Inte på humör

Redan i morse när jag väckte Turbo, märkte jag att han inte var på samma sprudlande glada humör som han oftast är. Han sa själv att han sovit dåligt under natten och att han därmed var extra trött. Jag fick lägga mig på en lägre nivå än vanligt, men ändå så pass alert så jag får iväg honom till skolan. Iväg kom han iaf och jag hoppades på att dagen i skolan skulle flyta på hyfsat iaf, och det tror jag den hade gjort.

Väl hemma igen så väntade ett nytt moment för Turbo. Assistent Kent var på ingång och han hade den tilltänkta assistenten (som jag kommer att kalla Erik här på bloggen) med sig. Det var ett första möte mellan Erik och Turbo och vi var förstås alla intresserade och spända över att se om de skulle funka ihop. Vi hade förberett Turbo väldigt väl på detta första besök.

Under fem timmar var de tillsammans här hemma och jag lämnade förstås hemmet under den tiden. När jag dök upp här hemma när tiden gick ut, så märkte jag direkt att Turbo var orolig och störig. Men inte så konstigt egentligen. Två vuxna är en för mycket och dessutom är den ena ny - ingen bra kombo. Men det är nödvändigt att ta sig igenom, vet inte annars hur man skulle lösa en inskolning av en ny personal.

Kraven fick sänkas rejält här under resten av kvällen, för Turbo var väldigt trött. Dålig sömn natten till idag och sen ett nytt ansikte tillsammans med en van assistent - klart det sätter sina spår. När mannen kom hem, avvek jag och tog en promenad i kylan. Det kändes som det var lite för mycket för Turbo, så det blev lugnare om en vuxen försvann en stund.
Som tur är klarade vi oss utan utbrott ikväll, men det har varit dallrigt. Nu hoppas jag han får sova gott och vara pigg i morgon igen.

Sängen väntar för mig snart också. Kramen till er alla ♥