Ska vi också hamna där :( ??

Ja, här händer det grejer - mest negativt och jobbigt tyvärr. Inte heller igår (onsd) fick jag iväg Turbo med taxin till skolan. Kvällen innan sa han att han inte ville åka till skolan för han mår dåligt. Och att få honom att förklara på vilket sätt han mår dåligt, det är inte det lättaste. Ingen förkylning, ingen feber, ingen hosta, inte ont i magen.... Men han sa en endaste mening till mig och den var så klockren! Helt klart att det verkar vara början till en depression!! Han som aldrig varit i närheten av nåt sånt tidigare. Han har alltid varit en go´ och glad kille - aldrig några sorger och bekymmer där inte (förutom vid utbrott då förstås, men det är ju tillfälligt och går över relativt snabbt och har dessutom en utlösande faktor).

Min insikt blev som att man drog undan mattan under fötterna på mig.... inte min kille också!! Så tragiskt när dessa barn drabbas av deppighet! Men den där meningen han sa till mig, den fick mig att börja nysta i min lilla hjärna för att hitta en orsak till att detta drabbar Turbo nu helt plötsligt. Och jag kommer bara fram till en sak..... skolan! Jag tror absolut att det är skolrelaterat.

Den senaste tiden har man börjat med en annan metod för att få Turbo att sluta med ett visst beteende. En metod som personalens handledare förespråkat och personalen följer förstås hans råd för de tror det är bra. Men den metoden passar inte Turbo alls, det gör bara att han känner sig misslyckad och det hade vi kunnat tala om för dem redan innan om vi vetat.... Varför, varför, varför har inte denna personalen fått gå samma utbildning som Turbos förra assistent fick gå??? Den var superbra när det gäller förståelse och bemötande och vilka metoder som fungerar m m. Jag har tjatat på rektorn om denna utbildning ja, jag vet inte hur länge.... Fattas pengar, säger hon! Men nu talar det sitt tydliga språk att det måste till en sån grej, och det bums! Ja, ja, suck, igår hade vi möte med skolchefen så jag hoppas det ordnar sig....

Sent omsider rullade vi in till skolan igår och Turbo följde snällt med läraren Nk in även om han såg en aning stel ut. Pratade med Nk i telefon när de kommit igång sen och förklarade situationen så de skulle omedelbart byta metod :) Skönt att vi har bra kontakt med varann och kan reda ut begreppen, och läraren Nk vill så väl att det ska fungera bra, viljan finns men stöttningen från ledningen kunde vara bättre.....

Sen gick det ett par timmar till så ringer min mobil igen - Nk igen! Min första tanke var att Turbo ville hem.... Men han ville berätta att det hänt grejer på skolan under förmiddagen som kunde påverka Turbo negativt även när han kom hem. Det hade varit ett riktigt tumult, vad jag förstår. De hade t o m kallat dit andra myndigheter. Nu var inte Turbo inblandad alls förutom att han fick höra allt och se en del. Han var inne på sitt rum hela tiden och Nk var med honom och försökte förklara vad som hände utanför deras rum. Då förstod jag att Turbo skulle vara uppåt väggarna när han kom hem sen, med en massa utbrott i släptåg! Men så fel jag hade! På nåt underligt sätt så hade nog Nk lugnat honom bra och sen kom korttidskillen T och hade hand om Turbo på fritidstid ett par timmar. T verkar ha en otroligt lugnande effekt på Turbo, vad glad man blir :)

Idag har det varit studiedag och vilodag från skolan. Turbo har varit på korttids/fritids och den för Turbo relativt nya personalen Mt har jobbat med honom. Mt har också märkt av att han är lite låg och inte lika pratig som han brukar. Jag hoppas verkligen att det vänder snabbt. Den här situationen har jag varit så glad och tacksam för att vi har sluppit tidigare, nu är vi där iaf verkar det som.... helt nytt och väldigt svårt att veta att man tacklar det på rätt sätt.
Just nu har vi assistent N hemma hos Turbo och det är timmar som Turbo ser fram emot varje vecka, det har blivit rutin på detta nu. Jag och mannen fördriver tiden bäst vi kan, och det är inte så svårt att få tiden att gå ;) Nyss var vi på fiket och myste lite!

Mötet vi hade igår med skolchefen skriver jag om i ett senare inlägg, det blev långt nog här ändå! Men jag kan säga så mycket som att urladdningen var nog maximal och jag blev så otroligt trött sen på em och kvällen - tröttare än en klubbad sill!
Kramar om er alla ♥