fredag 29 november 2013

Stressad

Usch, vad tiden springer ifrån mig just nu. Känner smått panik i huvet.... sitter på jobbet och kommer inte ikapp i högarna, de bara ökar ju mer jag sitter här - märkligt!



Nu ska jag snart lämna jobbet. Papperen som ligger här får jag lösa en annan gång. Blir hämtad av mannen så jag kan åka hem och göra mig i ordning för lite galenskaper ikväll. Så med det önskar jag er en trevlig fredagskväll för det har jag bestämt att vi ska ha iaf.




Kram på er ♥

torsdag 28 november 2013

Pustar ut....

Det känns som vi kan pusta ut lite nu, iaf för tillfället. Fyra dagar har gått och Turbo mår bra, är lugn och cool. Idag var det premiär i skolan för assistent Nisses del att ensam ha ansvaret för Turbo. Han är ny i lokalerna och innan den här dagen var det ovant för Turbo att acceptera att även Nisse skulle jobba i skolan. Turbo är ju sån att är han van vid en person på ett viss ställe så blir det fel när personen kommer i ett annat sammanhang på ett annat ställe. När vi berättade för Turbo att Nisse skulle ta halva tiden i skolan så protesterade han - inte Nisse i skolan. Men han trivs jättebra med Nisse som assistent här hemma.

Men vi föräldrar gick på magkänslan och "visste" att han skulle bli nöjd bara han vande sig vid tanken och det väl kom igång. Ikväll kom en spontan mening från Turbo - han hade ångrat sig när det gällde att Nisse inte skulle vara i skolan! Härligt att det fungerade som vi trodde och att han är nöjd och belåten!




Även om Turbo var lugn och fin i eftermiddag och ikväll så triggade jag igång ett utbrott. Tyvärr! Synd att förstöra en fin dag med sånt. Men jag hade bestämt mig för att ta ett krig idag om det skulle behövas, jag tyckte det var nödvändigt. Just nu har vi väldiga problem med duscheriet och jag tänkte inte ge mig idag även om jag försökte ta det lite mjukt och vackert. Men Turbo är trött, det märks tydligt och då är det extra känsligt och det behövs inte så mycket innan han smäller av.

Men mellan varven hade vi det trevligt och mysigt också. Jag varvade med lite ritprat och till slut så förstod han att han gjorde bäst i att följa mina rutiner.





Vi får se hur länge det håller i sig, men vi behöver nog nöta med någon social berättelse eller liknande för att det ska sätta sig ordentligt. Som det nu varit en period, så räcker det inte med att ha "dusch" uppsatt på schemat för att det ska fungera. Det känns ändå ganska gott när man till slut når fram med hjälp av papper och penna och lite slarviga streckgubbar ;)

Nähä, dax att knyta ihop säcken och sova en stund. I morgon blir det nya utmaningar.
Kram på er ♥

onsdag 27 november 2013

Dag tre....

Dag tre med skola är till ända och det har varit en kanonbra dag. Vår assistent Kent jobbade sista dagen för den här veckan. Vi kom på häromdagen att det vore bra om assistent Nisse kunde gå bredvid och se vilka rutiner som Kent jobbat upp, så idag har Nisse varit med hela dagen i skolan. Det är ju viktigt att de jobbar exakt lika så det inte blir snett nånstans.




I morse var Turbo tyvärr en aning trött när jag skulle väcka upp honom. Det är en omställning för honom att gå upp tidigt igen. Under hans hemmasittning har det inte blivit lika tidiga mornar av förklarliga skäl. Vi har ändå försökt hålla någorlunda bra dygnsrytm även om det inte blir att man går upp kl 7 när man är hemma och inte har någon tid att passa.

Det gick ändå att få honom att vakna så han hann med taxin. En bra och lugn kväll har vi haft här också. Turbo hade äntligen fritidstid på eftermiddagen efter skolan då korttidspersonalen Tom jobbade. Turbo har verkligen saknat fritidstiden nu när han varit hemmasittare. Tom och Valle har varit efterfrågade av honom. Det känns ju ändå positivt att han längtar efter korttids/fritids och även skolan när det varit ett uppehåll.




Efter inlägget igår då jag skrev om en febrig assistent som jobbade med Turbo, så fick jag frågan hur jag själv mår. Jotack, jag repar mig. Ingen feber är kvar och jag känner mig hyfsad iaf. Ska nog pigga på mig bara det får vara relativt lugnt. Som tur var fick inte febern så stort fäste i mig denna gången, då vi fick lugnande besked bara ett dygn efter att febern kom. Nu ska jag packa ihop för dagen och försöka sköta sömntiderna så ökar ju oddsen för att jag är piggelin i morgon.

Kramen till er alla ♥

tisdag 26 november 2013

Äntligen skoldags!!!

Igår infann sig en superhärlig känsla i kroppen - Turbo åkte iväg med taxin till skolan för första gången på flera veckor. Härligt är bara förnamnet! Morgonen flöt på lugnare än jag trodde den skulle göra. Men vi hade preparerat Turbo med förberedelse under helgen så han visste hyfsat bra hur dagen skulle se ut. Helgen blev också lugnare på det viset. Vi kunde visa med hjälp av bilder och text, hur det var tänkt under skoldagen.

Vilken tur att vi tog det där sista kämpataget i onsdags kväll, där jag kände att de sista krafterna gick åt. Annars hade Turbo suttit hemma fortfarande med inväntan på att huset i skogen vid sjön skulle ställas i ordning för honom. Ett helt nytt ställe och helt isolerat från omvärlden.... Nu fick Turbo komma tillbaka till sin invanda miljö och det känns hur bra som helst! Jag är mycket tacksam över de instanser som till slut pushade på så våra önskemål blev tillgodosedda. Jag misstänker att det är personer som inte har med skolan att göra i första hand....




Tyvärr ser inte skolformen ut som den gjorde innan allt hände runt Turbo för ett par månader sen. Den ena läraren fick ett annat uppdrag i kommunen, något som var akut. Den andra läraren jobbar med de övriga tre eleverna på annan plats. Turbo saknar speciellt Tyra som jobbat med honom i 1,5 år och hans enda skolpersonal som varit med ett tag. Men av olika orsaker så har vi valt att det är lika bra att bryta mellan dem nu när det ändå är som det är. Det skulle aldrig bli 100%-igt bra ändå. Så det är lika bra att gå på magkänslan även om det svider för Turbo en del. I det långa loppet så blir det antagligen bäst så här.




Så tyvärr finns det ingen lärare.... bara en gymnasielärare som kommer ner till Turbo och har nån mattelektion i stort sett varje dag med honom. Vi hoppas att det ska vara någon ny lärare på ingång, men det blir i bästa fall efter jullovet. Under tiden får det hanka sig fram på skoltid så gott det går ändå.
Och hur hankar man sig fram utan lärare i skolan? Jo, vi har "lånat ut" vår fina assistanspersonal som vi har på hemmaplan! Kent och Nisse kommer att jobba halva veckorna var som elevassistent med Turbo. Vi kände att det måste in trygga och vana personer nu om det ska fungera och de enda vi kom på är dessa killar och även Tom på korttids, men han är fullt upptagen och behövs där om det ska fungera. Så så fick det bli! En nackdel för oss förstås då vi inte kommer att ha dem hemma i samma utsträckning som vi vill och behöver.




Igår när det var första dagen på länge i skolan för Turbo, så jobbade Kent med honom. Han får börja veckan med att arbeta in rutiner så det flyter på. Gårdagen hade gått toppen och det var en glad kille som åkte på morgonen och han var minst lika uppåt när han kom hem. Kent fortsatte ett par timmar till här hemma på eftermiddagen eftersom det ligger i gamla invanda rutiner för Turbo. Dock kortade vi ner det med ett par timmar så inte arbetsdagen ska bli alltför lång för våra assistenter.

Själv tog jag mig min första skogspromenad på flera veckor igår em, medan Kent var här hemma. Jag hade inte ett dugg dåligt samvete för att assistenten jobbade med feber och jag njöt av en promenad i solnedgången runt en sjö...... :P




Jodå, skoja bara ;) Jag tänkte allt på hur jobbigt det är att gå med feber på jobbet. Och jobbet med Turbo är inte bara att sitta av, man måste vara engagerad och ligga steget före, vara lyhörd och vara snabb med att läsa av Turbo, så det går inte att slappna av. Men Kent tyckte inte att det gick att ligga hemma och vara sjuk nu när det var Turbos första skoldag på länge. En fin ansvarskänsla och förståelse, även om man naturligtvis måste lyssna på sin kropp!

Dagen idag har varit lika bra när det gäller skolan. Turbo åkte iväg glad i hågen och kom hem med humöret på topp. Härligt! Ingen assistent på hemmaplan idag, utan jag och Turbo har roat oss på egen hand.
Nu hoppas jag det fortsätter med glada miner framöver - men samtidigt vet vi hur snabbt saker kan ändras.

Go´kväll på er alla och kram ♥


söndag 24 november 2013

NU FICK DET VARA NOG!

Nu är det hög tid att jag skriver en redogörelse för vad som har hänt den senaste veckan, annars glömmer jag själv bort alla turer kring det. Det har varit beslut hit och beslut dit, upprivning av beslut och nya beslut har tagits, grubblerier - blir det bra eller dåligt? Inget av det som man i skolledningen kommit fram till har känts helt bra, men de har argumenterat och sagt att det inte går att lösa på bättre sätt. Men..... i onsdags fick jag rejält nog av alltihop och med hjälp av mannen satte vi ner foten - tydligen blev det ordentligt och hårt för det blev resultat av det! Ska ta det från början så ni hänger med.




I måndags på det stora nätverksmötet (Västbus) stötte och blötte vi olika alternativ till en lösning. Det vi har kommit fram till är att vi måste backa och skala av ALLT runt Turbo som kan tänkas oroa och börja om från noll igen. Där går det inte att tumma, utan nu måste det bli så och så långt var vi alla överens.
Alltså måste de övriga tre eleverna bort som är runt Turbo, men man har inte lokaler som de kan vara i.... Moment 22!! Finns inga lokaler så man kan flytta eleverna - alltså kan inte Turbo komma tillbaka till skolan utan måste fortsatt bli hemma!

Vi spånar vidare och under mötet är det någon som berättar att det finns ett hus ca 1,5 km från centrum där man kanske kunde sätta Turbo.... Eftersom vi inte ser någon annan lösning så går vi till slut motvilligt med på att titta på det iaf. Turbo måste ju komma igång utanför hemmet fort nu. Men i bakhuvudet gnager en tanke om att det är så helt fel att Turbo måste flytta på sig när han inte tål nya lokaler bara så där. Det behövs iaf en månad av förberedelse med bilder och inskolning om det ska ha en möjlig chans att bli bra.




I onsdags var jag och en av cheferna i kommunen och tittade på huset. Det var jättemysigt och ligger i skogen vid en liten sjö så det var inga fel på den miljön. (Alla bilder i dagens inlägg är tagna därute.) MEN, jag får en tanke när jag är där! VARFÖR SKA MAN BEHÖVA FLYTTA PÅ TURBO NÄR DET FAKTISKT INTE ÄR HANS FEL ATT DET BLIVIT SÅ HÄR?? Och dessutom utsätta honom för ett moment som kommer att oroa honom ännu mer! Jag bara kände att: Nej, nu fick det vara nog!

Anledningen till att det blivit som det blivit är i grund och botten att miljön i skolan blivit för stökig och ingen i hans omgivning läste av och insåg att det blev för mycket för honom. Därför gick det överstyr och han sitter hemma avstängd från skolan. Ska han straffas för det och behöva byta lokaler, till ett ställe han aldrig någonsin sett innan? För mig kändes det så fel - jag hittar ingen logik i det hela. Vi kan bara inte utsätta honom för detta. Ja, så gick tankarna i mitt huvud när vi tittade på huset......




När jag kom tillbaka till jobbet efter visningen av huset, pratade jag med mannen om en idé jag fått. Varför inte ge rektorn förslaget att flytta de andra ungdomarna till det där huset? Eftersom jag inte orkade prata med nån igen så ringde mannen upp rektorn. Nej, det gick inte att flytta ungdomarna ut dit och så fanns det argument för det, vilket jag inte köper riktigt för det hade gått att lösa. Nehepp.... åhh, vad tröstlöst det kändes..... :(




Nu är vi alltså framme vid onsdagen. Tidigare under veckan har jag sett på Turbo att han börjar visa tendenser till att må dåligt av hela situationen, en liten dipp kan man säga. Vi måste bryta hemmasittningen omedelbart och komma igång med skola så gott det går - och det snabbt.
Själv mådde jag inte heller bra. Det har varit otroligt slitsamma veckor nu ett tag. All oro, all kamp och allt merarbete med att ha Turbo hemma och behöva ligga steget före, samtidigt som jag ska sköta mitt jobb utanför hemmet - ja, det blir bara för mycket för kroppen. Så i onsdags kom den där utmattningsfebern på besök igen. Jag mådde exakt som den gången för nåt år sen när jag åkte på det (även då efter en lång och intensiv skolkamp). Här skulle jag kunna svära långa ramsor, för lägger jag mig i febern i några veckor som det var förra gången så får mannen det inte lätt. Han är naturligtvis inte på topp han heller efter dessa veckor och han kan inte dra mitt lass också.... Så nu var vi på bristningsgränsen.

Så vad gör vi i det här läget när man känner att gnistan försvinner ur kroppen och orken tar totalslut? Ger upp eller kämpar på sina "blodiga knän"? Ja, jag fick inte bort tankarna på hur fel och orättvist det känns att Turbo ska flytta på sig. Han mår dåligt, vi föräldrar går på knäna och vi vet hur illa det skulle kunna bli med en hastig flytt. Alla dessa tankar gjorde att jag blev arg och uppbådade lite krafter och spurtade lite. Jag tog ett snack med mannen och vi kom överens om att nu kämpar vi lite till. Febrig, vansinnigt trött.... och arg var jag!




Vi författade ett mail (där vi försökte lägga band på ilskan, för ilska hjälper inte) som vi under onsdagskvällen skickade till rektor och skolchef, men även till andra högre instanser inom kommunen - vi kände att det behövde läsas av andra utanför skolsfären också.... Mailet ser alla berörda när de kommer till jobbet på torsdag morgon. Nu går allting väldigt snabbt! Vid lunchtid på torsdagen - alltså bara några få timmar efter att berörda har läst vårt mail - får vi besked om att alla våra önskemål sätts i verket fr o m på måndag! De övriga eleverna flyttas från lokalerna där Turbo är van att vara på skoltid!!! Helt plötsligt har man bestämt att ett f d fackrum på skolan ska röjas ur, där de här eleverna ska få vara i stället.... Turbo kommer att vistas ensam med en assistent i sina invanda lokaler och en lärare ska komma vid bestämda och schemalagda tidpunkter. Hur upplägget under skoltid kommer att vara, det återkommer jag om i ett annat inlägg.
Ni kan bara ana hur gott det känns att få ett sånt här besked - äntligen!!

Kan tillägga att en av de högre chefer i kommunen utanför skolsfären som fått mailet, hörde av sig till mig på torsdagskvällen och kollade hur det gått! Fantastiskt fin omtanke och bry-sig-om-känsla där! Man blir verkligen glad för sånt stöd.




Ja, det var en kamp som hette duga och den har så gott som sugit musten ur oss allihop! Egentligen är jag en person som helst håller mig lite bakom alla andra, vill inte synas och vill absolut inte bråka eller vara till olag med andra. Men jag har lärt mig en sak om mig själv under den här resan med Turbo, och det är att när jag har rätten och lagen på min sida så vågar jag stå för min åsikt och vågar kämpa för våra rättigheter när det gäller Turbo och hans bästa. Livet med Turbo har lärt mig så mycket!

Nu har vi iaf kommit så här långt så vi fått till att Turbo ska komma iväg till skolan igen, men vi har fler lagar på vår sida som inte är tillgodosedda så kampen lär fortsätta.....
Jag har också många fler tankar om den här historien som behöver ut, men det blir för långt idag så det kommer senare.

Dags att försöka komma ikapp sig själv lite.... Kram till er som vill ha ♥

lördag 23 november 2013

Skön lördag

Tröttheten är påtaglig hos oss alla här i familjen, men sakta ska vi väl klättra uppåt igen. Den här dagen har jag knappt gjort ett smack mer än att assistera Turbo. Mannen har det väl ungefär likadant med undantag för att han nu är iväg ett par timmar på ett uppdrag han lovat bort sig på.




Men det känns som att Turbo börjar bli lugnare i sina tankar angående skolan. Det har varit många frågor och vi har inte kunnat ge svar tidigare. Nu kan vi iaf ge svar på att han ska börja igen på måndag. Vi kan spalta upp lite bättre för honom hur tillvaron kommer att se ut, även om det fortfarande finns många frågetecken. Men det känns hur skönt som helst att vi har kommit så här långt iaf.

Ha en fortsatt trevlig lördagskväll så "ses" vi i morgon. Då blir det låååååååååååångt, för då kommer en redogörelse för alla turer som varit den senaste veckan. Hej & hå & kram på er ♥

fredag 22 november 2013

Mer än trötta....

Kikar bara in här för att önska er alla en mysig fredagskväll! Här ska vi också försöka mysa lite, men tror det kommer att bli en trött kväll för flera av oss....




Ta hand om varann och krama varann lite extra ♥

torsdag 21 november 2013

Trött, slut och körd... men Äntligen!

