Orka med en vända till.... ?

Tiden bara flyger iväg här och det märks på frånvaron av inlägg på bloggen... Jag var ju ledig två dagar i samband med helgen också så jag har en del att ta igen på jobbet. Sen lever jag i sviterna efter alla dessa möten gällande Turbo som varit de senaste veckorna. Tar ett tag innan man kommer ikapp efter detta spring.

Ett möte har vi haft den här veckan också, ett möte med rektorn och skolpersonalen. Det var lite uppföljning på hur det går med åtgärdsprogrammet som blev ordnat för några veckor sen. Specialpedagogen på skolan håller i trådarna och visst går det framåt. Nu äntligen verkar det ha satt sig ganska bra. Fördelningen av ämnen mellan de båda lärarna flyter på bra och de verkar nöjda och belåtna. Anpassad studiegång har Turbo fått fr o m nu eftersom han inte har idrott, hemkunskap och slöjd. Övriga ämnen fungerar förhållandevis bra som det ser ut nu.

Den stora frågan som hänger lite halvt löst i luften fortfarande är om resursen Tina får vara kvar på resursskolan. Som jag skrev förra veckan så har nu äntligen både lärarna och rektorn förstått att det blir bäst om hon får vara däruppe. Tyvärr är det inte rektorn som har sista ordet utan det är både den rektorn hon tagit tillbaka henne ifrån och även skolchefen. Vi trodde vi skulle fått besked om hur det blir men jag har inte fått nåt sånt meddelande.

Jag vill inte tro att skolchefen ska ändra rektorns beslut... men man vet aldrig. Om det skulle vara så - orkar vi då med en vända till med att strida för Turbos bästa?? Just nu känns det som vi har gett allt i den kamp som varit och energin tryter. Jag hoppas innerligt att det stannar vid detta nu, annars vet jag inte.... Det är mycket tveksamt om vi orkar uppbåda nya krafter!

För närvarande har vi det ganska lugnt med Turbo eftersom han trivs så bra på skolan med allt nu. Vi håller ju på att få hjälp av psykologen Lisa när det gäller KBT. För att hon ska kunna komma ett steg vidare med oss så är det meningen att vi varje vecka ska dokumentera de utbrott Turbo har - vad som händer steg för steg och hur vi agerar steg för steg. Detta för att se hur hon (vi) ska jobba med honom för att hjälpa honom på bästa sätt. Men det här var sannerligen ingen lätt uppgift! Han har inte haft ett enda riktigt utbrott hemma sen vi träffade henne! Nu har det varit korttidshelg med ett extra dygn så det har ju försvunnit en massa dagar, men iaf. Ett endaste litet hade jag igår morse, men det är nog allt. Skönt förstås....

I fredags hade han haft utbrott på korttids pga kommunikationsmiss, men det är inget som jag kan rapportera om eftersom vi inte var inblandade alls. Men bara för att jag skriver om att det är lugnt så kan det vända väldigt snabbt, det vet vi av erfarenhet.

Nina frågade lite om katterna och hur det går med bl a maten. Det är väldigt svårt att hålla isär på dem och låta dem äta olika mat. Felix som legat på djursjukhuset ska gå på dietfoder ett par veckor medan Oswald kan äta den vanliga. När jag är hemma brukar jag kunna se till så de går på rätt matskål och ta bort skålarna mellan varven så inte Felix får i sig fel. Men för det mesta blir det att även Oswald får dietfodret, det blir bäst så för säkerhets skull.
Annars är de pigga och busiga igen och de har båda repat sig ordentligt nu. Felix är den busigaste av dem så det märktes väldigt tydligt när han blev sjuk. Men nu är det full fart igen!

Ni får alla ha en trevlig och skön helg! Jag och mannen ska på bröllop i morgon och vi är sååå förväntansfulla! Kram på er ♥