måndag 8 september 2014

Ändrade planer

Med risk för att verka tjatig så måste jag även idag skriva att jag fortfarande gläds över helgen vi fick. Att gå med en hyfsat lugn Turbo på samhället fullt med folk och att på söndagen åka in till stan och äta pizza - alla tre - det är många år sen det inträffade! Wow, säger jag bara! Behövde bara skriva av mig lite.... :)

Turbo kom iväg med taxin till skolan som vanligt idag utan större mankemang. När Turbo kommit hem från skolan hade han egentligen ca tjugo minuter på sig innan det var dags att åka till tandläkaren. MEN, de ringde återbud tidigt på förmiddagen. Kände att jag behövde meddela Turbo detta under skoltid så han visste om det innan han kom hem. Samtidigt kollade jag med assistent Nisse om han kunde jobba i eftermiddag som han brukar, trots att vi avbokat honom eftersom vi hade tandläkarbesöket. Jodå, det funkade för honom och Turbo ville ha hit honom i em. Så det blev en vanlig måndag här, i stället för ett tråkigt tandläkarbesök. Jag tror inte det gjorde så mycket för Turbos del, men vi skjuter det förstås på framtiden.




Det här har varit ytterligare en dag då Turbo varit lugn och harmonisk. Vi njuter förstås så länge det varar, dumma är vi annars. Samtidigt kände jag mig som en dålig pedagog ikväll. Men ibland blir det fel, man orkar inte hela linan ut - tyvärr. Och det blir ju ännu mera fel då. Jag och Turbo var ute och gick och sen blev det inte bra. Jag behandlar honom som ett standardbarn utan diagnoser - och vips så blir det inte alls bra! Jag vet det så väl, men samtidigt så faller jag tillbaka ibland på ett "standardbemötande". Japp, jag fick känna att jag levde och vi försökte förkorta promenaden och snabbt komma hem igen.

Väl hemma ville Turbo åka en sväng med bilen så han kunde lugna ner sig! Det tycker jag är ett framsteg iaf. Att han kommer på en sak som gör att hans surhet och ilska kan rinna av. Naturligtvis tog vi en sväng med bilen och jag märkte att han blev gladare och gladare efter bilturens gång. Men jag försökte passa på att komma in på ett allvarligare ämne när vi ändå satt där i bilen, men det gick inte alls bra. Jag backade samtalet direkt och bytte samtalsämne till något trevligare. Till slut satt vi där och skrattade och hade trevligt igen.


Höst genom bilrutan

Väl hemma lämnade jag över Turbo till mannen så han fick ta över. Själv tog jag en rask promenad för att rensa bort mitt felaktiga bemötande för att ta ny sats sen. Jag och Turbo satt sen och tittade på Idol och myste lite. Så trots allt så slutade dagen väl och då är vi nöjda och glada. Men man ser hela tiden att han behöver rätt bemötande - inte en mening får vara fel för då blir det utbrott av det hela.

Nä, nu tycker jag att vi kryper till kojs! Kram, kram ♥

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad skönt att det är fortsatt lugnt och harmoniskt och att han själv hade en strategi för att varva ner och lugna sig är ju toppen =)

Usch, jaa det där att göra fel...i bemötande och tappade tålamod är inte roligt alls. Jag har så svårt att släppa hur dumt jag beter mig ibland att jag har svårt att hitta balansen sen igen.
Hoppas du har övar mer på det och fixar det bättre än jag.
Kram och godnatt vännen <3

mamma z sa...

Läser ikapp och blir glad åt både det ena och det andra på era vägnar.
Saknarkramar

Nina sa...

Tror inte nån som inte lever i det kan föreställa sig hur tröttande det är att varje sekund tänka på rätt bemötande och ligga steget före precis hela tiden. Det vore konstigt om vi inte missade ibland.. Så bra att det löste sig och slutade bra för er båda <3
Kramarom!

Tina sa...

Ja vi är inga robotar ( skulle underlätta ;) )och ta vara på såna stunder som är bra blir vi nog extra duktiga på när det inte är en självklarhet. Kramar i massor och önskar de snart kunde bli på riktigt <3

Unknown sa...

Jag vet hur lätt det är att glömma/man är trött ibland och bemöter på fel sätt. Det värsta är att då blir det mycket jobbigare och oftast utbrott som följd och man ångrar sig. Men man är inte mer än människa. // kramar från mig!