söndag 16 september 2018

Fortsättningen

I det här inlägget fortsätter jag att resumera sommaren. Jag är inte på hugget att skriva idag, men sitter på tåget och känner att det är enda chansen för mig att komma ikapp, så jag gör ett försök. 
Under sommaren har jag och mannen inte kunnat komma ifrån någon längre tid, så vi har gjort små utflykter som inte blivit så långt bort. Men det är bättre än inget. Om mitt bloggande fortsätter, så berättar jag om orsaken till att vi varit lite mer låsta till hemmet. 

I alla fall så fick jag och mannen ett dygn på en ort bara några mil hemifrån. Under det dygnet hann vi bl a med att besöka ett museum i en park där vi strosade ett tag. 


Ett annat dygn kom vi iväg till Jönköping för att utforska lite vackra platser där. Detta dygnet hade vi tagit hjälp av assistent ”Kent” för att komma loss, när vi inte hade korttidsdygn. Tyvärr fick jag en rejäl allergi dagarna innan, pga att jag fått i mig nåt felaktigt, så det där dygnet var inte alltför roligt. Jag kämpade på så gott jag kunde, men efter natten så drog vi hemåt fortare än kvickt. Inte som vi tänkt oss, precis. 
 




Lite senare under sommaren tog mannen med sig Turbo ut på de årliga dygnen då de är för sig själva lite. Turbo får lite miljöombyte och jag får vara helt ensam hemma för att ladda batterierna. SOM det behövs! Denna gången inledde jag inte något projekt jag skulle hinna med medan de var borta, utan ansträngde mig för att bara vara. Något litet vettigt gjorde jag förstås, men avkoppling fick hög prioritet. Jag åkte till sjön alla dagar de var borta, bara för att promenera och/eller njuta av det vackra. Riktigt värdefulla dygn! 






De sista dagarna på vår semester från vårt andra jobb, kom jag och mannen så iväg på en liten minitripp några dygn. Inget märkvärdigt, men ändå så efterlängtat. Det blev en lite annorlunda tripp, då vi utgick från en stad och gjorde ett par längre utflykter därifrån. Bl a fick jag äntligen komma till den där ”kända” bilkyrkogården och fota! Och mannen hade också kameran med sig! 😊


 
Många bilar fanns det som hade sett sina bästa dar. 🙂


En del skratt och flams tog vi oss tid till också... 😂 



Och ännu mera foton togs innan vi styrde kosan hemåt, nöjda och belåtna. Detta charmiga ödehus hittade vi i skogen. 


Nu har hösten kommit efter en lång sommar. Jag har gått på en plågsam behandling, men inget som är farligt. Men det, tillsammans med att jag åkt på ett par riktigt allvarliga allergianfall, har tagit på krafterna en del. 



När det gäller allergin så måste jag nu helt sluta chansa. Det blir för allvarligt och det tar alldeles för lång tid för mig att återhämta mig. 
Min ”hemliga” sjukdom har jag kvar och har nu haft den i två år. Den frodas och ger sig inte.. så är det.. 
”Resan” med ”lillebror” går vidare och kommer att göra så under lång tid, på gott och ont. Det är en pärs emellanåt, men det går framåt och vi lär känna varann ordentligt på djupet. 

Veckorna gick och till slut kände jag att jag bara behövde en sån där helt ensamdag där jag tog med mig kameran och åkte en runda med bilen. Att åka dit näsan pekar och bara vara, stanna där jag vill, utforska det som ser spännande och intressant ut och utan att ha en enda tid att passa. Mannen tyckte jag skulle ta en lördag då han och Turbo fick en egendag tillsammans. Sagt och gjort, jag packade fikaväskan och kameran och oj, vilka ställen jag hittade! Här, t ex, satt jag länge och njöt av ett obeskrivligt lugn: 



Jag fotade även en storskarv på ett annat ställe. En riktig energiladdardag blev det. 


 Det här var sommaren i stora drag. Vad som hänt på Turbo-fronten ska jag skriva om i nästa inlägg förhoppningsvis. Just nu är vi snart hemma efter en helg då jag och mannen varit bortresta. Ett turbulent sista dygn blev det... och det känns lite tungt.. 😕

Kram på er! 💕

3 kommentarer:

Nina sa...

Men åååh, vad jag saknar dig!
Kram!

Anonym sa...

Snälla stanna kvar ♡ om du bara orkar. Hälsningar från Agneta i Finland

Anonym sa...

Följt din blogg många år Din blogg är en av mina favorit bloggar stanna kvar snälla.