måndag 9 maj 2011

Ny dag - nya utmaningar

Skola och vanlig vecka igen som dragit igång. Sonen kom iväg med taxin efter en lugn och sansad morgon. Pratade med sonens assistent igår och vi bestämde att på tisdag i nästa vecka ska sonen få reda på hur det planeras för hans fortsatta skolgång nästa läsår.... Nu är det ju inte mycket som är klart och spikat än så vi får göra det bästa av det lilla vi vet. Killarna i klassen ska nämligen träffa sina nya klasskamrater senare under nästa vecka, så vi är tvungna att berätta nu. Sonen ska ju liksom inte vara med där..........

 
Men jag måste försöka få fram ett namn på nån elev som är tilltänkt att gå på den nya resursskolan. En elev som han träffat på korttids vet jag har varit med i diskussionerna, men jag måste veta mer bestämt innan vi säger nåt till sonen. Jag försöker få tag på rektorn eller skolchefen för att få lite mer besked innan nästa vecka.
Det kommer att bli ett stort nederlag för honom när han får reda på att det inte blir nån fortsättning med den vanliga klassen. Vi har inte kunnat säga nånting eftersom inget har varit klart. Det går inte att lägga fram nåt som är luddigt för då blir det bara oro för honom istället.

Min nya drömbil ;)

Nu ska vi försöka vinkla det så det blir så positivt som möjligt. Förhoppningsvis kan vi locka med att pojken från korttids också ska gå där. Sen får vi väva in T och E i situationen så mycket vi vågar, eftersom vi inte heller där vet exakt hur det kommer att se ut. Sen får vi se hur sonen tar det. Det kan gå bra.... men det kan också bli väldigt turbulent efter beskedet......får erkänna att jag bävar lite för nästa vecka.........


När vi ändå är inne på att det kan bli oroligt och turbulent så passar det bra att besvara Ninas fråga här. Hon undrar om de sköra perioderna brukar vara länge? Det beror lite på förstås.... Om allting fungerar bra runt honom och allt är som vanligt så kan han ta en motgång rätt hyfsat. Då brukar det inte sitta i länge. Men om man tänker på att det är slutet på terminen nu, då inte mycket är sig likt i skolan, så kan det ställa till det under en längre period. Då tål han inga som helst motgångar och är redan stirrig innan ev. motgångar kommer. Korttidsdygnet som var lite för jobbigt och rörigt för honom, sätter normalt sina spår några dygn innan han kommit ikapp sig igen - förutsatt att allt är lugnt omkring honom sen.


Nu är det faktiskt väldigt längesen som han hade nån längre period då han var skör och labil. Och det beror på att allt runt honom är så väl tillrättalagt. Jag kommer ihåg en period då det var väldigt mycket personalbyten på korttids. Det kom killar som jobbade där ett litet tag, sen kom nån ny kille en kort period och så höll det på. Gissa om sonen var skör och labil en längre period då?!  Det senaste halvåret-året har det lugnat sig otroligt bra, eftersom det är två killar som har honom alltid. Sen finns 1-2 reserver som kan rycka in ibland. Nu har det blivit stabilitet i det hela!

Så är det med det, hoppas du är nöjd med svaret, Nina. Annars är det bara att fråga igen, jag svarar så gärna!



Idag har N varit här och assisterat eftersom det är måndag. Härligt för mig att få komma in i mina rutiner med en promenad och veckohandling under tiden som N är här. Det kändes så lyxigt idag när jag gick där i skogen med min kamera alldeles för mig själv. Men så tänker man att det som "vanliga" familjer kan göra hur som helst betraktar jag som lyx och njuter i stora drag av. Vi diagnosmammor blir nog experter på att ta till vara det "lilla" och värdesätta det högt! Andra kanske bara tar en skogspromenad som given och missar att njuta av den.

Usch, det blev lite väl sent i sängen för mig igår, så ikväll tänkte jag anstränga mig för att komma i säng i tid. Är det nån som tror att jag kommer att lyckas med det?? Att lägga mig tidigt är inte min starka sida precis.....

2 kommentarer:

Anonym sa...

*skrattar gott*
Jaa du Bellan, det där att komma isäng är tydligen en stor svårighet för oss Diagnosmammor ;) Jag vet inte vad vi ska skylla på...
Bilden på den där bilen är verkligen helt underbar, hi hi hi!!!
De andra bilderna är vackra, men den är ...jaa så himla kul.
Usch, jag förstår verkligen att du bävar inför nästa vecka. Det är verkligen för sorgligt att ni inte har kunnat få mer klara besked så länge som ni kämpat med det hela.
Sen blir det ju såklart extra känsligt eftersom det är med sorg i hjärtat som man ska tala om vissa saker, då det blir uppenbart att barnen är annorlunda. Då är man ju redan där på sin vakt, att sedan berätta...
Jaa jag kan ju inte påstå att jag är ett dugg avundsjuk på er.
Jag kan ju bara hålla alla tummar att det går så bra det kan gå och sänder stora starka styrkekramar och hopp!
Sov gott nu Bellan och visst är det en stor lyx att kunna gå ensam på fotonad..
Lena

Nina sa...

Hahaha! Det finns två som har en förmåga att fastna vid datorn om nätterna... Hehe!

Tack för svaret. Precis så är det ju med Sandra oxå. Och att det är bättre nu beror ju säkert på all anpassning. Man ser hur viktigt det är.. Synd att beslutsfattarna inte fattar...

Lycka till på tisdag! Tänker på er <3
Kram Nina!