Ja, kära vänner och läsare.... här händer det äntligen grejer! Igår fick jag nog och det rann lite över. Gnistan försvann hos mig igår, men jag tog sats och uppbådade de sista krafterna jag hade och tillsammans skrev jag och mannen ett långt och ganska skarpt mail och skickade till berörda inom skolvärlden och även högre instanser i kommunen som kunde tänkas vara intresserade.... Och vet ni, vid lunchtid idag kom besked om att man löst allt efter våra önskemål fr o m om ett par dagar! Känns som en stor seger även om den gärna hade fått komma för några veckor sen.
Nu ska jag försöka återhämta mig, sova lugnt i natt och skaffa nya krafter, för kroppen är totaltömd. Återkommer inom kort med en redogörelse för vad som hänt och inte har hänt.
Kramen till er alla <3

onsdag 20 november 2013

Just nu är det pest!

Orken börjar tryta ordentligt här hos oss, kan jag säga. Nu känns det jobbigare än jobbigast! Mer än man tror i vardagen är uppbyggt efter en fungerande skolgång. När det fallerar så är det mycket som blir väldigt tungjobbat.

Det var lite gnäll om det och jag som inte gillar att gnälla... men nu rinner det snart över ordentligt för mig, om inte en lösning kommer till skott rätt omgående. I kväll kommer ett skarpt mail att gå iväg från mig och mannen till högre instanser inom kommunen, både skolchef och andra högre poster utanför skolsfären. Sen håller jag för öron, ögon och håller andan i morgon.....

Vi tycker att Turbo lidit nog nu av den här avstängningen från skolan. Han klättrar på väggarna och känner sig uttråkad. Han frågar och frågar och vi har inga svar att ge - klart han blir orolig! Han saknar skolan och allt som är med den, han saknar fritidstiden på onsdag eftermiddagar då han träffar någon av korttidskillarna. Vi vet inte hur länge han håller ihop. Rasar han så rasar vi allihop för då försvinner den absolut sista orken från oss. Ett tag tändes hoppet idag om att vi kunde köra igång med skolan på måndag. Men efter att ha fått reda på detaljer och haft en ventilering med psykologen så strök vi den lösningen. Inget får gå fel i det här sköra läget.

En annan lösning som vi i stort sett bestämde oss för på det stora nätverksmötet i måndags, spolierade vi nog när jag såg lösningen mera i detalj idag. Då vände det sig för mig och jag säger bara.... nej, detta vill vi undvika för Turbos bästa! Det blir för mycket nytt, helt enkelt. Helt nya lokaler och väldigt, väldigt isolerat.

Vi får se hur hela den här historien slutar, men nu vill vi få ett omedelbart slut på den, det är en sak som är säker! Och jag ska återigen poängtera att Turbo VILL till skolan, men får inte....

Kram på er alla <3

tisdag 19 november 2013

Surrar vidare

Här hos oss fortsätter sammelsuriet och inga detaljer eller ens vissa stora saker är spikade. Snart vet vi varken ut eller in. Jag skulle vilja sparka iväg Turbo till skolan redan i morgon dag (missförstå mig nu inte). Men vi kan ju inte sparka iväg honom till något han inte mår bra av, därför måste vi vänta även om dagarna går. Men det känns som jag håller på att krypa ur skinnet snart. Jag är bara så rädd för att han snart ska få en stor tröskel att komma över om han inte kommer iväg snart.

Lite lugnare blev jag ändå ikväll när jag pratat med vår assistent Kent. Han har erfarenhet av att tidigare dragit igång hemmasittare och värre "fall" än Turbos, så det ska säkert lösa sig här också tids nog - försöker jag iaf intala mig.
Eftersom klockan sprungit ifrån mig här ikväll så ska jag inte gå in på vad som hänt igår och idag utan koncentrerar mig på att sammanfatta helgen.




Fredagen var som jag skrev tidigare, en aning stressig rakt igenom. På lördagen tog mannen med sig Turbo iväg på en utflykt som varade ett helt dygn. Mannen förstod att jag var i stort behov av lugn och ro så de packade en väska och åkte iväg några mil. Världens bästa man, jag vet! ♥ Det var förstås noga planerat med Turbo sen några dagar innan så han visste vad de skulle ge sig ut på och han var med på noterna. De åkte iväg ett par timmar med bil, bodde på hotell och gick och shoppade lite. De köpte var sin grej till sig själva - det här var vad mannen köpte till sig själv:




Härlig man jag har va?? Jag hatar nämligen att styrka och nu ska han ta över den sysslan från mig.... det blir ju ändå inte gjort.... ;) Ingen är gladare än jag!!
Ja, ja, de kom hem vid lunchdags på söndagen och var nöjda och belåtna båda två och det är ju huvudsaken.

Jag hade tyvärr en del grejer som jag var tvungen att göra när de åkt på lördagen, men hann peta in en liten fotonad på en dryg halvtimme i duggregnet och blåsten. Såååå skönt och avkopplande! Frampå kvällen kände jag att kroppen gick ner i varv. Oj, vad jag behövde den där ensamheten som jag inte haft på länge pga den situation som råder. Tog mig en sovmorgon på söndagen och ställde in det jag planerat i övrigt på förmiddagen. Jag gick verkligen i ide under det där dygnet och det behövdes!




Hyfsat utvilad kastades man in i verkligheten igår igen genom ett stort nätverksmöte (Västbusmöte) och då är man igång igen, kan man säga! Det var t o m så mannen sa efter mötet att det var tröttande och man är helt slut efter urladdning och anspänning.

Mer kommer. Kram på er så länge ♥

måndag 18 november 2013

Less

Det är väl egentligen dags för ett inlägg, har inte skrivit sen i fredags fast jag borde. Jag kan väl säga att jag är ordentligt less på hela den här historien nu med Turbo som hemmasittare. Känner mig less på att vi inte ser ett slut på det här, vilket jag tycker att vi borde ha gjort vid det här laget.
Ikväll blir det inte så många rader här, men jag återkommer. Ska summera helgen som gick och även den här dagen. Det är många frågor hos Turbo nu angående skolsituationen och tyvärr har vi inte så många svar. Oron är påtaglig, speciellt i morse och jag förstår honom.
Idag har vi haft stormöte om Turbos och vår situation. Trodde mer skulle vara klart, men tyvärr. Vi rev upp beslut som var fattade, vi spånade också fram något helt nytt. Bra eller dåligt - ja, vem vet. Nu går vi mycket på vår magkänsla och vågar stå för den och jag hoppas det blir rätt. Bl a ett långsiktigt beslut som rektorn tagit, rev vi upp... Det får inte bli några missar nu.
Återkommer som sagt och tyvärr fortsätter hemmasittningen :(
Kram, kram <3

fredag 15 november 2013

Stressfredag!

Idag när jag vaknade upp på morgonen kände jag att jag var piggare än igår, för det var ingen höjdardag. Bäst att vara piggare för dagen skulle bli lång och med variation. Ända sen förra torsdagen då Turbo blev avstängd från skolan, har assistent Kent varit här hemma på dagtid med honom. Ända t o m onsdagen då hans vecka här tog slut. Så igår hade jag och Turbo en ensam förmiddag tills assistent Nisse kom på det sedvanliga torsdagspasset på em. Idag var Tom från korttids insatt på fm-schemat och det fick förstås bli här hemma eftersom avstängningen från skolan är det som gäller.

Jag kom iväg till jobbet och det var välbehövligt. Tyvärr blev jobbardagen kortare än jag tänkt mig och vad jag hade behövt. Meningen var att mannen skulle med Turbo till tandläkaren mitt på dagen. Vi hade gjort upp det från början, men när det kom till kritan så backade Turbo - han ville ha det som det alltid brukar vara. Det har alltid varit jag som åkt med honom dit. Han visade tecken på oro och han uttryckte det också t o m i ord att det oroade. Klart att jag ställer upp och åker de där åtta milen i stället för att jobba då....

Tandläkarbesöket gick jättebra! Duktiga Turbo! Tänk vad det gör att han fått gå onödigt ofta bara för att det inte ska vara nåt märkvärdigt med tandläkarbesök! Turbo kanske har lagat ett hål i hela sitt liv och skulle inte behöva gå mer än en gång om året på koll, men tandläkaren tycker han ska komma var tredje månad för att få in en rutin på besöken. Idag såg jag verkligen vilken nytta det gjort. Sen kommer det ändå att vänta en jobbig grej framöver, men vi beslöt idag att vi skjuter det på framtiden lite....

Lite jobbstress väntade mig sen resten av dagen, men jag är ändå nöjd att besöket hos tandläkaren gick så bra så det var det värt!

Lite fredagsmys sen medan gubben ser på fotboll och jag är lojal och håller sällskap i Tv-soffan. Nu är snart matchen slut så kanske man kan få se nåt annat ;)

Kram på er alla <3

 

torsdag 14 november 2013

Sammelsurium och spånerier

Ja, hörrni, jag dök lite efter mötet med skolchef och rektor igår kväll. Det var inte förrän efter lunchtid idag som jag kvicknade till lite och började klättra uppåt igen. Jag assisterade Turbo på förmiddagen trots lågvarv, men mer än nödvändigt blev inte gjort. Tyvärr insinuerar rektor och skolchef en tanke som jag och mannen inte kan förlika oss med och jag måste skaka av mig den. Orkar inte tänka på det och därför skriver jag inte om den här och nu. Nej, kämpa lite till är vår melodi i detta läge... Stormöte väntar nästa vecka och jag vet att vi har fler med på tåget som tänker som oss föräldrar....





Men iaf, mötet var ett enda spånande hit och dit och fram och tillbaka. Man har ingen riktig plan utstakad för Turbo utan vi får vända och vrida och se vad som kan tänkas bli bra för honom. Ingen vet.... Det man vet är att man har en tjänst utannonserad på en lärare med specialutbildning och fallenhet för att jobba med barn som mitt.... Hur lätt kommer det att bli att få tag på en sådan, tror ni?? Ja, det lär visa sig och vi har bara att avvakta.

Men vi hade ändå ett par saker vi behövde trycka på för att få en snabb lösning. LSS-handläggarens chef ringde upp mig inför mötet så jag fick lite mer kött på benen iaf och det är guld värt med sånt stöd. Att Turbo nu sitter hemma finns det två aspekter på när det gäller hur dåligt det är. Det är ju så att han är avstängd från skolan, det är alltså inte Turbo som vägrar att gå dit. Det behöver nog förtydligas lite, tror jag.




Det som vi anser kunna bli ett jätteproblem framöver om detta fortsätter, är att han kan få en stor tröskel att komma över om han måste sitta hemma länge. Skulle det gå så långt så har man förstört en elev som vill gå till skolan. Det får bara inte hända! Därför satte vi press på skolchef och rektor igår att man måste få till en nödlösning snabbt. En nödlösning som vi ändå kan godkänna så inte Turbo mår dåligt av det. Men det vi vill är att han ska åka med taxi på morgonen och iväg till förhoppningsvis sina invanda skollokaler. Även om man inte hittat någon lärare så måste han ut från hemmet och upprätthålla sina rutiner i stället för att sitta hemma. Matte är det ämne man skulle kunna fortsätta med för där är det en gymnasielärare som har dessa lektioner med Turbo. Detta är inget problem i dagsläget eftersom det alltid fungerat bra mellan dem.

Det är tänkt att fr o m nån gång i nästa vecka ska det bli så och då med hjälp av våra fina hemmaassistenter Kent och Nisse, troligtvis. Det blir nog spikat under morgondagen, tror jag. Lokalerna måste också tömmas från övriga elever för nu måste vi backa till ruta ett med Turbo. Inga mer bakslag pga stökig miljö, tack! Sen blir det säkert inte mycket mer till undervisning denna terminen pga att det inte finns lärare som behärskar Turbos problematik. Men det får lösa sig tids nog. Vi kan ju inte trolla med knäna....




Även för oss föräldrars skull behöver det lösas att Turbo kommer hemifrån på skoltid. Det har varit slitsamma veckor de senaste veckorna och jag är dödens trött och stressad inombords. Själv är jag livrädd för att få tillbaka den där eländiga utmattningsfebern som jag hade för... om det nu är 1,5 eller 2,5 år sen. Men jag känner just nu att det är på gränsen. Just nu finns inget andningshål för mig att ta till. En eller ett par dagar i veckan brukar jag jobba hemifrån för att ha det lite lugnare omkring mig. Det finns inte en chans till det nu när Turbo är hemma (även om han har assistent här) och detta håller inte i längden. Därför känns det akut och bråttom med att lösa hemmasittandet.

Som väl är så är samtliga berörda instanser i kommunen införstådda med problemen och vad vi hörde på mötet igår och vad jag hörde under mitt samtal med LSS-handläggarens chef, så är samtliga villiga att samarbeta för att hjälpas åt att lösa problemen för oss som familj. I många kommuner, vad jag förstår, så skyller man på varandra och menar att ingen ska ta kostnaden som uppstår. Här hjälps man åt och det är vi glada för nu när vi har hamnat i den här sitsen!

Det får bli allt från mig för idag. Nu ska jag fortsätta med att göra så lite som möjligt resten av dagen så hoppas jag att jag är piggare i morgon.
Kram på er finaste läsare ♥


onsdag 13 november 2013

Går i ide

Just nu känner jag för att kura ihop mig och gå i ide ett tag.

Och vakna upp när allt är uppordnat och klart. Nej, det lär nog inte fungera. Men just nu är jag ganska less på hela den här storyn runt oss. Jag och mannen har varit på möte ikväll med rektor och skolchef och jag vet inte hur jag ska summera det mötet. Får nog återkomma när jag samlat ihop tankarna och sammelsuriet...

Kram på er <3

 

tisdag 12 november 2013

Karusellen snurrar

Oj, vad det snurrar på här, det gäller att hänga med. Vi börjar väl landa så smått i vår nya situation och jag tror även Turbo börjar göra det. Tyvärr vet vi ju inte så mycket om framtiden, vilket är frustrerande. Vi kan inte alls sätta upp något på schemat mer än det lilla vi vet. Resten blir blankt..... Inte alls bra för hans del.

Igår hade jag otroligt dåligt samvete mitt i alltihop. Det kändes som vi slängde hit och dit med olika personal runt Turbo hela tiden och helt oförberett var det med vissa grejer. Jag hämtade honom kl 8 på morgonen igår (månd) på korttids där han varit sen fredag lunch. När jag lämnade honom var det så nytt med "ingen skola" så han visste ju inte mycket alls. Tom hade läst av honom första dygnet och fått sänka kraven så det inte blev mer än nödvändigt. Han informerade också Valle som kom andra dygnet så de körde på samma spår. Allt hade gått bra även om de märkte att han inte var harmonisk. Bra jobbat där!




Som sagt, jag hämtade Turbo kl 8. Ganska direkt när vi kom hem så kom assistent Kent och skulle vara här egentligen till seneftermiddagen. Men eftersom vi tyckte det var lämpligt att Kent var med på mötet i skolan på em så kastade vi in assistent Nisse här under den tiden. Detta fick Turbo reda på på morgonen vid hämtning på korttids.... Där kände väl jag att detta är för snurrigt och hastigt för Turbos del....
Men när jag kom hem framåt tidiga kvällen så var Turbo lugn och cool! Nisse och Turbo hade haft en bra stund tillsammans. Härligt verkligen!

Jag och mannen hann med att ta en fika med assistent Kent och korttidspersonalen Tom efter skolmötet. Dessa killar är riktigt duktiga killar som vi har i Turbos närhet. Trots sin unga ålder (26 resp 24 år) har de både erfarenhet och kunskap om autism. Till stor del beror det också på att man brinner för detta arbete och suger åt sig som en svamp på de utbildningar man går. Dessutom besitter de en naturlig fallenhet för jobbet. Många har hört av sig angående detta och visst önskar man att det fanns såna här pärlor i alla kommuner att ta till när det behövs. Vi är förstås otroligt glada och tacksamma! Vad skulle vi göra i det här läget utan denna fina personal som vi har omkring oss både hemma och på korttids?!




Själva mötet som vi alla var på i skolan på eftermiddagen var egentligen ett handledningsmöte. En duktig psykolog handleder skolpersonal och korttidspersonal. Men det gav av förklarliga skäl inte så mycket igår. Ingen av oss som var där hade en aning om hur framtiden med skolan kommer att se ut. Den enda som visste något för egen del var läraren Joakim. Han har fr o m idag börjat ett nytt jobb så där blir ingen fortsättning med Turbo iaf. Det är allt vi vet. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om lärarna mitt i all soppa. Det känns nog som ett stort misslyckande för dem och viljan har de verkligen haft. Men det räcker inte alla gånger och speciellt inte när man har med en mycket svår elev att göra. Då behövs en mycket stor kompetens (och det är inte omöjligt att få det att fungera, det har vi sett tidigare och även nu på andra plan).

Jag och mannen har ytterligare ett möte senare i veckan och efter det har vi kontakt med psykologen eftersom hon ska vara med på ett annat möte ytterligare lite senare..... ja, ni ser, det rullar på och jag lovar att hålla er underrättade. Trött är jag, igår kväll trodde jag inte jag skulle orka med morgondagen - alltså dagen idag, men det är bara att bita ihop och hoppas att jag orkar till mållinjen, var den nu än är....  




Slutligen vill jag rikta ett stort TACK till er alla för den fina respons jag fick på mitt förra inlägg här, där jag förklarade vad som hänt denna terminen i skolan för Turbos del. Det var ett inlägg som jag tyckte var svårt att skriva. Min mening är inte att nedvärdera någon, samtidigt som det inte går att sticka under stol med att det brister någonstans i kedjan och sånt är alltid svårt att skriva om. Men om det inte hade funnits brister hade vi aldrig hamnat där vi är nu med skolgången som inte existerar för tillfället. Jag vill inte hålla inne med viktig information för hur ska man då nå ut med kunskap om npf till andra, för det är det jag vill - sprida kunskap om npf.

Den positiva responsen var stor som jag fick och jag tackar och är glad för att så  många hörde av sig via kommentarer här på bloggen, meddelanden, sms, kommentarer på fb m m. Det var t o m en lärare någonstans i Sverige som hörde av sig och förklarade att hon lär sig mycket genom det jag delar med mig av. Hon i sin tur kan använda sig av det i skolan. Då blir man extra glad när kunskapen hamnar där den verkligen är välbehövlig!
Så TACK alla!
Jag har också fått en del frågor här, men jag ber om ursäkt för om svaren dröjer lite. Men håll ut, svar kommer senare.

Kramar om er alla som kikar in här och läser ♥

söndag 10 november 2013

STOR förklaring!!

Om ni håller i er nu så tänker jag ge en ganska utförlig förklaring till hela vår nuvarande situation. Mycket har hänt. Men man kan ju undra: hur kunde det bli så här fel? Det har ju barkat utför och rätt åt skogen på ganska kort tid. Något blev fel efter vägen.... Jag ska försöka förklara och ge er mina reflektioner av det som hänt och jag tänker börja från detta läsårets början. Vissa saker kan jag förstås inte skriva ut i detalj med hänsyn till både personal och Turbo, men ganska öppen kommer jag att vara. Därför vill jag poängtera att det finns ingen anklagelse mot någon från vår sida. Med facit i handen så känns allt lite surt, men var och en har gjort så gott de kunnat efter sin förmåga! Så återigen: vi ANKLAGAR INGEN!!

Nu blir det långt så ladda kaffemuggen så ni håller er vakna ;)
Denna höstterminen började osannolikt bra. Vi hade väntat oss en jobbig start. Både lokaler och viss personal var ny för Turbo när skolan drog igång. Den enda som var kvar från läsåret innan, var läraren som jag kallar Tyra. En ny lärare började: Joakim. Även en resursperson fanns på plats i de nya lokalerna. Vi hade förberett Turbo noga, med bilder och annan inskolning och allt gick över förväntan. De första veckorna på detta läsåret var nog bland de lugnaste i Turbos hela historia. Åh, vad vi njöt och tyckte allt var bra!




Helt plötsligt (den 24 och 25/9) kom "den stora smällen" och ingen fattade någonting. Vi hade märkt på Turbo ca 1 - 1,5 vecka innan att han var lite lättretlig men inget jättealarmerande. Efter "den stora smällen" gjorde jag ett ritsamtal med Turbo och orsaken verkar vara rörig miljö runt honom. Vi höll Turbo hemma några dagar för att rektorn skulle fixa miljön. Detta visade sig svårare än tänkt så Turbo fick komma tillbaka till skolan på samma sätt som innan. Längre fram i inlägget kommer jag att summera dessa ca två veckor.....

Ont i magen varje dag var vad jag hade när jag skickade honom till en miljö som inte var anpassad för honom och jag undrade verkligen om vi gjorde rätt. I stort sett varje dag var det något som hände och vi väntade bara på nästa stora smäll. Men efter en viss dag då jag läst i kontaktboken hur det gått till på skolan så tog jag och mannen beslutet att sätta stopp. Vi höll Turbo hemma och det fick helt enkelt lösas runt honom.




Rektorn satte då in extra resurser till Turbo. Fina personalen Tom från korttids och vår härliga assistent Kent lånades in av skolan för att i första hand "isolera" Turbo från de andra eleverna som förändrats och blivit stökigare. Detta är en miljö som Turbo inte kan vistas i eftersom det triggar igång honom och det mynnar alltid ut i utbrott om man inte anpassar.

Tom och Kent lyckades väldigt bra med sitt uppdrag även om de fick jobba hårt stundtals. Man kom igång och hade lektioner med Turbo igen, vilket man inte kunnat ha sen "den stora smällen". Skönt, tyckte vi alla!
Men sakta men säkert kom den där oron från Turbos sida tillbaka eller vad vi ska kalla det för. Och när Turbo blir orolig så händer det många saker som inte är så speciellt bra. Jag går inte in på detaljer här, men ni som följt bloggen vet ju att han lätt blir utåtagerande när man inte anpassar för honom.....




I torsdags när jag fick hämta Turbo från skolan efter bara ett par timmar så var Kent med som extra resurs. Han skulle precis ringa mig och säga att detta går inte längre. Han läste av Turbo och såg att det var ohållbart. Men precis då så ringde läraren Joakim upp mig och sa att hämtning var det som gällde. Lärarnas skyddsombud hade sagt ifrån.

Varför blir det så här när man tillsatt extra resurser för Turbo, kanske ni undrar?! I detta fallet som uppstått så räcker det inte för Turbo att ha trygga personer omkring sig när inte de som har lektioner med honom bemöter honom på rätt sätt. (OBS! Ingen anklagelse mot någon, alla gör så gott de kan efter sina förutsättningar.) Jag kan tänka mig att det är något i kemin eller bemötandet som blir fel och detta pågår ju dag efter dag, lektion efter lektion. Det triggar förstås Turbo och rätt vad det är så rinner det över. Det blir ohållbart!




Men det var ju så lugnt de första veckorna på läsåret och det var samma personal, hur går det ihop då?? För att ta det från början så fungerade det ju bra med lärarna de första veckorna. Sen kom "den stora smällen" och 1-2 veckor innan den så hade ett par av eleverna runt Turbo ändrat sig markant. Denna förändring i miljön (mycket stökigare) fixade inte Turbo. Här skulle personalen ha läst av i ett tidigt skede att det blev för mycket för honom, vilket inte gjordes. Därav gick det alldeles för långt och han exploderade.

Efter "den stora smällen" blev antagligen lärarna rädda för Turbo och i o m det så ändrar man omedvetet bemötandesätt. Så det blir att Turbo får vistas i både en miljö som är fel för honom och en miljö där bemötandet för hans del inte passar honom. Alltså triggas han till "dumma saker" dagligen. En ohållbar situation! Det är alltså ett tvådelat problem. 1) Miljön är för stökig. 2) Bemötandet från personalen stämmer inte med Turbos behov.
Miljöproblemet fixar resurserna, men bemötandet.... där kan inte ens världens bästa resurspersoner "bota".




Summerar vi det hela så kan vi konstatera att om det funnits personal runt Turbo som kunnat läsa av honom och verkligen på djupet förstått hans behov vid det tillfället då övriga elever ändrade stil, attityd m m så hade vi aldrig hamnat i denna sits vi nu befinner oss i. Då hade man kunnat förskona Turbo från att vistas länge i en för honom felaktig miljö.

Detta känns förstås lite surt och onödigt, men nu är vi här och vi får helt enkelt se vilka lösningar som finns. Både vår och rektorns åsikt är att ingen av dessa lärare ska fortsätta jobba med Turbo. Broarna har bränts och det är antagligen för sent att åtgärda för att det ska bli bra igen för Turbos del. De har helt enkelt hamnat för snett efter "den stora smällen". Vi avvaktar och under tiden stundar en del möten i nästa vecka och säkerligen en del telefonsamtal från olika ställen. Och ja.... vi fortsätter med INGEN SKOLA.....

Kram på er alla som orkade läsa hela inlägget ♥

Rackarunge ;)

Måste bara göra ett kort och snabbt inlägg här och visa vilken underbar rackarunge vi har ;) Ja, det är Turbo jag syftar på!

Igår behövde mannen kopiera några filer (som jag inte begriper mig på hur det funkade, eller inte....). Mannen fick det inte att funka på sin gamla dator så han lånade Turbos en halvt avlagd laptop här hemma. Han försökte tre gånger men det fungerade inte. Då får han ett sms från Turbo som är på korttids. Så här såg det ut:

Turbo har alltså sett när han är på korttids att mannen är inne på hans dator. Han fjärrstyr den så mannen misslyckas med sina försök. Detta gjorde han med glimten i ögat och han hade säkert kul, rackarungen! :)

Det var bara lite kort - mer kommer i kväll om inget oförutsett inträffar. Kram <3

 

lördag 9 november 2013

Försöker andas lite....

Hoppas ni har det fint därute! Jag och mannen försöker landa ännu mer i vår nya sits och det får sakta sjunka in. Det var iaf passande för vår del att Turbo har en korttidshelg denna helgen. Vi hoppas det går bra därborta och att det är lugnt. Vi har ju ingen aning om hur han känner sig nu eftersom allt händer så plötsligt och ingen förberedelse långt i förväg.

Jag och mannen har umgåtts med några vänner på bortaplan idag och lunchat med dem på mysigt ställe. Skönt att tänka på lite annat ett tag och ha det trevligt.




Eftermiddagen och kvällen är lagom slö. Jag har mailat lite berörda personer ang Turbos skolsituation och sen sitter jag och filar på ett blogginlägg som ska förklara en del frågetecken för er läsare.
Kanske tar jag en promenad i blåsten och regnet innan kvällen kommit på allvar. Skulle behöva ut och röra på mig lite och genomlufta hjärnan.

Jag försöker lägga bort skoltankarna så mycket som möjligt, samtidigt som jag tänker en del på det förstås. Vad blir det för lösningar på allt? Vi har väl hamnat i ett moment 22. Skollagen säger att man inte får stänga av en elev mer än ett visst antal dagar, men i praktiken finns ingen kompetent personal i skolan idag för Turbo. Så hur löser man det?
Nej, jag skulle inte tänka på detta och ännu mindre skriva om det idag. Så jag stoppar detta inlägg här och nu så "ses" vi i morgon med många fler tankar.

Kram på er ♥

fredag 8 november 2013

Försöker landa....

Gårdagen blev en aning omskakande för oss då vi gick från skola till ingen skola alls inom loppet av några minuter. Sakta landar vi i detta, men många frågetecken finns det och vad händer nu??

En omvälvning blev det förstås för Turbo också och han har varit lite orolig och fått lite utbrott, främst i går kväll. I morse såg inte dagen heller ut som den brukar och det blev förstås svårt och jobbigt för honom. Assistent Kent kom på morgonen så jag skulle komma iväg till jobbet. Det var ett nytt moment och störde naturligtvis. Detta nya kom ju så plötsligt igår så vi har omöjligt kunna förbereda Turbo långt i förväg på hur det blir nu. Kent fick jobba lite extra hårt den första halvtimmen innan Turbo landade....




Jag och mannen lunchade med Kent idag och det är mycket intressant att lyssna till honom. En otroligt duktig 26-åring. Som ex kan nämnas att han under gårdagen i skolan kunde se vissa orossymptom hos Turbo, men lärarna hade inte lagt märke till dem (Kent analyserade lite med dem efteråt). Ändå har den ena läraren jobbat 1,5 år med Turbo.... Kent är fortfarande relativt ny på honom. Jag behöver nog inte berätta att vi är oerhört glada att ha såna här fina killar omkring Turbo!

Jag ska inom kort dra hela denna story om hur allt gått till och vad som hänt fram tills nu på skolan. Måste bara landa i allt lite till. Idag är jag väldigt okoncentrerad i hjärnan och får ingen reda på tankarna.




Positivt är ändå att kommunen tar detta på fullt allvar och kommer säkert göra vad de kan för att hjälpa oss. Jag mailade chefen för korttids och LSS-handläggaren igår och förklarade situationen. De har konfererat i morse med varann och senare idag ringde LSS-handläggarens chef upp mig. Hon ville informera oss vad vi har för rättigheter och vad som kommer att bli nästa steg. Hon ville ha den här telefonkontakten med mig innan helgen så vi kunde känna oss lite lugnare iaf och veta att de bryr sig. Eftersom detta är en situation som de flesta som hamnar i den inte har en aning om vad som gäller, så tyckte LSS-handläggarens chef att vi behövde få information så fort som möjligt. Fantastiskt bra agerat, tycker jag!

Nu ska vi försöka landa lite till här. Turbo lämnade jag på korttids strax före lunch. Tom tog emot och jag hade förvarnat honom på att det kan vara lite labilt i o m det som hänt. Känns iaf tryggt att lämna honom där med den fina personalen där också!

Var rädda om varann i fredagskvällen och krama varann ♥