tisdag 15 december 2020

Perspektiv

Nu Ă€r jag i farten igen. 😊 

Lite kort just nu, för det Ă€r annat som suger musten ur mig tyvĂ€rr. Kampen har blossat upp igen sen sist jag skrev och jag blir minst sagt irriterad och frustrerad. Efter ett av gĂ„rdagens telefonsamtal sĂ„ har vi bestĂ€mt oss för att under "ledigheten" som börjar under senare delen av nĂ€sta vecka, sĂ„ sĂ€tter vi oss och formulerar ihop en IVO-anmĂ€lan. Mer om det inom kort. Men idag tĂ€nkte jag delge er en liten reflektion över vad som hĂ€nde igĂ„r.

SĂ€kert fick ni alla det dĂ€r sms:et frĂ„n FolkhĂ€lsomyndigheten. Det blev lite skriverier och debatter kring det sms:et – skulle det ha varit en lĂ€nk med i sms:et, skulle det ha formulerats annorlunda m m. Det kan ju vara lĂ€tt att haka upp sig pĂ„ sĂ„na saker, kanske.



I vÄrt fall sÄ reflekterade vi inte ens över sms:ets utformning eller hur/vad det skulle ha stÄtt i det i stÀllet. HÀr har vi andra referensramar och annat att fokusera pÄ.

Turbo klarar nÀmligen inte av att fÄ sms frÄn okÀnda. TyvÀrr visste jag inte förrÀn timmen innan det kom, att man skulle skicka ut ett sÄnt sms. DÀrav kunde jag inte förbereda honom pÄ att det skulle komma. Kanske hade dagen avlöpt bÀttre om vi kunnat förbereda. Nu blev det sÄ hÀr:



Assistenten fattade ingenting – helt plötsligt fick Turbo ett större utbrott! VĂ€ndningen kommer blixtsnabbt. Jag Ă€r pĂ„ jobbet nĂ€r jag fĂ„r sms bĂ„de frĂ„n assistenten och Turbo. Jag hade inget annat val Ă€n att avbryta jobbet och Ă„ka hem hastigt och olustigt.

VĂ€l hemma sĂ„ möts jag av glassplitter och en Turbo som ligger i min sĂ€ng med tĂ€cket över huvet. Det Ă€r sĂ„ han reagerar av oro bl a. Hur Turbo har lyckats fĂ„ ner spegeln frĂ„n vĂ€ggen, förstĂ„r jag inte. Jo, egentligen förstĂ„r jag - han blir urstark i ett utbrott. Ett smĂ€rre under att han inte skar sig pĂ„ spegeln och det fĂ„r vi vara glada för. 

Det var allt frÄn mig idag. Ville bara ge er lite perspektiv pÄ vad ett sms kan innebÀra, mer Àn att man ev. retar upp sig pÄ vad/hur det Àr skrivet.

Kramar 

tisdag 6 oktober 2020

Pressen nÀsta ?

Skriver ett snabbt och kort inlĂ€gg hĂ€r. KĂ€nner att det Ă€r nĂ€r jag Ă€r irriterad som jag mĂ„ste fĂ„ ur mig lite tankar, det blir som en liten slaskhink för mig hĂ€r. 

Det Ă€r mycket trĂ„kigt att en kommun kan gĂ„ frĂ„n den bĂ€sta i Sverige (enligt oss) och gĂ„ till en av de sĂ€msta. Det Ă€r iaf sĂ„ vi kĂ€nner det och upplever just nu. IgĂ„r blev mĂ„ttet rĂ„gat för bĂ„de mig och mannen. Det rĂ€cker liksom nu! Om jag fĂ„r en ledig dag sĂ„ gĂ„r den dagen Ă„t till att ringa och jaga folk, strida för Turbos rĂ€tt m m. Även stora delar av mina jobbardagar ser ut sĂ„ nu. SĂ„nt tar oerhört pĂ„ krafterna! 

Nu Ă€r vi sĂ„ less pĂ„ situationen sĂ„ vi övervĂ€ger att gĂ„ till pressen. HĂ€nder inget i positiv riktning under morgondagen sĂ„ Ă€r det nog lĂ€ge för det. Även andra Ă„tgĂ€rder finns med i planeringen. Som vi har blivit och blir behandlade just nu, det skulle bli smaskiga rubriker - det Ă€r vi övertygade om. 

(En symbolisk bild, Àn sÄ lÀnge)


Till pĂ„ köpet var jag med om en traumatisk upplevelse för exakt tvĂ„ veckor sen. Den hĂ€ndelsen satte sina spĂ„r hos mig och jag jobbar pĂ„ att inte lĂ„ta mig styras av det. Men visst pĂ„verkar det min vardag, Ă€ven om jag tvingar mig att komma framĂ„t. Jag tycker Ă€ndĂ„ mitt psyke varit starkt genom Ă„ren, men ingen vet hur man pĂ„verkas nĂ€r man utsĂ€tts för situationer som pĂ„ nĂ„t otĂ€ckt, lĂ€skigt och skrĂ€mmande  sĂ€tt gĂ€ller liv eller död. En massa utryckningspersonal var inblandad och jag stod bredvid och tittade pĂ„ med rĂ€tt hög puls... TvĂ„ gĂ„nger under kort tid har jag varit med om detta, och nej, det har inte varit nĂ„n trevlig upplevelse. Jag kan sĂ€ga att jag fĂ„r hög puls bara jag ser en av de inblandade personerna.  

Under de förhĂ„llanden vi har just nu med allt tjafs runt Turbo sĂ„ fĂ„r jag inte riktigt andrum att bearbeta allt. TĂ€nk om det kunde bli lugnt nĂ„n gĂ„ng!  

Kram frĂ„n en less Turbo-mamma! 💓

torsdag 10 september 2020

Laddar

Laddar inför ett viktigt möte i morgon. Det kĂ€nns som att det mĂ„ste innebĂ€ra ett avstamp i rĂ€tt riktning frĂ„n nu och framĂ„t. Jag har Ă€ven laddat mobilen för den kan komma att spela en stor roll i Ă€mnet.. 



Det kanske lĂ„ter kryptiskt, men kommer att berĂ€tta om det efter mötet. 
Det viktigaste Ă€r Ă€ndĂ„ Turbo och hans bĂ€sta och vad han vill framöver. 
Nu behövs lite sömn för att ladda Ă€nnu mer batterier. 😮 PĂ„ Ă„terseende. 

lördag 5 september 2020

Stiltje

Den senaste veckan har inte varit sĂ„ rolig, pĂ„ lite olika fronter. DĂ€rför har det inte blivit nĂ„got inlĂ€gg hĂ€r. Men jag kravlar mig uppĂ„t.. 
Men mitt i allt har det funnits glĂ€djeĂ€mnen ocksĂ„. Det har varit en intensiv vecka för mig nĂ€r det gĂ€ller min hobby, men sĂ„Ă„Ă„ roligt! 



Men Ă„ter till Turbo och kommunen: dĂ€r Ă€r det stiltje just nu och jag och mannen slĂ€ngs mellan hopp och förtvivlan för Turbos skull. MĂ„ste vi ge upp?? 



Just nu har vi ett liiiitet halmstrĂ„ som vi kommer att dra i. Vet inte om det kommer att lyckas. Men tills vi vet, sĂ„ lever vi pĂ„ hoppet, för Turbos bĂ€sta. 

Nu ska jag och Turbo ta en utflykt - en utflykt som blir lĂ€ngre Ă€n vanligt. 
Ha det bĂ€st! 

torsdag 27 augusti 2020

Trööött

IgĂ„r var jag sĂ„Ă„Ă„ trött sĂ„ jag hade kunnat stupa nĂ€r klockan var 20. Men det gick ju inte för sig. Klockan slog faktiskt exakt 00:01 nĂ€r jag kom i sĂ€ng. Först dĂ„ var kvĂ€llsproceduren över med Trubo, och det Ă€r sĂ„ det brukar se ut. Och idag vĂ€ntade en ny dag med mĂ„nga och en del lĂ„nga telefonsamtal och jagande efter folk och information av olika slag. 

Nu nĂ€r orken tryter - tĂ€nk om man skulle lĂ€gga sig platt och sĂ€ga att kommunen fĂ„r göra vad de vill - men nej, det blir troligtvis inte till Turbos bĂ€sta just nu, sĂ„ det gĂ„r ju inte. SĂ„ vi nystar vidare sĂ„ fĂ„r vi se vart vi hamnar. 



Aldrig hade jag kunnat drömma om att jag skulle vara saknad hĂ€r pĂ„ bloggen. Det vĂ€rmer verkligen att höra det. 💕 Det var t o m en som hörde av sig idag om att h•n drömt om mig, antagligen av oro över hur jag mĂ„r. Rörande! 💕

Kram till er alla đŸŒș

tisdag 25 augusti 2020

Motarbetas

NĂ€r man har den kĂ€nslan att kommunen motarbetar hela tiden, i stĂ€llet för att ta sitt fulla ansvar och ta hand om invĂ„narna pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt… den kĂ€nslan Ă€r inte go´ och ingen vidare bra PR för kommunen. 

Kroppen vĂ€rkte i morse sĂ„ jag ville helst dra tĂ€cket över huvet (ja, jag har fĂ„tt fibromyalgi – men det Ă€r inte den ”hemliga” sjukdom jag skrivit om tidigare), men vet ni vad jag Ă€gnat den hĂ€r dagen Ă„t? Jo, jag har forskat, ringt, skrivit, mailat och donat, för att Turbo ska fĂ„ det sĂ„ bra som möjligt framöver.

Just nu kĂ€nns det lite tufft. Jag skulle behöva lĂ€gga min energi pĂ„ annat i stĂ€llet, men det Ă€r bara att mobilisera krafter och kĂ€mpa sĂ„ lĂ€nge man orkar. Turbos bĂ€sta kommer alltid i första hand för mig och mannen. 

Jag hann inte riktigt sĂ„ lĂ„ngt som jag tĂ€nkt mig idag, men fortsĂ€ttning följer i morgon. Tog faktiskt fram kameran en stund hĂ€r hemma, för jag hade nĂ„n liten grej att fota. En söt liten raring som hör till min hobby jag Ă„terupptog för 3-4 Ă„r sen. 




En kort, liten skogspromenad fick det bli ocksÄ, för Àven dÀr rensar jag tankarna och kopplar bort lite. KÀnde mig stressad nÀr jag Äkte bort till skogen men bestÀmde mig för att koppla bort tankarna den stund jag var dÀrute. Vackert och njutbart med all ljung som blommar nu!


Kram, kram!

mÄndag 24 augusti 2020

Nystar lite...

Ser man pĂ„ - ett inlĂ€gg idag ocksĂ„! Jag behöver tydligen skriva av mig. Det har varit en bra medicin tidigare genom Ă„ren, sĂ„ jag fĂ„r vĂ€l ta till den igen nu nĂ€r det krisar ordentligt. 

TyvĂ€rr kan jag inte skriva i detalj Ă€n, vad det gĂ€ller, men Turbo och vi övriga i hans nĂ€rhet blir inte vĂ€l behandlade just nu. Det Ă€r riktigt tragiskt nĂ€r inte brukaren fĂ„r komma i första hand. I det som hĂ€nder just nu, sĂ„ Ă€r det Turbo som kommer att fara vĂ€rst illa. Han gick igĂ„ng ordentligt i helgen nĂ€r vi ville höra hans Ă„sikt om vissa delar av det. Vi har inte vĂ„gat berĂ€tta om vilken kalldusch vi fick i fredags och vad det innebĂ€r i förlĂ€ngningen. 

Eg har jag annat att lĂ€gga min energi pĂ„, men för Turbos skull har jag och mannen börjat nysta i det hela idag. Vi drar i mĂ„nga trĂ„dar samtidigt för att allt ska bli sĂ„ bra som möjligt. Vi vet inte idag vart det landar, men vi börjar med en av de ansvariga som jag vĂ€ntar besked frĂ„n, efter att jag ringt upp henne idag för att fĂ„ en förklaring. Under morgondagen fortsĂ€tter jag nysta i hĂ€rvan... 





Det blev inte mycket vettigt ni fick ur mig i det hĂ€r inlĂ€gget, men det lossnar nog sĂ„ smĂ„ningom. 
Kramar till er som kikar in. 🧡

lördag 22 augusti 2020

Livet fortsÀtter...

 

Livet med Turbo rullar vidare. Om det Àr nÄgon som tror att allt lugnat ner sig, sÄ tror den fel. IgÄr kom en riktig kÀftsmÀll. VÄr kommun har varit vÀrldens bÀsta, dÀr vi fÄtt stöd och hjÀlp genom Ären - men just nu kÀnns det som de vill stjÀlpa i stÀllet för att hjÀlpa oss.


TyvĂ€rr gĂ„r det ut över Turbo (som nu hunnit bli 22 Ă„r) – brukaren som enligt kommunens policy ska stĂ„ i centrum, men hĂ€r tar han skada och det gör mig vĂ€ldigt ledsen. Att sen vi som förĂ€ldrar gĂ„r pĂ„ knĂ€na, ja det Ă€r ocksĂ„ en historia i det hela.

Det finns en journalist som ligger pĂ„ mig om att jag borde skriva en bok om vĂ„rt liv med Turbo. Senast igĂ„r, fick jag pĂ„tryckning dĂ€rifrĂ„n. Kanske börjar det bli lĂ€ge att skriva den….

(Ville bara skriva av mig lite, vet ju inte om nÄgon lÀser detta eftersom det var sÄ lÀngesen jag bloggade. Lusten att skriva finns, men tiden och orken tryter liksom.. Men kanske, kanske blir det nÄgot mer inlÀgg framöver...)