måndag 21 augusti 2017

En badplats....

..... dök upp under cykelturen, och som jag fick ha alldeles för mig själv. Efter det där mellanmålet blev det att jag nu legat och solat en stund och även läst lite. Kopplar verkligen av idag! 😊🌞😊



❤️

En liten oas....

..... full med rogivande lugn, hittade jag direkt! Gissa om jag njuter?!?

Ångrar mig!

Det blev en sen uppstigning för mig idag, men det hör iofs inte till ovanligheterna de dagar jag är ledig, så inget konstigt med det. Därmed blev det också en sen men god frukost i lugn och ro. Men när jag tittar ut så ångrar jag mig att jag inte satte väckning tidigt i morse. Antagligen har det varit en härlig morgondimma. Då skulle jag förstås ha varit nere vid sjön och fotat! Dimma är något av det vackraste jag vet i fotoväg! 



Kram! ❤️

söndag 20 augusti 2017

Ett break

Nu gör jag alltså något jag aldrig gjort tidigare. Jag tar en time out under en veckas tid, så gott det nu går. Jag tänkte ge min kropp en chans till fullständig återhämtning för det är verkligen på tiden. Både jag och mannen insåg det under veckan som gått, att det verkligen är ett nödvändigt beslut. Jag kan inte lämna min mamma-roll förstås, men hoppas ändå på en lugn vecka. Mannen tar över rodret på hemmaplan, med hjälp av våra fina assistenter också förstås. 


Tyvärr har det uppstått ett bekymmer med Turbo, så jag kan inte helt koppla bort. Men återigen - så skönt att ha Kent att bolla även detta bekymmer med. Både jag och mannen blev lite skärrade igår, men även om det ligger lite utanför det vanliga så har Kent livserfarenhet av ämnet så han kunde förklara lite djupare hur det brukar funka. Mannen får förstås lägga i en högre växel den kommande veckan, så får vi se om läget har förbättrats när jag kommer hem igen. 





Turbo och mannen har nyss skjutsat och lämnat av mig. Jag befinner mig inte så speciellt långt hemifrån, bara ca 5-10 mil bort, i en lägenhet ett par kvarter från en sjö. Lägenheten finns i ett samhälle som inte ens har en riktig affär, jag har ingen bil med mig - bara en cykel, jag känner inte en kotte (förutom den som tillfälligt och mycket snällt flyttat ut ur lägenheten för min skull), jag har inte tagit med mig nån jobbdator, jag har inte tagit med mig tvätt eller annat att stöka med... så jag har bara att vila och slå dank - finns inget annat att göra. Det enda jag har med mig är det som får vara min bästa följeslagare just nu - kameran!! 


Men något ska jag väl hitta på, jag har mina planer för jag tänker inte ligga på soffan och titta i taket hela dagarna. Några lagoma utflykter får det bli. Men jag tänker bara göra sånt som GER mig energi, allt som TAR energi lägger jag åt sidan. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag kan göra så här just nu - tacksam mot dem som gör det möjligt för mig: mannen, "lillebror", assistenter (speciellt Nisse denna veckan) och arbetskamrater - alla ni uppoffrar er på ett eller annat sätt under MIN vecka. 

TACK! ❤️💚❤️




En liten fundering har jag haft på om jag t o m skulle låta bli sociala medier under denna veckan, vi får se hur jag gör. Men jag vill iaf lägga ut lite ögonblicksinlägg här på bloggen. Kanske bara en bild för stunden eller kanske någon text. Häng med så visar det sig vad det blir av det hela. 


Kramar ❤️

lördag 19 augusti 2017

Förbereder beslutet....

..... jag tagit, så jag kan verkställa det på bästa möjliga sätt. Stor hjälp på vägen har jag fått av både mannen och "lillebror". Är otroligt tacksam för det! 😊

(Nej, det är absolut ingen cykeltävling jag ska ut på!)

Nu är det bara resten kvar.....  men tyvärr finns det några orosmoment som ligger över mig just nu och som kommit de senaste dygnen.... Fortsättning följer! 

Kram ❤️ 

torsdag 17 augusti 2017

Skola? och näring?

Några rader ska jag försöka skriva här även om jag inte är på topp och har inte varit det de senaste dagarna. Men, men....

