fredag 29 maj 2015

Bostadsanpassning beviljad!!

Gårdagen var också en spännande dag. Det känns som vi bara har såna nuförtiden. Igår var det dags för bostadsanpassningshandläggaren att komma på hembesök. Vi har ansökt om bostadsanpassning för att jag och mannen ska kunna vara hemma när Turbo har en utomstående assistent vid sin sida. Tanken är att vi ska utöka antalet timmar då någon utomstående är med Turbo. Tanken är också att utöka antalet assistenter med någon mer. Just nu har vi två ordinarie och det behövs fler som är här på ett rullande schema. Det finns ett par fina assistanskillar som uttryckt sin önskan att få jobba med Turbo och det är otroligt synd att vi inte kan ta in dem NU. De är säkert uppbokade på annat när vi har möjlighet att ta in fler här....



Men åter till bostadsanpassningen och mötet här hemma igår.
Handläggaren hade med sig en byggnadsingenjör från kommunen också. Båda var mycket pålästa på ärendet redan innan de kom. Jag hade fått ett mycket bra intyg från habiliteringens arbetsterapeut och det betydde mycket. Det var klart och bra beskrivet hur situationen är här hemma med Turbo och assistenterna.

Det vi har ansökt om är ingen liten grej. Vi har ansökt om en utbyggnad av huset med ett ljudisolerat rum. Det var vår tanke.... Men byggnadsingenjören bad oss tänka några varv till.... Hur ser situationen ut om ett par år? Behövs det andra typer av utrymmen i anknytning till det nya rummet? Sen gick resonemanget hit och dit och fram och tillbaka. Vart det slutar vet vi inte ännu. Nästa steg är att jag och mannen tar kontakt med en arkitekt så kommer hon att ge olika förslag till bostadsanpassningen.

Som ni förstår så blev vår ansökan beviljad!! Härligt och underbart fantastiskt! Tänk vilket annorlunda liv vi kommer att få när det är färdigt! Vi kan återta vårt hem och förhoppningsvis leva lite mer normalt när vi slipper fly fältet så fort det kommer en assistent hit! Fattar ni?!? Kanske är det svårt att förstå om man inte lever i det. Nu vill jag bara snabba på tiden en aning så vi kan sätta allt i verket. Längtar verkligen tills det är klart!

En svårförståelig bild får representera vårt svårförståeliga liv....


Turbo har varit på korttids onsdag - fredag så jag och mannen har varit barnlediga. Igår på seneftermiddagen och kvällen passade vi på att hälsa på vår gamla chef som varit mycket sjuk. Vi hade skjutit upp besöket men kände att vi inte ville vänta längre. Man vet liksom aldrig i förväg vad som kan hända nästa dag..... Idag känns det kanonbra att vi tog oss tid. Det ger så mycket att se att de uppskattade att vi kom. Härligt att kunna glädja någon!



När kvällen kom var jag superduperövertrött igen. Hjärnan har gått på högvarv alldeles för länge och det är så jag börjar bli ordentligt rädd för överkokning. När jag la mig igår visste jag inte om jag skulle ha nån styrsel i hjärnan nästa morgon. Men när morgonen kom och jag märkte att hjärnan hängde med idag också, så var jag oerhört tacksam! Nu har vi ändå gjort det grövsta jobbet i kampen för Turbo så jag hoppas det ska bli liiiite lugnare för hjärnan framöver. Kampen lär ju fortsätta ett tag, men alla ansökningar är inskickade, skolchefen har fått sitt att grubbla på och bostadsanpassningen kommer att gå vägen. Allt ordnar sig nog till slut på ett eller annat sätt.

Kram till er läsare och extra massa kramar till GP-gänget vill jag skicka idag ♥♥♥ Löv jo tjäjär ♥

torsdag 28 maj 2015

Viktiga och spännande möten

Oj, det händer så mycket grejer här så jag hinner ju inte med att skriva ner allt förrän det hänt ännu mer! Gårdagen var en dag vi laddat lite för. Vi hade möte med en av cheferna i kommunen och det gällde förstås Turbos framtid. Turbo är ju satt i Ingenstans-landet och ingen tar ansvar - än så länge. Vi kommer inte att nöja oss med att ha det så, inte en chans!

Eftersom daglig verksamhet inte får innehålla studier så går DV bort i det här läget. LSS-handläggaren bollade oss vidare till skolan för att se om de kan ta ansvar. Så vi bestämde ett möte med en mycket upptagen skolchef, men eftersom läget är akut och det är brådis med att få fram ett beslut, så tvingade vi fram ett möte. Igår träffade vi skolchefen.



Mannen har kommit på ett koncept som vi framförde till skolchefen. Vi var laddade och taggade och förberedda inför mötet. Och vet ni?? Skolchefen tyckte vi hade ett mycket bra förslag att komma med. Det är något helt nytt och han hade inte hört talas om något liknande innan. MEN, sen kommer vi ju till det där med.... vem ska betala?? Vilken avdelning inom kommunen är skyldig att ta ansvar? Går det att dela upp kostnaden mellan olika avdelningar? Hur FÅR kommunen göra i ett sånt här fall?

Många frågor blev det och en hel del att grubbla på förstås. Skolchefen tog till sig förslaget och ska diskutera detta med kommunjuristen. Sen får vi se vad den säger. Visst är det spännande?!? Men det är mycket som ska lösas för att det ska gå i lås. Men vi har Turbos bästa i tankarna och det är det viktigaste att han får må bra även framöver.

Jag inväntar vad kommunjuristen och skolchefen kommer fram till innan jag berättar i detalj vad vårt koncept går ut på. Målet med konceptet är iaf att låta Turbo plugga bl a programmering på distans. Turbos slutmål är att kunna jobba som programmerare i liten skala.



Mellan varven igår försökte jag jobba lite, men det gick väl inte så värst bra att få så mycket gjort. Och vi som inte har att göra, tog oss en liten utflykt på kvällen.... Vi släppte allt och åkte till en träff som assistansbolaget anordnat - After Work på nåt mysigt ställe. Där kunde jag trots allt slappna av rätt bra och njuta av kvällen. Mellan varven blev det lite munhuggning mellan mig och VD:n där - hahaha ☺ Men skoj hade vi och många goa och befriande skratt avlöste varandra. Ni förstår nog varför....

Berget hugger in! 

Trötta var vi när vi kom hem på kvällen, men belåtna ändå. Vi tyckte vi skulle passa på att åka när vi ändå var barnlediga och assistansbolaget ordnar något för oss. Kul att träffa andra som antingen jobbar som assistenter eller som själva är föräldrar till barn med diagnoser inom samma område.

Ikväll är vi lika trötta som igår. Har haft ett viktigt möte idag med som inte gick av för hackor! Om ni visste vad uppladdningar inför såna här möten suger musten ur en. Det har blivit lite väl många möten och telefonsamtal nu, i kampen för Turbos framtid.
Dagens möte berättar jag mer om i morgon, tror jag. Ni får ge er till tåls och jag hoppas ni klarar det.
Kram till er alla ♥

PS. Till dig som undrade varför vi nekar internat. Jag ska leta upp ett inlägg jag skrivit tidigare om det och länkar till det i ett kommande inlägg. DS.

onsdag 27 maj 2015

Haha

Nu är det strax slut på en händelserik dag då jag och mannen flått och flängt hit och dit hela dan. Andan i halsen och hög puls har vi haft hela tiden. Men dagen avslutades iaf med goa skratt och jag kommer att minnas assistansbolagets Bergets story om foppatoffeln och hur man kan använda den.... ☺☺☺


Det är ändå härligt att man mitt i alla problem som ska lösas, kan sitta och asgarva och ha skoj och glömma vardagen för en stund. Tack för en go kväll!

Nu väntar lite välbehövlig sömn för att kunna ta hand om nästa dag. Ni läsare ska få mer information i nästa inlägg om hur den här dagen har avlöpt. I morgon har jag även ett nytt spännande möte som har att göra med Turbo och hans behov. En del framtidsplaner står på spel....

Kramen till er alla ♥

tisdag 26 maj 2015

Chockbesked - Förklaring del 2

Det här inlägget måste jag bara få börja med att tacka för era gratulationer ang gårdagen! Jag blir alldeles varm i hjärtat över hur många det är som har tänkt på oss! Så tack snälla ni för era hälsningar både här, på fb, sms och irl. Wow, säger jag!

Nu tillbaka till vår vardag och kampen för Turbo. Vill ni läsa del 1 av min förklaring så klickar ni här! Nu tänker jag fortsätta där jag slutade i det inlägget. Jag behöver skriva ner lite info om vad vi strävar mot och hur komplicerat det ser ut att vara.

Vår tanke som vi har är att inte överklaga beslutet om att Turbo inte får gå ett elfte år. Orsaken till det berörde jag i del 1. Men det vi har i tankarna är att fixa nån typ av distansutbildning som leder fram emot det Turbo vill i sin framtid. Häromdagen sa han att han vill ha egen firma och jobba med programmering. Den framtidsvisionen ser vi som en stor möjlighet för honom att nå till. Och han inser att han har svårt att jobba i ett kontorslandskap med mycket folk, utan vill jobba enskilt.

För att hjälpa honom att komma dit, tänker vi på distanskurser i bl a programmering och slippa traggla med skolämnen som han inte är ett dugg motiverad att plugga. Men det är här vi stöter på patrull! LSS har daglig verksamhet att erbjuda och det får inte innehålla studier. Skolan har nekat att ta hand om min son eftersom han är för svår och kompetensen bland lärarna finns inte. Det de har att erbjuda är internat. Eftersom vi nekat internat så hamnar Turbo i Ingenstans-landet!

Det är här vi måste strida för Turbo. Vi tänker inte ge upp. Han måste få ha en framtid. Och den framtiden ska inte bestå i att sitta av dagarna hemma i soffan och spela på datorn. Det måste finnas någon mening med hans dagar. Men vi anar att cheferna i kommunen kommer att bolla detta ärende mellan varandra. Vi får se...

I morgon har vi bokat ett möte med en av cheferna i kommunen. Nästa steg är att gå på dennes chef.... Det återstår att se hur långt vi ska behöva gå, men jag kan meddela att mannen är taggad mer än någonsin!

Kram och gonattens på er ♥

 

måndag 25 maj 2015

Farmor

Nej, vet ni vad?! Hela den här dagen har jag haft svårt med koncentrationen! Det händer grejer lite här och var och jag hade tänkt skriva en lång sammanfattning om händelserna runt Turbo. Men eftersom koncentrationen inte är på topp så kommer jag inte hinna få ihop något innan den här dagen har bytt dag till nästa dag. Jag ska iaf börja fila på ett längre inlägg så kommer det ut när det blir färdigt sen. Skriver jag inte nu snart så rör jag ihop allt som händer och glömmer hur allt gått till. Kan bara antyda att stridsyxan är framplockad idag, sen återstår det att se hur hårt vi måste använda den....

Här har ni en liten förklaring till min okoncentration - jag och mannen har blivit farmor och farfar idag! ♥♥♥


Vår son Charlie och hans flickvän har fått en underbar liten flicka! ♥♥♥

Kram, kram! ♥

söndag 24 maj 2015

Smäller det nu....??

Det är mycket nu! Men mitt i allt ståhej som varit och som är, så gnager det i mig att det börjar bli bråttom med att informera Turbo om beskedet vi fått - beskedet om att det inte blir något elfte år. För det är ju det han tror, att han ska fortsätta nästa läsår i samma stil som han gjort detta läsår. Jag bävar inför att informera honom och jag bävar för hur det ska landa hos honom.

Det är ett nytt scenario för honom, något han aldrig varit med om tidigare. INGEN SKOLA! Nähä, hur ser livet ut då?? Ja, om vi kunde svara på det så vore det kanske aningen lättare. Men vi vet ju ingenting! Även om vi har en plan så vet vi inte om/hur den går i lås eller hur det kommer att se ut rent praktiskt som är så viktigt för honom att veta långt i förväg.




