Kan vi hoppas på bättring??

Jaha, så var det fredag idag och veckan är snart till ända. Sista skoldagen för veckan. Jag tycker det är lite jobbigt att kliva upp på morgonen och inte veta hur Turbo mår för dagen eller om jag får iväg honom till skolan.
Idag var han lite under isen, men ändå så pass så det gick att få honom med taxin till skolan. När han åkt iväg så pustar jag ut, man har liksom gjort ett litet arbetspass redan tidigt på morgonen. Det gäller att vakta sin tunga så det inte slinker ur nån mening som tas på fel sätt, det kan spoliera hans skoldag och han blir hemma. Iväg kom han iaf!

Nu tänkte jag ta och berätta lite av det som blev sagt vid vårt möte med skolchefen i onsdags. Jag och mannen spydde ut vårt missnöje över hur skolan skötts under det här läsåret. Nu när Turbo t o m mår dåligt så är måttet rågat, det får inte fortsätta så här för hans hälsas skull. Jag och mannen var pålästa och vi hade ordentliga punkter nedskrivna som vi ville framhålla så vi inte skulle missa nåt väsentligt. Han är bra att prata med, vår skolchef, men han hade en helt annan uppfattning av rektorn och hennes förståelse.... men det verkar som han förstod oss ändå och han tog oss på allvar. Mannen kallade honom för "proffessionell slingrare" ;), men det var med glimten i ögat och det GÅR faktiskt att skämta med skolchefen! Men som sagt, vi sparade inte på att berätta om vårt missnöje.

Att Turbo nu visar tecken på depression såg han väldigt allvarligt på. Vi berättade vad vi misstänker är orsaken och han var med på att detta måste åtgärdas snabbt. Personalen behöver gå den utbildningen som förra assistenten fick gå men rektorn har sagt att det fattas pengar. Det hade skolchefen svårt att förstå - det finns pengar till utbildning!! Där ser man... då kanske det sätts i verket snart då!

En annan åtgärd vi kommer att vidta omgående är att skriva ett åtgärdsprogram för Turbo. Det är inte gjort och det blev han förvånad över, så det har rektorn fått påtalat för sig. Vi ska träffas nästa vecka och fixa ett sånt. Där vill vi ha med alla behov som Turbo har för det blir juridiskt bindande. T ex att han behöver ha enskild undervisning är faktiskt en viktig anpassning om han ska klara målen i alla ämnen. Upprättas ett åtgärdsprogram så har man en bra hållhake på att anpassningarna genomförs, det går inte att slingra sig lika lätt. Vi ska också försöka få med upplägget runt honom med personal, läraren Nk skulle fundera ut nåt bra där.
Det var lite av det som blev sagt och skolchefen kommer att följa upp vissa saker här.

Idag har jag pratat med rektorn igen, hon ringde igår också så nu är det tät kontakt mellan oss. Hon förstår att det inte är nåt annat som gäller, här gäller det att försöka lösa problemen som uppstått. Det hon jobbar på nu är lösningen på de veckor då läraren Nk kommer att ha semester. Hon har ingen lösning klar än, men jobbar på en tanke som egentligen låter jättebra i den situation som nu råder. Men jag tror inte att den lösningen kommer att fungera förrän jag får svart på vitt på det. Hon får någon dag till där..... Men nu när Turbo mår dåligt så vore det bra med en lösning som gör att han kan klättra uppåt i stället för nedåt....

Vårt samtal idag gjorde faktiskt att jag kanske, kanske kan börja tro på denna rektor igen. Jag vet att hon haft ett hemskt år, problem både jobbmässigt och på det privata planet. Till nästa läsår ska hon få en betydligt lättare sits och kan ägna mer tid till resursskolan. Och jag är inte den som är den, alla kan bättra sig och jag kan glömma det som gick snett och se framåt. Men vi kommer inte att släppa problemen en millimeter utan att ha koll på att det går framåt och i det här fallet tror jag inget förrän det skett. Men faktum är att samtalet vi hade idag kändes förvånansvärt bra..... hmm.... jag blir inte klok på detta!

Men iaf.... kontakten med läraren Nk är också tät just nu. Han är naturligtvis bekymrad över Turbos mående och det viktigaste just nu är att sätta in alla insatser vi kan så han mår bra igen. De har gjort en radikal omvändning i sitt bemötande med honom på skolan så gott det nu går. Nk har också haft kontakt med den assistent han hade på förra skolan. Tror han fick en hel del matnyttigt från henne som han kommer att kunna använda sig av. Bra med tips från en som varit med under en längre period och som passade så bra för jobbet. En helt underbar människa, men det vet ni ju att jag tycker! Och jag tror att det kommer att bli lika bra med Nk om han bara får rätta förutsättningarna ifrån ledningen nu!

Nu är det lite ledighet som ligger framför oss. Det är fyra helt skolfria dagar och jag och mannen kommer att lägga allt vårt krut på att försöka få Turbo på fötter igen så vi får tillbaka vår glada och bekymmersfria kille!
Jag önskar er alla en finfin fredagskväll med mycket mys ♥ Kram, kram ♥

PS. Jag vill egentligen ha en positiv och glad blogg. Men tyvärr blir det lite negativa saker som jag skriver i det här läget. Jag är absolut inte ute efter att svartmåla någon. Men läget har ju blivit som det har blivit och bloggen är till för att visa hur det kan vara att leva i Diagnoslandet och tyvärr blir det onödiga problem av olika orsaker ibland. Och då blir inte livet lättare precis. Samtidigt hoppas jag kunna visa att det lönar sig att gå till högre instans även om många tycker det är ett stort steg. Förhoppningsvis kan min blogg också visa att det kan bli bra även om förtroendet för en rektor har varit helt förstört. Men där är vi inte riktigt än.....