VINST i Förvaltningsrätten

Det har varit och är en jobbig tid. Den muntliga förhandlingen i Förvaltningsrätten är över. Jag klarade det med den nervpress det var. Luften gick ur mig totalt efter det där och dagen efter var jag helt däckad och tom i skallen. Men jag är stolt och superglad över att jag tog mig igenom den. Och vet ni – VI VANN!! Lilla jag/vi på ena sidan och den Stora draken, kommunen, på den andra sidan. Förvaltningsrätten höll med oss! Såååå obeskrivligt skönt att få upprättelse, äntligen!!

Tacksam för den hjälp vi fått från oväntat håll! Jag kommer nog att förklara det vid ett senare tillfälle.

Även om vi vann detta, så medför inte det att allt är löst över en natt. Nej, vi får tyvärr strida vidare. Kommunen har inte hittat någon lokal där Turbo kan få vara under sin korttidsvistelse. Och vi har heller inte fått någon annan hjälp/avlastning i stället. Så eftersom Turbo inte kan vara ensam under åtta dygn/månad så får jag och mannen vackert vara hemma och ha den tillsynen över honom som föräldrar – inte som assistenter. Föräldraansvaret är över för många år sen, men det tar cheferna i kommunen inte hänsyn till.

Ja, ja, vi strider vidare. Kommunen har lekt färdigt med oss. Det tar oerhört på krafterna att hålla på så här, men vi måste överleva. 

Jag och mannen blev mycket förvånade, när man igår tog upp ärendet och domen i tidningen här. Det stod en artikel om att kommunen får bakläxa av Förvaltningsrätten! Goda nyheter, men vi var inte beredda på att det skulle publiceras i media. Det sitter tydligen journalister som gräver i ev nyheter att skriva om. Bra att det ändå kommer fram och lyfts upp. Domen var också med på nyheterna i radion. Ofattbart att det uppmärksammas så, men antagligen är det lite stort ändå att kommunen åker på en förlust i Förvaltningsrätten. Nu händer det grejer, minsann! Och… jag tror det kommer mera…. Vi är så less på hela situationen, både för Turbos skull och för vår skull.

Ta hand om er alla 💕