lördag 31 augusti 2013

Fitnessfighten

Japp, nu tänker jag avslöja vad jag pysslat med under augusti månad. Ville se först om jag fixade det innan jag berättade..... Jag tog och anmälde mig till Fitnessfighten på World of Shape! Detta visade sig vara precis vad jag behövde!
Jag har alltid haft en ganska pigg kropp och varit hyfsat vig i hela mitt liv. Men nu kände jag att det började gå överstyr med vikten. Inte för att det var så jättemånga kg som behövde bort, men när jag senaste året gått upp fem kg och jag var inte pinnsmal innan dess heller och det började ta emot och det kändes tungt så... nej, jag trivdes inte. Dags att göra något innan det blir för mycket. Så ja.... Fitnessfighten har jag testat under 30 dagar och nu är perioden slut. Det har varit tufft, men härligt på samma gång. Det värsta är att få tiden att räcka till - man ska nämligen träna en timme om dan i 30 dagar! Men jag tänkte att jag får bita ihop och försöka köra på. Man tränar och äter rätt så det är ingen svältkur man går igenom.

Vilken typ av träning man ska genomföra anpassas efter den egna situationen. Jag körde enbart med hemmaträning med hantlar som enda redskap. Det är riktigt svårt att kunna gå på gym varje dag när man lever som vi gör, så detta upplägget var perfekt för vår familj. Nu fick jag väl inga dunderresultat, men ändå resultat som jag är nöjd med på så kort tid och det är inte omöjligt att jag hoppar på en vända till i oktober. Det beror på hur september avlöper på egen hand här....
Så där, nu vet ni allihop och det bjuder jag på! En del av er har ju redan räknat ut det pga sociala medier som är öppna med allt :P




Det börjar bli tjatigt här, men vi har det lugnt här hemma idag också. Jag förstår inte vad som hänt.... men vi njuter förstås. Rätt vad det var så började Turbo prata om matteläraren idag. Då tänkte jag att nu kommer det något negativt! Men det var bara positiva ord som kom och det var ju skönt. Man är beredd på att det ska vända, men den dagen den sorgen.

I veckan som gått har vi fått larm installerat i huset. Jag tänkte många gånger att det var tur att inte Turbo var hemma när installatören fixade i ordning det. Det gick i o f s väldigt smidigt, men när han kollade att det fungerade och när han gjorde inställningar så pep och tjöt det länge i olika omgångar. Det hade definitivt inte Turbo fixat! Höga ljud som kommer rätt vad det är och som inte ger sig på en gång, det blir bara för mycket. Som tur var så hann installatören bli färdig innan Turbo kom hem från skolan. Vi hade inte berättat för honom att det skulle ske den dagen, men han tog det bra och tyckte nog det var lite spännande. Sen vet han också att assistent Nisse jobbar på en larmcentral så han har hört lite om det så det var inte något som var helt främmande för honom.




Så nu har vi larmat från topp till tå i huset och t o m när vi sover kan vi ha larmat. Vi har inget av värde mer än vad andra har så inte för den delen, men det sker rätt mycket inbrott lite var stans, så för säkerhets skull kan det vara bra att ha.

Jag glömde ju att svara på Ninas fråga tidigare här. Frågan gällde om det kunde hända igen det som hände på fritidstid i onsdags. Då kom det några som sa att de hyrt lokalen och Turbo och Axel fick flytta på sig. Det kan säkert hända igen, men jag hoppas de kan lösa det på bättre sätt. Ett möte är inplanerat där skolpersonalen ska träffa chefen för fritidsgården. Jag hoppas verkligen att de förstår situationen även om de kanske inte är glada åt att elever använder de utrymmena på skoltid.
Skolan använder alltså fritidsgårdens lokaler, men Turbo har ett eget rum där även lärarna har sitt lilla krypin. Så här ser det ut:


Dörren som man ser rakt fram längst bort i bild är in till Turbo och lärarna. Så det är ju kanonbra med lite aktiviteter för de fyra eleverna på raster här!

Nähä hörrni alla därute, ni får ta och ha en go´ lördagskväll! Det tänker vi ha och jag tror det kommer att lyckas! Kram på er ♥

fredag 30 augusti 2013

Förskräckligt.... och lugnt

Sitter ensam på jobbet och tar mig en liten paus i kontorssysslorna. Läser runt lite och blir rörd när jag upptäcker en kommentar jag fått här på bloggen. Om du förstår vem du är så riktar jag ett stort Tack till dig anonym! Dina ord värmde ända in i benmärgen.

En stund senare får jag klart för mig hur illa däran en av mina fina vänner här i Diagnoslandet är! Fäller några tårar för jag tycker det är förskräckligt hur tärande livet är för en del just nu. Kampen för att ens barn ska må bra.... det sliter oerhört på föräldrarna. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag är pigg igen efter min lilla däckning för lite drygt ett år sen. Vi hade då en fruktansvärt hård kamp med skolan som nästan knäckte oss. Men just nu har jag energi så det räcker för vardagen och det är jag glad för. Alla mina tankar går till dessa kämpar idag! ♥




Jag har fått rapporter hemifrån om att det är lugnt idag också. Härligt värre!! Turbo har gått nästan två veckor i skolan och det har varit mycket nytt - ändå håller han ihop och verkar må prima. Ni kanske tycker det blir tjatigt, men för oss är detta ofattbart! Aldrig någonsin har han fixat så mycket nytt på en gång. Kanske har vi förberett på rätt sätt, kanske är de nya lärarna något som passade Turbo perfekt - kan vi ha sån tur? Alltihop är en gåta i nuläget....

Nu ska jag masa mig hemåt för jag tror de väntar på mig därhemma ♥ Kram, kram och ha det gott i fredagskvällen! ♥
Pssst: I morgon är mitt augustiprojekt slut, det håller på t o m idag sen är jag i mål med månaden :) Härligt!

torsdag 29 augusti 2013

Blandad konfekt

Förstår inte, men skrivlusten har sjunkit de senaste dagarna. Blev lite låg tror jag, för ett par av mina vänner i diagnoslandet mår riktigt dåligt just nu. Jag tänker mycket på dem och önskade att livet var lättare för dem. Men livet i det annorlunda landet kan tära ordentligt vissa perioder - alla är vi där någon gång under resans gång. Jag önskar så att vi bodde närmare varandra så vi kunde stötta varann mer irl.




Hemma hos oss kvarstår lugnet med lite undantag för igår en stund, men det hade sin förklaring. Det lilla äventyret som Turbo skulle vara med på i tisdags gick lysande! Jag tycker han vann en seger där. Han var nämligen med på stora skolfotograferingen och fotades med stora klassen som han egentligen tillhör. 28 elever är det i den klassen, varav han känner fem av dem sen han gick i 6:an - resten är helt nya och okända för Turbo. Han har ju varit i andra kvarter och haft sin undervisning sen han började 7:an så därför har han inte träffat någon av dem på ett par år. Strongt gjort av Turbo att välja att vara med dem och fotas i stället för de alternativ han hade att välja på - separat med den grupp han går med nu, eller att fotas ensam och man klistrar in honom i stora bilden sen.

Vi hade förberett honom noga. Vi hade bl a visat bilder ur förra skolkatalogen så han såg att det var främmande elever för honom. Han såg att det var många och förstod att det skulle vara mycket folk i aulan när det var dags. Men han gick dit med lärarna Tyra och Joakim och det hade gått lugnt tillväga. Lite spänd och orolig hade han varit innan det var över, men det gick över förväntan. Lite stelt när jag hämtade honom där sen, men det rann av ganska snabbt. Härligt för honom att han fixade det!
Som mamma så undrar jag om han håller på att mogna till sig.... eller är det bara en oerhört bra period han är inne i?? Ja, det lär ju visa sig framöver.




Igår blev det tyvärr ett litet utbrott här på eftermiddagen efter skola och fritids. Det hade visst inträffat en dum grej på fritidstid när Axel jobbade med Turbo. Helt plötsligt hade det kommit främlingar till lokalen och sagt att de hyrt det under en timme. Alltså skulle Axel och Turbo inte få vara där..... Förstår att det ställer till det för Turbo.... Men utbrottet var av lindrig art så det gick över efter ett litet tag och det var bara några grejer som for i golvet med dunder och brak. Så jag tyckte ändå att det gick ganska bra, trots allt.




Idag har assistent Nisse varit här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Turbo trivs och har haft det gott. Nu i kväll har han sjungit och varit på riktigt gott humör. Härligt va?!?

Nä, nu väntar kvällsbestyren här så jag får rusha på lite.
Kram ♥

onsdag 28 augusti 2013

-----------------------

Tappade visst stinget här ikväll så jag får satsa i morgon på ett inlägg här i stället. På återseende och go´nattens ♥



måndag 26 augusti 2013

Personalen betyder allt!

Lugnet kvarstår här men i skolan hade det varit aningen oroligt idag. Läraren Joakim hade märkt direkt på morgonen att det fanns en hel del oro i Turbos kropp. Jättebra att läsa av så på direkten! Men det hade nog lugnat sig lite sen iaf och lektionerna hade flutit på som de skulle. Även gymnasieläraren hade varit hos Turbo idag och undervisat i matte. Han har fått något att bita i nu när han fått matteböcker från gymnasiet. Härligt för honom för han älskar matte!
Oron som finns i Turbo nu, är säkert inför morgondagens bravader. Lärarna är beredda på att han kan backa i sista minuten och då får han lov att göra det. Vi får se hur det går.....

Nu byter jag ämne!
Av en händelse läste jag ett tre år gammalt inlägg som jag skrivit här på bloggen. Igår var det exakt tre år sen Turbo träffade korttidspersonalen Tom för första gången. Han introducerades så smått den dagen genom att följa med E och Turbo till stan och fikade och spelade biljard. Säkert var det nervöst och på stapplande ben de lärde känna varann. Nu har det alltså gått tre år sen den dagen och Tom har blivit lite av en klippa för Turbo. Ingen annan personal har jobbat så länge med Turbo! Ett par assistenter på skolan tidigare har varit och nosat på det men inte kommit upp riktigt i tre år.
Bra jobbat är det iaf!


Turbo och Tom på väg in på korttids

Detta med personal är så viktigt i livet med autism. Mer än man kanske tror. Hade vi inte haft rätt personal runt Turbo så hade livet inte varit hållbart och detta gäller överallt - skola, korttids, assistenter m m. Allt måste fungera om vardagen ska fungera.
Vi har ju sett exempel på då det inte fungerat. Det fanns t ex en tid på korttids då han inte ville dit. Det var sparkar och slag vid varje lämning och hämtning. Jättejobbigt! Det tog på krafterna att lämna och hämta Turbo varje gång. Men den som var chef för några år sen kom på att hon måste fixa så personalen blev bättre lämpad för just Turbo. Det var absolut inga fel på den personalen som fanns då, de var jättegulliga och ville göra allt så bra de bara kunde. Men för Turbos del passade det bättre med unga killar som jobbade med honom.

Det anställdes såna och sen dess har det fungerat ypperligt. Tyvärr är det ju så med unga killar att de kanske inte är färdiga med sitt val av yrke eller också jobbar de där tillfälligt medan de pluggar för att sen gå vidare när deras utbildning är klar. Därför har det tyvärr blivit en del byten. Det finns vissa korttidskillar som vi i vår familj aldrig glömmer....




Vi har också sett i skolan hur viktigt det är med rätt personal. Bl a så hamnade Turbo under isen en period då han blev felbemött i skolan. Turbo har alltid varit en glad kille och aldrig tidigare varit i närheten av en depression. Så här såg vi hur jätteviktigt det är att personalen kan läsa av och sen forska fram vad som inte är bra. Utefter det får man ändra och förbättra.
Vi har också upplevt en period då en assistent i skolan inte uppfattade vad Turbo klarade och inte klarade. Det resulterade i att varje dag han kom hem från skolan så fick han väldiga utbrott. Det var på den tiden han fortfarande höll ihop i skolan och sparade sig tills han kom hem.....

Vi har lärt oss genom åren att Turbo skulle ha utbrott dagarna i ända om inte personalen (och även vi föräldrar) inte bemöter honom på rätt sätt.... Därför är det oerhört viktigt att det fungerar överallt, inte bara hemma. Men så tacksamma vi är över all fin personal som förstår Turbo och förstår vad han har för behov och kan anpassa, förstår att läsa av honom i tid så han inte behöver utsättas för sånt han inte klarar.




