torsdag 17 maj 2018

TUNGT

En av dagarna i början på veckan hade jag en så otrolig skrivklåda, men hann tyvärr inte skriva en sammanfattning, om vad som hänt de senaste veckorna. Men nu blir det bara ett kort, kort inlägg här. Det händer grejer här, och minst sagt under gårdagen. 😢 Och hade jag inte haft en träff med "lillebror" igår em/kväll (av en helt annan anledning), så vet jag inte hur jag sjunkit. Han har en förmåga som få, att tänka positivt vad som än händer. Eftersom han var den första jag träffade efter en jobbig sak, så fick han höra och se en hel del. När jag kom hem sen och berättade för mannen, så försökte även han tänka så positivt det bara går, mitt i allt det negativa. Är sååå tacksam över att ha såna personer nära mig! 💚 💗

Jag vet inte... - men nu känns det mer än tungt, kan jag säga. På allvar så skulle jag vilja lämna över allt till mannen och "lillebror",  ta den där enkla biljetten till Bahamas och komma tillbaka när allt är som det ska igen! 😢 Men så funkar väl inte livet... ?


Ja, hur många motgångar orkar man?? Och älskade Turbo.... 😢

Kram! 💗

3 kommentarer:

Annelie L sa...

Stor varm trösterik kram ❤️

Anonym sa...

Hej. Jag känner att det är dags att jag ger mig tillkänna här på din blogg. Jag hittade hit för kanske.. 6 månader sen, om jag ska gissa nån tidpunkt. Livet rusar på som vanligt, men ända sen jag hittade bloggen har jag haft den öppen i en egen flik i telefonen. Detta för att kunna läsa när jag haft tid. Och kunna läsa ända från start, varenda inlägg, i rätt tidsföljd. Jag fastnade på en gång för din blogg och ditt uppriktiga sätt att skriva.

Jag kan inte förstå den styrka man som npf-förälder "tvingas få". Ni är helt otroliga. Vad ni kämpat och kämpar. All styrka.
Agneta från Finland.

Anonym sa...

Styrkekramar!