Men jag känner att jag måste ta tag i detta helst idag, om att ge honom åtminstone lite information och så ett litet frö. Det är bara lite drygt två veckor kvar tills skolavslutningen och då måste han vara införstådd med vad som kommer att hända. Det blir ett adjö av lärarna och det måste han så klart veta om då. Tiden är knapp och jag känner att vi inte kan dra ut på detta utan det måste göras omgående.

Nu när allt är intensivt så det snurrar i huvet på mig ändå, så känns det inte som nåt bra läge att ge Turbo en information som gör att han dyker och blir labil. En massa utbrott dagarna i ända kan ju bli droppen för min lilla ork som finns kvar just nu... men vad gör man?? Tar tjuren vid hornen och satsar den sista kraften?!? Finns inget annat att göra. Så snälla, ni kan väl hålla tummarna för att det blir så bra det bara kan!

Kramar till er fina läsare ♥

lördag 23 maj 2015

Kikar in lite snabbt....

..... och önskar er en fortsatt trevlig helg!

Blombukett som stod på jobbet när jag kom i fm! :D


Kramar! ♥

fredag 22 maj 2015

Försäkringskassan och tyngande saker

Idag har jag jobbat på, utan en massa möten som tar extra krafter (men som naturligtvis är nödvändiga i det här läget). "Bara" ett par telefonsamtal har det blivit. Förra veckan fick jag ett perfekt tips om att kontakta en viss person på försäkringskassan ang att vi söker utökad tid för assistans. Till slut fick jag tag på henne och hon verkade förstå vår sits som vi hamnat i. Hon tog sig tid att titta på vårt ärende direkt, och gav mig några bra tips och funderingar inför vår ansökan. Så värdefullt med insider-info! Nu väntar jag bara på ett dokument som antagligen kommer med snigelpost på måndag, sen ska ansökan in illa kvickt!

Idag känns det aningen bättre i kroppen än vad det gjorde igår, för då var hjärnkollapsen nära och jag hade rejäla svimningskänslor. Idag har jag tänkt på att djupandas ordentligt mellan varven. Snacka om att hjärnan varit överbelastad under ett par veckor nu.... I helgen ska jag ta ett ordentligt nappatag med att jobba, jobba, jobba. Måste ikapp med allt jag ligger efter så känns det nog lugnare sen. Jag har ett par tyngre och svårare jobb jag måste ta tag i nu, som jag skjutit åt sidan när tiden inte funnits. Men nu känner jag mig tvungen! Men när det blir kaos runt Turbo så får allt sånt gå i första hand. Två helger i rad nu, tänker jag vika åt jobbet. Och jag tänker inte jobba med stress, utan i normal takt. Enda sättet att få det lite lugnare är ju att jobba undan det som ligger och tynger mig.

Många tankar och funderingar om sånt som rör Turbo, cirkulerar förstås i mannens och mitt huvud mest hela tiden. Fler tankar kommer här lite vartefter, men nöjer mig så här idag. Och det är en del annat som är MYCKET spännande som händer i dagarna också!! Jag har inte berättat om det här på bloggen än, men jag lär nog skrika ut det när det hänt!

Jag önskar er alla en trevlig fredagskväll med tillhörande mys! Kram, kram!

torsdag 21 maj 2015

Det händer grejer....

En händelserik dag börjar närma sig sitt slut och jag är lika slut jag! Det tar på krafterna att vara i hetluften och min hjärna börjar strejka, känner jag....



Vi började redan kl 9 idag med ett första möte. Chefen för korttids, personalen där och även LSS-handläggaren var med på mötet. Det blev förstås vidlyftiga diskussioner eftersom det var mycket som skulle behandlas.
För det första letar chefen ett nytt ställe för Turbo att vara på när det gäller korttids. Ytterligare anpassningar måste göras, då det inte funkar så bra längre där han är nu. Ändå har han eget tillhåll tillsammans med en personal. Ja, detta är en känslig kille och det är bara att gilla läget tyvärr och anpassa efter de behov som uppstår. Inte optimalt att byta plats för Turbo, men en nödvändighet som det är nu. Tyvärr, tyvärr.... :(

Ett nytt beslut på korttidsdygn togs av LSS-handläggaren och vi fortsätter med samma antal tills vidare som vi har just nu. Nytt beslut tas varje år och anpassas efter de behov vi har i familjen. Det har alltid fungerat bra för oss och vi har tillgodosetts efter våra önskemål. Det är vi så klart otroligt tacksamma för eftersom det betyder att vi överlever ett tag till.

