Trevlig träff och smitande katt

Det är redan tisdag och en sammanfattning av helgen som gick - det behövs egentligen bara ett enda ord - NJUTBART!! Vi hade, som jag skrev tidigare, en med våra mått mätt, en lugn och fin helg. Innan helgen kom så ångrade vi nästan att vi inte hade satt in en utomstående assistent på åtminstone ett pass, men helgen avlöpte bättre än väntat så det var skönt ändå att det blev som det blev. Hade vi satt in  en annan assistent så hade jag och mannen varit piskade att lämna hemmet. Det kände vi inte riktigt för....

Å andra sidan känns det ändå som att jag bara har ränt (men jag har varit hemma en hel del också). Helgen avslutades med att jag åkte in till stan för att träffa en mamma som jag lärt känna genom bloggandet. Hon och hennes son var på besök utanför stan och när sonen hade ett ärende så passade vi på att träffas för en fika och kram. Så härligt att det blev av! Det är inte ofta vi kan ses pga avståndet i detta avlånga land.

Tack Sam för lånet av bilden!

Nu är det en ny vecka och den har börjat hyfsat lugnt, förutom ett utbrott här i em när Turbo kom hem från "stugan vid sjön". Men det gick relativt snabbt över efter att han fått en reaktion och sen ha legat i sängen en stund. Vi hoppas på att resten av dagen ska avlöpa smärtfritt.

Det börjar dra ihop sig till att bostadsanpassningen snart ska stå färdig. Oj, vad vi längtar! Ska inte orda så mycket om att vi tycker det ska bli underbart, för det vet ni att vi tycker! Det ska också bli skönt att inte ha en massa byggjobbare springandes här. Nu har de för det mesta skött sig själva, men lite passning har det varit.
Igår inträffade en sak som inte får hända. De hade lyckats öppna så en av katterna smitit ut under dagen. Det var rena turen att vi just igår hade förberett Turbo på att mannen skulle vara hemma och klippa gräset på kvällen medan assistent Erik var här. Mannen hittade katten ute - blöt, rädd och kall. Han hade nog varit ute ganska många timmar.
Som tur var så hade inte Turbo märkt att den var ute. Hade han förstått det så hade det blivit ett rejält utbrott i ren rädsla och oro. Han är inte van att katterna går ut och känner sig väldigt rädd och osäker och fått rejäla utbrott när det någon enstaka gång har hänt.

Medan mannen klippte gräset och "jagade" katten så åkte jag iväg en del mil. Jag gjorde ett besök hos Kents syster och blev ompysslad av henne en stund. Härligt och spännande! Nu återstår det att se om jag tål hennes behandling av mig.... mm..... men känner mig tyvärr, tyvärr lite negativ just nu.... :(

Idag har jag haft telefonkontakt med Turbos nya läkare. Vi har konfererat lite, få se vad som händer framöver.... Inlägget om besöket dröjer lite, men det kommer.

Kram, kram ♥