Igår hade vi iaf ett litet skolmöte med rektor och en lärare på gymnasiet. Turbo hamnade ju "mellan stolarna" under hela förra terminen och hade därmed inte en enda lektion då. Men inga hard feelings omkring det från något håll, så nu inleder vi en ny diskussion om hur vi ska gå till väga under detta läsår. Skola eller inte skola för Turbo.... Och när jag skriver skola, så är det nån lektion i veckan vi pratar om - inte skola som man vanligtvis menar, med lektioner hela dagarna. Turbo går sin egen väg och både vi och skolan låter honom göra det. Väldigt Turbo-anpassat får det vara om vi ens ska försöka detta läsår.

Måste rikta ett tack till assistent Nisse som dök upp på mötet med väldigt kort varsel. Betydelsefullt att ha en assistent med och som är insatt helt och hållet i hur Turbo fungerar även i "skolmiljö".
En ny träff blir det redan i morgon för att ta snacket vidare ett steg till. Sen får vi se....

Jag diskuterade saken med Turbo ikväll för att ta reda på hur han innerst inne tänker och funderar om det här. Ska vi satsa på något så får det vara för att han vill och inte för att någon annan tycker att det ska vara så.



Nu till något helt annat.
Jag är lite glad idag för jag har lyckats få i Turbo lite mer än en halv näringsdryck idag! Det är alltid svårt med nya saker, nya smaker och nya konsistenser. Men det finns just nu ett behov av att han får i sig nån näringsdryck emellanåt. Jag köpte på apoteket idag och det var skönt att se att han iaf ville smaka. Ibland är det omöjligt att få honom att ens smaka på nya saker. Bara att hoppas på att han vill ha den fler gånger framöver.



Med tanke på lite olika omständigheter som råder här just nu, så inser både jag och mannen att mitt beslut som jag skrev om i förra inlägget är heeeelt rätt beslut! Det är bara några få dagar kvar tills jag skriver ut här vad det gäller. Ha tålamod!

Kram, kram 💗

måndag 14 augusti 2017

Bra kämpat!!

En rapport om avslutet på resan måste ju till här för att den ska vara fullbordad. Ett flyg hem väntade för killarna. Lite orolig var jag väl över hur det skulle gå nu när Turbo kämpat och ansträngt sig under flera dygn och tröttheten kommer över honom. Men flygresan hem gick väldigt bra den med, så den här provresan blev helt otroligt lyckad! Jag fick en bild skickad via sms från Kent precis efter att de landat - gissa om de båda ser trötta ut på bilden?!? Men sååå nöjda och glada!

Fantastiskt bra kämpat av både Turbo och Kent! En stor eloge till Kent som har gjort ett megajobb som fixat och förberett med Turbo så de klarade resan utan större incidenter. Det är inte lätt att ligga steget före under så här många dygn och hålla Turbo trygg i alla situationer som dyker upp, men Kent har fixat det kanonbra.



Jag måste också rikta ett stort Tack till alla ni fina läsare som "var med" på resan och hejade och gladde er med oss! Underbart med ert engagemang, det värmer i hjärtat för resan var verkligen en stor milstolpe hos oss! 💜

Väl hemma igen så märkte vi att harmonin hos Turbo försvann. Vi hade lite olika teorier om vad som låg bakom, men jag var lite tveksam och behövde vara lite detektiv. Ett ritprat fick det bli och jag tog det vid ett tillfälle då vi var ute och åkte en runda med bilen. Och mycket riktigt - mannen hade rätt om vad det var som tryckte Turbo. Ska redogöra mer för vad det är, men här är det vi vuxna omkring honom som får ta på oss skulden. Det visar också hur övertydlig man måste vara med honom och inte tro att saker går in hos honom bara för att man får ett svar. Återkommer som sagt ang detta.

Jag ska också skriva mer om den här helgen som gått, för den hade lite blandat innehåll. Jag har bl a gått och funderat och grubblat på en sak ett tag och nu har jag beslutat att jag ska göra något jag aldrig gjort innan. Känner att det är en nödvändighet just nu. Så jag chockade min man lite igår kväll 😉, jag har inte velat säga något innan jag funderat klart och verkligen bestämt mig. Men vet ni - jag har världens bästa man som förstod mitt beslut mycket väl även om det ställer till det en del för honom! 💓 Återkommer om detta också inom kort, för det är ganska snabba puckar som gäller.



Kram på er 💗