Precis efter att jag fått iväg sonen med taxin till skolan så dök målarmästaren upp. Han frågade om det var katten som rev i tapeterna... nja, jag ska väl inte skylla på katten.... I vilket fall som helst så trodde han att det var ett jobb för en man i en vecka, alltså ca 40 timmar! Hål i plånboken, men om man tänker efter - för oss hade det tagit minst den dubbla tiden eftersom vi är ovana och inte har de rätta verktygen. Var skulle jag eller mannen få dessa 80-100 timmarna ifrån när diagnoserna pockar på uppmärksamhet hela tiden. Jag övertygar mig själv med att det ändå är rätt beslut att leja bort arbetet så det blir gjort nån gång. Så nu kör vi! Han skulle återkomma om tid när de ska sätta igång, men troligtvis blir det på måndag.
Tidigt på fredag morgon bär det av till Stockholm med tåg för mig och mannen. Vi ska dit på mässa genom jobbet. Eftersom vi åker tåg tänkte jag läsa nåt vettigt. Idag har jag försökt få tag på boken "Explosiva barn" av Ross Greene. Har ringt runt till alla bokhandlare inom 4 mils avstånd men ingen har den och den är slut på förlaget för tillfället. Har också kollat på nätet men den är slut överallt. Och på biblioteket var den utlånad, typiskt. Får komma på nåt annat att läsa - fototidningar kanske och försöka lära mig nåt där .
Nu har jag äntligen fått ringa alla telefonsamtal så helgen ska funka för sonen, det ska dirigeras om taxi, vi måste veta vilken personal som jobbar på korttids och fixa och dona så det inte blir nån miss - men nu tror jag allt är ordnat. Extra omständigt denna helgen eftersom sonen ska vara där ett extra dygn.
Har försökt hålla tankarna borta från detta med skolbeskedsantydningarna jag fick igår, men det är svårt. Har kollat skolverkets sida på nätet för att förbereda mig lite på vad man har att sätta emot om det blir ett definitivt avslag med den anpassade skolan. Man är ju inte van vid den här situationen och vet inte vart man vänder sig för att få hjälp.
Och en sak till har jag gjort idag: svarat på alla era kommentarer som jag blir så glad över! Har legat lite efter, men tagit ikapp det nu. Det är så roligt när ni läsare lämnar ett avtryck på bloggen i form av en kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar