fredag 23 februari 2018

Giltig frånvaro

Nu har jag fått så jag har fått äta upp ordentligt! Jag har inte haft en förkylning på ca fem år, nu har jag varit dålig i 4,5 veckor! Det började med halsont i ett par veckor med tillhörande heshet. Sen förkylning på det som övergick i influensa. Flunsan var inte att leka med!



Minns inte när jag var så dålig sist, helt groggy faktiskt. Nu är jag på benen men har fortfarande fruktansvärt ont i bröstet. Har antagligen hostat sönder nåt, men jag är iaf piggare och det går åt rätt håll.
Antagligen har jag bråkat för mycket med kroppen med lite olika behandlingar så den tålde inte de här smittorna som tydligen rört sig runt mig, därför åkte även jag på det den här omgången. 

Jag har kommit rejält efter på jobbet så den här veckan har jag ägnat mig åt att ta ikapp det värsta. Kunder skriker efter besked, papperen hopar sig, mailen släpar m m. men nu är jag snart på banan igen.


"Resan" med "lillebror" har fortsatt, trots min kravlighet, för det blir ingen paus i den "resan". I måndags hade vi ett mycket viktigt och avgörande möte och ytterligare ett stort steg togs i tisdags. Ganska exakt ett halvår har vi kämpat innan det här första kapitlet är avslutat, för nu tror jag det är avslutat - bara en liten detalj kvar att fixa nästa vecka. Sen kan ett långt kapitel två börja. Det ska förhoppningsvis bli smärtfriare. Med facit i handen så tror jag inte jag skulle rekommendera någon att påbörja en sån här "resa". Mycket slit och många tårar har det varit och jag hoppas vi slipper det under kapitel två. Men oj, vad sammansvetsade vi blivit. Haha, att vi är sams fortfarande visar att vi klarar det mesta efter det här. Det blir nog bra det här. 

Som ni ser har jag fortfarande mycket fokus på detta, men nu ska det förhoppningsvis lätta när vi kommit i hamn med första intensiva delen (som varit under ett halvår - helt ofattbart vilken vändning det tagit).



Och Turbo då? Ja, det flyter på. Nästa vecka ska vi återgå till de gamla vanliga rutinerna på korttids igen. Nu har vi haft en del dygn lagda hemma som assistans, men fr o m nästa veckan ska allt vara förlagt till korttids och under kommunens regi igen. Turbo har varit delaktig i vissa beslut och fått vara med och avgjort hur det ska se ut. Vi hoppas verkligen att det ska fungera igen. Jag och mannen behöver den avlastningen och Turbo behöver miljöombyte. Vi får se hur det går, men vi hoppas förstås på det bästa.

Efter att jag legat sjuk så pass länge så längtar jag ut på en heldag med kameran. Än har jag varken hunnit eller vågat. Det är lite för kallt för att jag ska våga ge mig ut, men jag har en liten plan om en dag då det förhoppningsvis blir av. Skulle behöva rensa hjärnan med hjälp av kameran.

Är det någon som undrat varför jag inte varit synlig så förstår ni kanske nu... 😉


Nu är det iaf fredag och jag hoppas ni alla får en fin helg! Kram på er 💗

tisdag 6 februari 2018

Var är fokus?

Är det någon som kikar in här fortfarande, när jag inte skriver så ofta? Jag måste ta mig en ordentlig funderare på vad jag fr o m nu, ska använda bloggen till. Det blir glesare mellan inläggen, men jag är inte beredd att helt och hållet lägga ner den. Just nu kretsar så mycket kring annat, förutom vårt liv med autism och adhd och allt vad det för med sig. Mitt fokus har legat på annat håll, men inget jag kan skriva om här, därför blir det så här glest. Men genom bilder ska jag nu försöka få ihop nån typ av sammanfattning över vad som hänt den senaste månaden. Och detta är för min egen "dagboks" skull, för att komma ihåg lite vad livet rört sig kring.

Bl a har jag gått på en mycket smärtsam behandling, en behandling som jag även genomgick för ett antal år sen, men nu var det alltså dags igen. Sista omgången för denna gången blir denna veckan, sen så... Men haha, har de gjort det mysigt på toan för att man ska förtränga resten av vistelsen?? Bra försök!


Jag har även fortsatt med rejäla omgångar och duster med min massör. Ingen av oss ger sig, vi SKA lösa upp alla knutar i den här spända kroppen!!


Och denna bilden - var det "the last time"?? Ja, det var den stora frågan!




En aning avis var jag på mannen som drog till Stockholm en helg för att vara med på en Othello-turnering. Samtidigt fick han en del mys med barnbarnen.... mmm.... Avis var det!!



Jag passade på att gå på en föreläsning på andra sidan Sverige en av dagarna då mannen var borta. Jag fick förmånen att träffa denna underbara människa - vacker på utsidan, men också otroligt vacker på insidan, en sån fantastisk personlighet!



Vår "resa" med "lillebror" fortsätter och det är väl här fokus legat rätt mycket den senaste tiden. "Resan" påbörjades i augusti när jag lånade hans lägenhet under en vecka, och än är vi inte i mål. Sanslöst att tiden gått så långt. Men nu så närmar vi oss början till slutet och kan snart knyta ihop säcken. Resan tog oss alla rakt in i dimman (vilket ingen räknade med från början), och ingen av oss visste vart vi skulle hamna - snart vet vi! Resan har inte varit smärtfri, men oj vad vi lärt oss saker, inte minst om varann och vi är många erfarenheter rikare på kuppen! Intressant OCH mycket lärorikt!!



Som sagt var, vi får se vad det blir för typ av inlägg här framöver. En del finns det förstås att skriva om, kanske blir det mer när vi knutit ihop säcken som jag skrev om här ovan, och jag kan släppa fokus på det. Lägga ner bloggen vill jag egentligen inte. Den har gett mig kopiöst mycket genom åren. Och alldeles framför oss kan det hända spännande saker också.

Kram på er 💗