Denna veckan går till historien! En massa grejer står i agendan och jag/vi har betat av dag för dag det som varit inplanerat. Nu är det bara helgen kvar av veckan och helgen innehåller mycket den också. Phu!! Överlever jag detta så....
Mycket är det som ska planeras och göras. Jag och mannen tänkte smita iväg några dygn nästa vecka, på en liten semestertripp tillsammans med ett par vänner från tonåren. Vi har hittat varann igen tack vare fejan, och det ska bli riktigt skoj bara vi kommer iväg.
Nu är det ju inte så bara för oss att packa en väska och sticka. Alla detaljer måste klaffa när det gäller Turbo och inget får missas. Vi har planerat in i schemat så ett par assistenter kommer att jobba dygn med Turbo här hemma och sova här. Det är förstås en lite annorlunda situation mot vad Turbo är van vid. Kent och Timmy har haft grabbhelg här tillsammans med Turbo vid ett par tillfällen men nu blir det Kent och Erik som delar upp dygnen mellan sig. Men jag känner mig heltrygg med detta och vi gör allt för att även Turbo ska känna så. Därför måste jag komma ihåg alla detaljer som assistenterna behöver veta, och sen förmedla det till dem. Jag tror iaf att det blir kanonbra för dem!
Mycket annat är det som ska fixas också innan vi kommer iväg. Ett "stort" bekymmer som jag haft är hur jag ska kunna surfa och därmed också blogga från resmålet. Eftersom det inte är i Sverige så funkar inte mitt abonnemang på mobilen så bra. Eller... funkar gör det, men det blir antagligen onödigt dyrt så det vågar jag inte chansa på. Men nu tror jag att jag fixat det så det ska bli hyfsat billigt och bra. Jag skulle så gärna vilja blogga med såna där korta och snabba inlägg, flera stycken om dan så att ni som vill kan hänga med på resan och för min egen dagboks skull. Spännande blir det säkert, bara vi överlever flygresorna (nej, jag är inte så glad över att flyga....).
Igår glömde jag ju rapportera om en positiv sak som hände. Mannen fick tag på "fel" rektor på gymnasieskolan. Turbo brottas med ett problem på skoltid och jag har lovat att vi skulle ta tag i det ordentligt. Jag körde fast efter att ha blivit bollad vidare till annan personal. Mannen tog tag i det i stället eftersom jag var överbelastad med annat. Han fick prata med en rektor som verkligen förstod problemet och lovade att forska i det och återkomma sen! Så bra med förstående chefer som är insatta i hur det är att leva med autism! Vad glad man blir! En spännande fortsättning lär följa.
Kram på er alla ♥
1 kommentar:
Här händer det grejor i vanlig ordning. Hoppas planerna går som planerat så ni får en riktigt skön resa!
Kramen <3
Skicka en kommentar