Nu har vi hämtat hem sonen från korttids. Det ser ut att ha gått bra den här helgen också. Den här helgen har jag tänkt mycket på hur det skulle funka för dem på korttids. Vanligtvis brukar jag släppa såna tankar när han väl är lämnad, men denna gången har det inte riktigt gått att låta bli att fundera lite extra.
E jobbade som vanligt fred-lörd morgon. Sen kom T och tog över från lörd morgon tills vi hämtade på sönd em. T hann lagom introduceras i jobbet med sonen och jobba ett par gånger, sen inträffade en tragisk händelse i hans familj. Därför har T inte jobbat på ett par gånger nu. Jag är glad över att han nu är tillbaka, och han har varit efterlängtad av sonen. Min önskan är att sonen ska ha varit extra snäll mot T och tagit det lite varligt, men med sonens diagnoser så vet man att det inte alltid är så planerat det han säger eller gör. Diagnoserna gör ju också att kommentarer och dyl kan vara väldigt rakt på sak och inte så inlindat i mjuka ord alla gånger. Sonen vet vad som hänt och därför kan det säkert ha kommit en del frågor och kommentarer från honom. Jag hoppas iaf att det funkat hyfsat och att T vet hur de här barnen fungerar utan att de menar nåt illa med det.
.jpg)
Sonen är iaf på gott humör här hemma i kväll. En stor eloge till alla inblandade på korttids - både chefen och personalen som gör att sonen stortrivs där! Han sa häromdan att han skulle kunna tänka sig att vara där varje helg om han fick det. Vilket gott betyg! Nuförtiden är det aldrig några problem att lämna honom där, förr var det alltid gråt och en massa kläng på oss innan man fick bryta sig loss för att kunna åka därifrån. Men jag förstår att han tycker det är bra nu - tänk att ha en kompis hela helgen och att de enbart gör sånt som sonen tycker om. Vilken 12-åring som helst hade ju gillat en sån situation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar