Personalbytesoro?

Usch, vad svårt det är att skriva när man måste hålla igen lite och hålla tillbaka sina allra innersta tankar! Allt kan man inte skriva om här på bloggen, men då låser det sig för mig och jag kommer inte runt det på nåt sätt, men jag ska försöka få till ett inlägg iaf.

Gårdagen har jag inte rapporterat om, och den innehöll ju något spännande. Kents ersättare, Timmy, skulle komma hit några timmar för att bekanta sig lite mer med Turbo. Det blir ju allvar när skolan börjar om några veckor och då är det bra om de känner varann lite bättre. Egentligen hade det varit bättre att Timmy fått en bredvidgång igen med Kent innan han tog ett ensamt pass, men det funkade inte att få ihop tiderna. Kent har semester så det gick inte att lösa just nu. En bredvidgång kommer om ett par veckor, så vi tar sakerna i lite fel ordning.

Eftersom Timmy har lång erfarenhet av liknande brukare som Turbo, så kände vi att det kanske går bra ändå. Turbo och Timmy har endast träffats en gång tidigare och då var Kent med. Men jag kände att de behövde träffas någon mer gång så Turbo kan känna sig lite tryggare när allvaret startar sen.
Efter en stund lämnade jag hemmet så de fick vara ensamma. Jag och mannen åkte iväg för en sista vardagssemesterdag för några timmar. Under timmarnas gång så kommer tankarna ändå... tänk om vi gett för lite info till Timmy... han kanske vet alldeles för få detaljer om Turbo. Vi vet inte exakt hur mycket Kent har delgett honom och jag eller mannen har inte haft någon egen tid med honom, enbart något kort telefonsamtal. Det är ju detaljerna som gör det, och det vet vi så väl. Det dåliga samvetet gjorde sig påmint.... tänk om något går fel, som vi kunnat avhjälpa med bättre framförhållning och info...

Hur som helst så försökte jag och mannen njuta av de lediga timmarna. Vi hade åkt in till stan och åt en bit mat och tog en fika. Vi gick också på ett museum. Den här semestern verkar ha varit muséernas semester ;) Vi har ju avverkat några stycken när vi haft assistans hemma med Turbo. Jag och mannen behöver åka hemifrån så de får det så lugnt som möjligt. Och det är avkopplande att komma iväg på tu man hand och inte behöva anpassa varenda steg eller tänka på varenda ord man säger. Muséet vi besökte var ett textilmuséum och därinne var det en väldigt lugn atmosfär.

När vi kom hem så märker vi att allt gått bra här hemma. Timmy och Turbo hade säkert haft några trevliga timmar. Skönt det! Nu har de "bara" att jobba ihop sig i o m att tiden går för dem tillsammans. Det ska säkert gå bra, får vi hoppas.

Samtidigt märker jag på Turbo att han saknar Kent. Han frågar flera gånger efter honom och han tittar på vårt fyraveckorsschema för att se när han är uppsatt nästa gång. De har inte träffats på några veckor nu pga semester och det är ett par veckor kvar tills de träffas igen. Lite surhet kom det här också mellan kollerna. Jag drabbas av tanken och undrar om det inte gått in hos Turbo att det blir väldigt sällan de kommer att ses framöver?! Eller också inser han först nu hur verkligheten blir i fortsättningen?! Eller också ser han att skolan närmar sig och det kanske inte känns hundraprocentigt tryggt än med personalbytet där?! Det är bara att avvakta och se hur han kommer att reagera när vardagen drar igång.

Som plåster på såren så fick vi en semesterhälsning från Kent just idag och det var ju passande. Då blev det mera tydligt för Turbo att Kent befinner sig långt nere i Europa just nu och njuter av sol och hav.

Nu ska vi försöka ha lite tacomys här ikväll! Ta hand om er, var ni än befinner er! Kram, kram ♥