En underbar helg med Fia-Lotta!

Vilken helg det blev! Turbo är på korttids sen i fredags efter skolan. Mannen åkte till Stockholm med en kille som han lovat att ta hand om en helg i storstaden. Jag blev alltså ensam hemma och bokade in helgen med Fia-Lotta (som heter något helt annat). En mamma i diagnoslandet som jag tycker mycket om. Så på fredagen vid lunchtid dök yrvädret Fia-Lotta upp hemma hos mig. En varm kram fick hon förstås och sen var pratet igång. Vi har också ett stort gemensamt intresse - att fota. Som ni såg i gårdagens inlägg så hann vi med en kort fotonad (fotopromenad) på fredagen. Sen hade jag bjudit hit ett par till mammor från diagnoslandet (eg. en mamma och en mamma som jobbar med barn med diagnoser inom npf). Så på kvällen hade vi lite tacomys här!

 

Mannen hade sagt att jag gärna fick bjuda på en whisky och det ville jag naturligtvis göra. Whiskyn som vi valde låg i en plåtburk som var väldigt svår att få upp. När vi äntligen fick upp flaskan så var den.... tom! Lite antiklimax!! Mannen hade sparat plåtburken för att den var lite speciell ;) Hrmpf!!

 

Vilken tur att det fanns en annan whisky att ta som var uppackad och klar ;)
En trevlig och lång kväll blev det iaf och fantastiskt kul att få träffas så här - det händer ju inte alltför ofta.

På lördagen fick vi besök av den ena tjejen på förmiddagen igen. Hon kom för att hämta sin cykel som blev kvar här, eftersom hon fick skjuts hem på natten. Så det blev lite kaffe och tjöt en stund igen :)

Sen bar det iväg på en lååååång foto- och pratrunda för mig och Fia-Lotta!
Vi började med att besöka ett glasmuseum:

 

Även busskurar går ju att fota ;)

 

Färden gick vidare till en utställning av gamla bilar. Där hittade Fia-Lotta sin favoritbil!

 

Sen åkte vi vidare till närmaste stad där vi intog lite förfriskningar :P

 

Nejdå, så illa var det inte! Fotot är fångat på ett bord som vi gick förbi utanför en restaurang. Det var nog några andra som fått i sig det där ;) Jag och Fia-Lotta hittade en Kinarestaurang som bjöd på lite nyttigare saker i stället, som tur var!

Vi åkte vidare ut på landet för att fortsätta fota.

 

Fia-Lotta har länge letat efter ett hus på landet till sig och sitt barn. Och vet ni - vi hittade ett - vad tycker ni?!?

 

Fotonaden blev alltså ganska lång och till slut kunde vi konstatera att det var för mörkt för att fota!

Idag var det dags att vinka av Fia-Lotta. Tänk vad en helg går fort när man har mycket att prata om och bara trevligheter runt sig! Tyvärr blir det inte alltför ofta vi kan träffas. Avståndet sätter förstås käppar i hjulet och sen är det inte så lätt när vi lever med barn med diagnoser. Det är mycket som ska klaffa för oss om vi ska komma loss samtidigt. Men nu lever vi på den här helgen ett tag och gläds åt den stund vi fick.

Nu har mannen kommit hem igen och han har också haft trevligt ihop med sitt sällskap i huvudstaden.
I morgon är det vanlig jobbardag igen och Turbo åker till skolan från korttids. Jag hoppas det ska flyta på som planerat. Fick ju ett sms från honom igår, men jag hoppas problemet löste sig.

Go´kväll och kram på er ♥

 

Skickat via Blogsy

Kort fotonad

Sitter och väntar på att min gäst ska vakna. Själv sov jag inte ut alls, men det får gå ändå, trots alltför lite sömn i natt. Har ju, som sagt, ett kärt och långväga besök av en mamma i Diagnoslandet. Återkommer om mera rapporter sen om helgen, men bl a en fotonad hann vi med igår.

Men hur det gick, vet jag inte.... vet inte om Carl-Johan var så vacker precis :P

Men vi gör nya försök idag med helt andra motiv!

Kram på er och ha det bäst <3

Skickat via Blogsy

Skolmöte

Klockan går här, men jag måste försöka få till ett inlägg här ikväll. Om det blir så vettigt vet jag inte....
Mötet igår på skolan var lite spännande att gå på. Alltid intressant att få en första rapport om hur första skolveckan varit. Visserligen känner vi av hur Turbo verkar på eftermiddagarna, men lärarna och övriga kan ju känna på annat sätt. Men både Ulla och Paula tyckte det hade fungerat bra.
Även studievägledaren var med på mötet och han hade klickat bra med Turbo, tyckte han. Den uppfattningen hade jag också fått, med tanke på hur Turbo reagerat på deras första och andra möte. Ett nytt möte är inbokat mellan honom och Turbo om några veckor.

Assistent Nisse har jobbat en vecka nu, så idag var det nye Timmys tur att ta över. Första dagen för honom på allvar. Inte en reaktion från Turbo i morse om att det var något nytt! Vi hade en mycket bra morgon och han var glad och uppåt. Härligt! För det hade kunnat vara väldigt oroligt! Det har hänt med någon ny personal att Turbo sagt att han känt sig orolig med den personen, men här kändes det bra.

I eftermiddag har Timmy varit här hemma några timmar och assisterat efter skolan. Inga problem, vad det verkar. Vi får tacka Kent för tipset om sin efterträdare - vi har en otrolig tur att det kommit en som Turbo godkänner direkt! Om inte tryggheten infinner sig direkt, så kommer den med tiden ganska snart, det är jag säker på.