All denna fina personal, speciellt den på korttids och de två assistenter vi har här hemma, har också berikat Turbos liv på annat sätt. De har blivit som kompisar för honom, faktiskt de enda han har. För några år sen så var Turbo ledsen över att inte ha några kompisar och det var inte lätt att tackla. Vad säger man liksom....?? Svårt att förklara att ingen vill vara med en som har det svårt med det sociala....
Men tack vare personalkillarna så har denna ledsamhet försvunnit och han visar aldrig att han saknar något i den vägen. Det känns underbart!

Dilemmat är ju att dessa killar har det som jobb, medan Turbo ser dem som kompisar. De kan när som helst byta jobb och en kompis försvinner för gott ur Turbos liv. Förståeligt för oss andra men för Turbo kan det bli hårt. Vi har bara att hoppas att allt flyter på så smärtfritt som möjligt framöver.
Jag vill iaf ge en stor eloge till alla fina som jobbar med Turbo - ingen nämnd och ingen glömd - ni betyder allt!




Nähä, nu ska jag dra ut på mitt lilla projekt jag har under augusti månad. Fem dagar kvar..... Assistent Kent är här just nu så jag är ju fri att göra vad jag vill :) På återseende och kram på er ♥

söndag 25 augusti 2013

Sömniga tankar

Jag skulle ju skriva ett längre inlägg här idag, men jag får inte ihop det som jag vill. Är nog lite för trött, tror jag.... Jag får skriva ner mina tankar i morgon i stället.
Helgen går mot sitt slut och den har gått i lugnets tecken. Jag och mannen har delat på oss en del och det brukar ju fungera bra. Turbo blir mindre stressad när han är ensam med en vuxen istället för två vuxna.




Jag har gått igenom händelsen igen med Turbo, den händelsen som ska ske i skolan på tisdag. Han står fast vid sitt beslut om att välja det alternativ som kommer att kräva mest av honom. Vi får se hur det går....

Nej, jag tror det får bli go´nattens här nu. Kram på er ♥

lördag 24 augusti 2013

Skolmotion

Dags igen att göra ett litet blogginlägg på iPaden så jag inte glömmer av mig tills den dagen jag verkligen behöver den på nån resa kanske. Jag och mannen sitter just nu och planerar för en liten tripp i höst. Längtar mycket nu och ser verkligen fram emot det! Men än är det ett tag kvar....


Igår kväll när jag kom hem från jobbet och läste i kontaktboken som var med hem från skolan så förstod jag att Turbo och även lärarna haft en toppendag i skolan. Lektionerna hade flutit på bra, även den med gymnasieläraren. Både Turbo och Tyra hade visst fått motion också och det tillhör inte vanligheterna att man lyckas aktivera min son så värst mycket. Men man hade lånat fritidsgårdens grejer under nån rast och spelat både fotboll och airhockey och biljard. Kul hade de haft iaf! Så härligt att det funkar!

En tanke jag fick första gången då jag fick se lokalerna var att man kanske kunde få igång Turbo med lite aktiviteter på rasterna. Man är i fritidsgårdens lokaler och bedriver den här enskilda undervisningen med Turbo och tre övriga elever. Där finns alltså en hel del grejer man kan låna. Och Turbo rycks med lätt av en sån grej och det är ju kanonbra. Så detta med lokalbytet kan bli mer positivt än man trott.


Måste bara flika in en liten rolig grej här innan jag slutar. Antalet sidvisningar på min lilla blogg är nu uppe i över 100 000 sen jag bytte bloggportal. En helt makalös siffra! Visserligen är det under en ganska lång tid så man är ju hästlängder ifrån storfräsarnas siffror, men för mig är det en otrolig siffra! Så tack alla ni som kikar in här! Ni gläder mig något oerhört och förhoppningsvis gör min lilla blogg att kunskapen om NPF ökar, för det behövs sannerligen ute i samhället....

Det var allt från mig för idag. Nu fortsätter vi att njuta av den här helgen som än så länge är lugn.
Kram på er. <3

fredag 23 augusti 2013

Luuuuugnt

Nu orkar vi snart inte hålla andan längre, men det verkar fortsatt lugnt hemma hos oss. Jag har inte träffat Turbo än sen han kom hem från skolan idag. Fredagseftermiddagarna är mannens och Turbos medan jag jobbar länge. Men jag har fått rapporter om att även den här dagen går i lugnets tecken. Vi får väl se vad som händer under helgen här....




Jag önskar er alla en härlig fredagskväll! Kram på er ♥

torsdag 22 augusti 2013

Tappar hakan

Här hemma håller vi andan ett dygn till. Turbo kom hem och var lugn och cool idag igen! Vi fattar ingenting. Så mycket nytt och ändå ingen oro i kroppen. Har de träffat så rätt när de anställde nya lärare?? Nya läraren Joakim har haft flera lektioner idag med Turbo och han tycker samarbetet går bra. Även gymnasieläraren har varit och besökt Turbo idag. Deras möten verkar också flyta på lugnt och bra. Allt känns helt otroligt... alldeles för bra för att vara sant!
Men vi passar väl på att njuta för fulla muggar så länge det här lugnet varar!!




Hmm, det står i kontaktboken idag att tiden är spikad tills på måndag nästa vecka för det där de ska göra i skolan och där Turbo har valt ett alternativ som jag trodde skulle komma i sista hand. Jag får lätt ont i magen. Han fick tre alternativ och valde det mest jobbiga av dem, det som kommer att kräva en hel del av honom. Tänk om han inte fixar det? Den nya läraren ser kanske inte i ansiktet på Turbo när det inte funkar längre. Det krävs fingertoppskänsla där och ett mycket väl tränat öga för att se sånt....




Jag ska visa lite bilder för Turbo i kväll och även under helgen så vi har gått igenom med honom vad det verkligen innebär. Jag vill absolut inte få honom att backa, men han måste vara väl förberedd på situationen. Vi måste också träna in ett kort och enkelt "tecken" som han kan visa när han känner att han måste därifrån snabbt. Jag berättar sen när det verkligen är klart vad han väljer i slutänden.
Samtidigt så har Turbo mognat en hel del det sista och vill han detta så ska vi naturligtvis pusha för att han ska klara det och det gör vi bäst genom att förbereda honom väl. Spännande detta!

Det var allt för idag här på bloggen. Kramis ♥

onsdag 21 augusti 2013

Vi håller andan....

Ja, här håller vi andan för den här skolstarten har gått för bra för att vara sann! Allt det nya som möter Turbo första dagen han kommer till skolan och ändå går det smärtfritt! Ofattbart! Vi gläds över detta jättemycket men vi vågar inte ta ut något i förskott för vi vet att det kan vända på en sekund. Jag kommer så väl ihåg hur det var när han började 7:an.... Dag 1 gick helt underbart bra och Turbo var på ett strålande humör. Dag 2 fick jag åka och hämta hem honom eftersom det stora kaoset var ett faktum. Därför vågar vi inte tro att allt det nya bara accepteras så där rakt av, men vi får se. Jag är ändå hoppfull.

Igår var som sagt första skoldagen i årskurs 9 för Turbo. Lokalerna är helt nya. Dessa tror jag han accepterat rätt bra. Vi har haft bilder uppsatta här hemma väl synligt så han har sett dem varje dag ett bra tag nu. Han har också fått hälsa på i lokalerna under sommarlovet så lokalbytet har nog sjunkit in rätt bra.


Oswald

Läraren Tyra finns kvar sen förra läsåret, men Palle gick i pension när sommarlovet började. Han har blivit ersatt av en 30-årig lärare som jag kallar Joakim här på bloggen. Så ett nytt ansikte finns runt Turbo nu. Det verkar som det fungerar bra eftersom Turbo är hyfsat harmonisk nu.
Idag hade Turbo också fått träffa ytterligare ett nytt ansikte: matteläraren som lånas från gymnasiet för att undervisa Turbo i det ämnet. Han hade kommit och hälsat på där Turbos grupp är och det verkar som de fann varandra.... iaf idag innan allvaret börjar med ordentliga lektioner. De hade aldrig träffats tidigare.

Jag hämtade hem Turbo på eftermiddagen efter fritidstid och Tom lämnade över honom. Lite funderade jag på om det goda humöret berodde på att Tom jobbat sista timmarna med honom. Men skulle det ha varit något som inte varit bra under själva skoldagen så hade det ändå märkts när han landat här hemma. Så jag tror verkligen på att det varit bra de här två dagarna. Turbo har varit extra pratig och berättat grejer och det brukar han inte göra. Jag hoppas verkligen detta håller i sig så har vi ju fått en drömstart på läsåret.




Att vi är så väldigt glada över att det gått bra de här dagarna beror på att vi vet hur det blir när det inte fungerar runt Turbo. Bemötandet är så viktigt, hela vår vardag påverkas av det. När det inte fungerar runt honom så kommer de där utbrotten som ett brev på posten och det vill vi helst undvika, för de där utbrotten är inte roliga nu för tiden när han är så stor och stark. Både inredning och en själv går sönder om det vill sig illa. Att ha det så under nån vecka - eller en enda dag räcker - nej, det tar oerhört på krafterna.

Som sagt, än är det för tidigt att säga hur skolgången kommer att arta sig. Men vi är glada för de dagar vi får som är toppenbra.




En fråga som dök upp efter förra inlägget var om det var Dammsdal i Vingåker jag syftade på när jag skrev om internat som alternativ för Turbo om det inte fungerar med gymnasium här på vår ort. Ja, Dammsdal är ett tänkbart alternativ. Sen finns det också ett gymnasium i Tidaholm som kan vara lämpligt. Om det skulle behövas så får vi kolla upp lite mer på allvar. Men.... det finns inte på kartan för oss än att han ska gå på internat..... Vi hoppas på att han kan gå gymnasiet på hemmaplan.


Felix

Och till Nina kan jag nog bara säga att Ja, jag tror gymnasiet kan neka Turbo en plats här på orten om de känner att det blir för svårt att tillgodose hans behov. Han är ingen enkel elev och de har aldrig haft en elev med denna problematik. Och ja, vi har en IP och LSS-handläggaren är med på tåget. Hon och även den man som har positionen mellan skolchefen och rektorerna är helt på det klara med att Turbo mår bäst av att vara på hemmaplan under gymnasietiden. Han som sitter mellan rektorerna och skolchefen säger tydligt att gymnasiet har i uppdrag att lösa detta..... Dessutom skulle det bli betydligt billigare för kommunen om de löste det på plats. Det är dyrt att skicka elever på internat.... så här i spartider.....

Kram och go´natt alla ♥

tisdag 20 augusti 2013

Allvarliga förmiddagstankar

Jag sjunker ner en stund i soffan. Turbo har kommit iväg på sin första skoldag som 9:deklassare idag. Första morgonen för läsåret gick bra, han tycker nog trots allt att det är skönt att skolan drar igång igen. Men vi har ändå haft en otroligt bra sommar så vi ska inte klaga på det.

En massa tankar finns i mitt huvud  - måtte allt gå bra nu. Kemin mellan de nya lärarna och Turbo måste stämma.... Turbo måste även acceptera de nya lokalerna fullt ut. Jag har stora förhoppningar på allt detta, men man vet ju aldrig. Fr o m idag jobbar två nya personer runt Turbo kontinuerligt. Det är den nya läraren Joakim och även den nya resursen Sara.




Joakim har han träffat ett par gånger på "lära-känna"-stunder. En 30-årig lärare som intresserat sig för elever med särskilda behov och studerat extra runt det. Jag tror starkt på att han ska funka bra ihop med Turbo.
Nu har även Sara börjat i den här gruppen som består av fyra elever, samma elever som det var i slutet på förra läsåret. Sara har tidigare en period jobbat på resursskolan, men tyvärr hände en lite allvarlig incident mellan henne och Turbo. Jag hoppas de båda har lagt det åt sidan så det flyter på bra för dem. Tanken är inte att hon ska jobba med Turbo utan med de andra eleverna. Lite spännande är det dock hur det går med Turbo i det sammanhanget....




Ganska omgående är det också tänkt att en nyanställd gymnasielärare ska börja undervisa Turbo i matte. Han kommer nog att bekanta sig med Turbo under de närmaste dagarna. Detta är också en lärare med utbildning och erfarenhet av elever med särskilda behov. Honom har vi inte träffat så jag vet inte hur han är i personlighet. Jag hoppas verkligen att det ska fungera bra! Detta är nämligen inkörsporten till en ev. fortsatt skolgång på gymnasiet på orten.

