söndag 1 april 2012

Inte på topp

Jag får väl säga att jag inte känner mig riktigt på topp. Jag har haft det lite körigt och alldeles för mycket att göra. Jag blir lite irriterad när jag inte hinner med det jag vill/måste. Mannen hade tänkt redan igår morse när han såg min att-göra-lista att det där går ju inte att hinna med på en dag - men han sa inget.... Och jag är och förblir en obotlig tidsoptimist :)

Dessutom har det blivit allt jobbigare med hemmahelgerna.... Turbo ÄR mer krävande nu.... och man har ju inte samma rutiner på helgen som på vardagen. Men vilken tur det finns medicin mot det hyperaktiva, annars skulle man nog inte klara vardagen så värst länge. De första 1, 5 timmarna är mer än dryga innan man hunnit få i honom medicin och att den börjar verka i honom. Det går inte att med ord beskriva hur det ser ut innan han lugnar ner sig och kommer i hyfsad balans av medicinen.... det måste nog upplevas!




Igår var det begravning för killen jag skrev om HÄR. Sorgligt och tungt förstås, men det hade visst varit en fin begravning trots allt. Många av mina tankar har förstås varit hos mamman och de övriga anhöriga. ♥ Många andra har det också tungt i Diagnoslandet just nu och visst blir man påverkad av detta.... men, men, det blir väl bättre... livet går upp och det går ner....

Det var så fint väder tidigare i veckan så då kom lusten hos mig att göra i ordning med lite växter ute... Vill ha snyggt med planteringar i krukor m m, men inser att det får vänta tills Turbo flyttat hemifrån... ingen idé att göra nåt märkvärdigt innan.... Men jag åkte iaf iväg igår och köpte lite enkla uteväxter som inte kostade så mycket. Då är det ingen katastrof om Turbo har sönder dem....




Ska plantera dem i några krukor så lyser det upp lite, men lusten försvann av det kyliga vädret. Det var ju t o m så det snöade lite. Får väl plantera dem i veckan sen.

Trots kylan så var mannen ute och snickrade lite på sitt lilla projekt. Han gick ut korta stunder och kom in och värmde sig emellan. Så det går sakta men säkert framåt.




Nej, nu ska jag jobba färdigt så jag kommer hem nån gång i kväll. Sen hoppas jag på att en bra vecka väntar oss! Kram på er ♥

2 kommentarer:

Tina sa...

Nej inte många kan förstå hur man har det, ni verkar ha det mycket tufft som jag bara kan ana lite om.
Livet med diagnosbarnen är inte lätt, det tär och kräver mycket av familjerna. Och av barnen, ungdomarna själva. Vi kämpar alla på och gör allt i vår makt för att det ska funka och vara så drägligt som möjligt.
Fina blommor ! Mina har ett vitt täcke över sig och ser lite ledsna ut just nu....
Kramar till dig från mig.

Mamma Z sa...

Skrev du LILLA projekt??
Ha ha , jag tror han gör i ordning så vi flickor har en altan att sitta på vid nästa besök väl??

Hoppas din energi är på tillbaka gång!

Storkramen