tisdag 6 juli 2021

Frustrerad!

Nu måste jag få ur mig lite tankar, eller rättare sagt - frustration. Tyvärr så blir det ff negativt budskap här. Men jag är så less på situationen med denna kommun, så ni anar inte. 

Vi vann ju i Förvaltningsrätten över kommunen. Det betyder att Turbo har rätt till åtta dygns korttids/månad i stället för fyra som kommunen ville sänka det till. Så långt frid och fröjd och vi är oerhört glada att vi vann den matchen. 

Men ni som följt bloggen länge, vet att vi inte haft ett fungerande korttids på över tre år nu. Det gjordes tappra försök för ca ett år sen, men det gick tyvärr i stöpet. De ansvariga som ska verkställa korttids kom till slut fram till att stället inte var lämpligt av olika orsaker. Både vi föräldrar och Turbo tycker ff att det är tråkigt att det stället inte fungerade att ha som korttids, men det är bara att acceptera. 

Men, men.. Under dessa lite drygt tre åren har vi till och från haft insatsen "Tillfällig utökning av assistans" genom kommunen, eftersom man inte kunnat verkställa korttidsvistelse utanför hemmet. Under dessa perioder så har vi haft avlastning under de dygnen, och jag och mannen har kunnat vara fria att göra vad vi önskar. Men sen årsskiftet har vi fått avslag på ansökan om den tillfälliga utökningen. Det innebär att dessa åtta dygn som Turbo eg är berättigad till korttids, så är det jag och mannen som är låsta till hemmet för att ta hand om Turbo. Vi kan ju inte lämna honom ensam. Kommunen tar i nuläget inget ansvar alls för dessa dygn. Att jag och mannen ska kunna åka iväg ensamma och umgås med varandra - om så bara för en kväll - det är inget kommunen tycker vi har rätt till tydligen. 



Vi har givetvis överklagat beslutet. Det känns som kommunen bara är ute efter att tjäna pengar och utnyttjar den drabbade familjen till max. Vi är rätt slitna just nu och vet inte hur länge till vi orkar utan att få avlastning. 

Pga att kommunen lämnar oss till att sköta oss själva och lösa situationen bäst vi kan, utan någon som helst hjälp, så innebär detta att jag och mannen inte får någon semester ihop. som alltid så försöker vi göra det bästa av situationen, även om det inte alltid är så kul alternativ vi har. Vi har några veckors semester från jobbet på företaget och då får vi dela på oss lite. Jag åker bort ensam några dygn och sen åker mannen iväg ensam några dygn. Kul?? Nej, det kan jag inte påstå. Men på det här sättet avlastar vi varandra så vi får andas några dygn utan att alltid behöva vara på tå som iv annars alltid måste vara. Det här scenariot känns så fruktansvärt onödigt! Om kommunen gjort det de skulle, så hade jag och mannen kunnat åka bort tillsammans som man vanligtvis gör i ett förhållande. 

Allt låter negativt, men jag måste få ut det! 😡



Men häromdagen kom iaf något positivt! En som tidigare jobbat som assistent hos Turbo erbjöd sig att komma och ta ett dygn med honom. Vi fattade knappt att det var sant! I samband med detta dygn så kommer också en av de nuvarande assistenterna att ta ett dygn. Vet ni - jag blev så glad så det kom nästan en liten tår när det gick upp för mig att - ja... jag och mannen ska få komma iväg TVÅ HELA DYGN för oss själva! Vi som inte ens haft en enda kväll själva på ett halvår. Det känns obeskrivligt härligt! 



Vi hoppas förstås att det ska gå bra. Turbo är ju inte van att ha externa assistenter hos sig nattetid, så det blir nytt igen. Men han känner dessa två killar väldigt bra, även om han inte träffat den ena på ca ett år . De har en otroligt bra relation till varandra så vi känner oss alla trygga med det ändå. 

Gissa om vi ska försöka njuta?! Men frågan är om vi kommer lyckas med att komma ner i varv och koppla av - vi har rätt högt stresspåslag i våra kroppar nu - men vi ska göra så gott vi kan iaf. Som sagt - vi fattar knappt att det är sant, men såååå guld värt att komma bort för iaf två dygn!!

Kram på er! 💞