På väg mot kramkalas!!

Nu är äntligen dagen här - dagen som vi längtat efter så länge! När det här inlägget läggs ut så är jag antagligen redan en bit på väg mot bästa tjejgänget. Vi ska träffas någonstans på ostkusten så jag har en bit att köra. Jag har ju egentligen bara några mil till västkusten. Jag valde att ta bilen eftersom tågförbindelserna inte var de allra bästa. Men med lite spotify och lite annat efter vägen så ska jag nog trivas i bilen när jag kör.

Vi är alltså en handfull tjejer som ska träffas. Alla har vi träffats via bloggandet och det är jag tacksam för! Tänk vad bloggen har gett mig mycket genom åren.
Jag måste bara visa er vad Nina skrev igår på sin blogg angående gänget och träffen. Nina är nog den av tjejerna som jag känt längst i gänget. Hon beskrev så bra så jag kan inte skriva det bättre själv:

"Vi förstår varandra utan att vi behöver förklara nånting. Alla bara vet, känner igen och finns. Dessutom har vi samma strategier för att orka med dom jobbiga perioderna – Humor. Vi är alla väldigt positiva och fokuserar på det som är viktigt i livet. Och vi finns alltid för varandra i svackorna som kommer, oavsett hur stora eller små bekymmer vi behöver ventilera."

Det var Ninas ord från hennes blogg och vi känner alla precis likadant.
Och vet ni - jag känner mig heeeelt trygg i det här sällskapet! Vi har t o m fått ett schema (med glimten i ögat) av den kära värdinnan så vi inte ska bli osäkra på vad som ska hända. Det är ju så vi lever i vardagen med autismen m m. Då är det schema och struktur som gäller. Här är delar av det, vågar inte visa hela:

Här är en annan lapp vi fått:

Den innehåller en del interna skämt förstås, men jag blir lite förbryllad.... Jag dricker inte kaffe och jag ska köra hem på söndag förmiddag sen så jag kan ju inte pimpla hur mycket vin som helst på lördagen... Jag får hoppas hon har vatten i kranen!! ;)

Ja, jag vet, vi har nog lite sjuk humor ibland, men det är delvis så vi överlever här i bokstavslandet. Just nu ska jag ändå inte klaga - jag mår prima och Turbo är på topp. Jag/vi njuter så länge det varar!
Att mannen är mer sliten än mig just nu är kopplat till Turbo, även om Turbo är i harmoni just nu. Men livet med autism och adhd är inte ett liv som hos "alla andra", utan det är ansträngande och påfrestande även i lugna perioder. Jag ska nog förklara och utveckla det vid ett annat tillfälle så ni förstår. Men nu njuter vi av helgen, gott folk!

Kramen den stora till er alla ♥