Ett år har gått!

Nu tar jag sats och försöker skriva ikapp lite. Kanske delar jag upp nyheterna på olika inlägg, det beror på hur skrivandet funkar för mig då vi har Turbo hemma nu. Men mannen assisterar medan jag går undan och är för mig själv en stund.

Jag måste börja med att skriva om bostadsanpassningen. Vet ni - det har nu gått ETT ÅR sen vi fick vår ansökan beviljad! Hittade detta inlägg som jag skrev för ganska precis ett år sen. Det är förstås en lång tid när behovet är stort, men nu är snart byggprojektet i hamn och står snart klart.

"Allrummet" som det ser ut just nu.... 

Men hur kunde det ta så lång tid? Då, när vi fick det beviljat visste vi bara att NÅGOT skulle byggas, men inte VAD. Turerna och diskussionerna var många och långa innan det klubbades hur slutresultatet skulle bli. Dessa många och långa möten och diskussioner var nödvändiga även om vi var otåliga. Men det gav ett resultat som vi alla tror är det absolut bästa för oss och Turbo.

Ansökningen gällde ju egentligen något ljudisolerat rum, men de erfarna cheferna i kommunen tänkte steget längre åt oss. Hur ser det ut om exempelvis 5 år? Vad har vi och Turbo för behov då? I nuläget finns det inget boende i kommunen som skulle passa Turbo. Ett gruppboende är inte att tänka på för honom. Att bygga en liten lägenhet i anslutning till vårt hus, verkade vara bästa lösningen.

Pentryt som det ser ut just nu.....

Nu är det inte många veckor kvar tills det står helt klart! Det kommer att bli underbart när vi får ta utbyggnaden i bruk!! Jag och mannen ska få återta vårt hem och slippa fly hemmet så fort någon utomstående assistent kommer till Turbo. Det börjar kännas mer och mer omänskligt och ohållbart med den här situationen som vi har just nu.

Planer har vi angående framtida assistans när bygget står klart. Vissa saker skulle vi behöva ändra på för att jag och mannen ska orka framöver. Och vi har f n fem fantastiska assistenter som är helt suveräna med Turbo och förutsättningarna finns att kunna göra framsteg med honom. En assistent jobbar inte just nu, men är på ingående igen och en är relativt ny men jag tror stenhårt på honom och han känns klockren för Turbo. Men mer om våra planer i ett annat inlägg senare.

Just nu har vi Turbo hemma, trots att det är korttidshelg. Tyvärr blev det lite personalbrist på korttids denna helgen så detta dygnet funkar det inte att han är där. Men vi får vara nöjda med att vi hann med det som var inplanerat under gårdagen. Först jobb och sen en liten utflykt med ledningsgruppen på jobbet.

Kvällen blev minnesvärd på flera olika sätt. Först bowling som för min del blev lite speciell och sen också ett restaurangbesök som vi alla kommer att minnas. Vi fick en servitris som var nyanställd och hade sin första dag på jobbet.... Inte alltid så lätt..... ;) Det slutade iaf med att vi hade så mycket dryck på bordet så vi kunde inte dricka upp allt - och det berodde inte på att vi hade beställt in allt! ☺☺☺

Lite sömn och sen var det dags att hämta hem Turbo. Men vi har en ganska skön lördag så här långt, även om vi har berättat om en annorlunda grej för honom som inträffar om en vecka. Det får smälta nu och sen hoppas vi att lugnet fortsätter hela långa dagen.

Fler nyheter berättar jag om i kommande inlägg....
Njut av värmen nu! Kram, kram ♥

PS. Vi är förstås överlyckliga över den bostadsanpassning som ställs i ordning här hos oss. Berörda chefer i denna kommun har verkligen förstått Turbos enorma behov. Vi är glada och tacksamma! MEN, läs om vad min vän Nina skriver på sin blogg om deras situation. Det är skrämmande hur en kommun kan motarbeta de behov som finns. Läs t ex detta inlägg! Tur vi bor på rätt ställe! Jag vet inte hur vi hade orkat om vi inte fått den fina hjälp från kommunen som vi får och fått.