Framtida beslut

Känslan efter helgen finns kvar i mig. Men samtidigt som dagarna går vidare så har jag ett leende i ansiktet OCH känner mig tom. Det är en märklig känsla - luften gick liksom ur. Det känns som man varit som en glad ballong och nu gick luften ur ballongen och den föll platt och tom. Ja, det var ett försök att beskriva hur det känns inom mig. Saknaden är stor efter bästa diagnosmammorna som finns djupt i hjärtat hos mig.... Men nu kör vi vidare!

Idag var jag tacksam över att tandläkaren ringde återbud igår. Turbo var otroligt trött i morse så det hade inte varit lämpligt med ett avancerat ingrepp i tandraden nu på morgonen. Sömnhjälpmedlet tog slut för ett par dagar sen och det har inte gått att få tag på i hela landet på nån vecka fick jag höra.

Lite tur hade jag iaf för på förmiddagen fick jag sms från vårt apotek om att medicinen hade kommit! Passade alldeles utmärkt eftersom Turbo skulle till korttids i eftermiddag efter skolan. Nu hoppas jag han kan sova gott där i natt och är piggare i morgon bitti.

Till lunch hade jag ett möte inbokat. En mamma jag har kontakt med som jag knöt kontakt med på en kurs på habiliteringen för nåt år sen, ville tussa ihop mig med en annan diagnosmamma. Så vi hade bestämt att vi skulle luncha ihop idag alla tre. Och vilket härligt möte det blev! Den mamman hade jag ju som sagt aldrig träffat så det var en aning spännande innan. Mamman jag kände sen innan, lämnade oss efter en timme eftersom jobbet kallade. Jag och den "nya" mamman satt kvar och pratade i mer än 3,5 timme!!

Jag kan avslöja så pass mycket att det där snacket kommer med all säkerhet att påverka våra beslut som vi kommer att fatta angående Turbos omedelbara framtid och även på lite längre sikt. Visst låter det spännande?!? Jag kommer att skriva i klartext när besluten väl är tagna och alla inblandade har fått vetskap om det. Fortsättning följer..... och visst är det underbart när man kan dra nytta av varandras erfarenheter!

Nu tänker jag natta mig själv för jag är trött efter en lång dag. Jag hann inte mer än hem efter vårt megalånga "lunchmöte" så skulle jag iväg igen. Nu har jag varit hemma en timme och nu är det alltså dags att leta upp den där lockande bingen.
Kram, kram! ♥