onsdag 16 februari 2011

Sviter efter gårdagen **** Autism/ADHD

Gårdagen tog på krafterna - vaknade med spänningshuvudvärk och ont i nacken i morse och ville mest av allt inte göra nånting idag. Men det gick ju inte för sig förstås.

Morgonen med sonen gick efter omständigheterna hyfsat. Han var rätt glad och sprallig, men rätt vad det var kom han ju på att laddningssladden till iPoden inte fanns. Då blev han lite arg och frustrerad igen, men inget utbrott iaf. Vi gjorde en lek på väg till "fritids" så han skulle vara på topp vid lämning. Lämningen gick mycket bra - phu!

Iväg till jobbet och gnugga geniknölarna en stund. Sen var det dags för ett möte med nya chefen för korttids och E som jobbar på korttids med sonen och som är vår kontaktperson. Eftersom chefen är ny så behövde vi träffas och prata lite. Vi har inget att klaga på, allt är f n toppen så det är bara att njuta så länge det varar. Diskuterade bl a att vi har många outnyttjade dygn att ta ut. Vi sparar två dygn varje månad = 24 dygn/år. Vi kanske utnyttjar hälften av dem på sommarlov och jullov då vi tar lite extra. Men vi ska försöka utnyttja fler eftersom vi har rätt till det och sannerligen behöver avlastning.

På lunchen var jag tvungen att kila in på den enda elektronikbutiken i byn och införskaffa i en ny "barnvakt". Den vi hade gick sönder i sonens utbrott igår :( 

Så där fick man spendera 600:- utan att blinka, vi är nämligen tvungna att ha en sån. Men det kanske är sånt här som  vårdbidraget är till för . Sovrummen ligger på övervåningen i vårt hus och när sonen ropar så MÅSTE vi höra det. Vi vet vad som händer om vi inte hör - utbrott och söndersparkad vägg med stort hål i! Den risken tar vi inte igen. När sonen ropar så ropar han inte som andra barn utan har ett stönande ljud för sig.    

Tack för ert stöd och er uppmuntran igår, förresten! Känns gott att det finns förståelse därute - det känns lite lättare då. Lena frågade om utbrotten alltid varit så här fysiska, med kast och slag? Kan väl säga som svar att i början hade han inga utbrott, då var han mest fruktansvärt hyperaktiv och kastade av den orsaken grejer omkring sig. Utbrotten kom nog nånstans mellan 5-7 års ålder. Och redan från början då så var det fysiskt. Så det har inte förändrats sen dess. Det som förändrats är ju själva styrkan i det hela. Ni ska veta att det är en kropp som i det närmaste är 180 cm lång.... det är ingen liten pojke som man tar under armen och lyfter undan när det börjar hetta till.... 

Hur mår han då efteråt? Ja, vad som rör sig i honom har vi aldrig fått reda på. Utåt sett ser det ut som han bara skakar av sig det och går vidare i livet som om inget hänt. Försöker man föra det på tal med honom så blir han bara arg, så det är ingen idé att prata om det efteråt. Så det är en sak vi har fått lära oss, ingen idé att försöka reda ut nåt i efterhand utan det måste bara få passera.

I eftermiddag har sonen varit otroligt lugn och go igen, men så är ju laddaren till iPoden med hem också!  Go´kväll på er!

Inga kommentarer: