Det har varit och är en jobbig tid. Den muntliga
förhandlingen i Förvaltningsrätten är över. Jag klarade det med den nervpress
det var. Luften gick ur mig totalt efter det där och dagen efter var jag helt
däckad och tom i skallen. Men jag är stolt och superglad över att jag tog mig
igenom den. Och vet ni – VI VANN!! Lilla jag/vi på ena sidan och den Stora
draken, kommunen, på den andra sidan. Förvaltningsrätten höll med oss! Såååå
obeskrivligt skönt att få upprättelse, äntligen!!
Tacksam för den hjälp vi fått från oväntat håll! Jag kommer
nog att förklara det vid ett senare tillfälle.
Även om vi vann detta, så medför inte det att allt är löst
över en natt. Nej, vi får tyvärr strida vidare. Kommunen har inte hittat någon
lokal där Turbo kan få vara under sin korttidsvistelse. Och vi har heller inte
fått någon annan hjälp/avlastning i stället. Så eftersom Turbo inte kan vara ensam
under åtta dygn/månad så får jag och mannen vackert vara hemma och ha den
tillsynen över honom som föräldrar – inte som assistenter. Föräldraansvaret är
över för många år sen, men det tar cheferna i kommunen inte hänsyn till.
Ja, ja, vi strider vidare. Kommunen har lekt färdigt med
oss. Det tar oerhört på krafterna att hålla på så här, men vi måste
överleva.
Jag och mannen blev mycket förvånade, när man igår tog upp ärendet och domen i tidningen här. Det stod en artikel om att kommunen får bakläxa av Förvaltningsrätten!
Goda nyheter, men vi var inte beredda på att det skulle publiceras i media. Det
sitter tydligen journalister som gräver i ev nyheter att skriva om. Bra att det
ändå kommer fram och lyfts upp. Domen var också med på nyheterna i radion.
Ofattbart att det uppmärksammas så, men antagligen är det lite stort ändå att
kommunen åker på en förlust i Förvaltningsrätten. Nu händer det grejer,
minsann! Och… jag tror det kommer mera…. Vi är så less på hela situationen,
både för Turbos skull och för vår skull.
Ta hand om er alla 💕
1 kommentar:
Gläds med er framgång. Lycka till med fortsättningen också. MVH Kristin
Skicka en kommentar