Segt

En seg dag har jag haft idag. Det känns som jag står och stampar och inte kommer nån vart, både på jobbet och här hemma. Idag har jag inte alls kommit så långt som jag hade hoppats på. Jag behöver jobba ikapp lite till helgen då jag ska vara lite ledig och träffa värsta (bästa!) tjejmaffian!! Åh, så vi längtar! Vi är några stycken från bokstavslandet som fått alldeles speciella och starka band till varann av förståeliga skäl. Nu äntligen är det dags att träffas igen, för det var nog ett år sen sist, tror jag. Men nu är tankar och planer i full gång inför helgen!

Bild från förra träffen :)

I morse tänkte jag på hur bortskämd jag egentligen är med tanke på Turbo. Även om mornarna är det allra mest slitsammaste passet, så är jag ändå glad över att han oftast är på ett strålande humör när jag väcker honom. Så länge vi vuxna runt honom inte ställer för höga krav och så länge vi alla bemöter honom på det sätt han behöver bli bemött, så har han alltid humöret på topp! Hur många tonåringar i värsta puberteten har det?? Vaknar han och är sur så vet jag att någonstans har vi vuxna gått över gränsen med antingen krav eller bemötande. Så är det bara! Men visst, balansgången är hårfin och svår många gånger....

En av assistenterna vi har, har också uttryckt att Turbo GER honom energi! Assistenten blir alltså uppiggad av Turbos goda humör, även om man förstås inte kan slappna av helt och hållet. Men de här två går superbra ihop och trivs förträffligt med varann. Kemin är helt och hållet rätt för dem båda. Och det märks förstås i vår vardag att det funkar bra mellan Turbo och personalen. Underbart, tycker jag!

Idag ringde arbetsterapeuten från habiliteringen upp mig. Det gällde min tanke om bostadsanpassning som jag förmedlade till sjukskötaren för drygt en vecka sen. Nu hade de tagit upp det i teamet på deras senaste möte. Resultatet blir att arbetsterapeuten gör ett hembesök hos oss och vi kommer att sitta ner och diskutera eventuella lösningar. Bostadsanpassningen tänker jag mig ska göra det lättare för oss att vara hemma när Turbo har assistenter hos sig. Tyvärr var arbetsterapeuten väldigt fullbokad så vi får vänta en månad på hembesöket. Jag som vill att det ska hända NUUU, så vi kan börja jobba på det med Turbo! Bara att ge sig till tåls...

Gokvällskram till er alla ♥