Kylan den fortsätter, men det är väl nästan så i hela landet så det är väl bara att bita i. En skön morgon hade sonen och jag i morse också. Under dagen så reflekterade jag lite grand över värderingar vad som är en bra eller dålig morgon. När jag tycker att morgonen har varit bra så kanske en "vanlig" familj tyckt att den varit jobbig. Men inte med våra mått mätt. Man ändrar liksom värderingsskala när man hamnar i diagnoslandet.
På jobbet idag så pratade vi om skolan i centralorten, den skolan som min son ska börja i nästa läsår (7:an). Några hade hört på nyheterna att den skolan står på randen till stupet ekonomiskt sett. Det är ju lysande förutsättningar nu när vi vill ha igenom en bra och anpassad skolgång till sonen. Och sånt vet man ju att det kostar pengar... Lite chockad blev jag när vi hade det senaste mötet med rektorn där och gick igenom hela skolan. Det kom nämligen fram att de inte har en enda resurs på hela skolan trots att de har många elever med särskilda behov... Låter inte som de prioriterar elevernas bästa precis. Japp, det blir säkert en kamp mot ekonomin framöver...
Den här veckan blev jag lite extra påmind om hur bra de ordnat skolan för sonen i nuläget. I schemat står det nu flera dagar att de ska läsa på till historieprovet de ska ha på fredag. Eftersom sonen har planerade raster så har de tagit till lunchrasten vissa dagar. De har också planerat halva fritidstiden nån dag till att läsa på. All fritidstid och alla raster är välplanerade och han är ensam med sin assistent. När de gör så här med påläsning till prov så slipper han att göra det hemma, vilket aldrig har funkat. Nu är det faktiskt inte ofta jag ens vet om att de ska ha prov, de löser det så bra på skol- eller fritidstid. Kanonbra lösning så slipper vi kriga på hemmaplan med sånt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar