tisdag 27 mars 2018

Överstressig vecka

Nu har det gått några extra dagar sen jag eg ville skriva ett inlägg här och rapportera om förra veckan. Men bättre sent än aldrig. En aning utpumpade är vi, både jag och mannen. Sist jag skrev här, så hade den veckan varit en riktigt jobbig vecka ur känslosynpunkt. Fyyyy!! Men när den veckan väl var över så blev det andra saker som gjorde att vi inte kunde repa oss efter det.

Förrförra söndagen hade jag och mannen en aktivitet vi skulle vara med på, men luften gick helt ur honom så jag åkte själv. Trevligt hade jag, men tyckte förstås synd om min kära man som inte kunde vara med. På hemväg stannade jag och fotade lite i det vackra vädret på kvällen. Kunde ju liksom inte låta bli.


Förra veckan går till historien när det gäller stress på jobbet pga lite olika faktorer som sammanföll lite olyckligt. Men det var bara att bita ihop och göra så gott vi kunde och lite till. Jag tycker ändå att vi lyckades rätt bra efter omständigheterna. Men både mannen och jag var så trötta så vi visste knappt vad vi hette. Men på tisdagen hade jag min massage igen och jag vägrade att missa den tiden. Tyvärr är det en massör som finns en bra bit från oss, så en stor del av dagen försvinner när jag ska dit. Men jag behövde verkligen den där knådningen. Tyvärr får hon inte bukt med min smärta, så nu blir det andra bullar om ett par veckor för mig....
På hemvägen hade jag bestämt mig för att leta på det där gulliga ödehuset på kullen vid sjön. Oj, vilket läge och såååå vackert ställe vid sjön!


Onsdagen kom och korttids bedrevs på hemmaplan. Det funkar och det är det bästa just nu. Jag och mannen hade ändå inte tid att koppla av på kvällen eftersom vi hade fullt upp med annat. Men, men, sånt har livet varit under förra veckan.
Under onsdagen klämde vi också in ytterligare ett spännande jobbmöte - verkligen spännande tider!



Helgen kom och vi var helt utpumpade - igen! Men jag var tvungen att upp på lördagmorgonen för att ha ett relativt tidigt möte med "lillebror". Vi satt på jobbet för att få vara lite ifred. Tyvärr blev det ett stressigt möte eftersom vi hade lite tidsbrist. Vi tyckte väl båda att det snurrade i huvet av all information som vi behövde avhandla, men jag tror vi fixade det mesta rätt bra.
Sen på söndagsmorgonen fick jag äntligen sova - sååå välbehövligt!!

Denna veckan innehåller också en del spännande saker, men mer om det sen. Och vet ni... vi ska pusta snart... 😉
Kram på er 💗

lördag 17 mars 2018

En enorm känslovecka

Ytterligare en vecka har gått och jag tror det varit den mest känslosamt jobbiga vecka på år och dar. Haha, varför kan livet inte vara lugnt och bara flyta på?!?
Ja, ja, lördagen var iaf en mycket trevlig dag även om jag strejkade från förmiddagens inplanerade aktivitet. Det hade varit ett turbulent dygn med Turbo på korttids och jag var helt slut efter det, så jag var tvungen att vila mig lite på fm. Men sen slog jag följe med mannen och övriga gänget på det som var planerat. En härlig dag med en massa vänner, även om ett par nyckelpersoner saknades! 



Men sen när tisdagen kom.... Den dagen började bra, och jag var på lite spexhumör. Tidigt på morgonen hade jag min sista smärtsamma behandling att ta mig igenom, men glad att det är över för den här gången. Senare under fm fick jag mig en chock och det blev ett, minst sagt, urjobbigt dygn. 



Jag var nära att mista en mycket nära vän. 😠 En person som jag pratar med var och varannan dag, och som blivit den (förutom familjen) som jag ventilerar ALLT med och har gjort de senaste åren. Att risken fanns att mista en sån person ur sitt liv, ja, det var en pärs kan jag lova! 💔 😢 Tur att mannen fanns vid sidan, men det blev inte mycket jobbat för oss under det dygnet. Vi gick flera gånger åt sidan från jobbet för att få ur oss lite känslor åt alla håll och kanter. Efter drygt ett dygn var faran över, så på onsdagskvällen kunde vi alla pusta ut. Torsdagen vaknade jag och var sprudlande glad - jag hade kunnat krama hela världen, så glad var jag! 💚



Torsdagen var också händelserik. Jag körde bl a upp min frissa från sofflocket. Ett litet missförstånd orsakade detta. Hon hade brutit nyckelbenet för 2,5 vecka sen så hon jobbade inte just nu. Men hon hade sagt att ska hon ta en enda kund så var det mig hon skulle ta. Haha, vad vi flabbade! Hon var inte kurant och klarade inte alla rörelser så jag låg halvt nedhasad i stolen emellanåt. Jag tvingade henne naturligtvis inte att utföra detta, jag hade fått vänta om det var så. Men hon propsade på att göra det som gick och hon lyckades genomföra det jag var inbokad för. En prestation kan jag säga!



Senare under torsdagen hade vi ett spännande möte på jobbet lite i smyg. Och det här är lite lustigt. Idag fick jag en påminnelse på ett forum att det var exakt ett år sen som jag och mannen firade att vi tagit steg ett i en förändring som gäller vårt företag. 



Denna planerade förändring grusades för två veckor sen och det blir inte som vi tänkt oss. Det var som att benen slogs undan på oss. I det läget kändes jag mer positiv än mannen, men jag försökte peppa. Kanske var vår plan inte den bästa, utan ur detta negativa kanske det kommer något bättre. Och nu har vi nya och andra planer som är riktigt spännande! Som sagt, det blev ett långt "hemligt" möte på kvällen och vi är otroligt hoppfulla! Vi vågar inte knysta nånting om vad det gäller, för rykten går så snabbt och det är inte alltid de är sanna. 

Under fredagen var det dags för nästa möte och nu gällde det Turbo och hans vistelse på korttids. Det blev ju ett mycket akut läge förra helgen och vi måste komma fram till en lösning snabbt nu. Ett extremt våldsamt utbrott i torsdags förra veckan resulterar nu i att han inte får komma tillbaka till sin lokal på korttids. Kan tyckas vara ett märkligt beslut, men det finns omständigheter som gör att det måste bli så. Sen kan man tycka att man kunnat förutse detta och orsaken till det senaste utbrott hade kunnat förhindras med lite framförhållning. Tyvärr blir det Turbo som allt går ut över i slutänden och det är tragiskt.



Men, men, nu är läget som det är och vi måste alla göra det bästa av den uppkomna situationen. Cheferna har diskuterat fram och tillbaka och vi vet alla att det kommer att bli stora förändringar för Turbo framöver, både när det gäller personal och lokal. Pga personalförändringar som vi visste om sen innan det här hände, så förväntar vi oss en jobbig period med många utbrott och att i det läget sätta honom i en helt främmande lokal helt plötsligt och utan förberedelse... nej, det vill vi nog helst undvika. Skönt när cheferna ser till Turbos bästa i det här läget. Beslutet de tagit är att korttids kommer att verkställas i hemmet under en ganska lång period nu. Inte helt optimalt för vår avlastnings skull, men det bästa för Turbos skull när det ändå kommer oundvikliga förändringar. 

Det var dagens rapport! Är det någon som tycker att den har ett händelsefattigt liv så kan ni ju alltid byta med oss. 😉

Men hörrni... vad är det här?? Har jag fått skrivarlusten tillbaka?? 😲

Ha en fin lördag! Kram! 💗


lördag 10 mars 2018

KAOS

Förra veckan var som sagt en riktig skitvecka, både på Turbofronten och privatfronten. Denna veckan har rullat på och vi hoppades på en mycket bättre vecka. Efter allt som hände förra veckan, så stålsatte jag mig och försökte hela tiden tänka positivt. Men jag såg på mannen att han tyckte det var jobbigt, så jag försökte peppa honom en del. När saker inte blir som vi planerat och trott på, så gäller det att ta nya tag och kämpa vidare.

Efter det negativa beskedet som vi fick på fredagen, så reste mannen bort över helgen. Dålig timing när vi behövde prata en hel del, men vi fick båda tid att fundera på var sitt håll då. Det gick ju det med. Jag hade satt in extern assistent under hela lördagen så jag var lite fri. Först träffade jag en del vänner på fm och under em blev det avkoppling på hög nivå. Tack finaste C för att jag fick komma och våldgästa med så kort varsel. Sen blev det en avkopplande fotorunda - SOM jag längtat efter den här stunden!!


Fotorundan gick som vanligt över stock och sten och jag vet aldrig vart jag hamnar. Spännande är det! Jag hade funderingar på att åka till "svansjön" men struntade i det då jag tyckte det låg lite åt fel håll och långt bort. Men jag hade turen att ändå stöta på svanar - ca 10 stycken t o m!! Där och då stiftade jag bekantskap med en annan som var ute och fotade. Vi kommer säkert att träffas fler gånger och åka på nån fototur tillsammans.



Som sagt - sen har den här veckan rullat på och jag och mannen har pratat och diskuterat så mycket vi bara kunnat och haft tid till. Vi såg fram emot denna helgen då vi skulle få avlastning i o m att det är korttidshelg. På torsdagen rullade jag in till stan på em och uträttade en del ärenden. Sen hade jag precis börjat med ett allvarssnack med "lillebror" i luren, jag behövde prata med honom om veckans allvarliga händelser och mannen tyckte det var hög tid, men vi hade inte hunnit tidigare. Då brakar det loss på korttids - och det blev ett ordentligt kaos. Fram och tillbaka i luren med "lillebror" samtidigt som andra ringde och/eller smsade. Turbo, personalen på korttids, chefen för korttids, mannen - ja, allt och alla. Och där var den lugna torsdagen slut och pulsen gick upp till max....



Stackars Turbo! Ett MEGAutbrott (och det ordet räcker tyvärr inte till)... det var väl inget som någon av oss tänkt att det skulle bli. Varför kan det inte bara funka?!? Stackars Turbo! Stackars personal och stackars alla inblandade! Men en STOR eloge till den personal som jobbade med Turbo och som stod pall detta och agerar på ett föredömligt sätt mitt i det enorma kaoset! Och jag ska poängtera att Turbo ALDRIG får utbrott om det inte är något som triggar honom. Här hade personalen kontaktat mig innan det utbröt, för han läste av Turbo och förstod att han var orolig. Sen small det rätt snabbt efter det, och det var rejält kan jag säga...

Sen blev det många samtal och många sms och mycket fixande och donande fram och tillbaka. Jag kan lätt erkänna att hjärnan går på högvarv (vilken avlastning.. 😉) Och samtalen och smsandet fortsatte under gårdagen (fredagen) innan vi kommit fram till en tillfällig lösning på problematiken. Det gällde ju att få tag på rätt chefer i kommunen, och när man inte får det så får man gå högre upp i ledet... Men usch, vad det tar på krafterna, ett sånt där dygn! Och jag förstår att personalkillen var trött efter dygnet.
Ja, ja, nu fortsätter helgen och jag hoppas att det BARA blir trevligheter på schemat under återstoden av helgen - får man hoppas på det?!?

Kram på er 💗

fredag 2 mars 2018

Veckohändelser

Nu har det gått en vecka till sen sist och än är jag inte återställd efter influensan. Hade t o m kontakt med läkare i onsdags. Men det går över, men tar sin lilla tid. Är igång och jobbar så jag ska väl inte klaga, det är bara att stå ut med sviterna. Det blir ett kort snabbt inlägg här ikväll som stöd för minnet av vad som hänt sen förra fredagen. 
Lördagen delade jag och mannen på oss så jag fick förmånen att äta lunch med en del vänner. Fick även träffa yrvädret Pixel. 😊




Senare under lördagen blev det livat hos närmaste grannen så vi var lite oroliga över om det skulle komma utbrott från Turbos sida, men det klarade sig med nöd och näppe. Inte varje dag polisen kommer och hämtar folk i grannskapet, och sånt oroar förstås Turbo. 




Under söndagen hade vi satt in extern assistent eftersom jag och mannen trodde vi skulle åka iväg lite längre bort, men det blev inställt. I stället passade vi på att träffa en del vänner på hemmaplan. Dessutom blev det en spontan och mysig lunch med några av dem. 




Under sena eftermiddagen/kvällen i måndags, kunde jag och ”lillebror” ÄNTLIGEN, efter exakt sex långa månader, knyta ihop säcken!! 




En sån underbar känsla att vi äntligen är i hamn och kan starta ett långt kapitel två. Sååå tufft det varit på olika sätt för oss båda, och mannen har hjälpt till och stöttat där det behövts. Oj, vilket team vi blivit av det här! Nu ser vi framåt och hoppas det här blir bra! 

I övrigt har det varit en skitvecka, rent ut sagt. Hänt negativa grejer från början till slut. Tårar i början på veckan, och idag när det kom ytterligare en kalldusch så skrattade jag bara åt eländet. Jag orkar inte ens bli ledsen, utan får väl se det som en utmaning att fixa på bästa sätt. Livet är spännande och tar ibland vändningar som man inte räknat med. Men man lär sig alltid något utmed vägen. 

Kram på er ❤️