söndag 4 september 2011

Fortsatt segt här

Helgen har gått och den har väl gått hyfsat bra. Jag och mannen har som vanligt delat på oss rätt mycket, men fått några timmar tillsammans hela familjen också. Men tyvärr är det så att sonen fungerar bäst när man är ensam med honom....

Jag känner mig fortsatt lite låg, men det är väl övergående hoppas jag. I onsdags kväll var jag nära bristningsgränsen men höll ihop ända till kvällen. Torsdagen tänkte jag använda till att pusta ut och vila min överhettade hjärna, men hade en grej planerad först som jag inte ville ställa in. Sen hände det en tragisk sak med en av våra anställdas familjemedlem som gjorde att jag fick ta tag i hennes jobb på torsdag em och kväll och även fredagen förutom mitt eget jobb. Naturligtvis går en massa tankar till henne och hennes situation just nu och jag lider mycket med dem. Jag fick jobba och gnugga geniknölarna när jag som mest behövde vila, men jag kommer väl igen snart.....




Nu sitter jag här på jobbet igen och försöker få mitt jobb avklarat för idag, längtar hem. Men det dröjer säkert ett bra tag till innan jag får slå mig till ro hemma. I vilket fall som helst så ligger en ny vecka framför oss och vi får se vad den för med sig. Bl a har vi ett möte på resursskolan i slutet på veckan. Ska bli spännande och intressant! Vi hoppas på att kunna reda ut lite detaljer där så det kommer att lugna sig för sonen snart. Det vore helt underbart att kunna komma tillbaka till den harmoni han hade förra terminen.....

1 kommentar:

Anonym sa...

Men käraste lilla du! Vilken otur att det skulle inträffa just nu då du egentligen inte har orken att fixa med allt på ditt jobb som du har i vanliga fall, att du fick ännu mer att göra. Visst, självklart går ju tankarna till de som är drabbade, så är det ju, men du orkar ju såklart inte hur mycket som helst hur gärna du än vill.
Var rädd om dig och hoppas att det blir ett väldigt bra möte på skolan, så ni kan komma tillbaka till er vardag som ni hade i våras igen.
Stora kramar till dig, du är en vän man önskar alla, och jag är verkligen en av dem som fått glädjen av att vara det :)
//Lenaeff