Ett steg framåt, två bakåt, ett steg framåt.... **** AS/ADHD

Jag trodde inte jag skulle kunna sova så bra inatt, men jag har nog sovit hela natten utan avbrott. Pirrigt inför dagens möte! På förmiddagen var det dax att träffa högstadierektorn igen. Nu skulle också skolchefen vara med eftersom jag kontaktat honom under väntetiden här, det har inte hänt nåt på mycket lång tid så det var lika bra att plocka in honom i ärendet. Vi visste inte alls hur han skulle bemöta oss och vad han har för policy i ärendet. Jag visste inte heller hur rektorn tagit det att jag kontaktat hennes chef bakom ryggen på henne....

Vi som var närvarande och står på sonens sida (jag och mannen, sonens assistent, chefen för korttids) var taggade och enade med vad vi skulle kräva. Alla som jobbar med honom vet också vad som gäller. Jag och mannen hade gjort en lista på 14 punkter på sånt som måste tillrättaläggas för sonen. Vi hade skrivit ut papper på det så alla kunde se det med egna ögon och det var nog väldigt bra. Det blev en diskussion utefter listan. Skolchefen funderade och verkade ta det till sig. Tyvärr får man ju ta fram de negativa sidorna som sonen har för att de ska fatta. Det är ingen tvekan om vad vi föräldrar vill eftersom vi vet att livet skulle bli mycket svårt om inte anpassningen blir skräddarsydd. Det finns liksom inga gråzoner - antingen funkar det eller så blir det katastrof. Sonen funkar så, antingen svart eller vitt, han har inget mellanting. Han sätter sig inte i ett hörn och mår dåligt, Tiger och lider, utan här smäller det med dunder och brak. Så kan man inte ha det!

Och resultatet då?! Ja... jag tror att skolchefen förstår att det behövs ordentliga åtgärder. Förhoppningen.... ni kanske tycker det låter som en utopi.... men jag tror det enda är att starta upp nåt nytt för de här barnen. Sonen är ju inte ensam om att ha dessa problem eller liknande. Det skulle säkert kunna bli en grupp med 5-6 elever.... Skolchefen sa att målet för skolan är att inte plocka ut elever och sätta nånannanstans... men om behovet är en lugnare miljö så är de ju tvungna! Och på nåt sätt så tror jag han inser det. I slutet av januari ska vi träffas igen allihop och då ska de ha ett konkret förslag färdigt. Bara att vänta och hoppas att de kommer med nåt vettigt....men det känns inte nattsvart iaf.

Under tiden så misstänker jag att enhetschefen för korttids inte kan vara lugn utan att agera. Hon tar säkert kontakt med skolchefen och hjälper honom att komma fram till en bra lösning. Hon ser det nämligen inte som nåt problem att starta upp en ny lämplig verksamhet - det är bara att lösa, tycker hon. Underbar inställning! Dessutom är hon kunnig när det gäller dessa barn.

Japp, det var det om detta, fortsättning lär följa.....

Förresten, i morgon blir det andra bullar ;). Sov på den ni! Ses i morrn....:)