måndag 30 april 2012

Kontaktbok och uppåtkliv!

Jag nämnde i förra inlägget något jag tänkte ta upp här och ämnet är kontaktbok. Kanske en självklar sak, men är inte riktigt säker på det. Jag slår ett slag för att ha en kontaktbok mellan skolan och hemmet! I Turbos ryggsäck ligger alltid en sån.




I den skriver vi i stort sett varje dag någonting. Jag skriver på morgonen hur eftermiddagen och kvällen dagen innan avlöpte här hemma och jag skriver även hur morgonen varit. Då vet personalen på skolan hur det varit för Turbo när han kommer till skolan. De kan även utläsa om något blivit "fel" på skolan eftersom det speglas i hans humör på eftermiddagarna.

Skolpersonalen skriver lite om hur skoldagen varit och hur det gått där, om de haft nåt nytt på g eller om nåt speciellt har hänt så nämner de förstås det i boken. Då kan jag oftast se en förklaring ifall jag märker på Turbo att han haft det jobbigt.
En kontaktbok har vi haft länge till Turbo. När jag förespråkade att vi skulle ha det när nya resursskolan drog igång så märkte jag att det var nytt för personalen och jag uppfattade det som de inte riktigt förstod vitsen med en sån. Men nu har de förstått hur bra den är! Och man får en helt annan kontakt mellan hemmet och skolan på det viset än vad vi skulle ha haft annars!




Nu när Turbo börjat må dåligt och antagligen på väg in i en depression så har den varit oerhört värdefull. Med hjälp av den har  vi kunnat utläsa lite vad det kan bero på. I det här fallet har vi förstås också använt oss av telefon och även sms för att reda ut det. Så har ni ingen kontaktbok till era barn med särskilda behov så är mitt tips att skaffa en! (Lite observant bör man kanske vara ifall man vet med sig att ens barn gärna skulle läsa i den, att man inte skriver negativa saker isf. Min son läser den INTE och skulle inte komma på tanken heller i nuläget.)

Här hemma fortsätter lugnet att krydda vår tillvaro så länge vi anpassar oss efter Turbos villkor och det försöker vi göra fullt ut under dessa lediga dagar. Vi har peppat honom till att ut och cykla eller göra nåt annat nu under några dagar och idag fick vi faktiskt upp honom på cykeln och han var eld och lågor! Jag och Turbo cyklade iväg en sväng medan mannen var borta en stund och spelade curling.




Härligt att vi lyckades till slut och jag hoppas nu att vi kommer ut i morgon också och varje dag framöver! Vi får se vad vi hittar på i morgon.... Vi har två "mysterier"/äventyr vi ska lösa tillsammans, hade jag tänkt. Jag hoppas vi kan lösa det ena i morgon iaf, det andra tyckte Turbo var lite läskigt så vi får se ;) Det ena äventyret innebär en liten cykeltur och det andra är först bil men sen en promenad i urskogen. Jag hoppas bara att något av det blir av - Turbo hade lite att göra säger han, lite att förbereda inför skolan på onsdag :). Jo, jag tror allt att han är på väg uppför igen!

Kram på er ♥

söndag 29 april 2012

Liten rapport

Jag hade tänkt skriva om en speciell sak här idag, men dagen har sprungit iväg så jag får nog ta upp det i morgon i stället. Kan väl rapportera att ledigheten flyter på behagligt här hemma hos oss. Dagarna anpassar vi helt och hållet efter Turbos villkor. Allt för att han ska må så bra som möjligt.
Den enda stunden på dan som inte fungerar riktigt behagligt är väl mornarna, men det är ju ingen nyhet. Det är alltid turbulent innan medicinen landat i kroppen och den börjar göra verkan, så den timmen på morgonen är bara att försöka ta sig igenom på bästa sätt. Sen lugnar det sig betydligt. Vilken tur det finns medicin som hjälper!




Jag och mannen turas om här och motionerar i olika pass. Vi passar på nu när det är lite ledigt. Just nu är det cykling som gäller, men jag kan ju inte cykla iväg utan att ha kameran med mig och det tar tre gånger så lång tid att cykla en viss sträcka mot vad det skulle göra utan kamera. Idag cyklade jag på en gammal banvall som de har asfalterat. 7 km bort och lika långt tillbaka. Vet ni hur mycket det finns att fota utefter banvallen som går genom skog och mark?? Faktiskt en hel del! Jag kör lite Spotify i öronen när jag cyklar, men när Martin Stenmarck börjar sjunga strofen "Jag kommer inte hem ikväll!" så inser jag att jag måste lägga ner kameran i ryggsäcken så jag kommer hem innan dagen och kvällen är slut :)




Skönt är det iaf att vara ute och fota i naturen och samtidigt motionera. Turbo får hem en mamma som har rensat hjärnan och orkar med vardagen bättre sen.
Igår hade vi en fantastisk myskväll hela familjen! Turbo var med och tittade och greps av den film vi tittade på. Inte ofta han vill se det vi ser men igår övertalade vi honom att prova och det gick ju bra. Man får förklara rätt mycket eftersom han inte riktigt hänger med, men supermysigt att han engagerade sig och tyckte den var bra. Ett par repliker fastnade speciellt mycket så dem kör han för oss här idag. Vi ska försöka få till en riktig myskväll nu också!

Måste tacka Annelie L och Bella för tipsen om lagboken! Jag ska kolla upp era tips och se vad jag kan hitta. Tack också igen till dig Annelie L för din uppmuntrande kommentar på förra inlägget! Den värmde och kändes gott i hjärtat att läsa!
Nej, nu till familjemyset! Go´kram på er ♥

fredag 27 april 2012

Kan vi hoppas på bättring??

Jaha, så var det fredag idag och veckan är snart till ända. Sista skoldagen för veckan. Jag tycker det är lite jobbigt att kliva upp på morgonen och inte veta hur Turbo mår för dagen eller om jag får iväg honom till skolan.
Idag var han lite under isen, men ändå så pass så det gick att få honom med taxin till skolan. När han åkt iväg så pustar jag ut, man har liksom gjort ett litet arbetspass redan tidigt på morgonen. Det gäller att vakta sin tunga så det inte slinker ur nån mening som tas på fel sätt, det kan spoliera hans skoldag och han blir hemma. Iväg kom han iaf!




Nu tänkte jag ta och berätta lite av det som blev sagt vid vårt möte med skolchefen i onsdags. Jag och mannen spydde ut vårt missnöje över hur skolan skötts under det här läsåret. Nu när Turbo t o m mår dåligt så är måttet rågat, det får inte fortsätta så här för hans hälsas skull. Jag och mannen var pålästa och vi hade ordentliga punkter nedskrivna som vi ville framhålla så vi inte skulle missa nåt väsentligt. Han är bra att prata med, vår skolchef, men han hade en helt annan uppfattning av rektorn och hennes förståelse.... men det verkar som han förstod oss ändå och han tog oss på allvar. Mannen kallade honom för "proffessionell slingrare" ;), men det var med glimten i ögat och det GÅR faktiskt att skämta med skolchefen! Men som sagt, vi sparade inte på att berätta om vårt missnöje.

Att Turbo nu visar tecken på depression såg han väldigt allvarligt på. Vi berättade vad vi misstänker är orsaken och han var med på att detta måste åtgärdas snabbt. Personalen behöver gå den utbildningen som förra assistenten fick gå men rektorn har sagt att det fattas pengar. Det hade skolchefen svårt att förstå - det finns pengar till utbildning!! Där ser man... då kanske det sätts i verket snart då!




En annan åtgärd vi kommer att vidta omgående är att skriva ett åtgärdsprogram för Turbo. Det är inte gjort och det blev han förvånad över, så det har rektorn fått påtalat för sig. Vi ska träffas nästa vecka och fixa ett sånt. Där vill vi ha med alla behov som Turbo har för det blir juridiskt bindande. T ex att han behöver ha enskild undervisning är faktiskt en viktig anpassning om han ska klara målen i alla ämnen. Upprättas ett åtgärdsprogram så har man en bra hållhake på att anpassningarna genomförs, det går inte att slingra sig lika lätt. Vi ska också försöka få med upplägget runt honom med personal, läraren Nk skulle fundera ut nåt bra där.
Det var lite av det som blev sagt och skolchefen kommer att följa upp vissa saker här.




Idag har jag pratat med rektorn igen, hon ringde igår också så nu är det tät kontakt mellan oss. Hon förstår att det inte är nåt annat som gäller, här gäller det att försöka lösa problemen som uppstått. Det hon jobbar på nu är lösningen på de veckor då läraren Nk kommer att ha semester. Hon har ingen lösning klar än, men jobbar på en tanke som egentligen låter jättebra i den situation som nu råder. Men jag tror inte att den lösningen kommer att fungera förrän jag får svart på vitt på det. Hon får någon dag till där..... Men nu när Turbo mår dåligt så vore det bra med en lösning som gör att han kan klättra uppåt i stället för nedåt....

Vårt samtal idag gjorde faktiskt att jag kanske, kanske kan börja tro på denna rektor igen. Jag vet att hon haft ett hemskt år, problem både jobbmässigt och på det privata planet. Till nästa läsår ska hon få en betydligt lättare sits och kan ägna mer tid till resursskolan. Och jag är inte den som är den, alla kan bättra sig och jag kan glömma det som gick snett och se framåt. Men vi kommer inte att släppa problemen en millimeter utan att ha koll på att det går framåt och i det här fallet tror jag inget förrän det skett. Men faktum är att samtalet vi hade idag kändes förvånansvärt bra..... hmm.... jag blir inte klok på detta!




Men iaf.... kontakten med läraren Nk är också tät just nu. Han är naturligtvis bekymrad över Turbos mående och det viktigaste just nu är att sätta in alla insatser vi kan så han mår bra igen. De har gjort en radikal omvändning i sitt bemötande med honom på skolan så gott det nu går. Nk har också haft kontakt med den assistent han hade på förra skolan. Tror han fick en hel del matnyttigt från henne som han kommer att kunna använda sig av. Bra med tips från en som varit med under en längre period och som passade så bra för jobbet. En helt underbar människa, men det vet ni ju att jag tycker! Och jag tror att det kommer att bli lika bra med Nk om han bara får rätta förutsättningarna ifrån ledningen nu!




Nu är det lite ledighet som ligger framför oss. Det är fyra helt skolfria dagar och jag och mannen kommer att lägga allt vårt krut på att försöka få Turbo på fötter igen så vi får tillbaka vår glada och bekymmersfria kille!
Jag önskar er alla en finfin fredagskväll med mycket mys ♥ Kram, kram ♥

PS. Jag vill egentligen ha en positiv och glad blogg. Men tyvärr blir det lite negativa saker som jag skriver i det här läget. Jag är absolut inte ute efter att svartmåla någon. Men läget har ju blivit som det har blivit och bloggen är till för att visa hur det kan vara att leva i Diagnoslandet och tyvärr blir det onödiga problem av olika orsaker ibland. Och då blir inte livet lättare precis. Samtidigt hoppas jag kunna visa att det lönar sig att gå till högre instans även om många tycker det är ett stort steg. Förhoppningsvis kan min blogg också visa att det kan bli bra även om förtroendet för en rektor har varit helt förstört. Men där är vi inte riktigt än.....

torsdag 26 april 2012

Ska vi också hamna där :( ??

Ja, här händer det grejer - mest negativt och jobbigt tyvärr. Inte heller igår (onsd) fick jag iväg Turbo med taxin till skolan. Kvällen innan sa han att han inte ville åka till skolan för han mår dåligt. Och att få honom att förklara på vilket sätt han mår dåligt, det är inte det lättaste. Ingen förkylning, ingen feber, ingen hosta, inte ont i magen.... Men han sa en endaste mening till mig och den var så klockren! Helt klart att det verkar vara början till en depression!! Han som aldrig varit i närheten av nåt sånt tidigare. Han har alltid varit en go´ och glad kille - aldrig några sorger och bekymmer där inte (förutom vid utbrott då förstås, men det är ju tillfälligt och går över relativt snabbt och har dessutom en utlösande faktor).

Min insikt blev som att man drog undan mattan under fötterna på mig.... inte min kille också!! Så tragiskt när dessa barn drabbas av deppighet! Men den där meningen han sa till mig, den fick mig att börja nysta i min lilla hjärna för att hitta en orsak till att detta drabbar Turbo nu helt plötsligt. Och jag kommer bara fram till en sak..... skolan! Jag tror absolut att det är skolrelaterat.




Den senaste tiden har man börjat med en annan metod för att få Turbo att sluta med ett visst beteende. En metod som personalens handledare förespråkat och personalen följer förstås hans råd för de tror det är bra. Men den metoden passar inte Turbo alls, det gör bara att han känner sig misslyckad och det hade vi kunnat tala om för dem redan innan om vi vetat.... Varför, varför, varför har inte denna personalen fått gå samma utbildning som Turbos förra assistent fick gå??? Den var superbra när det gäller förståelse och bemötande och vilka metoder som fungerar m m. Jag har tjatat på rektorn om denna utbildning ja, jag vet inte hur länge.... Fattas pengar, säger hon! Men nu talar det sitt tydliga språk att det måste till en sån grej, och det bums! Ja, ja, suck, igår hade vi möte med skolchefen så jag hoppas det ordnar sig....




Sent omsider rullade vi in till skolan igår och Turbo följde snällt med läraren Nk in även om han såg en aning stel ut. Pratade med Nk i telefon när de kommit igång sen och förklarade situationen så de skulle omedelbart byta metod :) Skönt att vi har bra kontakt med varann och kan reda ut begreppen, och läraren Nk vill så väl att det ska fungera bra, viljan finns men stöttningen från ledningen kunde vara bättre.....

Sen gick det ett par timmar till så ringer min mobil igen - Nk igen! Min första tanke var att Turbo ville hem.... Men han ville berätta att det hänt grejer på skolan under förmiddagen som kunde påverka Turbo negativt även när han kom hem. Det hade varit ett riktigt tumult, vad jag förstår. De hade t o m kallat dit andra myndigheter. Nu var inte Turbo inblandad alls förutom att han fick höra allt och se en del. Han var inne på sitt rum hela tiden och Nk var med honom och försökte förklara vad som hände utanför deras rum. Då förstod jag att Turbo skulle vara uppåt väggarna när han kom hem sen, med en massa utbrott i släptåg! Men så fel jag hade! På nåt underligt sätt så hade nog Nk lugnat honom bra och sen kom korttidskillen T och hade hand om Turbo på fritidstid ett par timmar. T verkar ha en otroligt lugnande effekt på Turbo, vad glad man blir :)




Idag har det varit studiedag och vilodag från skolan. Turbo har varit på korttids/fritids och den för Turbo relativt nya personalen Mt har jobbat med honom. Mt har också märkt av att han är lite låg och inte lika pratig som han brukar. Jag hoppas verkligen att det vänder snabbt. Den här situationen har jag varit så glad och tacksam för att vi har sluppit tidigare, nu är vi där iaf verkar det som.... helt nytt och väldigt svårt att veta att man tacklar det på rätt sätt.
Just nu har vi assistent N hemma hos Turbo och det är timmar som Turbo ser fram emot varje vecka, det har blivit rutin på detta nu. Jag och mannen fördriver tiden bäst vi kan, och det är inte så svårt att få tiden att gå ;) Nyss var vi på fiket och myste lite!




Mötet vi hade igår med skolchefen skriver jag om i ett senare inlägg, det blev långt nog här ändå! Men jag kan säga så mycket som att urladdningen var nog maximal och jag blev så otroligt trött sen på em och kvällen - tröttare än en klubbad sill!
Kramar om er alla ♥


tisdag 24 april 2012

Sveriges Rikes Lag!

Denna morgon BÖRJADE bra, men avlöpte väl inte riktigt lika bra mot slutet! Turbo var på gott humör och skojade redan när han reste sig upp ur sängen. Men sen hände nåt på vägen, någon liten mening jag sa några minuter innan taxin kom, tog snett. Han blev stressad och det fixar han inte. Usch vad svårt det där är. Inte färdigklädd och det rör sig om minuter innan han måste vara färdig och han håller på med annat och varken ser eller hör vad han måste göra. Ändå var jag lugn och försökte lugnt förklara att han måste nog försöka koncentrera sig på kläderna i stället. Det blev förstås ett utbrott av det hela och gråt m m. Och naturligtvis gick det inte att sätta honom i taxin. Så det blev till att säga till taxichauffören att han fick köra vidare utan Turbo. Tur att jag har bil hemma och kan köra honom när han lugnat sig.




Turbo lugnade sig så småningom och blev på bra humör igen. Oj, vad han började prata om en hel del saker. Bl a om vår sköldpadda som dog för några veckor sen och hur ensam den andra är som vi har kvar :(
Sen började han prata om lagar och kom in på Sveriges lagar. En massa frågor, t ex vilka lagar som skiljer i Sverige och Norge?? Och det kunde jag ju svara på... nä, tror inte det hörrni! Sen frågade han om det finns en bok med alla lagar... jodå, det finns det ju. Då tänkte jag att det kanske kunde vara kul för honom om vi köpte en sån som han kan bläddra i... Man har ju hört de som har tåg- och busstidtabellen som specialintresse, men lagboken kan ju också vara ett specialintresse... ;) Men jag tror inte det blir nåt sånt köp... eh.... hittade den på adlibris.com, och priset = 2254:-!!! För en bok! Hmm....




Drygt en timme för sent kom Turbo till skolan idag, men skönt när personalen förstår läget. "Stressa inte utan ta den tid ni behöver", sa de när jag meddelade läget på morgonen.
Jag läser i kontaktboken när Turbo kommer hem att de haft en helt fantastiskt bra dag. Nk hade haft hand om honom som vanligt och en annan lärare var där en stund också och ska slussas in hos Turbo sakta men säkert. Det hade fungerat utmärkt! En lugn och bra dag där de fått mycket gjort på lektionerna. MEN jag fattar inte!! Turbo visade tydligt att något inte var som det skulle när han kom hem. Utbrott direkt han kom in, arg som ett bi, hade sönder saker, sa elaka saker och röjde runt här hemma. Jag kastar iväg ett sms till läraren Nk och undrar lite försiktigt om han vet vad det beror på. Antagligen var det en mening han sa till Turbo innan han klev på taxin som Turbo inte kunde tyda på rätt sätt! Då slog det nog knut i huvudet på honom och allt blev bara kaos. Bra med förklaring iaf!




Jag och mannen fortsätter vår laddning inför mötet med skolchefen vi ska ha i morgon. Trodde att rektorn skulle vara med men fick nyss reda på att hon är på annat möte då. Men det kan bli bra så också.... Som sagt, vi laddar och läser på. Idag har jag fått ytterligare hjälp genom en grupp i ett forum på nätet där det finns en mycket kunnig kille som kan lagar och paragrafer inom skolvärlden. Guld värt med kunnigt folk! Jag har också hämtat lite skrivet material från Turbos förra skola som skötte om honom exemplariskt väl! Så nu har vi lite mer på fötterna och vi är laddade upp till tänderna!!! Fick telefonsamtal från rektorn nyss som känner blåslampan från oss, men det lyser igenom att hon inte förstår problematiken fullt ut och det drabbar Turbo....




Dagen är inte slut än, innan dagen är slut ska jag ha lyckats få in min kära son i duschen utan att huset rivs. Det är en labil dag och då ska man helst inte ställa för stora krav. Jag får känna mig för med långa känsliga känselspröt utdragna. Går det inte så får jag nog backa med duschkravet. Känner inte för fler utbrott idag.

KRAM ♥

måndag 23 april 2012

Laddar för fullt!

En ny vecka har påbörjats och inget anmärkningsvärt har väl hänt idag. Turbo har fungerat bra i skolan med Nk idag och det är skönt när det flyter på.
Jag och mannen laddar inför mötet i veckan som vi ska ha med skolchefen och rektorn. Vi skriver upp allt som vi kommer på som kan vara viktigt att komma ihåg till mötet. Nu gäller det att ha på fötterna och vara påläst! Men det känns som vi kommit en bit på väg i o m att skolchefen vill ha en träff för att diskutera igenom läget. Samtidigt tror jag inte på bättring förrän jag ser det i praktiken. Efter dessa i stort sett tre år som vi haft kontakt med rektorn så borde läget vara ett annat, men fortfarande trampar vi bara runt, runt och har inte kommit så mycket längre än utgångsläget....




Men nu har jag och mannen som sagt tröttnat. Detta med att det inte fixats med vikarie förrän jag lägger mig i och efterlyser ett besked från ledningen.... ja, det är så skrämmande så det har blivit droppen för oss. Nu tänker vi inte ge oss. Antingen får bättringen komma omedelbart eller också får vi ta ett beslut om att Turbo får gå på en annan skola... men tyvärr finns det ingen i närheten - suck! Men så här kan vi ju inte ha det under hela högstadietiden, så vi kommer nog att ställa allt på sin spets under mötet!




Just nu känns det som jag kommer kunna strida hur mycket som helst för att få det bra runt Turbo, har fått sån energi i ärendet som jag inte trodde jag skulle få. Men det är känsliga år som Turbo är inne i nu och mycket hänger på att han får må bra annars vet man inte vart det tar vägen med honom. Han måste få känna sig trygg de här skolåren som i vanliga fall kan vara kämpiga år för ungdomar.

Annars är allt lugnt här på hemmaplan. Efter en korttidshelg kan han vara lite trött, men jag märker inget speciellt på honom idag faktiskt. Lugnet råder! Som sagt, tur att korttids fungerar iaf!
Kram på er ♥

söndag 22 april 2012

Helgen slut

Det satt otroligt fint med en time out-dag igår! Det känns som det var år och dar sen man inte hade en tid att passa på dan. Nu fick jag gå hemma och skrota bäst jag ville. Mannen kom med nåt förslag på aktivitet emellanåt, men det var bara för att skoja med mig lite ;) Han visste så väl vad som gällde. Han fortsatte att snickra lite därute i stället och det växer fram sakta men säkert!




En mysig dag var det iaf och liiiite nyttigheter fick jag gjort också, sånt som inte tog nån energi av mig utan sånt som jag tycker är avkopplande att göra.
Skolproblematiken kopplade jag bort helt och hållet - riktigt skönt faktiskt. Har varit lite arg och uppjagad under veckan så det kändes riktigt bra att lugna ner sig lite. ☺
Men nu när jag ändå är inne på ämnet kan jag ju berätta vad som hände i fredags eftermiddag..... eller jag får nog backa till torsdagen..... Det var ju då jag pratade med rektorn i telefon om hur orolig jag är över att det inte finns nån backup när läraren Nk är sjuk eller först och främst ska gå på semester om några veckor. Ingen lösning hade hon alls! Precis när vi lagt på luren kommer jag ju på att jag skulle tagit upp det förslaget som Nk hade lagt fram för henne i onsdags, men som hon helt avvisade. Jag skrev ett kort och rakt mail till henne direkt, med samma förslag som Nk hade.


Har fyndat i en ny sparkcykel ;)

I fredags ringde rektorn upp mig och sa att hon fixat lösningen! Förslaget som både jag och Nk förespråkade hade hon nu fixat så det löst sig.... Inte ett ljud om mitt mail.... För det var inte denna lösningen hon hade när vi pratade på telefon..... hm..... Men det är mycket detaljer som måste diskuteras igenom på vårt möte med skolchefen nästa vecka, vi vet ju inte ens om detta är en permanent lösning på vikariefrågan eller om det är en tillfällig. Och man måste ha lång framförhållning när det gäller dessa elever. Det ska verkligen bli spännande att träffa skolchefen nästa vecka få se vad som blir sagt, för nu har både jag och mannen tröttnat på att allt är så löst och ingen ordning på torpet!


Ingen vidare skärpa...... 

Nu har vi hämtat hem Turbo från korttids i eftermiddag. Nya Mt och "gamla" T har jobbat var sitt dygn och det har funkat bra. Skönt att det inte blir nån incident mellan Turbo och Mt i början, men nu har de lärt känna varann de tre senaste korttidshelgerna så det känns jättebra - de är nog på god väg att hitta varandra. Skönt att det fungerar på nåt plan iaf, tänk om man hade fått strida för korttidshelgerna också.....

Nej, nu blir det till att jobba lite så jag kommer hem och i säng i tid. Det kan ju behövas inför en ny vecka....
Söndagskram till er alla ♥ och en extra kram till dem som behöver det (har ett par stycken i tankarna) ♥ ♥

lördag 21 april 2012

Time out!

Idag har jag tagit en time out, en sån där dag då jag bara ska göra vad som faller mig in. Jag ska inte ha en enda tid att passa, inte ha ett enda krav på mig... Om mannen vill yttra sig om något aktivitetsförslag så får han ta det väääääldigt försiktigt ;) Jag är inte mottaglig för speciellt många förslag, knappt något annat än att mysa på hemmaplan.

Vi började med att mysa med en lång sovmorgon. Tror den behövdes väldigt väl, jag sov länge och gott. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på den uppjagande veckan jag haft....  Sen löste vi melodikrysset till vår sena frukost.




Det var inte igår man gjorde det. Är det tantvarning att lösa det krysset kanske?? ☺ Får väl bjussa på det då! ;)

Igår kväll lurade mannen iväg mig på lite mys. Jag slutade tidigare på jobbet så vi hann iväg.




Vi hamnade på en Kina-restaruang i stan tillsammans med ett annat par. Ett par som verkligen har accepterat vår familjesituation och som vi trivs otroligt bra ihop med. Skönt när det finns de som förstår!

Nä... nu ska jag time-out-a igen, få se vad jag hittar på ☺ En till sak i följetongen om resursskolan och rektorn, inträffade igår, då jag fick telefonsamtal från rektorn, men det får jag förklara sen.... måste försöka koppla bort den biten åtminstone under min time out....
Kramisar ♥

fredag 20 april 2012

Ångar vidare

Med tanke på inlägget igår så har natten flytit på och en ny dag är igång. Jag hoppas att det ska finnas hjälp att få och att det ordnar sig. ♥

Men som sagt... jag ångar vidare när det gäller skolfrågan och igår hände en del på den fronten. Äntligen efter tre dagars försök så fick jag tag på rektorn. Vi pratade en bra stund i telefonen och.... jag är väl inte så hoppfull att det ska bättra sig. :( Eftersom vi fortfarande stöter på samma problem nu som innan Turbo började på skolan så tror jag det är kört att det ska ordna upp sig. Och eftersom jag fick klart för mig att det fortfarande är så illa så skrev jag ett långt mail till skolchefen igår efter samtalet med rektorn.




Tog upp de mest akuta problemen just nu. Bl a att det är brist på personal som kan ha hand om Turbo. Jag har t o m hållit honom hemma ett par skoldagar eftersom det inte funnits känd personal för honom. Vi har läraren Nk som enda person just nu och om några veckor kommer han att gå på semester i 14 dar! Jag framhöll i mailet att det är oerhört ofattbart att inte rektorn har bättre framförhållning med tanke på all information hon fått av oss lång tid innan skolan drog igång i höstas. Efter min påringning igår skulle hon nu börja leta vikarie :/ Hennes tanke nu var att ta dit en för Turbo helt okänd lärare från ordinarie högstadieskolan..... Vet inte ens om de passar ihop eller om läraren öht kan hantera autismen och förstå problematiken..... Suckar tungt över den oförståelse som finns....




Jag skrev också om andra brister som finns på resursskolan och det tog inte lång tid innan jag fick mailsvar från skolchefen. Då hade han pratat med rektorn om det jag beskrivit i mailet. Han ville nu boka in en tid ganska omgående där vi träffas och pratar igenom situationen som råder. Sen vet jag att det kommer en massa bortförklaringar om olyckliga omständigheter som gör att de hamnat i den här sitsen, men det hjälper ju inte min son att må bra. Och den här sitsen hade inte behövt uppstå om ledningen hade haft rätt förståelse och fingertoppskänsla från början.... Ååååhhh.... suuuuck igen.....




Vare sig man vill eller inte så är det bara att kämpa vidare. Känns inte som detta är jag riktigt. Har skrivit det innan att jag är egentligen en tillbakadragen och lite blyg person... men det lyser nog inte riktigt igenom i mina inlägg just nu.... :) Men för sina älskade barn kan man tydligen gå genom både eld och vatten för att de ska må bra. ♥ Och när man vet att man har rätt så går det att kämpa! Det är t o m så jag snart är beredd att gå till media med detta, jag har varit riktigt uppretad under den här veckan.... Ska bli spännande att se vad mötet med skolchefen och rektorn ger, så fortsättning följer under nästa vecka!

Gårdagen för Turbo var eg. bara bra. Det fungerar nu när han har Nk omkring sig i skolan. Och när han kom hem efter skolan så väntade han bara på att assistent N skulle komma. Det är en lång väntan även om det bara är en timme innan han dyker upp. Jag gav mig iväg till jobbet och hämtade mannen. Vi tog oss en promenad runt sjön i byn där vi jobbar.



Blåsigt och kallt och lite regnigt emellanåt, men som vanligt skönt att komma ut lite tillsammans. En snabb bananpaus blev det också på ett ställe :)

Nu mina vänner får jag nog ta och jobba vidare, det har ju gått bort en aning med arbetstid denna veckan för alla telefonsamtal jag gjort....
Men först: TACK för era glada tillrop och all peppning jag fått både här och på annat forum! De behövs på vägen :) Helgkram på er ♥

torsdag 19 april 2012

Idag har jag varit arg och ångat vidare på skolfronten, men nu på kvällen blev min ilska helt plötsligt satt åt sidan. En av min kära vänner IRL har stora problem med sin son. Nu sitter jag beredd att rycka ut och hjälpa henne i kväll eller i natt eller när som helst om jag kan vara till nytta. Nu får flera liv inte spillas i diagnoslandet... ♥ Ryser just nu.... och våra problem blev helt plötsligt mycket mindre...

onsdag 18 april 2012

Kokande upprörd..... och glad....

Det är blandade känslor som far runt i mig idag. Jag är både arg, upprörd och frustrerad ..... men också glad och  tacksam. Det svänger kan jag säga. Jag är glad och tacksam över att det just nu finns några fina personer som jobbar med Turbo och får honom att trivas med livet. Personer som gör vår vardag fungerande och som gör livet lättare i Diagnoslandet. TACK för att ni finns där!

MEN, sen är det denna evinnerliga skolsituation som får mig att bli kokande inombords. Har ringt en del telefonsamtal idag också (undrar när man ska få jobba ifred??). Bl a har jag ringt rektorn som Turbo hade på sin förra skola och som var ett lysande exempel på hur man ordnar det för NPF-elever i en vanlig skola! Behövde ha en uppgift av henne som jag kan sticka under näsan på nuvarande rektorn. Den informationen fick jag och mer därtill - TACK snälla!




Sen har jag jagat nuvarande rektorn, men hon har inte svarat. Däremot träffade jag läraren Nk några minuter när jag hämtade Turbo i eftermiddags. Fick växla några ord med läraren och de hade precis haft personalmöte tillsammans med rektorn. Det som gör mig så upprörd nu, är att hon fortfarande inte har nån lösning på vem som ska ta Turbo när Nk försvinner på semester om några veckor!! Jag menar.... lösningen ramlar ju inte över henne bara så där!! Han behöver ha en person som är väl känd för honom och som begriper sig på hans autismproblematik och som kan bemöta honom på rätt sätt - de växer inte på träd! Nk hade lagt fram ett förslag, men det godtog hon inte.... moooorrrrr!!!




I morgon hoppas jag verkligen att jag får prata med rektorn, vill höra hur hon resonerar i detta ärende. Lite beroende på vad hon har för svar att ge mig så överväger jag att skicka ett långt mail till skolchefen om hur illa det är. Där får jag väl förklara att skolverket inte är långt borta.....

Jag har också pratat med en av Turbos läkare idag, hade en telefontid på eftermiddagen. Hon tog min misstanke på allvar så det blir nya koller och ett varv till med det. Sen får hon ta med sig värdena till en av de få experter som finns i Sverige, om en månad för utvärdering. Men för att vi ska få dessa koller gjorda så måste jag ringa ytterligare några samtal i morgon.... pust....




Och Turbo då, hur fungerar han just nu? Jo, han verkar trivas ganska bra. Han fungerar bra ihop med Nk på skolan och han gav t o m beröm till skolan idag. Då ler man lite extra! Sen hade korttidspersonalen T hand om honom på fritidstid på eftermiddagen idag och det är ju inga problem, de verkar trivas förträffligt ihop just nu! ☺

Kram, kram ♥

tisdag 17 april 2012

En anmälan hänger i luften!!!

Oj, oj, vilken dag det blev idag... en dag fylld med telefonsamtal som jag betade av så det har inte blivit nåt jobbat för mig idag! Jag har nog nästan pratat med alla som har med Turbo att göra, känns det som. Det har snart gått ett helt läsår på nya resursskolan och det fungerar inte som det var tänkt från början. Jobbigt när det inte blev som det var utlovat, tyvärr var det mycket ord och lite handling där.

Just nu är jag upprörd och känner att jag kanske vräker ur mig en del i det här inlägget.... Men jag tycker att ledningen saboterar för min fina grabb. Vi sitter med facit på hur bra en skolgång kan vara. Halva 4:an och hela 5:an och 6:an var toppenbra, inga problem. Och detta tack vare alla väl gjorda anpassningar och väl utbildad och passande personal. Rektorn där såg till att resurserna fanns till Turbo.




Idag när han går i 7:an i en resursgrupp så är det mycket som inte fungerar. Personalen får inte rätt utbildning, det fattas personal, Turbo får inte alla ämnen m m, m m. Det som lät så bra från början! Känns som ett helt läsår är bortspilt och det är inte lätt att ta ikapp. Enligt läraren Nk så når Turbo målen i ex matte för årsk 9 redan nu och sen får han inte alla ämnen som han faktiskt är kapabel till att fixa målen på. Sabotage inför fortsatt skolgång kallar jag det! I 6:an nådde han målen i alla ämnen utan problem. Nu kommer Nk att ta tag i den biten för att försöka lösa det, trots att det inte ligger på hans bord utan på hans chefs bord = rektorn....




Om sex veckor kommer Nk att vara borta på semester i två veckor fram till skolavslutningen. I dagsläget finns det ingen vikarie som kan ta hand om Turbo i skolan!! Allvarligt, minst sagt! Jag vet att min son inte är så lätt när det gäller att sätta in personal på, men det hade vi informerat rektorn om i mycket god tid innan skolan började så det visste hon om. Tror de ska ha nåt personalmöte i morgon så jag får väl tåla mig till dess för att se vad de kommer fram till.


En enorm blåsippebacke!

Kan säga att en anmälan till skolverket/skolinspektionen hänger mycket nära i luften nu. Men vi tänker inte gå vidare utan att Nk är med på det, kommer att meddela honom innan. Vi går inte bakom ryggen på honom. Jag och mannen har diskuterat detta med en anmälan.... och frågan är vad vi väntar på? Tvivlet är stort på att det ska bli bättre... Jag har faktiskt ringt skolverket idag och pratat med dem, men har inte sagt var vi bor eller vilken skola det gäller.... För samtidigt drar man sig för att dra igång en sån här stor grej, men vi måste ändå tänka på Turbos framtid. Vårt tålamod är snart slut!

Nu har Turbo kommit hem för en liten stund sen och jag läser i kontaktboken. Det står positiva saker om personalen och Turbo idag och då väcks ju det där lilla hoppet igen som är det sista som överger en..... :)

Kramar om er fina läsare, sorry för ett upprört inlägg idag ♥

måndag 16 april 2012

JAG VILL INTE!!!!!

Min magkänsla vad det gäller skolan för Turbo känns inte helt ok just nu. Trodde ju det var löst när det gäller vikarier för hans del men jag tror att incidenten som var veckan innan påsklovet gjorde att det tagit en ny vändning. Jag inbillar mig att det beror på det iaf.... Båda vikarierna backar alltså om det blir frågan om att ta en heldag med Turbo.... Måste försöka få ett telefonsamtal med läraren Nk så vi kan räta ut mina frågetecken. Det som ändå känns bra är att Nk är som han är, det verkar vara lite ruter i honom och viljan att ordna upp det för Turbo finns där. Sen om det räcker återstår att se, men jag hoppas ju det. Jag vill fortfarande att Turbos personal ska gå en viss utbildning som hans förra assistent gick.... finns inga pengar säger rektorn :( Men ska verksamheten fungera så måste personalen ha stöd från sin chef och få de rätta verktygen, det tjänar ju alla parter på!


OBS! Detta är inte mina naglar, utan en försäljare jag såg på en marknad. Kunde inte låta bli att smygfota ;)

Idag hade det iaf varit lugnt i skolan för Turbos del. Det var första dagen efter lovet och det kan faktiskt bli lite oroligt innan rutinerna sätter sig igen. Men det hade tydligen gått bra. Skönt det! Här hemma har han varit lugn tills för nån timme sen då det gick honom emot på datorn. Då kom ett utbrott... glaskross att sopa upp och sen dammsuga hela golvet...




Sen har han känts lite ostabil under kvällen här, vet inte om det är omställning till skola som gör det eller om det "bara" är trötthet. Vi får väl se vad som händer de närmaste dagarna.

På seneftermiddagen fick jag ett långt telefonsamtal från psykologen på habiliteringen! Nk på skolan har efterlyst nån typ av nätverksmöte så jag bad LSS-handläggaren fixa ett sånt, där alla som jobbar med Turbo träffas och pratar igenom hur man ska jobba med honom. Bra om alla strävar åt samma håll. Nu ringde psykologen för att vi skulle försöka få en tid som passar oss också, så får vi se om den tiden blir bra för de övriga.

Eftersom hon ringde så passade jag på att påtala detta med KBT igen - hur blir det med den hjälpen?? Hon inväntar att skolsituationen ska bli lite lugnare så Turbo är mera mottaglig för hjälpen..... Jaha.... Nu inväntar vi iaf mötet via LSS som snart blir av, hoppas vi, så får vi först se vad det ger och utgår från det. Sen får det inte gå bort mer tid innan hjälpen sätts in, vi har väntat länge nog nu!




Usch, i morgon MÅSTE jag ta och ringa till Turbos läkare och kolla upp en sak. Det gäller det jag skrev om i detta inlägg.... Proverna och testerna som gjordes då.... och som man kom fram till att allt låg inom gränserna..... Det är bara det att jag misstänker att det inte gör det nu så jag måste ringa och kolla hur vi gör i det här läget. Behandlingen består ju av en spruta varje dag.... tänkte vi skulle slippa bråka med honom om det också! Tycker han har tillräckligt ändå. Det skulle isf betyda en massa nya läkarbesök, nya rutiner, helt nya grejer som vi måste börja med för honom.... Usch, vill INTE det också! Men, men, det finns de som har det värre.... det här får väl gå det också ifall det skulle behövas.... det måste gå....

Kram på er ♥

söndag 15 april 2012

Vi är ingen standardfamilj....

Sammanfattningsvis har vi haft en riktigt bra hemmahelg efter våra mått mätt! Härligt när det flyter på hyfsat bra. Samtidigt är det väl så att vi har delat på oss en hel del, jag och mannen, och då fungerar ju Turbo allra bäst när han är ensam med en vuxen. Vi har haft en del aktiviteter utanför hemmet och det är bara att turas om. Och igår satte vi oss och planerade de närmaste veckorna framåt och gjorde upp när och vems tur det är att åka iväg utanför hemmet så det blir någorlunda rättvist. Helt onormalt för en familj att ha det så men vi har accepterat läget, finns ju inget att göra åt det så det är bara att göra det bästa av situationen - det tjänar hela familjen på.




I fredags slutade jag lite tidigare på jobbet och åkte hem för att möta mannen i dörren som skulle iväg en stund. När han kom hem sen blev det fredagsmys med hela familjen och det flöt på ovanligt bra. Turbo var på mycket bra humör. Man ser och förstår att han haft en harmonisk lovvecka med korttids/fritids där han trivs med sin personal. Det gör sååå mycket att det fungerar. Då kan vi ha harmoni här hemma också. Därför har vi kunnat njuta hela helgen. Turbo har varit på topp och skojat väldigt mycket, bara att haka på :)

Igår (lörd) skulle jag iväg efter frukost. Jag smög upp när Turbo fortfarande sov och hann nästan göra mig i ordning helt innan han vaknade. För sen vet man att det brukar bli lite turbulent innan vi fått i honom medicinen och den hinner göra verkan. Men jag kom iväg innan det brakade loss nånting speciellt, så mannen fick ta det själv sen. Jag hade en trevlig dag utanför hemmet med både lite fika ute vid en sjö....




.... och en i gänget visade också ett helt fantastiskt ställe där det var ett stort hav med blåsippor! Vi har några underbara vänner som accepterar vårt familjeläge precis som det är.




När jag kom hem nån gång under eftermiddagen så hittade jag en son som var lugn och fin och fortfarande skojfrisk - härligt! Vi klarade av hela em och kvällen mycket bra. Filmkväll och mys för alla tre... ♥ Naturligtvis med "steget-före-metoden" och vi får vara på vår vakt och anpassa efter Turbos villkor, men iaf.... Trots att vår situation inte alls är som en medelsvenssonfamilj så försöker vi ta det med humor. Kan säga att jag och mannen asgarvade åt galenskaperna igår kväll när vi kröp ner i sängen, vi fick anstränga oss för att inte störa Turbo ☺ ☺ ☺ Han är härlig våran grabb ♥ Säger det igen - vårt liv borde filmas ;) Härligt så länge man kan se situationen med ett leende... då får man vara glad.... (men det går ju inte alltid förstås). Om det inte skulle fungera till 110% mellan mannen och mig så skulle en sån här familjesituation tära mycket på förhållandet. Nu är vi lyckligt lottade att vi funkar superbra ihop trots att vi har väldigt olika personligheter, men vi ser lika på den sits vi hamnat i.




Idag har mannen varit iväg halva dan (hans tur), det blev lite mycket denna helgen att vi kommit och gått och i princip mötts i dörren men så får det bli. Nu sitter jag på jobbet och ska försöka få nånting gjort. Nu börjar skolan igen i morgon efter att Turbo haft en veckas påsklov. Känns inte riktigt bra med den situation som råder just nu.... man längtar tillbaka till den situation vi hade i årskurs 4-6 för Turbo. Rena rama drömsitsen med världens bästa assistent till honom! Vi måste försöka få igenom att Turbos nuvarande personal får gå en liknande utbildning som hon fick gå, det behövs mera kött på benen om det ska bli optimalt bra på nya resursskolan....

Kram till alla som vill ♥

fredag 13 april 2012

Mys.... och helt bedrövligt

Medan mannen hade fullt upp här hemma med Turbo igår kväll så var jag på bortaplan och hade det trevligt. Vilken härlig kväll jag fick! Träffade en del vänner och hade det mysigt! Några av oss blev t o m rörda så vi fick torka nån liten tår under kvällen.... mmm.... jag somnade med ett nöjt leende igår kväll kan jag säga.... Underbart! ♥ Tråkigt bara att vi inte kan komma iväg både mannen och jag samtidigt men det är ju som det är med den saken... jag är ändå så oändligt tacksam över att vi är två så vi kan turas om att komma iväg utanför hemmet och vi kan turas om lite med Turbo!




När jag kom hem igen igår kväll så var Turbo duschad och problemet med överraskningen till korttidspersonal T var löst med hjälp av storebror Charlie! Allt var alltså frid och fröjd. Skönt! Tänk om de inte lyckats.... Så i morse var det inte svårt att få upp Turbo. Han flög upp ur sängen automatiskt när väckningen gick på - han som inte brukar höra den andra dagar utan jag får "dra" upp honom ;) Sen satte han på Spotify på min dator och popade till frukosten och var på glatt humör. Sista fem minuterna innan vi skulle åka till korttids blev det lite jobbigt för honom med alla glada känslor så då höll det på att gå överstyr, men det glada humöret kom snabbt tillbaka när vi gick ut till bilen.

Jag var tvungen att sms:a T efter ett par timmar och höra hur de hade det. Rena mardrömmen var ju att de inte fått överraskningen att fungera, då skulle han garanterat få ett större utbrott när jag hämtade sen. Bäst att vara beredd och försöka tänka ut lite plan B-grejer..... Men de hade det bra och allt fungerade som det skulle, då slapp jag oroa mig över hämtningen!




Trots att vi har en jobbig vardag alltemellanåt så känns det ändå som vi är lyckligt lottade. Jag har flera vänner i diagnoslandet som har det jobbigt och tufft nu. Kan nämna några exempel på hur det ser ut: en familj har blivit anmäld till soc för att de inte får iväg sin son till skolan. Faktum är att skolan inte varit eller är anpassad för den killen med hans diagnoser.... och föräldrarna kämpar verkligen på så gott de kan.
En annan har ett korttids till sitt barn där det inte fungerar som det ska. Personalen behandlar inte barnen efter deras behov utan tar till helt ofattbara metoder. Och här har vi  i stället vår son som längtar till korttids. Han har nyss haft en långhelg där och efter det har nu påsklovsveckan gått då han varit där på dagtid och haft det fantastiskt bra och trivs med personalen! Hur kan det vara sån skillnad på korttids beroende på var man bor?
En annan mamma kämpar för att få sin son inlagd eftersom diagnoserna ställt till ett rent elände för det barnet....
Jag kan räkna upp fler exempel, men jag stannar här....




Med tanke på såna här exempel så känns det inte som vi har rätt att klaga på vår sits även om vissa dagar är tuffare än andra. Just nu är det väl skolan som inte känns helt hundra för Turbos del..... Det verkar som de ska försöka få tag på nån ny vikariepersonal till honom. Det var ju utsett två stycken som skulle kunna gå in som reserver, men de backar nu om det blir heldagar som de ska vikariera på. Det går inte så bra med kvinnlig personal, de orkar inte hela vägen.... Så rektorn har fått i uppgift att vaska fram nån manlig person som kan vara lämplig.... Jaa, allt var serverat en gång i tiden men det schabblades bort..... (morrar återigen över den situationen). Vi får väl se nästa vecka när skolan drar igång igen om rektorn hittat nån ny lösning, men det känns ju inget vidare att börja om med ny personal igen nu när vi ändå trodde att det löst sig.

Innan jag slutar måste jag bara få tacka för kommentarer som kommer, de värmer! Igår kom också en värmande kommentar som jag publicerar här:

"Jag måste säga att jag beundrar alla er som alltid måste ligga steget före, något alldeles enormt. Ni är så duktiga, har sånt tålamod och sån ork....Jo jag vet att den tar slut, orken, allt som oftast, men ni reser er alltid,tar nya tag och klarar av dagen och nästa dag, och nästa....ni är så beundransvärda <3"

Tack AL, jag vet ju att du är väl insatt i vad det betyder att leva i diagnoslandet även om du inte själv har egna barn med NPF. Men det värmer som sagt att få höra (läsa) sånt här ibland, det ger mig styrka att orka fortsätta. För man måste resa sig igen även om man faller ibland!

Kram på er alla fina därute, ha ett mysigt fredagsmys ♥ 

torsdag 12 april 2012

Problemlösning

"Det är harmoni här hemma nu också och det ska nog hålla i sig resten av dagen om inget oförutsett inträffar." 
Så där såg sista meningen ut på inlägget igår! Jag hann inte mer än skriva det och klicka på publicera så började motgångarna för Turbo.... Fick telefonsamtal från N som berättade att han blivit sjuk i feber m m så han kan inte komma och assistera idag som tänkt. Av erfarenhet vet jag att detta är inget populärt besked att ge till Turbo, det leder lätt till ett utbrott. Sist det blev så här så fick jag skärsår i foten... Gick och gruvade mig och tog sats och försökte komma på ett bra sätt att säga det på, försöka väva in nåt positivt i det hela. Det var inte så lätt att komma på nåt positivt med att inte N kommer. Men på något sätt lyckades jag så Turbo tog det bra iaf! Pust, faran över!




MEN sen kom nästa motgång!! Turbo ville fixa en överraskning till T på korttids och det skulle han få göra för det var ju lite kul, tyckte vi. Det skulle fixas på nätet men naturligtvis skulle det krångla.... Både jag och mannen försökte hjälpa honom men lyckades inte få ordning på det. Vi ringde storebror Charlie för att se om han kunde hjälpa oss, men då var han på nån konsert så det gick ju inte. Då brast det för Turbo när vi inte löste problemet, så ett utbrott kom då. Absolut väntat, men jag tyckte ändå det blev lindrigare än jag trott det skulle bli. 




Sen var det dags för läggproceduren som inte är det lättaste i vanliga fall. Nu drog jag på det för det gällde att ta det lugnt med honom. Till slut låg han i sängen utan att ha fått ett till utbrott. Det var t o m så mannen berömde mig, han fattade inte hur jag bar mig åt, det var ju som uppgjort för stort utbrott! Rätt nöjd känner man sig efteråt när man lyckats avstyra ett stort brak, men det krävs en hel del ansträngning och att ligga steget före och ha fantasi. Igår var det jag som lyckades, en annan gång är det mannen. Tur vi är två så den som är mest på hugget får ta det när det krisar. 




Ikväll ska jag åka iväg lite hemifrån så då får mannen sköta markplanet. Det blir lite att stå i för honom. Det är både duschning, läggning och att lösa problemet från igår men nu med hjälp av Charlie på telefon.... Jag ska hålla mig borta tills Turbo ligger i sängen tror jag.... ;) 


Hittills i em har det varit lugnt och de har haft det lugnt på korttids också. Men idag ska jag inte skriva att det antagligen håller i sig hela kvällen, för det vet man ju aldrig.... 
Kramar ♥

onsdag 11 april 2012

Toppenhumör

Jag måste bara skriva det igen..... Helt otroligt!! Det fanns ingenting som låg under ytan hos Turbo igår och som skulle ut efter den långa perioden på korttids! Lugnet höll i sig igår hela långa dagen och t o m läggningen gick hyfsat. Men jag fick väl backa ett par gånger och inte gå på för hårt med kraven - en riktig balansgång är det och det gäller att läsa av honom för att se vad som passar att göra och säga till honom. Men det är ju som vanligt och allt gick bra även om det blev aningens sent i säng, men vad gör det när humöret är på topp.




I morse hade vi en helt galen morgon Turbo och jag. Vi skulle göra oss i ordning för att åka till korttids där han är medan jag och mannen jobbar nu när det är påsklov. Turbo var på ett helt fantastiskt bra humör och han pratade om sina korttidskillar. Man förstår att de ligger honom varmt om hjärtat. I det här fallet var det T som var på tapeten i hans hjärna ☺ Han ser honom som en riktigt go´ kompis nu och det är så härligt att se och höra eftersom han är helt kompislös annars. Turbo berättade t o m hur det gick till när de träffades första gången för 1, 5 år sen. Han kom t o m ihåg vad de sagt till varann i början ☺ Hur som helst så hade vi en kanonbra morgon jag och Turbo och jag lämnade honom till T på korttids med ett leende som satt kvar en bra bit in på förmiddagen hos mig. :)




Tänk vad dessa killar betyder mycket för Turbos livskvalité. Eftersom han inte har några andra kompisar så betyder ju korttidspersonalen att han inte behöver sakna andra kompisar. Han slipper att grubbla och vara deprimerad över att det saknas något i hans liv. Dessutom har han N som kommer hem en gång i veckan och assisterar, som också är som en kompis för honom. Vi är så glada över att det löst sig så här, för det fanns en tid för något år sen då han var jätteledsen och grät över att inte ha nån kompis.... om det hade fortsatt så hade vi säkerligen haft en mycket deprimerad kille vid det här laget. :(  Nu har vi en glad och uppåt kille som inte visar tillstymmelse till depression!




Iaf - leendet från morgonen satt kvar ända tills det började ringa telefonförsäljare till mig på jobbet. Som företagare kan man inte spärra sig mot telefonförsäljare tyvärr. Jag känner att jag inte har tålamod med dem längre för det är många som ringer..... och det är min uppgift att göra vad jag vill med dem.... helt otroligt vad många oseriösa det finns som bara försöker lura företagen på pengar. Han jag pratade med idag skulle plocka bort vårt företag så det inte gick att söka fram det på t ex google om jag inte betalade en massa tusenlappar per år.... morr, morr!! Jag googlade sen på detta företag.... inga trevliga saker jag hittade.... "Såna där" kan förpesta hela dan för en ifall det är många som ringer efter varann....

Ja, ja, nu är jag och Turbo hemma igen och det har varit lugnt på korttids som vanligt. Det är ju så väl anpassat för honom - ensam med en vuxen - då mår han som allra bäst och det är lugnt på alla fronter. Det är harmoni här hemma nu också och det ska nog hålla i sig resten av dagen om inget oförutsett inträffar.
Ha en trevlig och fin kväll ni också ♥