Sen kom vi förstås in på den situation som råder med beslut om att det inte blir ett elfte år för Turbo i grundskolan. Vi spånade vidare på en tilltänkt plan från vår sida. När vi satt där kom mannen på en idé om hur man skulle kunna lägga upp det så vår plan för Turbo ska fungera – ett helt nytt koncept och en helt ny tankebana, men fortfarande med samma mål i sikte. Men det svåraste kommer nog att bli att få någon inom kommunen att ta på sig ansvaret och även kostnaden.

Vi funderar vidare förstås och senare på dagen när jag och mannen pratade, så kläckte jag idén att man kanske skulle gå på kommunchefen direkt! Högsta hönset och inte blanda in underordnade chefer som inte tar på sig ärendet utan bara bollar vidare till någon annan chef.... Vet inte vad som blir bäst.... får kolla lite vad LSS-handläggaren tycker, eftersom hon ändå är spindeln i nätet.

Sen har det varit fullt upp med ett par andra möten på jobbet m m, som jag var tvungen att ta. Men på em kändes det som min hjärna inte alls ville vara med längre. Otäckt, men jag bara måste orka lite till!

Något positivt som jag kände idag, var iaf när den relativt nye assistent Erik gled in här idag när Turbo kommit hem från skolan. Det var så härligt att se och höra hur Erik slinker in här och allt bara flyter på. Turbo och Erik konverserar naturligt och på direkten. Ändå är han ju ganska ny här. Visst är det duktiga killar vi har som assistenter!! Skönt med något positivt mitt i allt vi har omkring oss just nu!

På kvällen, precis när Erik skulle åka härifrån, ringde en man från kommunen. Han ville ställa några frågor ang vår ansökan om bostadsanpassning. Han var inte så säker på att han fattat rätt - det var ju liksom lite ovanligt ärende.... Vi börjar bli vana nu - många i kommunen sliter sitt hår just nu pga detta ovanliga "fall". Livet blir lite mer spännande när man inte följer den vanliga mallen, eller hur?!?

Nähä, det får bli allt för idag. Nu är hjärnan superduperöverbelastad och behöver en kudde. Därför får det här inlägget bli lite kalt på bilder, vilket jag inte gillar, men så får det bli. Inom kort ska jag också förklara lite mer vad som är vår plan för Turbo.
Kram, kram ♥

onsdag 20 maj 2015

Tillbaka i hetluften

Två lite halvstökiga mornar har jag haft med Turbo nu, men jag lägger dem åt sidan och ödslar ingen större energi på dem. Det är vardagsmat för oss att det är lite stökigt emellanåt och en spark eller smäll här och där... det finns de som har det värre så jag klagar inte. Antagligen berodde det på att Turbo var väldigt trött. Igår efter skolan sov han en bra stund i soffan, vilket inte brukar hända på vardagar.

En välbehövlig liten minisemester fick jag och mannen i helgen iaf och det var så obeskrivligt skönt, så ni anar inte. Lite förvånad är jag över mig själv, att jag kunde lägga bort alla tankar på vår vardag som krisat till sig lite de senaste veckorna med tanke på det besked vi fått. Jag trodde jag skulle gå och fundera på olika lösningar el dyl, men jag och mannen ägnade knappt en tanke på sånt. Som ni säkert förstått med hjälp av bilderna, så hade vi det mer än underbart de där dagarna i Fjällbacka!



Det var skönt att få varva ner hjärnan under några dagar, men nu är vi tillbaka i hetluften igen och fortsätter kämpa för att Turbo ska få en bra höst och även framöver. Trots att vi fick ett chockbesked för två veckor sen, så väljer jag att fokusera på några ljusglimtar som vi ändå kan se i det beskedet. Jag fick frågan idag av en arbetskamrat hur jag orkar och hur jag trots allt kan se något positivt mitt i eländet? Jaa.... jag vet inte.... men det är väl något jag lärt mig med åren att uppskatta småsaker som ändå kan tänkas vara positivt.

