tisdag 20 september 2011

Hoppet ökar igen

Nu är det så jag börjar hoppas och tro på riktigt att sonen börjar landa med den nya skolan och all ny personal ☺. Idag är andra dagen i rad som sonen är lugn och go´ och inte är labil. Det har inte hänt sen skolan startade :) Då kan man väl nästan tro på allvar att det går åt rätt håll nu?!
I morse var sonen så go´ och skojade med mig och var jätteglad när han åkte iväg med taxin - underbart att se! Och i eftermiddag nu har vi haft det lugnt och mysigt.
Ett utbrott har vi klarat av, men det hade det blivit oavsett hur bra dagen än varit. Jag var tvungen att tala om för sonen att N inte kan komma och assistera som vanligt denna veckan pga en utbildning han måste göra tillfälligt några dagar. Tyvärr hittade jag inget sätt att vinkla det så sonen blev nöjd utan han small av ordentligt, men det hade jag räknat med....




Just nu är jag inne i en period då jag känner mig heltänd på att börja jobba med sonens utbrott på allvar igen. Har ju varit det förut men det har runnit ut i sanden.... Men ju större han blir desto mer akut blir det. Hade han träffat mig med den sparken han siktade mot mig med idag så...... men ibland ska man ha lite tur och ha millimetrarna på sin sida också. Men iaf.... jag drog fram boxningssäcken till honom så han fick chans att avreagera sig på den i stället, men det passar förstås inte. På nåt sätt skulle jag behöva lägga fram för honom med hjälp av bilder el dyl som visar att det inte är ok att ge sig på andra eller välta möbler. Han måste få bli arg förstås, men han skulle behöva rikta ilskan mot något som är ok. Hur jag ska gå till väga har jag inte kommit fram till än, men jag funderar.... det är ju här man skulle ha en KBT-specialist till hjälp....




Nåja, efter utbrottet lugnade han sig igen och blev lugn och go´ igen. Det fortsatte inte att vara ostadigt efteråt, så han kändes mycket stabilare idag. Idag har det heller inte varit så många tjatiga frågor att svara på.... Tror att de där frågorna är nån typ av tvång som kommer då han är orolig och ostabil. Ungefär som tics, skulle jag tro. Det blir ju också värre när man inte är stabil. Just nu är det iaf frid och fröjd här hos oss.

En spännande vecka börjar det arta sig att bli, iaf slutet på veckan. Fick precis besked om att jag har ett möte inbokat med en journalist på fredag. Spännande att se vad det mötet kan leda till..... Kanske, kanske kan det i helgen också bli ett par nya spännande möten för min del, vi får se.....! Livet är bra spännande och intressant ibland!

Kramisar till er alla, kära läsare ♥

3 kommentarer:

Nina sa...

Vad glad jag blir! :) Så klart att du har rätt, det är på väg åt rätt håll! Så skönt! :)

Hoppas ni får ordning på den där ilskan så ingen kommer till skada.. Han blir ju inte mindre med åren. Sandra har aldrig gått på oss när hon blivit arg, men däremot slagit sig själv i huvudet/ansiktet eller bitit sig i handen. Men inte så allvarligt, tack och lov. Jobbig sits det där. Som sagt, hoppas ni snart hittar en lösning som funkar!

Vad skoj med journalisten! Du får berätta mer :) :)

Jag hoppas oxå på ett till kul möte, om än lite kort...

Ha det fin-fint!
Kram Nina!

margareta sa...

har din son även tourettesyndrom???eftersom du nämner tvång o tics bara en fundering jag hade mvh

Anonym sa...

men du en sån underbar bild på dina katter...så gosigt de verkar ha det, men det är kanske skenet som bedrar? ;
Så härligt att höra att sonen varit lugn igen, men oväntade händelser är ju som alltid ett orosmoment men då är man ju mera förberedd och ar lättare att komma igenom och över det tillsammans på nåt vis.
Hmmm... en journalist? Är det så att damen vunnit nåt i "fotomaran" eller fick du bara mersmak sist du var med i tidningen ;)
Hoppas att du får en bra start på dagen imorgon, Kram på dig!