Ett mindre utbrott har vi trots det klarat av ikväll. Idag kände jag att jag var tvungen att backa på ett "krav", det hade annars gått rejält överstyr. Turbo är i ganska bra balans, men nu har han ont på ett ställe och då har han inte lätt att hantera känslorna. Det är bara för mig att lägga mig platt och absolut inte pressa i såna lägen. Man har lärt sig genom åren....

Nu ska jag försöka göra kväller här. Väntar långväga finfrämmat från en mamma i Diagnoslandet i morrn och det vore väl bra om jag inte satt och gäspade när hon kommer hit. Ser fram emot denna helgen då jag blir gräsänka och ändå ska ha skoj!
På återseende och go´kvällskram till er alla därute ♥

Rörigt i huvet

Nu är det en sån där dag igen då jag har mycket i huvet och som skulle behöva ut, men jag känner att tiden springer iväg. Jag hinner inte samla ihop alla spridda tankar så det blir ett sammanhang och läsbart. Men det kommer sen.

En snabb rapport får det väl bli om dagsläget iaf. Rätt lugnt är det. Turbo verkar vara ganska lugn inombords. Det har lugnat ner sig efter att det blev lite normala rutiner igen i skolan. I morgon tar nye Timmy över stafettpinnen efter Nisse som nu går av sitt pass. Spännande värre ;) Jag har förhoppningar om att det ska bli bra!

Ett möte på skolan har vi också betat av idag. Återkommer med mera detaljer senare.

Vi "ses"! Kramen till er alla <3

 

Skickat via Blogsy

Utebliven medicin

Jag som tänkte jag skulle vara extra skötsam med sömnen denna veckan för att vara pigg till helgen. Men det lyckas inte alls! I natt var det Turbo som inte sov som han borde och då kan inte jag heller koppla bort ordentligt. Men felet var helt och hållet mitt. Igår kväll när det var dags att ge honom kvällsmedicinen (inkl sömnhjälpmedlet) så var jag ute och gick. Jag har larm på mobilen varje kväll för att komma ihåg att ge medicinen. Är jag inte hemma när larmet går så brukar jag sms:a till mannen och påminna honom. Igår kväll var jag ute på en promenad när larmet gick och slog av det och tänkte att jag skulle komma ihåg medicinen när jag kom hem. Tror ni jag gjorde det?? Nejdå!

Jag kom inte på det förrän mitt i natten när Turbo fortfarande inte hade somnat. Men då är det för sent. Han blir inte glad om han skulle behöva ta medicin när han väl har lagt sig och utbrott mitt i natten är ingen höjdare så det vill vi undvika. Man får helt enkelt välja mellan pest eller kolera här.
Mycket riktigt så var Turbo svårväckt i morse och jag undrade hur det skulle gå. Det kändes ju inget vidare att vi hade sabbat sömnen för honom. Men när han väl kom upp ur sängen var han på bra humör.

Det visade sig att han nog såg fram emot den här dagen. På schemat stod det att han skulle få träffa studievägledaren igen, de träffades lite snabbt förra veckan också. Nu berättar inte Turbo så mycket själv, men av de få meningarna han uttryckte så förstod jag att de nog har funnit varann. Meningen med träffarna är att det ska mynna ut i lite peppning från studievägledarens sida så Turbo förstår vikten av att plugga i år. Han måste inse vilka chanser som finns och inte finns, beroende på hur detta året går. Turbo behöver kämpa lite mer nu och inte backa från lektionerna alltför lätt. Förra läsåret blev ju en totalkatastrof, men jag tycker det ser bra mycket ljusare ut nu. Miljön runt honom är väl anpassad för honom och den personal som finns verkar vara kanonbra så här långt. Visserligen är två stycken (en lärare och en assistent) nya för nu, men indikationerna säger att det ska funka. Vi hoppas på det iaf!

Idag tänkte jag skriva att "vad skönt att vi inte har haft något utbrott på flera dygn".... Jag hinner inte mer än tänka tanken så kommer det ett utbrott här. Men det beror inte på att Turbo verkar vara i obalans utan det beror på att jag ställer ett krav på honom. Han är oerhört kravkänslig och det vet vi så väl. Det blev ett ganska långt utbrott, men inte så djupt. Svårt att förklara, men man märker på typen av utbrott om han är inne i en svacka eller inte. Just nu känns han ganska harmonisk igen och då blir det inga djupa utbrott, även om detta blev ovanligt långt.

Lite översvämning på orten

Nu är det hög tid att jag planerar lite inför kommande helgen. Jag blir nämligen gräsänka då och ska ha lite skoj. Men i stället för att planera idag, så har jag gjort annat - typiskt mig. Jag har pysslat lite med decoupage, har aldrig gjort nåt sånt innan men kul var det. Förvandlingen från furu till vitt här hemma fortsätter i sakta mak. Så här blev resultatet från idag:

Helgen ska nog klaras av ändå, trots att jag inte planerat idag, som jag borde :).
Nu ska jag ta hand om en Turbo som är lugnare nu än när han utbrottade här tidigare. Och ikväll har han fått sin medicin så jag hoppas han sover bättre inatt. Kramelikram på er ♥

Nytt igen....

Nämen hörrni, tror ni jag kom i säng i tid igår kväll?? Näää!! Men lite kul var det, jag hade kontakt med en tjej som tagit kontakt med mig via bloggen och mailat mig. Och vet ni, jag tycker det är underbart om man kan hjälpa och stötta varann när vi nu ändå har hamnat i Diagnoslandet. Att dra nytta av varandras erfarenheter är inte fel alls! Men vilka märkliga vägar kontakterna tar ibland! Tackar för "pratstunden" gör jag iaf! Dagen har funkat för mig trots att kvällen blev senare än jag planerat :)

Vet ni en till sak?? Turbo sitter just nu och Spotifyar och sjunger i godan ro! Ett gott tecken och jag undrar om harmonin är på väg tillbaka?!? Det vore underbart, men alldeles för tidigt att säga. Veckan är inte slut än... I morse var han på riktigt gott humör och bestyren för att göra sig i ordning gick som en dans (med våra mått mätt förstås). Nu har Nisse varit här några timmar efter skolan och det kändes bra. Han och Turbo hade nog trevligt. Månd - onsd denna veckan är Nisses dagar att assistera i skolan och på torsdag går nye assistent Timmy på sitt pass. Då ger det sig hur Turbo funkar... men vi hoppas väl på det bästa, eller hur?!

Tyvärr fick jag reda på idag att det blir ett nytt personalbyte för Turbo inom kort. Surt!! Vill inte ha fler såna på ett bra tag nu. Det måste få lugna sig nu och det vore bra om det som redan är nytt kan få sätta sig ordentligt innan några nya personer kommer in i hans liv igen. Men som vanligt är det bara att svälja och gå vidare.....

Kramen till er alla ♥

En liten uppdatering

Nu är denna helgen slut och vi konstaterar att vi har haft en ganska lugn helg. Gårdagen fungerade bra ända till slutet på den och vi fick t o m till lite lördagskvällsmys. Det är inte illa när vi är alla tre. Men oj, ni skulle se hur mycket vi anpassar för att få en myskväll att fungera! Det är inte som i standardfamiljer, kan jag lova, men vad gör man inte....

I morse kravlade jag mig upp ur sängen före de övriga i familjen. Ev. att Turbo ville göra en utflykt på eftermiddagen och då behövde jag ha jobbat klart mitt söndagspass. Det drog ut på tiden för mig för jag var lite seg, det blev lite för lite sömn i natt pga att jag och mannen kom i säng för sent och sen blev jag väckt kl 5 av en signal. Sen hade jag lite svårt att somna om, men jag får väl försöka komma i säng i tid i kväll i stället.

Lite oväder på g ikväll.

Utflykten blev det ingenting av med eftersom Turbo ångrade sig och ville ha en lugn hemmadag i stället. Eftersom både mannen och jag varit hemma på eftermiddagen så har jag plockat med lite jag behövt göra (bl a lite schemapyssel) och mannen har assisterat Turbo. Skönt med såna dagar ibland.
Nu känns det som Turbo varvar upp inför veckan, så det återstår att se hur han är i morgon bitti. Det blir en spännande vecka som ligger framför oss!

Kram på er därute ♥

Går det framåt?

Tack kära läsare för responsen på mitt förra inlägg, det värmde i mitt hjärta! En del av er läste och tårarna rann, det var inte min mening förstås, men jag blir glad över att det jag skriver berör. Min förhoppning är ju att det finns läsare som inte behöver göra samma misstag som vi och även andra har gjort, eftersom inget facit har funnits.

Och hur är läget här då, nu har det gått ett par dagar till? Jodå, jag tror det går framåt, jag vill iaf tro det! Innerligt så hoppas jag på att det oroliga läget hos Turbo har berott på nyheter och att det varit för mycket folk runt honom. Isf lägger det sig snart. Skolan började i tisdags som ni vet. Tisdag och onsdag var röriga dagar, med flera vuxna runt honom i skolan. Båda assistenterna var där samtidigt eftersom Timmy behövde ha bredvidgång med Nisse. Båda lärarna (den "gamla" Ulla och den nya Paula) var där samtidigt och även en studievägledare en stund. Det säger sig självt att det blir för mycket. Ovanpå det kommer förstås saknaden av Kent som Turbo frågar efter....

Men jag tror ändå att vi sett en ljusning hos Turbo. Det var fortsatt labilt i torsdags morse och en bit in på skoltid, men det lugnade sig lite sen. Nisse jobbade ensam med honom, mellan lärarpassen då den nya läraren Paula kom till dem o även gymnasieläraren i matte. I o m det var det lugnare för Turbo - endast en assistent och en lärare åt gången.

När Turbo kom hem efter skolan i torsdags var det aningen oroligt, men så fort Nisse kom efter en stund så märkte jag att lugnet lägrade sig när de kom igång med sitt. Kvällen gick också bra. Gårdagen (fredagen) var också lugnare så nu hoppas jag vi sett vändningen. Lite oroligt kan det nog bli när assistent Timmy ska gå på sitt pass senare under nästa vecka för då blir det ju nytt igen - men vi får se.

Dagen har avlöpt ganska bra hittills. Bara morgonstöket var över så blev allt lugnare. Men det är ju som vanligt och inget konstigt med det.
Lördagsmys strax och vi hoppas på ett lugnt och fint sådant....

Kram på er alla fina och goa därute ♥

Svårigheten att backa i tid

Idag skriver jag en del tankar om livet och det kan bli långt, men jag börjar med att rapportera om hur det ser ut i nuläget hos oss.
Vi gick på tå hela eftermiddagen och kvällen igår och vi klarade oss med nöd och näppe ifrån utbrott. Det var labilt och dallrigt hos Turbo. Vi fick verkligen passa oss för vad vi sa och vad vi gjorde.
Morgonen var lite trött idag, men det funkade. Fortsatt labilt och Nisse hade märkt det direkt när Turbo kom till skolan på morgonen. Jag hoppas att allt ska lägga sig bara det blir normala dagar för honom under skoltid. De här första dagarna har det ju varit rörigt med mycket folk runt omkring honom. Sen saknar han förstås Kent. Bland det första han frågade i morse var "När kommer Kent?". Ja inte är det lätt och här är det bara tiden som kan hjälpa honom att vänja sig vid personalbytet ....  

Nu byter jag ämne och kommer in på lite djupare saker....
Jag vet att jag har många läsare som inte vandrat så många år i Diagnoslandet. Jag vet själv hur det var i början, man går med stapplande steg och famlar och vill gärna ha ett facit på hur man ska leva och agera i olika vardagssituationer. Själv hade jag varit väldigt glad om jag hittat det där facitet som ingen gav mig. Nej, i stället fick vi pröva oss fram och fick göra många onödiga misstag och felkliv i det här annorlunda landet. Det var naturligtvis inte så lätt när vi inte ens visste vad det var med Turbo. Att det var något som inte stämde med vår lille kille, det förstod vi ganska snart.

När tiden gick och vi började ana vad det var, så läste jag väldigt mycket om adhd och autism och hade själv satt diagnos innan vi fick det på papper. Ingen chock alltså - men det där är ett helt annat kapitel. Det jag tänkte ta upp här är det där med att anpassa och backa i tid. Det gjorde inte vi på en hel del punkter. Och även nu gör vi förstås misstag, man blir aldrig fullärd och livet svänger. Samtidigt har vi blivit väldigt lyhörda för små, små signaler från Turbos sida.

Genom åren har vi fått backa på mycket och avstått att leva som "standardfamiljen". Inte alltid så lätt, men vi har ändå varit två om det och vi har delat upp oss mycket. Under flera år har vi inte kunnat umgås med vänner när Turbo är närvarande - det funkar helt enkelt inte och det har så gott som alltid slutat med att Turbo fått utbrott. Ja men hallå!! Utbrott är ju en klar signal från hans sida att han inte klarar situationen. Det är lätt att inse nu när han är större, men när han var mindre så tyckte vi väl att vi måste kunna leva som "alla andra" och försökte in i det längsta innan vi backade på det.

Detta blev stressande både för Turbo så klart, men också för oss föräldrar. Att aldrig kunna slappna av när man var bland andra, man var hela tiden på helspänn. Fast ordet helspänn är nog bara förnamnet.... Av all denna stress och press så blev resultatet att min lilla hjärna blev ganska utbränd - har fortfarande sviter av det. Man orkar liksom inte med denna hjärnstress och jag tror den måste upplevas för att förstås helt och hållet.

När vi till slut backade på såna här stressande saker så blev Turbo lugnare och vi hade det lite lättare att hantera situationen.

Men nu kommer det jobbiga - släktträffar och annat som man så gärna vill vara med på. Ja, tyvärr, det fick bli slut med det om vi inte hade/har avlastning och var/är barnfria. Sen är det bara att hoppas att släkten och andra berörda förstår när man förklarar varför. Gör de inte det... då är det tragiskt. Man kan ställa sig frågan för vems skull man gör vissa saker, är det för att "alla andra" gör det? Såna tankar har jag slagit bort för länge sen. Jag gör aldrig något som Turbo inte klarar för att "man brukar" göra så. Vi har lärt oss att för att hela familjen ska må bra så måste vi begränsa och HELA TIDEN anpassa livet efter Turbos diagnoser och behov. Livet måste bli så om vi ska överleva. Jobbigt emellanåt? Ja, men livet hade varit ännu jobbigare om vi inte backat och anpassat! Det enda jag ångrar är att vi inte backade på vissa plan lite tidigare än vi gjorde.

Som en liten parentes kan jag nämna att Turbo har aldrig i hela sitt liv varit till en riktig frisör, han har inte varit med i klädaffärer sen han var liten och satt i sittkärra, m m. Sånt har vi fixat på annat sätt så han inte utsätts för onödigt jobbiga situationer.

Under en massa år har vi varit ganska isolerade med Turbo. Men nu i sommar har vi sett tendenser till att mognaden kommer och då klarar han mer än han tidigare gjort. Vi har t o m haft en släkting här ett dygn och det har varit otänkbart under några år. Just nu är Turbo inte längre lika harmonisk som han var i somras, så nu är det dags att backa igen. Det gäller att vara följsam och hänga med i svängarna. Tids nog kommer nog framstegen igen - även jag börjar tro på det. Min åsikt är att om man inte backar så går det inte lika bra och framstegen uteblir och/eller dröjer.

Nu är jag oerhört glad över att vi varit två föräldrar under samma tak hela tiden. Det hela blir ju genast mycket mer komplicerat om man skulle vara ensamstående. Men då är det avlastning som måste till i ännu större grad än vi har haft. Vi har varit tvungna att få avlastning för att orka, en ensamstående har ännu högre belastning och därmed ännu större behov av det. Detta med avlastning är heller inte alltid så lätt för en del, jag vet, men det är också ett helt annat kapitel.

Det var mina tankar för dagen, hoppas ni orkade läsa! Ha nu en fortsatt go´ kväll allesammans. Tänker speciellt på många som kämpar i Diagnoslandet just nu med både det ena och det andra. Kramar till alla, men extra många till er kämpande föräldrar ♥

Gå på tå

Jag har ett par ämnen jag skulle vilja skriva om här i ett par inlägg, men det händer så pass med grejer här så jag får inte plats med det än. Det finns mycket som bubblar i huvet, kan jag säga. Men, men, det kommer väl så småningom.

Turbo var rätt pigg i morse så han kom upp ur sängen i god tid. Mannen hade fått i säng honom rätt så tidigt igår kväll. Själv åkte jag bort en sväng så jag var inte hemma innan han lagt sig.
Det är så skönt att klara morgonrutinerna och humöret är bra. Jag förberedde honom på att han skulle få träffa skolans studievägledare idag. Det fanns med på schemat och jag hade också en bild på honom som jag visade igen. Då började Turbo fråga något om gymnasiet. Och jag svarade förstås och hann skissa upp svaren lite snabbt på ett papper. Sen åkte han iväg med taxin till skolan.

Det var skola först och sen ett par timmar fritids/korttids i samma lokaler. När jag hämtade honom så märkte jag direkt att det ligger något och pyr i honom. Så vi har en gå-på-tå-dag idag och hoppas vi ska klara resten av dagen utan utbrott, men det känns som ett under om vi klarar det. Jag hoppas innerligt att detta labila vi ser i honom nu, beror på att det varit mycket nya intryck, så det inte beror på att kemin mellan honom och någon annan inte stämmer. Det senare alternativet vore inte lyckat! Går resten av kvällen hyfsat så ska jag se om jag kan pejla lite med Turbo.

Även idag har Nisse hjälpt till i skolan så Timmy fått ytterligare en dag med bredvidgång. Suveränt att det gick att lösa så här, och jag tror ändå att det känns tryggare för Turbo att veta att Timmy inte kastas in i något utan att ha sett hur det brukar fungera.
Vissa stunder har det kanske blivit för mycket folk runt Turbo - dessa två assistenter och dessutom läraren Paula och studievägledaren - fyra vuxna kan lätt bli några för mycket. Men ibland är det oundvikligt och ska förhoppningsvis leda till något gott.

Som sagt, det är lite nytt folk kring Turbo nu, men läraren Ulla är kvar sen förra terminen. Jag lovade ju i gårdagens inlägg att berätta en kul sak om henne. Hon, precis som läraren Paula, har lite mer än en vanlig pedagogutbildning. Och det märks. Hon har hela tiden försökt att hitta infallsvinklar för att nå Turbo med sin undervisning. Hon har den åsikten att det är hennes jobb att försöka på alla sätt och vis att få det att fungera. Så vet ni vad hon har gjort under sommarlovet?? Jo, hon har pressat sig och läst en bok om Minecraft som hon egentligen inte alls är intresserad av! Detta för att kunna nå Turbo ännu bättre. Hon ska försöka väva in detta i något ämne för att få det att gå framåt. Underbart, vilket engagemang!

Kvällsbestyren väntar! Go´kvällskramen till er alla ♥

Första läsårsdagen år 9 x 2

Sitter och funderar om jag ska skriva ett inlägg eller inte idag.... Men eftersom jag ändå är härinne så skriver jag några rader iaf.
Första skoldagen har gått och jag vet inte hur jag ska bedöma den. Upplägget var iaf att Timmy fick ha bredvidgång idag så Nisse var där och visade rutiner och lite hur de brukar göra med olika detaljer. Man hade också planerat in att läraren Ulla och den nya läraren Paula skulle komma båda två och prata igenom lite upplägg med Turbo inför läsåret. Allt detta genomfördes som planerat och Turbo var förberedd på hur det skulle se ut.

Glad i hågen åkte Turbo iväg med taxin på morgonen. Lika glad kom han hem. Jag märkte att han var uppspelt och glad. Att vara uppspelt har förr alltid förknippats med att det varit för mycket för honom, men jag fick inte riktigt den uppfattningen av honom idag trots allt. Däremot en liten, liten vibbning av något annat.... men vi får se vad som händer. Jag har konfererat min aning med Timmy också och vi får se i morgon hur läget är. Men jag hoppas att allt ska bli bra och att "vibbningen" lägger sig av att tiden går och det tror vi på, tills vi vet motsatsen.

Nej, det här lät negativt.... inte min mening, egentligen känns det ganska positivt. Ny dag i morgon och det blir spännande förstås.
Åh, jag måste komma ihåg att berätta en sak om den ena läraren i mitt nästa inlägg. Det är helt otroligt! Påminn mig, kära läsare, ifall ni märker att jag glömt det....

Go´kväll och kram på er ♥

Sista sommarlovsdagen

Genom åren med Turbo så känner jag att mitt sinne för humor har ökat. För att ta sig igenom vissa tyngre perioder så är humor räddningen. Det har också visat sig att Turbo har en skön humor på senare år. Idag känner jag att jag slänger ut något som kan tas snett, men jag skriver och delar med mig av vardagen med glimten i ögat och har humorsidan med mig i inlägget. Hoppas ni alla också har det när ni läser. :)

Men jag tar dagen från början.
Jobb förstås, efter att jag kört Turbo till fritids. Otto jobbade med honom idag och vi får tacka för den här sommaren. Det har varit en av de bästa somrarna hittills, om vi bortser från slutet nu, som blivit lite labilare. Men innan Turbo fick reda på detta med personalbytet så var han otroligt harmonisk. Vi testade nya grejer och det funkade bra. Fantastiskt! För några år sen var sommarlovet rena pesten och vi visste knappt hur vi skulle överleva det.

Skolan börjar i morgon och det är förstås med spänning vi tänker på morgondagen. Nytt med personal och det tar säkert ett tag innan det sätter sig. Den nye assistenten Timmy har varit här hemma i eftermiddag/kväll och det kändes bra att de fick de här timmarna tillsammans innan skolan drar igång. Timmy och Turbo har inte träffats mer än fyra gånger, tror jag det blev. Men i morgon är det allvar!

Kent har försökt intala oss att han och Timmy har vääääldigt många likheter, men vi har väl inte riktigt trott honom. Men jodå, vi har sett några likheter iaf och blivit lite full i skratt ;) Bl a den här: (men jag vet inte om det var det som Kent syftade på... ;) )

Överst: gamla assistenten. Nederst: nya assistenten ;)

Jag ler inombords när jag kommer hem och ser detta. Här hos oss tycker vi det är skönt när man kan vara sig själv, känna sig som hemma och inte vara tillgjord och stel. Är det något jag har svårt för så är det stela personer.

Hur som helst så var Turbo lugn och fin efter att Timmy varit här. Han kändes glad och det värmde i hjärtat. Alltid spännande med nya personer i Turbos närhet och det speglas i hans humör efteråt hur det gått. Idag kändes det extra spännande eftersom det betyder så mycket för kommande veckor.

På förmiddagen idag, hann jag och mannen med ett spännande möte också. Mötet resulterade i att vi om 1,5 månad kommer att byta assistansbolag. Det som  hållit oss kvar i det bolag vi tillhör nu, är Kent. Nu finns han inte längre kvar där och då kilar vi vidare. Detta ska bli mycket intressant. Kommer att utveckla det här senare när övergången trätt i kraft.

Dags att natta sig här för att orka upp i morgon förhoppningsvis.
Kram på er ♥

Utbrott... och unik bild

I morse pallrade jag mig upp lite tidigare än de övriga för att jobba undan lite. Eftersom Turbo hade bokat in en familjeutflykt idag så ville jag slippa åka till jobbet på kvällen sen, som jag brukar. Men dagen blev lite slappare än vi trott. Turbo ställde in den ena aktiviteten på utflykten så det tog ett tag innan vi kom iväg. Det var meningen att vi skulle spelat freesbeegolf i stan och sen ta en pizza, men pga regn så ställde vi in utomhusaktiviteten. Å andra sidan hade vi sagt bowling ifall det skulle regna, men han backade även på det.

Sent omsider på dan kom vi iaf iväg. Lite oro först förstås, men att åka in till stan och käka pizza var helt och hållet Turbos idé. När han väl vill så stoppar vi honom inte. Jag kan utan att överdriva säga att det var flera, flera år sen vi var på pizzeria tillsammans alla tre. Det har inte fungerat att vi alla tre gått in och ätit på restaurang/pizzeria. Men nu funkade det! Han är ju inne i en lite labil period, så jag var liiiite fundersam på hur det skulle gå, men när vi väl var därinne så föll lugnet över honom och allt gick kanonbra! Vad glad man blir för en sån sak!! Återigen en sak som för standardfamiljen är vardagssak och som de säkert inte reflekterar över. Och vi blir tokglada över att det funkat idag! Den här bilden är unik:

Uppdukat med tre pizzor, en till oss var! Glädje!!

Väl hemma igen var jag tvungen att ställa ett par krav på Turbo. Klippning och hårtvätt hette de två kraven. Två grejer som säkert går smärtfritt i en standardfamilj, men inte här. Och det var när klippningskravet ökade som utbrottet kom.

Klippning stod på schemat igår egentligen, men Turbo flyttade det tills idag. Jag gick med på det eftersom tiden fanns idag. Nu ville han flytta det tills i morgon, men då finns inte tiden. Alltså behövde det bli idag och utbrottet var ett faktum. Jag gjorde klart för Turbo att det MÅSTE bli idag, jag drev det linan ut - chansade på min fingertoppskänsla där. Jag höll mig lågaffektiv samtidigt som jag inte vek mig från mitt krav. Efter att han utbrottat klart så genomfördes klippningen och mor i huset känner sig nöjd :) Hårtvätten gick hyfsat, inget utbrott iaf, bara en timmes tjafs först... Ja, det går åt några timmar för att genomföra en klippning och en hårtvätt - phu!!

Nina funderade efter gårdagens inlägg, ang att tidpunkten för att Kent kommer till Turbo ligger utanför fyraveckorsschemat - om Turbo förstår en vanlig almanacka så vi kan visa där när Kent kommer. Jo, det kanske skulle funka, men är inte så säker på att han får samma överblick. Nu har jag satt upp Kents bild nedanför fyraveckorsschemat och pratat med och visat för Turbo hur det är. Jag tror det gick in....

Det är alltså den lilla bilden nedanför de fyra veckorna som är bild på Kent.
Efter genomgången av detta blev Turbo märkbart mer orolig. Jag hoppas allt lägger sig bara skolan kommit igång och det rullar på....

Nu tar vi nya tag inför en ny dag i morgon. Den dagen innehåller bl a ett spännande möte...
Kram på er därute ♥

Obalans!

Gårdagens möte med skolan tillsammans med alla assistenter satt fint, gläds fortfarande över känslan som infann sig med underbar personal! Nu hoppas vi på det bästa inför skolstarten. Men samtidigt ser vi ju att Turbo inte mår på topp (inte konstigt alls). Det är ju bara någon vecka sen vi hade fullständig harmoni, men nu har det väl gått upp för honom hur verkligheten ser ut. Men idag frågade han om Kent kommer på måndag.... hm.... trots att det inte står på schemat så undrar han. Jag undrar hur han tänker där och varför. Har han ändå inte förstått vidden av personalskiftet? Tiden får rätta till det och det blir säkert bättre när Kents nästa tid här, kommer upp på 4-veckorsschemat, men tyvärr dröjer det.

Som sagt, harmonin byts blixtsnabbt mot oro inombords. Vi måste backa och anpassa vardagen efter dagsformen hos Turbo. Vi fick ett slående exempel idag på hur man måste hänga med i svängarna och använda fingertoppskänsla i alla sammanhang. För några veckor sen skrev jag om ett par släktingar som var på genomresa och som det gick bra att de kom in och sa hej. Turbo var harmonisk så det gick hur bra som helst.
Idag hade vi ett liknande scenario. Jag kände innan att det här kommer inte att funka idag. Vi förvarnade Turbo om att det kan hända att ett par hör av sig som är på genomresa och kanske vill hälsa. MEN att vi kommer att kolla med Turbo först i så fall om det går bra, annars säger vi nej. Han gick igång enbart på tanken och utbrottet kom med flygande föremål runt oss!
Där ser man vilken skillnad det är på att tåla grejer om han är i balans eller inte i balans! Det gäller att känna Turbo väl och veta vad som passar för stunden.

Igår hade vi också ett utbrott. Det hann vi med mellan att jag hämtat Turbo från fritids och att Kent och Timmy kom hit. Utbrottet gick över på en kvart så det var inget allvarligt och djupt. Men det berodde på en bagatellsak - toalettsitslocket uppförde sig inte som det brukar när han fällde upp det. Detta blev för mycket för Turbo och utbrottet bröt ut. Jag kan säga att nu har vi inget lock alls, det höll inte för hans framfart.

I samband med det här ska jag svara på en fråga jag fick av Mamma Z om utbrott. Hon undrar om Turbo blir lugnare efteråt när han fått laddat ur sig? Att han får ur sig sin frustration och han blir harmonisk efteråt.
I en sån här period som vi är inne i nu, är svaret nej! Utbrotten gör varken från eller till, när det gäller att bli lugn. Nu är det oro hela tiden i kroppen och utbrotten avhjälper ingenting - tyvärr. Det är bara att ta sig igenom dagarna med utbrott var och varannan dag.
Vid andra tillfällen då det är hyfsat lugnt i hans kropp och något inträffar så det kommer ett utbrott, då kan vi märka att han blir mer harmonisk efteråt.

Det var det det. Nu är det kvällen kvar av den här dagen. Badet blev nyss avklarat och det avlöpte utan utbrott, det ni!!

Ha en trevlig kväll allesammans! Kram, kram ♥

Skolmöte, inskolning och bad

Dagens morgon flöt på bra här hemma. Turbo var på mycket bra humör, trots att han hade lite förväntningar inför dagen. Annars kan det ibland slå över. Otto jobbade på fritids/korttids idag och Turbo var nöjd när jag hämtade honom efter lunch.
Jag och mannen hann klara av lite möten under dagen. Först med nya assistenten Timmy som kom tillsammans med den "gamla" assistenten Kent. Vi behövde prata ihop oss lite och lära känna varann lite mer innan Timmy börjar på allvar. Det blev en trevlig pratstund innan det var dags att bege oss till skolan.

Mötet på skolan behövdes så här inför skolstarten. Stämma av lite och kolla läget och styra upp vissa saker. Det blev ganska många med på mötet: läraren Ulla, nya läraren Paula, skolans studievägledare, assistenterna Nisse, Kent och Timmy och så vi föräldrar. Kent lämnar över till Timmy i o m detta och vi tror på det här upplägget. Det känns så bra som det bara kan, när vi mister en som är så klockren för Turbo.

Vi har inte sett hur det går än, men det känns som vi trots allt är lyckligt lottade som får en efterträdare som har stor erfarenhet i ämnet. Timmy har upplevt exakt samma beteende som Turbo har, hos annan brukare under några års tid så han räds inte uppgiften. Han verkar stå stadigt även efter heta situationer. Det känns tryggt att veta att det inte är en nybörjare som kommer in i det här läget, som är riktigt känsligt för Turbo.

Efter mötet idag så känner jag mig mera hoppfull än jag varit tidigare. Det känns genast lite lättare att kunna ta oss igenom den här downperioden som Turbo har nu, när vi känner stödet från dessa killar. Härliga killar vi har runt Turbo, de har alla olika egenskaper så de kompletterar verkligen varann.

Nisse, mannen, Timmy och Kent

Jag hämtade Turbo på fritids efter lunchtid och åkte hem med honom. Sen kom Kent och Timmy och tog hela eftermiddagen och frampå kvällen med honom. Sista bredvidgången för Timmy och Kent lämnar oss, men inte helt. Vi har bokat in så han ska träffa Turbo med jämna mellanrum även om det dröjer mellan gångerna. Och han har också lovat att stötta oss i olika skolfrågor i den mån han kan och kommer loss. Det är vi oerhört glada för eftersom den killen besitter en enorm kunskap inom skolvärlden.

När de gett sig av härifrån så varvade Turbo ner tillsammans med mannen. Efter en lång, lång stund hade de laddat tillräckligt för det dagliga badet i den kalla poolen som faktiskt blivit några grader varmare de senaste dagarna. Men eftersom det blev sent, så var det kyligare i luften i stället. Men i kom de!

Snart nattadags! Sov gott allesammans och kram till er alla ♥

Fortsatt labilt

Tänk vad perioderna svänger snabbt! Från att ha varit inne i en harmonisk period så slängs man snabbt in i en period där det är labilt och svajigt. Precis när vi tänker tanken att försöka med "nya" grejer eftersom harmonin är så påtaglig och vi ser att Turbo kanske kan klara mer, så vänder det och vi får backa. Ett olyckligt personalbyte precis före skolstart gör att vi mer än väl förstår Turbos oro som han har inombords. Även om vi andra trots allt tror att det kommer att bli bra i längden, så kan ju han omöjligt tänka så i det här läget. Vi får se tiden an, helt enkelt.