Detta läsår som börjar nu kommer att vara avgörande för hur det ser ut om ett år för Turbo och hela vår familj. Fungerar detta läsår bra, så kan säkert gymnasiet tänka sig att fortsätta med Turbo i samma lokaler som nu. Detta vore perfekt för alla parter. Turbo skulle i så fall inte behöva något lokalbyte alls tills gymnasiet och fler lärare skulle kunna bekanta sig med Turbo nästa termin så inte mycket skulle behöva vara nytt till gymnasiet.




MEN, blir detta läsår nu en flopp.... ja, då vågar nog inte gymnasiet satsa på Turbo. De är rädda för att inte ro i land åtagandet. Då återstår bara att söka annat gymnasium och det finns inte inom räckhåll för oss. De som kan vara tänkbara ligger så pass långt bort så det skulle innebära internat. Turbo skulle alltså behöva flytta hemifrån om precis ett år! Den tanken vill jag inte ens utveckla för det skulle innebära att allt raseras runt honom. All trygghet med sin fina personal skulle försvinna. Inget korttids med den fantastiska personal han längtar till, ingen assistans av hans underbara personalkillar här hemma. Ja, vad har han kvar?? Inga nära "kompisar" alls med den trygghet det för med sig och allt skulle behöva klippas av på en gång. Nej, vi kommer att strida för att få en bra skolgång fortsättningsvis i kommunen. Samtidigt kan vi inte skicka honom till ortens skola om det inte är anpassat för honom. Ett stort dilemma! Men ni förstår säkert att vi verkligen vill att detta läsår ska bli bra....




Nu får det vara slut på morgonfunderingarna här, dags att sätta rejäl fart! Ha en alla tiders bra dag alla fina läsare och kram på er ♥

måndag 19 augusti 2013

Stressad helg

Tyvärr så blev helgen som gick en mycket stressig helg. Det var inte alls meningen från början, det bara blev så. Som sagt var så lämnade jag Turbo på korttids på fredag förmiddag. Sen åkte jag som vanligt till jobbet och jobbade hela dagen till kvällen. När jag kommer hem höll mannen på att dra ut ALLT ur ett stort förråd! ALLT skulle gås igenom och plockas in snyggt och prydligt igen. Välbehövligt, men tidsödande!




Det tog sin "lilla" stund och jag hade ju annat att göra också. T ex mitt projekt som jag håller på med denna månad (som jag f ö var väldigt less på i helgen pga tidsbrist) och även målning stod på mitt schema. Målningen av den där panelen där jag tar några bräder varje gång Turbo är på korttids så att han inte ska märka så mycket. Och lite annat bestyr hade vi också. Så det blev lite körigt kan man säga, men nu är det gjort och jag hoppas vi inte tappat alltför mycket krafter på den här helgen. Jag som skickade hem mannen från jobbet vid lunch i fredags för att han behövde vila. Jag tänkte att han kunde vila innan jag kom hem och härjade på kvällen, men det där med att härja.... det klarade han ju fint på egen hand ☺ ♥


Otroligt vacker himmel ikväll! 


Efter jobbet idag så hämtade jag hem Turbo efter att ha varit ca tre dygn på korttids.... Han var lugn, cool och på ett strålande humör! Fattar ni vad det betyder?! Säkert är det svårt att förstå om man inte upplevt det, men det betyder så oerhört mycket att vi får hem en son som fungerar bra och som mår bra. Jag kommer att skriva ett inlägg om personalens betydelse om ett antal dagar....
Under helgen hade personalen Tom och Otto tagit med sig Turbo till Liseberg för en heldag. Det märktes på Turbo att han hade haft jätteskoj. De hade åkt och åkt och åkt och åkt.... Lisebergbanan verkar populär hos Turbo. 22 gånger hade de visst hunnit med denna gången..... :P  Det kanske var tur att två personal åkte med honom så de kunde turas om att hämta andan emellanåt ;)




Som sagt, Turbo är på gott humör idag och jag är speciellt glad över att Turbo är på gott humör just idag - eftersom det är skolstart i morgon. Han hade kunnat vara hur orolig som helst med allt nytt som väntar fr o m i morgon. Nya lokaler, två nya lärare och inte heller taxichauffören blir densamma som förra året.

Jag undrar bara hur jag ska få upp honom i morgon.... Sent i säng i kväll och sen blir det tidig väckning i morgon bitti och det är han inte van vid. Men vi kommer väl in i rutinerna så småningom.
Go´kvällskram på er ♥

lördag 17 augusti 2013

Fullt ös

Jag tänkte jag skulle ha hunnit skriva ett inlägg här, men tyvärr, tiden springer iväg. Turbo lämnade jag på korttids igår morse och han är där över helgen. Hemma hos mannen och mig är det fullt ös så jag återkommer, det är lite brådis här.







Hoppas ni har det bra därute! Kramen till er alla ♥

torsdag 15 augusti 2013

Ett val

Det är fortsatt lugnt här, idag har det varit kanonbra. Lite småoroligt vid lämning på fritids/korttids i morse men inget anmärkningsvärt. Vad jag vet så har nog personalen Otto och Turbo haft det rätt bra på fritids under förmiddagen idag.

Turbo kändes lugn när vi kom hem, kanske något trött. Men han längtade efter att assistent Nisse skulle komma som han brukar på torsdag eftermiddagar. De hade några bra timmar här och allt flöt på som det skulle. Själv hade jag lite att plocka med under tiden och jag stack även iväg på mitt lilla projekt som jag håller på med under augusti. Man är en aning sliten nu, men samtidigt är det positivt så jag kämpar på.




Ikväll när jag nattade Turbo så ritpratade jag om en händelse som kommer att ske dag nr två när skolan drar igång. Jag hade igår diskuterat med läraren Tyra på vilken lösning vi ska välja. Men jag ville prata med Turbo om det först. Tre alternativ fick Turbo att välja på och hör och häpna - han funderar på att välja det som jag trodde skulle komma i sista hand! Ibland blir man verkligen förvånad. Men han funderar på det så inget är spikat så vi får se vad det blir till slut. Berättar sen när han bestämt sig.

Nu ska jag ta hand om min slitna kropp lite innan jag ska sova gott (hoppas jag). I morgon väntar äventyr för Turbo igen....
Kram på er alla ♥

onsdag 14 augusti 2013

Nyheter

Denna dagen ser ut att rulla på och är snart över den också. Snabbt går det, men jag får väl försöka skriva lite mer än jag gjorde igår.....
Turbo visste inget i morse, men det var planerat att han och fritids/korttidspersonalen Tom skulle gå till de nya skollokalerna och hälsa på idag. Där skulle också läraren Tyra (kvar sen förra läsåret) och den nya läraren Joakim finnas då. Dels behöver Turbo lära känna de nya lokalerna lite mer och dels så behöver han nog träffa Joakim någon gång innan skolan drar igång.




Tom berättade för Turbo på morgonen att de skulle dit i em och det funkade. Ett besök där genomfördes och det verkar ha varit lyckat. Jag hämtade Turbo utanför nya skolan efter fritidstiden och jag möttes av en glad kille. Det underlättade säkert att tryggheten Tom var med förstås, men jag har ändå en känsla av att Turbo har "köpt" lokalbytet ganska bra. Det som är värre är säkert personalbytet eftersom halva tryggheten har försvunnit för honom. Den enda som är kvar från förra läsåret är nu Tyra. Men samtidigt tror jag mycket på den nya läraren Joakim. Jag hoppas och tror att han kan få den där riktiga fingertoppskänslan som en del har förmåga att ha. Vi har saknat den ett tag nu, så vi får väl se om han är rätt man.




Under den här träffen ville man ta med ytterligare en ny person, en person som Turbo aldrig har träffat. Det kändes helt fel. Både jag, mannen och Tom kände att detta blir bara för mycket för Turbo. Nya lokaler, en ny lärare och ytterligare en ny person. Så detta avstyrde vi och det tror jag var rätt, trots allt.
Denna nya person är jag ändå glad över, men jag vet inget om honom. Det är gymnasiet här på orten som nyanställt en Matte/No-lärare för Turbos skull. En man som tydligen ska ha jobbat med elever inom NPF och ha en del erfarenhet. Denne gymnasielärare ska undervisa Turbo i matte under årsk 9 eftersom han redan klarat 9:ans mål i det ämnet. Så nu hoppas jag innerligt att Turbo och den läraren funkar ihop!

En liten kul grej ang den nya gymnasieläraren i matte.... Jag berättade för Turbo igår att han kommer att få en ny lärare i ämnet, en som hör till gymnasiet. Den första och enda kommentaren/frågan som kom från Turbo var: "Kan han hexadecimalt?" Ehhh, ingen aning faktiskt! Jag var tvungen att googla på detta och så här står det på Wikipedia om det:
Hexadecimala (sedecimala) talsystemet är ett talsystem med basen 16. Talsystemet är ett positionssystem med de sexton siffrorna 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, A, B, C, D, E och F där A motsvarar 1010, B motsvarar 1110, C motsvarar 1210, D motsvarar 1310, E motsvarar 1410 och F motsvarar 1510. När man räknar om ett tal från hexadecimal bas till vanlig decimal bas utnyttjar man att den första positionen är värd 1, andra 16, tredje 256 (16·16) och så vidare.
Det hexadecimala talsystemet används ofta av datorprogrammerare, eftersom det gör det enkelt att gruppera in heltal i enskilda byte, och är dessutom enkelt att konvertera till binära tal (datorers inbyggda talsystem) då en hexadecimal siffra motsvarar ett heltaligt antal bitar.

Hahaha, inget jag använder i min vardag kan jag ju säga.... ;) Men nu vet ni vad Turbo har i huvudet och vad han vill syssla med i sitt vuxna liv..... :) :P




Eftermiddagen och kvällen har varit lugn här hemma och av mötet i nya skollokalerna finns det inte ett spår, inte som vi märkt av iaf. Lite oro kan man annars märka av på Turbo, även korttidspersonalen märker att oro inför skolstart finns där. Men alltså inget extra just i em med tanke på mötet.

Nu är det dags att ta tag i kvällen innan den springer ifrån oss helt! Kram, kram ♥

tisdag 13 augusti 2013

Uppstyrning

Jamen idag kanske det skulle passa med ett sånt där kort inlägg som jag har så svårt att få till :) Tiden räcker inte till idag så det får bli minimalt med ord och bara en bild här.




Eftermiddagen har jag ägnat lite åt en sms-konversation mellan skolpersonal, korttidspersonal och mig då. Var tvungen att styra upp en grej inför morgondagen som kändes en aning fel om jag känner Turbo rätt, och det tror jag ju att jag gör. Även korttidspersonalen Tom fick samma känsla. Nån måtta på nyheter på samma dag för Turbo får det nog vara. Japp, så får det bli! För i morgon ska det hända grejer och jag hoppas verkligen det blir bra för Turbo....

Kram på er alla därute i regnet ♥


måndag 12 augusti 2013

Räddare i nöden och Lisebergsprat

Haha, jag har hittat en underbar blogg som är skriven så som jag skulle vilja ha det ibland.... Bara en kort rubrik, sen en bild och endast en eller ett par meningar om den. Men.... det där korta klarar jag inte så det är väl bäst att jag sätter igång och skriver här :)

Usch, det blev sent för mig hem från jobbet igår och som tur var så sov Turbo så han märkte inte av vad som hände. Jag jobbar ju alltid sent på söndagar. Men igår när jag skulle gå ut från jobbet runt kvart över tio så var det lite mysko därute. Bilen har jag parkerad bara en meter från dörren där jag går ut, men en man går mellan bilen och dörren - fram och tillbaka hela tiden. Jag väntar kanske tio minuter men han ändrar sig inte. Skumt och lite avsides är det där så lite jobbigt var det. Jag tänkte vänta ut honom, men då hade jag nog fått vänta i timmar. Så när mannen gått där en halvtimme ringde jag faktiskt vaktbolaget som cirkulerar i kommunen och chansade på att bilen var i närheten. De tog det hela på allvar, inget snack om saken. Efter fem minuter kom min räddare! Han tyckte inte alls det var konstigt att jag ringt eftersom jag också visste att runt hörnet satt det ett gäng som har mycket tät kontakt med polisen och även fängelset. Skönt när det finns räddare i nöden! Strax innan halv tolv var jag hemma i natt och skulle försöka varva ner....




