onsdag 31 oktober 2012

En dag i taget....

Som sagt var... vi tar en dag i taget här hemma och se hur utvecklingen blir med mannen och hur lång tid det tar innan han är återställd. Jag jobbar vidare och står i, men känner väl att energin börjar tryta en del av trötthet. Det ska bli skönt med en korttidshelg nu till helgen så man kan slappna av från en grej iaf. Då behöver man inte ligga steget före för att bana vägen fri för Turbo iaf, utan den biten kan jag koppla bort ett par dygn då.




Igår kväll var det lite smålabilt hos Turbo. I morse var morgonen bra - ända tills en kvart innan vi skulle åka till korttids/fritids. Då var det som att vända på en hand. Turbo blev orolig och allt blev bara fel. Anade att det berodde på att han då skulle få träffa personalen som inte dök upp i måndags enligt vårt schema. Det sitter i huvudet på honom när det blir en sån miss. Turbo tycker så mycket om denna personal, men det hjälper inte i såna lägen.

Efter nån timme kom det ett utbrott från Turbos sida på korttids. En motgång med datakrångel som han skulle tagit bra annars, men nu blev det nog för mycket. Tror det är en blandning av personalmissen i måndags och situationen vi har här hemma just nu. Jag beredde mig på en turbulent eftermiddag och kväll eftersom jag blev förvarnad om utbrottet under eftermiddagen. Men jag blev rätt häpen.... utbrottet var som bortblåst och jag märkte inga spår efter det! T som jobbade idag har en personlighet som verkligen går hem hos Turbo och jag har sett det innan att utbrotten rinner av honom i T:s närvaro. Detta är talang och en stor trygghet för Turbo när han blir hanterad på rätt sätt! Så vi fick en underbar em och kväll här hemma med lugn och ro! Inte fy skam när livet är rätt hårt just nu ändå.....




En aning inskränkt har man blivit här, nu när jag inte har så mycket hjälp av mannen. Jag kan inte lämna Turbo ensam med mannen som läget är nu. Han är för dålig och har för ont för att klara Turbo, speciellt om han är labil och orolig. Ett utbrott skulle absolut inte mannen fixa på egen hand. Ja, ja, bättring kommer väl så småningom....

Kram och godnatten ♥

1 kommentar:

Mamma Z sa...

Vilken tur ni ändå verkar ha med personalen kring Turbo. Ja dessa guldkorn lär vara svåra att hitta.
Nu hoppas jag att det vänder för mannen också. Att vara sjuk några dagar är okej men inte när det drar ut på tiden så..

KRAMEN den stora