Den rädslan jag skrev om här, den var hemsk, och då hade jag ett par kassa dagar då jag inte kunde se något som var ljust, men när det jag var rädd för inte hände så kunde jag resa mig igen. (Rädslan gällde INTE hotet om en ev polisanmälan, denna rädsla gällde något annat.) Samtidigt så har jag några säkra kort att ventilera såna här saker med och det hjälper något oerhört! Mannen, slasktratten, GP-gänget - TACK för att ni finns!



Idag har jag varit på ett möte med assistansbolaget där Berget har hjälpt till att skriva ett dokument. Dokumentet behövs i vår fortsatta kamp för Turbo. Tur vi har stöd från olika håll i detta!
Även skolmöte har jag hunnit med idag och vi planerade för att ta oss igenom den skoltid som är kvar, på allra bästa sätt för alla parter.
I morgon är ett annat möte inplanerat.... Ja, visst är livet spännande.....
Det blev en sen kväll på jobbet idag, men jag försöker desperat att jobba ikapp lite. Jag blir ju lite efter med tanke på alla möten och alla telefonsamtal som behöver göras. Bara att kämpa på tills vi är i hamn!

Kramen till er alla ♥

måndag 18 maj 2015

Vi låser in oss!!

Efter fem dygn på korttids kom Turbo hem idag efter skolan. Det verkar som de haft lugna och fina dygn på korttids och det är jätteskönt! Vi har inte hört en bokstav från Turbo under ledigheten och det gör att vi kunde komma ner i varv. Om det blir problem på korttids och han sms:ar oss så blir det inte samma nedvarvning. Så vi är glada när det funkar som allra bäst där och det är bra jobbat av personalen!

Turbo kändes ganska lugn när han kom hem efter skolan idag efter fem dygn borta. Sen kom assistent Timmy som också hade jobbat med Turbo i skolan. Allt kändes bra och jag lämnade hemmet som jag alltid är tvungen att göra när assistenter kommer hit. När jag kommer hem efter ett antal timmar och det är dags för Timmy att packa ihop sitt och åka, så märker jag att det är något på g hos Turbo. Jag läser av i ansiktet och kroppsspråket på honom. Och han säger till Timmy att skynda sig iväg - mycket olikt Turbo!

Assistenten hann precis åka iväg från vår gata, så kom ett ganska rejält utbrott från Turbos sida! Så här såg det bl a ut:

Tabletter utspridda

Godis utspritt

Tidningshögar avsedda för avreagering utvräkta i trappan

Och det slutade så här så småningom:

Grabben under täcket


Efter en stund blev det "skitsnack" mellan mig och Turbo och humöret vändes succesivt till det bättre.

Men vet ni vad som var orsaken till utbrottet?? En liten, liten detalj som ingen utomstående skulle lyfta på ögonbrynen för! Jag vill berätta detta för att visa hur känsliga personer med autism faktiskt kan vara.
Grannens gulliga barn har vuxit till sig så pass att de börjar göra lite utflykter på egen hand. Idag hade de plockat en bukett med maskrosor som de ville ge oss - jättegulligt! MEN att det kommer någon och ringer på här när Turbo är hemma, gör honom stressad. Så pass stressad så det resulterade i ett rejält utbrott! Svårt att förstå för den oinsatte, men jag vill med denna historia öka kunskapen bland allmänheten för hur det kan vara att leva med NPF. Det är små, små detaljer som gör vår vardag!

Nu har jag lovat Turbo dyrt och heligt att vi ska ha grinden låst. Hmm.... ja, ja....

Det var dagens story - återstår att se hur morgondagens story ser ut!
Innan jag avslutar måste jag tacka Thomas Nybom för det du gjorde igår! Kan tyvärr inte kommentera där, eftersom jag då inte längre är så anonym här, vilket jag vill fortsätta vara av olika anledningar. Men det du gjorde igår, värmde mig mycket!