Det första Turbo gjorde i morse var att gå och titta på vårt 4-veckorsschema. Han ser fram emot morgondagen och den förväntan han har inför den gör väl inte heller gott i kroppen för honom. Men även om det är roliga saker så måste han veta om det i god tid i förväg. Vi kan tyvärr inte vänta med att sätta det på schemat till sista minuten för då klarar han inte av situationen alls.

Trots allt så känns han ändå lite stabilare i eftermiddag och kväll än han gjort de senaste dygnen, men nästa timme kan det ha svängt ordentligt.

Här fortsätter mannen och Turbo dealen med att bada.... Precis som flera av er kommenterade efter inlägget igår, så finns tanken att lägga ner det i förtid ifall det riskerar att gå överstyr totalt. Men det är inte så enkelt som att om vi lägger ner badet så mår han bra. Hur vi än gör nu så är han labil och då kommer utbrotten mer eller mindre dagligen. Tar vi bort badet så är det något annat som ger utbrott när vi är inne i en sån här period. I förrgår klarade han badet utan utbrott, men igår blev det utbrott. Så det varierar. Men märker vi att det bär ur alldeles, så bryter vi naturligtvis. Men då hamnar vi i en annan situation (som jag inte kan skriva ut här) som mest troligt också leder till utbrott. Så hur vi än gör så kommer det att resultera i utbrott nu när han har den här jobbiga perioden. Vi väljer alltså mellan pest eller kolera...

Jag fick en fråga häromdagen som jag svarar på här men måste nog förklara situationen först. Jag var på väg till fritids/korttids med Turbo på morgonen. Efter vägen dit kör vi förbi en mamma med sin son som jag känner via diagnoslandet. Jag förstår att de är på väg åt samma håll som vi och regnet har börjat ösa ner. Spontant känner jag att de måste få åka med så de slipper bli dyngsura. Frågan gällde hur Turbo tar en sån sak att de åker med helt oförberett och om det stressar honom?

Jag tänkte ett par varv innan jag stannade efter vägkanten, men det gick ju blixtsnabbt. Jag kände att det borde gå bra och jag slängde ur mig en snabb fråga till Turbo om det var ok att de åkte med. Och det tyckte han. Jag bedömde läget som att det var en kort väg kvar - bara några minuter. Dessutom visste Turbo vilka ni var, alltså inga främlingar. Hade det varit några han inte alls visste vilka det var och om det varit en längre bit så hade det säkert blivit svårare. Eftersom det var så kort stund så kände jag att den lilla stressen skulle han klara och det fick rinna av sen. I ett sånt där läge får man också bedöma i vilket skick Turbo är. Hade det varit utbrott på gång så hade det naturligtvis inte fungerat.

Snart kväller här och vi får ladda för morgondagen med allt vad den för med sig....
Kram på er därute ♥

Deal mitt i utbrotten

Vi kan lätt konstatera att vi hamnat i en lite sämre period här. Inte så konstigt, men det tar mycket ork och energi av oss som är runt omkring Turbo. Utbrott i stort sett varje dag. Igår blev det inget och det var ju skönt, men idag har vi haft ett hittills. Personalbyte och skolstart ligger förstås till grund för det och det är bara att vänta ut tiden när det gäller det här. Sen får vi hoppas att det lägger sig när allt kommit igång och han blir van vid att det bytt assistent halva tiden i skolan och en eftermiddag/kväll i veckan här hemma. Men vi räknar med att vi nu gått in i en tuff period, vad vi än säger och vad vi än gör så blir det fel för Turbo.

Vi sänker kraven just nu, men vissa krav går inte att ta bort utan de bara måste genomföras. Just idag har jag ingen lust att leva på nåt annat sätt än "standardfamiljen" när det gäller det krav jag måste genomföra. Men det skulle bli katastrof för Turbo och oss övriga i familjen, med stort utbrott som följd. Detta tack vare en vanlig rutinsak som vilken unge som helst skulle genomföra lätt som en plätt. Men här gäller det att gå på tå och anpassa och vara lyhörd för vad som passar att säga eller göra och vänta ut rätt tillfälle efter rätt typ av pushning... Phu... Vissa dagar vill man bara inte, men det är "bara" att bita ihop.

Mannen och Turbos deal då, hur går det med den?? Det hela går ut på att inte ge sig först och det finns ingen annan vinst med det än själva äran, eller vad vi ska kalla det ;) Än så länge håller de på fortfarande. Men tyvärr, detta var menat som en rolig grej, men nu när Turbo inte är stabil så ser vi att han inte riktigt fixar roligheten. Det blir för mycket för honom med förväntan och skojsighet. Då slår det över och utbrotten är ett faktum. Suck! Vad gör man åt det då? Vi kan ju inte bryta detta bara för att det blev för svårt för Turbo - vilket nederlag för honom. Så vi fullföljer och håller andan.
Så här såg det ut idag och vattnet var endast 15,5 grad "varmt" :)

Dags för kvällsrutiner och nedvarvning. Vi får se hur det går. Men jag blev lite gladare över ett meddelande jag fick från en fb-vän nyss. Budskapet i det var glädjande för mig och genast blir man mera uppåt. Tack för de raderna, R!

Stor kram till alla läsare ♥