tisdag 5 augusti 2014

Små tankar

Egentligen har jag inte så mycket att tillföra här på bloggen idag, men skriver några tankar som ploppat upp i mig iaf.
Det verkar ha varit en bra dag på fritids idag också för Turbo tillsammans med Otto. Turbo var ganska skojfrisk när jag hämtade honom strax efter lunch. Sen tog vi en halvlång omväg med bilen hem därifrån. Turbo gillar att åka bil och det är ett mysigt sätt att umgås med lite bra musik på också ;)

Storbranden utanför Sala har kommit på tal igen förstås och jag var tvungen att berätta att vår vän däruppe hade fått evakuera och flytta på sina grejer i skogarna under natten. Denna bilden är tagen för ca 1,5 vecka sen när mannen, Turbo och Turbos kusin hälsade på vännen där. Platsen ligger precis i gränsen till branden nu! :(



Men jag har försökt övertyga Turbo om att killen är i säkerhet nu....

Nu byter jag ämne!
Jag har fått mycket positiv respons efter inlägget igår som bl a handlade om att Turbo nu gör, med våra mått mätt, otroliga framsteg. Och visst gör han det och det är vi jätteglada för, vi riktigt jublar över det. MEN - och nu vill jag inte på något sätt mörka ner glädjen - man måste ta i beaktande att det bara är ca ett halvår sen vi upplevde den värsta perioden i Turbos historia och då såg vi bara bakslag och värsta utbrotten han haft någonsin!

Under hösten/vintern blev det fel när det gäller personal runt Turbo och det gick överstyr totalt av olika orsaker. När det till slut rensades upp runt honom så blev det bättre. Och under det senaste halvåret har han enbart haft kompetent och förstående personal omkring sig och då kommer lugnet, harmonin och så småningom också framstegen. Det som alltså är A och O för Turbo är att han har människor omkring sig som förstår sig på honom och hans diagnoser och som därmed också kan anpassa miljön vartefter behov uppstår. Vi har sett hur det går om man inte bemöter honom eller anpassar på det sätt han behöver och det vill vi inte uppleva igen!




Som jag nämnde igår så står vi ju inför ett radikalt personalbyte nu då Kent mer eller mindre slutar och en helt ny assistent kommer in i hans ställe. Naturligtvis går inte detta helt smärtfritt, men jag tror heller inte att det ska bli en djup dipp av det hela, eftersom den nya Timmy verkar vara minst lika kompetent. Det som blir ovant för Turbo är att personligheterna hos dessa killar är väldigt olika. Dippar räknar jag alltså med, men inte så djupa. Kan vi bara hålla kontakten uppe med Kent med jämna mellanrum så tror jag det ska funka för Turbo.

Det var lite av mina tankar för dagen. Sov sött och kram till er alla ♥

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, det är såklart så att det hänger på att hitta rätt för att det ska vara och bli positivt och det är ju skönt att det har lyckats bli så efter er långa period med massa elände innan.
Att hitta rätt är inte något som görs av sig själv utan är såklart ett långt och mödosamt detektivarbete.
Vi får hoppas att det blir lika bra fortsättningsvis och att det inte blir allför tufft utan Kent.
Kram och sov sött du med <3

Sofie Levin sa...

Så skönt att höra att det har lugnat ner sig hos er. Känns hoppfullt för oss som inte har det särskilt lugnt just nu. Människor omkring som anpassar rätt efter individen är otroligt viktigt och vi hoppas också på det i fortsättningen. För stora utbrott är verkligen energikrävande för alla i familjen. //Kramizar från mig!!!

Nina sa...

Känner igen det där att det händer massor med utvecklingen när Sandra mår bra. Så i perioder då det av olika anledningar inte är så bra så backar hon istället. Inte så konstigt när energin måste gå åt till att orka med sig själv och dagen.

Det är så små marginaler att man aldrig kan slappna av helt. Det behövs ju bara att en personal slutar... Men vi lär oss också att uppskatta det som funkar och njuta så länge det varar.

Vi får hoppas att det blir bra på alla sätt och vis nu, och att Turbos sista skolår får bli så lugnt och positivt det bara kan. Ni lär ju behöva energin sen..

Kramar om massa!!!!