroa honom i onödan - för, nej, detta är absolut inget jag dör av. 😜



På seneftermiddagen tog jag mig en sväng till gymmet. Där kan jag verkligen få ur en massa frustration ur kroppen när jag behöver. Känns sååå gott i kroppen efteråt. 



Detta är en ventil som passar mig perfekt! 💪 

Det var den här dagen det - i morron är en ny dag med nytt spännande möte! 
Kram på er ❤️

söndag 26 november 2017

”Jag älskar dig!” ❤️

Dagarna går här och det är alldeles för mycket runt mig, trots att jag inte jobbar så mycket just nu. Det måste bli ändring på det snart, men det ser ut som att det blir en hektisk vecka nästa vecka också. 😔
Hur som helst så måste jag berätta vad som hände igår. Kent skulle jobba långdag med Turbo. Efter ett par timmar drog de iväg hem till Kent som bor en timmes resväg bort. Härligt för Turbo att komma ut lite och byta miljö. 




Hur det nu blev så kom önskemålet upp att jag skulle komma dit och hämta Turbo i stället för att Kent skulle köra hem honom. Snäll som jag är så gör jag ju det. 😜
När vi åkt en bit hemåt, så klappar Turbo mig på kinden och säger ”Jag älskar dig, mamma!” ❤️  Han var så väl medveten om att jag gjorde en uppoffring när jag kom och hämtade honom i stället för att ligga i soffan och vila som jag tänkt mig. Där och då smälter mammahjärtat, för det var en speciell känsla från Turbos sida! 

Kram på er ❤️


onsdag 22 november 2017

Massor av möten

Två möten stod på agendan i måndags. Det första mötet var med en av de anställda på vårt nya assistansbolag. En person som har lite specialinriktning och det skulle bli spännande att träffa henne. Men vi fick ta det per telefon i stället. Snö och sommardäck ställde till det, så det fick bli så. Nu har vi iaf gjort en uppstart i kontakten oss emellan, så det lär bli en fortsättning ganska snart. 

Ämnet gäller utökad assistans eller inte för Turbo. Vi har länge tänkt ansöka om nätter till honom, men inte vågat i o m den politik som råder för tillfället runt det här. Tråkigt och trist att det ska vara så att man inte vågar söka något som är en självklar rättighet, men så har det varit för oss. Ändå är det så att de vi pratat med om detta, menar att det inte ska vara något problem - självklart att Turbo både behöver och ska ha assistans på nattetid. Fortsättning följer, som sagt. 


Det andra mötet jag hade på måndagen, var ett möte med ”lillebror” - ett möte som jag väntat spänt på under en veckas tid, men livspusslet är inte så lätt att få ihop alla gånger. Ett tufft ämne har vi att avhandla, men vi tar oss framåt en liten bit i taget. Så småningom ska vi komma i mål, vi har hållit på i snart tre månader nu.... Men vi ger inte upp, vi biter ihop och tar oss vidare med mannens hejarop förstås. 


Idag har jag haft möte på jobbet, trots att jag tagit en time out därifrån. I morgon väntar nya möten, bl a ett med assistansbolaget, men nu med ett annat ämne. 
Ikväll sa mannen till mig att jag borde snart ta en dag då jag tar det lugnt, utan en massa möten. 😜 Jag skulle behöva det, men ibland kör det ihop sig extra mycket. Tur i allt detta är väl ändå att jag har lite extra ledigt från jobbet, eller hur?!? 


Nu är jag trött efter den här dan som blev lång. Har nyss hämtat hem Turbo från korttids sent på kvällen. Detta är också en ohållbar situation nu när han inte sover kvar där under vardagsdygnen utan ska bli hämtad sent på kvällen i stället. Tröttsamt och slitsamt, men vi hoppas på en lösning inom kort, för dygnsavlastningen behövs verkligen. 

Kram på er ❤️