Detta är inget jag vågar berätta för Turbo, ingen idé att oroa honom med mer än han behöver veta. Han har nog förresten inte smält lördagens strapatser än. Den där Lisebergsresan bearbetas nog ett tag, har jag en känsla av. Fritids/korttidspersonalen Tom fick höra en del idag när han jobbade med Turbo. Jättehärligt att de kom iväg och det var helt och hållet Kents förslag att de skulle åka dit. Men trött är Turbo efter helgen fortfarande och ikväll kom han i säng i tid. Hoppas han hinner sova ikapp lite till helgen som kommer, för då blir det också äventyr.... Mitt i alltihop så uttrycker han att han längtar till torsdag då assistent Nisse kommer hit. Visst har Turbo det bra med så många härliga personalkillar omkring sig?!?




Nina hade en fundering tidigare när jag skrev om det värsta utbrottet på länge häromdagen - om inte Turbo minns efteråt vad som hänt? Jag skrev ju att Turbo undrade dagen efter vad som hänt med soffbordet (som gick sönder under utbrottet).
Jadu, jag skulle nog vilja säga så här att Turbo är nog inte helt medveten mitt i hettan i utbrottet om precis vad som går sönder. Han registrerar nog inte det när utbrottet håller på. Samtidigt som han ställde frågan om bordet så förstod han säkert att det berodde på hans utbrott att inte bordet stod där som vanligt.
Turbo har alltid varit så att när utbrottet är över så går vi vidare som om inget hänt. Han verkar inte själv gå och älta utbrott i efterhand utan lägger det bakom sig ganska omgående. Men skulle vi dra upp det direkt efteråt för att "prata igenom det som hänt", då leder det ofta till utbrott igen så det momentet har vi strukit för länge sen.
Hans beteende är ju både på gott och ont. Han slipper jobbiga känslor efteråt som du skriver, känslor som kan bryta ner honom ordentligt.
Men han kan heller inte lära sig av händelserna och på så sätt kunna komma ifrån detta beteende.




Nina hade också en tanke om medicinen hinner gå ur kroppen eftersom Turbo är uppe längre på sommarlovet och det därmed lättare händer en sån där grej med rejäla utbrott.
Oftast är det så att Turbo får morgonmedicinen senare när det är lov, eftersom vi är lite sega i starten om vi inte har en tid att passa. Rutinerna blir inte detsamma som om vi ska iväg till fritids eller skola. Dels sover han lite längre på lediga dagar och dels så måste vi vänta in lägligt tillfälle att ge medicinen, annars åker den i golvet i stället för i magen. Så tidsmässigt tror jag det rör sig om samma tid ungefär, bara lite förskjutet.

Nej, nu får det vara bra med skrift för idag. Här måste sovas ikapp lite..... Kramen till er alla ♥

söndag 11 augusti 2013

Liseberg

Ja, det var glada och upprymda grabbar som kom hem sent igår kväll - Turbo och hans assistent Kent. Kent hade assisterat hela långa dagen, från tidiga förmiddagen till sena kvällen. Deras utflyktsmål var Liseberg! De hade nog haft lika roligt båda två, tror jag. Det var hålligång hela tiden, vad det verkar.




Kent läste av Turbo bra och märkte att han började bli trött frampå kvällen. De åkte det sista och bestämde att de skulle åka hem sen. Men oj, vad de hade åkt grejer!! Lisebergbanan hade de t ex åkt 12 gånger!! Liseberg är kända för att hantera situationen otroligt bra med brukare och assistenter. De får t o m sitta kvar i attraktionen och åka två gånger efter varandra. Sen slipper de också köa, de går in en annan ingång till attraktioner så det är ju kanon för barn med NPF som inte klarar att stå i kö någon längre tid.

Här är grabbarna i en lite lugnare attraktion, de där förvrängande och komiska speglarna :)




När de kommit hem så stannade Kent kvar ett tag för att Turbo skulle få prata av sig och landa här hemma med alla intryck. Det blev mycket snack och lite sökande på internet efter fakta om de olika attraktionerna. Jag tror klockan blev framåt halv tolv på natten innan Kent kunde åka hem till sitt och arbetsdagen var över.




Turbo var mycket riktigt väldigt trött i morse. Han var vaken tidigare på morgonen en stund, men somnade igen så kl 11 tyckte jag det var dags att sluta sova. Annars blir dygnet så snett igen. Mycket snack blev det i morse också om Liseberg. Jag vek mig av skratt när han berättade vissa saker de varit med om.... ;) Denna assistent som bjuder på sig själv kan verkligen rycka med Turbo på roligheter och det funkar så bra. Härligt!

Idag har det varit en lugn hemmadag. Varken jag eller Turbo har gjort många knop på förmiddagen. Mannen orkade upp och åkte iväg en stund. Sen har jag jobbat nu på eftermiddagen och kvällen som jag brukar på söndagar. Nu väntar sängen snart och vi "ses" väl i morgon, hoppas jag. Kram på er ♥

lördag 10 augusti 2013

Mycket har hänt idag!

Oj, vad det händer grejer här idag!! Men mer om det senare. Jag kan börja med att rapportera att Tom fick med sig Turbo till nya skollokalerna igår under fritidstiden. De kikade runt där och allt verkade lugnt och bra. Nu var de ju ensamma där och det var väl bäst så, kan jag tro. Jättebra att det gick att gå dit med Turbo så han får en sakta invänjning. När jag gick igenom bilderna med Turbo så sa jag till honom att han får gärna vara delaktig och möblera om om han tycker det skulle vara bättre. Men han verkade inte ha så mycket att protestera om. Han sa att det inte var bra när jag pratade med honom på kvällen, men inga vilda protester iaf. Självklart känns det för honom att det blir en förändring, men det är iaf inte någon katastrof i nuläget.

Nästa vecka ska de gå ett steg till i invänjningsproceduren och jag håller er underrättade om hur det går. Det blir säkert en spännande vecka!