Kram på er alla fina läsare ♥

söndag 17 maj 2015

Uteblivna reflektioner

Tack alla ni läsare för att ni velat hänga med på min och mannens resa över helgen! Korta och täta inlägg ofta, är ett helt annat skrivsätt än jag brukar ha här på bloggen, men tycker det är kul ibland. Och jag gör det också för mitt eget kom-ihåg eftersom jag glömmer så lätt... ;)

Ser ni vilken kontrast det blev på inläggen? Jämför hur det var i inläggen innan i torsdags och hur det varit i helgen - som natt och dag!



Jag hade gärna velat skriva en reflektion över hur tankarna går nu när vi kommit hem, men tyvärr pockar jobbet på min uppmärksamhet ikväll. Men i nästa inlägg kommer nog några tankar iaf. Sen återgår vi förstås till vår kamp för att Turbo ska få det bra framöver....

Nu tillbaka till jobbet igen! På återseende och kram till er alla! ♥

Fjällbacka....

..... (det är alltså där vi varit) har varit helt fantastiskt och jag och mannen har trivts som fisken i vattnet!

Men nu är det dags att ta farväl och åka hemåt. :(

Vi har levt som i en helt annan värld de här dagarna och det är klart att det inte varar för evigt. Men vi är sååå tacksamma för det här breaket från vardagen vi fått! Vi har njutit massor och verkligen laddat batterierna som säkert kommer att behövas.

Kramar! <3

Ursäkta....

.... om jag verkar tjatig, men nu njuter vi av en god och mysig frukost igen, på detta underbara hotell! Tyvärr den sista för den här gången.

lördag 16 maj 2015

Jag skäms inte....

..... för mig. Det har jag slutat med. ;) Så dagen till ära beställde jag en Kaffe Karlsson UTAN kaffe!

Det gick alldeles utmärkt!

Tillsammans med det fick en efterrätt förgylla kvällen!

Nu är vi mer än nöjda och belåtna!

 

Middag....

..... på kvällen. Fisk IGEN för min del och lamm till mannen! Båda såååå nöjda!

Äsch....

.... varför vara knusslig? Visst kan man fira bröllopsdag en vecka för tidigt?! Vi börjar på tapasbaren!

Nordens ark

Utflyktsmålet tidigare idag var alltså Nordens ark. Vi har aldrig varit där tidigare så det var spännande. Tyvärr fick jag inga bra bilder på två av de djuren jag mest sett fram emot att fota, men här kommer ett axplock av bilder iaf.

Ugglefar:

 

Ugglebarn:

 

Glasögontrana:

 

Snöleopard:

 

Och sist min absoluta favorit, men fick tyvärr ingen bra bild. Detta är enligt mig det vackraste djuret!

Den jag missade helt var pallaskatten som jag aldrig sett. Den hade tyvärr gått och gömt sig och jag såg bara några hårstrån på den som skymtade.

Kram, kram!

Avkoppling....

..... på hög nivå och batterierna laddas för fullt. Vi tar tillvara på varje tillfälle de här dagarna. Vi börjar förstå hur väl vi behövde den här avkopplingen denna helgen och hur slut våra kroppar var efter en intensiv period på ca 1,5 vecka. Ladda, ladda, ladda, och vi tänker inte alls på vardagen som väntar därhemma om nån dag....

Regnet....

..... är med oss idag till och från. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder har jag hört.

Inte lätt....

.... att fota favoriten när den ligger i ett bo och tar hand om sina två veckor gamla ungar! Bilden tog jag på livesändning från boet.

Gamla tiders....

.... telefon. :)

Väntar fortfarande....

..... på favoriten! Så i brist på den fotar jag en glasögontrana. :)

På promenad...

.... men min favorit lyser med sin frånvaro.

Startar....

..... dagen med frukostmys!

fredag 15 maj 2015

Magiskt!

En helt magisk och fantastisk dag är till ända! Den här dagen blir svårslagen, men vi kommer att minnas den och vi bär med den i våra hjärtan!