Kan inte låta bli att skriva ett litet snabbt inlägg här ikväll. Jag och Turbo hade en helt underbar kväll/natt igår! Mannen hade somnat, men jag satt kvar ute på altanen och kopplade av medan det ösregnade, blixtrade och mullrade. Jag hade ingen lust att gå in. Det var varmt och skönt och ljuvligt i sommarnatten.
Sen att det blev lite fel idag när jag åkte iväg efter frukosten utan att Turbo hade vaknat, är en helt annan historia....
Man ska komma ihåg allt - t ex att verkligen försöka inpränta i honom att jag kanske inte är hemma när han vaknar nästa morgon, beroende på NÄR han vaknar... Och hur ska man veta det? Ja, ja, vi löste det genom att jag åkte hem och han fick landa lite efter ett utbrott och sen kunde jag åka iväg igen.
Kram på er i sommarvärmen!
PS. Tackar för era kommentarer ang inlägget med bl a medicinen igår. Jag kommer att berätta mer om det i ett kommande inlägg.
Skickat via Blogsy
1 kommentar:
Vad mysigt! Förstår att du inte ville bryta med att sova :)
Det där bekymret har vi med - Vem är här när Sandra vaknar? För ibland tar hon sovmorgon, och ibland vaknar hon tidigare än normalt. Det kan skilja på flera timmar... Så i nya schemat som ska jobbas fram har vi med det i beräkningen så den som jobbar natten kommer jobba kommande dag.
Sandra fixar inte att nån kanske är kvar eller kanske hinner komma, så vi löser det genom att säga den som vi vet är här, och den andra får helt enkelt gå undan.
Till synes små bagateller som ställer till det ordentligt i "Diagnoslandet" <3
Kramar om!
Skicka en kommentar