Lugnt och fint trots nyheter

Nej, här fortsätter vi att inte fatta någonting om hur vissa saker bara flyter på nu! Men vi njuter! Har man inte levt i ett inferno som vi gjort tidigare under flera långa perioder så kanske man inte riktigt kan sätta sig in i hur skönt det är att ha ett sånt här lugn omkring sig som vi har nu. Men jag vill försöka förmedla känslan så gott det går....

Trötta Felix

Jag tror det är första gången sen Turbo slutade 6:an - alltså ungefär 1,5 år sen - som Turbo är så här fullständigt harmonisk som han är nu. För 1,5 år sen började han 7:an i en nystartad resursskola. Där blev det väldigt turbulent med att personalen kom och gick och det blev ingen riktig ordning. När lugnet var på g igen så var det dags för nästa personal att sluta och så höll det på. Nu har det varit stabilt under denna terminen (även om vi föräldrar fått kämpa för det) och det märks på Turbo.

Visst har vi haft långa och lugna perioder innan också, men inte med den fullständiga harmoni som råder just nu. Men det svänger snabbt, det är vi så väl medvetna om. Helgen för ett par veckor sen var inte alls så lugn som denna helgen varit..... förra veckan hade vi också ett par dagar då allt var fel - berodde på att en resursperson på skolan VABade två dagar.  Mycket hänger på små, små detaljer. Någon liten bagatell kan radera bort lugnet i ett nafs.

Fredagskvällen gick i lugnets tecken och det flöt på bra. Lördagsmorgonen hade jag ju bävat för eftersom nya assistenten Kent skulle komma redan 9:30. När Turbo blir förväntansfull över någonting så går saker väldigt lätt överstyr. Mornarna är dessutom den sämsta tidpunkten på dygnet, innan medicinen hunnit verka på honom. Men nu sov han länge som tur var, så väntan hann inte bli så lång.

Men innan Kent kom så hann han iaf protestera mot den aktiviteten de skulle ut på.... Misstänkte det, men i det här läget litade jag fullständigt på att Kent skulle få med Turbo ut. Han har sina ess i bakfickan, den killen, för att locka med sig Turbo! Och visst lyckades han! Det blev bad i simhallen som det var tänkt!

Det är ju inte bara att locka med sig Turbo hur som helst och tvinga honom till något han inte vill - det sätter sina spår efteråt och kommer ut som utbrott. Det gäller att ha bra avvägning där om hur mycket man ska pressa honom. Men när vi kom hem till dem på eftermiddagen var Turbo lugn som en filbunke! Det fanns inget spår av något daller under ytan. Det är helt fantastiskt!
Denna killen - Kent - som vi fått tillgång till via vårt nya assistansbolag, är nog den första som jobbar med Turbo som har haft erfarenhet av autism/adhd redan från början (möjligen att en kille till haft det). Alla andra har fått jobba upp förståelsen från grunden med Turbo. Här finns redan grundförståelsen. Han har också fallenhet för jobbet och inte minst så stämmer kemin med Turbo. Allt detta har gjort att inslussningen av Kent har gått som en dans, som jag inte trodde var möjligt.

Hur det skulle fungera för dem i en krissituation vet vi förstås inte, men vi vet så mycket som att Kent har det rätta tänket i sig redan från start. Jag hade t ex glömt att meddela Kent en liten detalj i samband med badet. En detalj som är mycket viktig för Turbo. När jag kom på det så var det redan för sent. Men jag hade inte behövt oroa mig - Kent hade tänkt på det automatiskt! Där ser man.....
Sen behöver man naturligtvis jobba upp den där riktiga fingertoppskänslan som gäller för just Turbo med tiden. Det är ju bara erfarenhet av just Turbo som gör att man får den känslan.

Jag behöver väl knappast tillägga att vi är sååå glada över dessa fina killar vi har runt Turbo nu - både på hemmaplan och på korttids!! Guld värda allihop ♥ Nu ligger en ny vecka framför oss och jag ska ta tag i en grej rörande Turbo som jag tryckt på länge, men nu är det dags - på´t bara vare sig jag vill eller inte! Kram på er ♥