Många problem att lösa....

Jahapp, fulltankad på energi efter tjejdygnen så slängs man in i vardagen direkt. Men jag ska eg inte klaga. De där dygnen gjorde sååå gott! Lever länge på minnena därifrån och jag har ju "bara" 500 bilder från tjejdygnen att ta fram när jag saknar för mycket. Även om det inte blev många timmars sömn (sova hann vi inte med) så fick vi energi av varann ändå. Oj, vad jag njutit!

Mannen är trött och seg efter min minisemester så idag har han en off-dag. Det är inte så konstigt för det tar på krafterna att vara ensam med Turbo ett par dygn. Men det har ändå gått bra för dem. Mannen hade samma sorts mornar som jag brukar ha - utbrott när snickarna stör och ibland var det lugnare.

Under tiden som jag var borta har Kent hunnit haft med sig nya assistenten Ronny ett par dagar. Det är tänkt att han ska ta över den tid som den assistent har som är frånvarande en tid just nu. Några ytterligare upplärningstillfällen tillsammans med Kent, så blir det säkerligen kanon. Vi tror på detta!


Igår hade jag en sån där dag då jag behövde ringa en del samtal som inte kändes alltför roliga. Men jag måste beta av dem och få dem gjorda. De var av lite varierad art.

Bl a var jag tvungen att ta upp en stor oklarhet med assistansbolagets ledning. Det var en grej som gnagt i mig några dagar. Jag är rak och öppen och tycker det är en fördel att vi kan ha en öppen dialog när det behövs, det gillas! Upplösning får vi avvakta och vi hoppas på en bra lösning där, för allas skull. Fortsättning följer....

Jag, mannen och Kent hade också diskuterat detta med lokalfrågan för Turbo under skoltid. "Stugan vid sjön" måste på sikt bytas ut mot annan lokal, vilket inte blir lätt att hitta. Vi hade fått ett förslag, men i diskussion med Kent kom vi fram till att det inte kommer att fungera för assistenterna att jobba på det sätt som skulle bli nödvändigt i detta fallet. Så jag fick ringa den ansvarige och rata förslaget. Det kändes "så där" när vi vet att kommunen försöker hitta något, och vi samtidigt vet att lokaler inte växer på träd. Men vi måste ju känna att det fungerar, annars resulterar det i utbrott från Turbos sida. Fortsättning följer....

Jag behövde också ringa och reda ut en annan sak som oroar Turbo under skoltid. Jag fick äntligen, efter två veckors försök, tag i vår kontaktperson på skolan. Hon bollade mig vidare till en annan ansvarig. Detta är en person som inte är insatt i Turbos problematik, så det var lite svårt att nå fram med mitt budskap där. Men även där blev jag bollad vidare, så jag gör ett försök på måndag att få till en lösning på problemet som är stort för Turbo. Ett par utbrott har han redan avverkat pga det. Fortsättning följer....

Mitt i allt detta så sprang vardagen ikapp mig efter att ha förträngt vissa saker i o m att jag åkte till kusten och träffade tjejerna. Det sitter kvar spår i mig efter en av de värsta veckorna.... Tyvärr kan jag inte skaka av mig det så snabbt. Lite ventilering med bästa mannen och bästa "lillebror" var nödvändig och det känns så gott att kunna göra så.

Det känns som det är mycket nu och som om allt inte vore nog så planerar jag och mannen att åka bort en del dygn om några veckor. Därför håller vi på att, tillsammans med Kent, pussla ihop assistansschemat så det ska passa både assistenter och framför allt Turbo, så han kan känna sig trygg när vi är borta.

Inlägget idag blev tillräckligt långt så jag får rapportera om bygget i nästa inlägg. Det har ju hänt en del sen sist jag visade nån bild därifrån.
Ha en fortsatt trevlig lördag! Kram på er ♥