Jag skulle vilja börja detta inlägg med att skänka några extra tankar till de av mina vänner i den innersta kretsen här i bokstavslandet, som har det extra tufft just nu. Ni är ett par stycken som kämpar i motvind och orken är på gränsen till att ta slut. Hoppas en lösning dyker upp i det snaraste så ni inte kraschar. En massa stora lass med styrkekramar lastar jag på er, tjejer! Kramar irl kommer inom kort!! ♥
Jag var nog lite trött igår, när jag skrev inlägget. Några fler tankar hade jag ju kunnat skriva om hur det gick med nytt folk i huset... men jag tar dem idag i stället.
Turbo var, som sagt, trött igår och var väl inte helt på topp inför inskolningen av en ny assistent här. Kent hade speciellt märkt av det mot slutet av deras tid här, då det blev mera oroligt. När jag kom hem tog det extra fart eftersom det blev ytterligare en vuxen runt Turbo för en liten stund. Kent fick känna på lite av baksidan av ett sånt här jobb, men han är otroligt rutinerad och reagerar exemplariskt. Turbo fick inget utbrott, men det är ändå ganska störigt och oroligt i en sån situation. Han går då gärna på någon person, inte elakt men ändå lite hårdhänt - i det här fallet blev det Kent.
Här ser man vad betydelsefullt det är att ha en riktigt van person som agerar föredömligt, när man introducerar en ny assistent. Hade Kent bemött Turbo på fel sätt och inte kört lågaffektivt, vad skulle den nya få för bild av det hela då? Och hur skulle han i sin tur bemöta Turbo om det händer mot honom en annan gång? Jag vet något annat ställe (inte inom detta bolag) där vikarier har lärt upp nya.... hur fel kan det inte bli när de är oerfarna på stället?
Visst är det tråkigt att Turbo inte var på topp igår, men samtidigt kan det vara nyttigt för den nye Erik att ha sett lite oroligheter också. Kent fick då tillfälle att förklara varför Turbo agerar på detta sätt.
En härlig inställning från Kent, visade han i en kommentar till mig efteråt. "Det är bättre att Turbo går på mig som är assistent än att han går på dig som är mamma!" Skön avlastning där och rutin och trygghet lyser igenom!
Vad Turbo tycker och tänker så här efteråt om att ha fått träffa Erik, är svårt att veta. Men jag tror det är positivt. Hade mötet mellan dem varit negativt, så hade han säkert uttryckt det på något surt sätt, men inget sånt har kommit ur honom. Igår var det inte lätt att prata med honom öht. Vi fick hålla oss på lagom avstånd och lotsa på ett lagom sätt, allt för att undvika utbrott. Som väl var kom han i säng i tid igår kväll och var piggare i morse. Så i morse var han så pass på hugget så mina extra krav gick bra att genomföra! Härligt!
En mycket mera harmonisk Turbo har vi haft här hemma i eftermiddag. Så skönt att en natt med bättre sömn hjälpte honom. Och det spelar förstås in också att första mötet med Erik är avklarat.
Det har varit så harmoniskt och lugnt idag så nu ska jag ta fram papper och penna och ritprata om en stor grej med Turbo. Det återstår att se om jag kommer någon vart, men det vore bra om jag gjorde det!
Kram till er alla ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar