I dagens inlägg så finns det risk för att jag kommer att trassla in mig i mina egna tankar... kanske blir ett enda sammelsurium alltihop, vad vet jag... Men jag försöker börja iaf så får jag se var det slutar ;)
Ämnet jag tänkte ta upp är hur lätt det är med mobbing och utanförskap när det gäller våra barn med NPF. Fick nämligen en kommentar för x antal dagar sen som gjorde att jag började fundera lite på detta. Kommentatören tyckte att vi skulle kräva särskola till sonen, pga risken för mobbing på en vanlig högstadieskola.
Att låta sonen ha ett eget rum skulle bli alltför utpekande och det skulle väcka en massa frågor bland de andra eleverna, de kommer direkt att se att han är udda. Ja, jag har tänkt tanken... hur kommer de övriga eleverna att se på det hela? Hittills är klasskamraterna så vana i sonens klass, han har ju sitt egna rum i anslutning till det vanliga klassrummet. De vet att han måste ha vissa lektioner där idag. Men i högstadiet blandas man ju upp med andra elever som inte känner till sonen, så hur blir det då...? Ingen aning i dagsläget!
Särskola då, är det ett alternativ? Nej, jag har svårt att se att det är det. Kommentatören kände elever med Autism/ADHD som gått/går på särskola med bra resultat - MEN jag tror inte det kommer fortsätta så. Fr o m 1 juli i år så hör barn med Autism/ADHD till den vanliga skolan, särskolan tar inte emot dem såvida de inte också har en utvecklingsstörning. Så särskolan är körd för de här eleverna.
Vi känner en kille som går på särskolegymnasium och han trivs inte alls pga just mobbning. Så det finns tydligen ingen garanti för att man slipper att bli mobbad bara för att man går på särskola.
Och? Ja, dessa barn med NPF hamnar mellan stolarna. De hör inte till särskolan och de "platsar" inte i den vanliga skolan. Tufft liv för dessa våra barn! Själv tycker jag nog att en liten grupp på 4-5 elever skulle vara perfekt för dem. På ett ställe där det är väl anpassat och med personal som besitter all behövlig kunskap. Nu finns inte detta att tillgå på vår ort så jag hoppas ändå man löser det på bästa sätt. Och var så säkra - jag kommer inte att ge mig förrän det funkar! Men kom gärna med åsikter, det är alltid intressant, och det är sannerligen inget lätt kapitel.
Det var det om detta... Idag var sonen också hemma. Väckte upp honom på morgonen för att göra sig i ordning, men han kände sig trött och han hostade (lite) så han blev hemma. Men vi har haft en riktigt mysig dag idag.
Skönt att det vände sen igår. Han har varit riktigt go mot allt och alla idag. "Hemma med trevliga mamma igen" skrev han som inlägg på fb idag - haha, gulligt, och det värmde mig att se!
Men i morgon då MÅSTE han gå till skolan, kommer inte undan. Nu är han så bra så han kan gå iväg - det bestämmer jag här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar