Äntligen, pustar jag **** AS/ADHD

En ny dag har gått och jag känner i kroppen att jag faktiskt längtat efter den här dan. Man är nog lite trött och sliten och lovet är trots allt ingen dans på rosor även om det för vår del hade kunnat vara mycket värre. Så idag på förmiddagen körde jag sonen till korttids. Nu ska han vara där i fem dygn, alltså tre dygn längre än vanligt. Vi sparar dygn varje månad som vi utnyttjar på jullov och sommarlov.

I morse klev jag upp tidigare än sonen så jag skulle hinna packa hans packning innan han vaknade. Sen när jag hörde att han var på G att vakna så smög jag tillbaka till sängen. Han blir så sur om det inte blir nåt morgonmys... han märkte inte att jag varit uppe innan :).

Packningen ja.... oj vad grejer den här grabben ska ha med sig. Men det gör väl att han känner sig trygg kanske. Nu börjar det bli väl mycket sladdar till alla teknikprylar som ska med.

Vet inte om den här killen är den enda som har med sig sitt eget täcke hemifrån varje gång - skulle tro det. Men är man täckoman så är man! Täcket är hans stora trygghet i livet och har varit det hela hans liv, mååånga täcken har slitits ut ....

Efter att jag kört sonen till korttids så åkte jag till jobbet. Men nu har jag och mannen jobbat färdigt för idag. Åkte hem och diskade upp lite som jag inte hann på fm. Sen var katten på riktigt bushumör när vi kom hem så han fick min uppmärksamhet ett tag. Ser man ut så här så MÅSTE man leka med honom ;)

Nu har sibirern gått ut, det är ju "bara" -11 grader ute så han ligger nog på altanen ett tag innan han vill gå in. Och jag tänker slänga mig i soffan och inte göra ett enda knop till idag, känner mig som att luften har gått ur mig just nu.... Så ha nu en mysig kväll allesammans!