I morse var det höga förväntningar hos Turbo redan från start. Vi beredde oss på en orolig morgon, men det gick hyfsat även om vi fick ligga i ordentligt i assisterandet, mannen och jag. Assistent Kent skulle komma kl 10 och ta hand om Turbo hela långa dagen. Turbo fick landa lite med Kent här hemma en liten stund, sen begav de sig iväg på en utflykt. De har fortfarande inte kommit hem..... Jag har iaf fått några rapporter om att de har kul! Ska berätta i morgon vad de varit ute på. Spännande att se hur trött Turbo är efter det här :)

Jag och mannen fick oss alltså en "gratis" ledig dag här hemma och vi har fått en hel del gjort. Jättehärligt! 
Mannen har på ett dygn byggt en kattgård! Eller, det är egentligen en öppen veranda som han gjort väggar av nät och även tak med nät. 




Vi har ju haft problem med Felix att han inte passar i någon typ av sele, det funkar helt enkelt inte så nu ger vi honom inte någon mer chans utan nu får det bli kattgård om han vill vara helt ute. Kanonbra blev det för nu kan de gå ut från den inglasade och innätade verandan till kattgården hur de vill. De kan alltså själva bestämma om de ska vara under tak eller ute där det är helt öppet, förutom nätet då. Så nu får de faktiskt vara nöjda! 




Häromdagen fick jag mig en snilleblixt också. När jag var nere i källaren så landade mina ögon på en ljuskrona i smide som vi brukar använda när vi bastar. Nu fick jag den idén att jag kunde sätta den i matrummet ovanför barbordet. Jag saknar lite lyse där ibland när jag sitter därinne när Turbo håller på med datorn och jag behöver vara lite nära. Men varför inte använda den, tänkte jag. 




Sen när jag funderade vidare - varför inte sätta ihop den med en lampa också! Jag och mannen var in till en mysig liten butik i vår lilla håla på förmiddagen idag för att titta om det fanns någon lämplig. Tjejen där i butiken gör egna lampor av gamla återvunna glasgrejer. Det kan nästan vara vad som helst.... Så jag köpte denna:




Och så här blev det ihopsatt!




Helmysigt i min smak. Och det blev ett steg till i förvandlingen av matrummet till svart och vitt! Tyvärr hann jag inte måla några plankor i panelen under dagen, men det får bli nästa gång Turbo är på korttids. 

Ja, så har det varit idag och vi är nöjda med dagen. Nu väntar vi på att utflyktskillarna ska komma hem om en stund. Säkert är de trötta båda två, vi får se.
Lite funderingar från Nina i en av kommentarerna innan här, kommer jag att svara på i ett senare inlägg, förhoppningsvis nästa inlägg. 

Kram på er så länge ♥

torsdag 8 augusti 2013

Inferno och kaos

Tyvärr blir det fortfarande sena kvällar för Turbo. Det är hopplöst att få i säng honom i tid, men, men, nån gång ska vi väl ha vänt tillbaka till bättre tider igen.
I går morse var Turbo t o m sur och det blev nåt litet småutbrott. Han skulle inte till fritids.... Men han kom dit iaf. Jag undrade lite om förväntningarna inför kvällen när assistent Kent skulle komma, var lite för överväldigande - men jag vet inte. Turbo hade iaf sett fram emot den stunden och väntade och väntade.... Till slut var klockan slagen då Kent kom och de fick några roliga timmar tillsammans. Bl a hade de badat i poolen en timme och plaskat runt :)




Men sen.... när det var dags för Kent att åka.... då brakade det löst ordentligt!! Jag tror att för de allra flesta av er, kära läsare, skulle det ha blivit en chock att se infernot som blev här igår kväll. Av hänsyn till Turbo tänker jag inte lämna ut detaljer här, men det var verkligen inget "bra" utbrott! Det var det värsta på mycket, mycket länge, men det var en liten naturlig sak som i våra andras ögon är en bagatellsak, som utlöste det hela! Det var lite hett där, så jag hade inte ens en tanke på att fota eländet efteråt heller.... Men vi städade upp spillrorna när Turbo kommit i säng sen och det enda som är kvar är att försöka laga soffbordet som gick i delar.... :(




Ja, så kan det vara och jag hoppas innerligt att detta "bara" beror på övertrötthet hos Turbo. Eller jag vet inte... beror det bara på trötthet så är han ju väl känslig och det är inte bra det heller så jag vet faktiskt inte vad som är bäst. Men kanske spelar det in att skolpratet kommit igång här - han ser ju skolstartsdagen på schemat nu. I o m det så drar det ihop sig till en massa förändringar också (byte av skollokaler och byte av skolpersonal).
I morse beslutade jag iaf att låta Turbo sova nästan en timme extra innan jag väckte upp honom. Jag meddelade fritids att vi skulle komma lite senare. Jag hade ingen lust att väcka upp honom tidigare och det skulle bli utbrott igen, utan jag ville ge honom chansen att ta ikapp lite sömn och kanske vara på bättre humör sen. Och visst var han på gott humör när han vaknade! Han undrade bara vad som hänt med soffbordet..... :P

Idag har jag kommit in i de nya skollokalerna och fotat lite. Har satt upp bilder ikväll så Turbo har de färska framför sig. Jag och Turbo gick igenom bild för bild och det kändes bra. Förhoppningsvis vänjer han sig vid hur det ser ut innan han börjar där. Om Turbo känns stabilare i morgon ska korttids/fritidspersonalen Tom ta med sig Turbo till skollokalerna så han sakta får vänja sig vid dem.




Inte utan att man känner en viss oro inför hur de närmaste åren i Turbos liv kommer att se ut. Jag hoppas innerligt att detta läsår som börjar nu (9:an) blir bra. Mycket står på spel, men mer om det senare.


Mamma Z undrade efter förra inlägget om jag gjort Coca-Colaschemat själv.




Jodå, visst har jag det. Jag har gjort det i Boardmaker, ett dataprogram som vi fått förskrivit som hjälpmedel från habiliteringen. Men det går säkert att göra på annat sätt också.
Detta schema behöver vi ha för att styra upp tjatet om Coca-Cola hela tiden. Men det gäller att följa det till punkt och pricka och inte ge efter nån gång, för då har man genast frångått den mallen och det verkar vara fritt fram att tjata till sig mer i ranson! Så fungerar våran Turbo iaf, men det är ju så lätt att vara snäll och vips har man halkat in i en tjatperiod igen.

Nu måste jag hasta vidare här! Kram på er ♥