"Det är harmoni här hemma nu också och det ska nog hålla i sig resten av dagen om inget oförutsett inträffar."
Så där såg sista meningen ut på inlägget igår! Jag hann inte mer än skriva det och klicka på publicera så började motgångarna för Turbo.... Fick telefonsamtal från N som berättade att han blivit sjuk i feber m m så han kan inte komma och assistera idag som tänkt. Av erfarenhet vet jag att detta är inget populärt besked att ge till Turbo, det leder lätt till ett utbrott. Sist det blev så här så fick jag skärsår i foten... Gick och gruvade mig och tog sats och försökte komma på ett bra sätt att säga det på, försöka väva in nåt positivt i det hela. Det var inte så lätt att komma på nåt positivt med att inte N kommer. Men på något sätt lyckades jag så Turbo tog det bra iaf! Pust, faran över!
MEN sen kom nästa motgång!! Turbo ville fixa en överraskning till T på korttids och det skulle han få göra för det var ju lite kul, tyckte vi. Det skulle fixas på nätet men naturligtvis skulle det krångla.... Både jag och mannen försökte hjälpa honom men lyckades inte få ordning på det. Vi ringde storebror Charlie för att se om han kunde hjälpa oss, men då var han på nån konsert så det gick ju inte. Då brast det för Turbo när vi inte löste problemet, så ett utbrott kom då. Absolut väntat, men jag tyckte ändå det blev lindrigare än jag trott det skulle bli.
Sen var det dags för läggproceduren som inte är det lättaste i vanliga fall. Nu drog jag på det för det gällde att ta det lugnt med honom. Till slut låg han i sängen utan att ha fått ett till utbrott. Det var t o m så mannen berömde mig, han fattade inte hur jag bar mig åt, det var ju som uppgjort för stort utbrott! Rätt nöjd känner man sig efteråt när man lyckats avstyra ett stort brak, men det krävs en hel del ansträngning och att ligga steget före och ha fantasi. Igår var det jag som lyckades, en annan gång är det mannen. Tur vi är två så den som är mest på hugget får ta det när det krisar.
Ikväll ska jag åka iväg lite hemifrån så då får mannen sköta markplanet. Det blir lite att stå i för honom. Det är både duschning, läggning och att lösa problemet från igår men nu med hjälp av Charlie på telefon.... Jag ska hålla mig borta tills Turbo ligger i sängen tror jag.... ;)
Hittills i em har det varit lugnt och de har haft det lugnt på korttids också. Men idag ska jag inte skriva att det antagligen håller i sig hela kvällen, för det vet man ju aldrig....
Kramar ♥
2 kommentarer:
Men ååh.. Känner igen det där. Och trött blir man av allt steget-före-tänk och försöka-undvika-utbrott. Duktig du är! :)
Stackars Turbo, det är inte lätt att hantera motgångarna när dom kommer flera på en gång. Det kan ju få vemsomhelst att tappa humöret. Hoppas "idag" flyter på bra.
Må fint!
Kram Nina!
Jag måste säga att jag beundrar alla er som alltid måste ligga steget före, något alldeles enormt. Ni är så duktiga, har sånt tålamod och sån ork....Jo jag vet att den tar slut, orken, allt som oftast, men ni reser er alltid,tar nya tag och klarar av dagen och nästa dag, och nästa....ni är så beundransvärda <3
hoppas maken får en bra kväll med flyt och att du får en avkopplande kväll för dig själv.
Massor av kramar//Annelie
Skicka en kommentar